Förintelsen
Framstående läger
Ögonvittnen och överlevare
- Arnold Friedman
- Livia Fränkel
- Kurt Gerstein
- Mietek Grocher
- Benjamin "Benny" Grünfeld
- Mel Mermelstein
- Filip Müller
- Rudolf Vrba
- Elie Wiesel
Förintelseindustrin
- Forum för Levande Historia
- Föreningen Förintelsens Överlevande
- Förintelsen (TV-serie)
- Om detta må ni berätta
- Schindlers List
- Simon Wiesenthal Center
- Survivors of the Shoah Foundation
- The Last Days
Portal
Förintelsen (engelska: Holocaust, hebreiska: Shoah) avser föreställningen att det i Tredje riket under åren 1941 till 1944 försiggick ett systematiskt, fabriksliknande utrotande av Europas judar, till största delen med hjälp av gaskammare. På order av Adolf Hitler ska sex miljoner judar ha förintats i de koncentrationsläger som upprättats under kriget. Även zigenare, kommunister, socialdemokrater, Jehovas vittnen, homosexuella samt människor av olika nationalitet och etnicitet ska systematiskt ha utrotats i dessa läger. Begreppet Förintelsen omfattar dock normalt enbart judar. Fram till slutet av 1970-talet användes begreppet Judeutrotningen som dock har trängts undan efter TV-serien Förintelsen som visades i Sverige för första gången 1979.
Innehåll
Skriftliga bevis
Beslutet att utrota Europas judar mellan åren 1941 och 1944 anses ha tagits i Berlin den 20 januari 1942. Som källa för detta påstående hänvisas det ofta till Wannseeprotokollet. Professor Raul Hilberg uppgav i den första upplagan av sitt verk The Destruction of the European Jews från år 1961 att det existerade två skriftliga order att utrota Europas judar, undertecknade av Adolf Hitler. Dessa ska ha varit utfärdade någon gång under våren år 1941. Hilberg tog dock i ett senare skede i livet tillbaka sitt påstående och reviderade sin bok. I den nya upplagan som publicerades 1985 utelämnades påståendet om dessa skriftliga orders existens.
Metoder
Efter andra världskrigets slut hölls Auschwitz-Birkenau stängt för omvärlden av de polska myndigheterna. När lägret öppnades som ett museum fanns det på plats ett antal minnesstenar där det hade mejslats in den länge vedertagna uppgiften att det hade mördats 4 miljoner människor, bara i Auschwitz. Siffran reviderades i början av 1990-talet till cirka 1,5 miljoner utan närmare förklaring till var 2,5 miljoner människor tog vägen. Idag anses det ha varit cirka 1 miljon människor som omkom i lägret. Senare kom det fram, bland annat genom David Coles intervju med Franciszek Piper och Leuchterrapporten, att gaskammaren i Auschwitz I var en "rekonstruktion" och att tyskarna ska ha sprängt de riktiga bevisen för massmordet. Främst ska metoden ha varit systematiskt mördande genom gasning i förintelselägren. Gasen som ska ha använts var insektsgiftet Zyklon B, som enligt vittnen ska ha släppts ned via hål i taken, kommit via duschmunstycken eller kastas in genom fönster. Uppgifter förekommer även att dieselavgaser fungerade som mordvapen, bland annat i koncentrationslägret Treblinka.
Judar anlände till lägren via boskapsvagnar, uppdelade efter kön, och vid ankomst valde en SS-läkare ut vilka som skulle bli slavarbetare och vilka som skulle dödas direkt. De som valdes ut för att gasas leddes ned i gaskammare, deras hår klipptes bort och alla kläder fick de lämna. När fångarna så hade gasats ihjäl städade Sonderkommando upp och brände liken som blev kvar i krematorieugnar och sedan började processen om. Skor, guldtänder, kläder, smycken och andra tillhörigheter togs om hand om och skickades tillbaka till Tredje Riket. Enligt en länge etablerad uppfattning tillverkades bland annat madrasser och tofflor av håret från offren, huden återanvändes för tillverkning av lampskärmar och fettet från kropparna fungerade som ingrediens för framställande av tvål.
Under kriget i Östfronten har det på senare år pratats mer om systematiska massavrättningar av slaviska folk och judar. Där stred först Wehrmacht och Waffen-SS i städer och byar och efteråt anlände Einsatzgruppen som hade i uppdrag att skjuta judarna. Diken och massgravar grävdes och judarna fördes ut i träsken eller skogarna och ställdes upp i en rad framför gropen, Einsatzgruppen sköt dem och radade sedan upp nya offer, tills diket eller gropen var fylld. I andra fall ska tyskarna ha låst in hela byar i träkyrkor och förråd på sovjetisk mark och efteråt tänt eld på dem. I Vitryssland skall hundratals byar bränts ned tillsammans med hela befolkningarna enligt sovjetiska källor.
Se artikel: Övergrepp under Förintelsen
Holocaust
Begreppet Holocaust användes långt innan Tredje riket och andra världskriget för att beskriva en förintelse av sex miljoner judar. Den 31 oktober 1919, under det första världskriget, publicerades en artikel i den amerikanska tidningen The American Hebrew där Martin Glynn varnade för en "holocaust" i Europa där sex miljoner judar höll på att förintas. [2]
New York Times den 1 juni 1933, sid. 6: "Dr. Margoshes said he had received a letter from the poet at Zurich a few days ago, stating that she had "run away from the holocaust" and was destitute but perfectly safe."
New York Times den 31 maj 1936, sid. 14: "The petition, in expressing the opinion of enlightened Christian leadership in the United States, favoring a larger Jewish immigration into Palestine, stressed the intolerable sufferings of the millions of Jews in "the European holocaust"[...] Bold practical measures to save these unfortunate millions from total annihilation are now called for."
Innebörden av begreppet Förintelsen
I begreppet Förintelsen ligger tre enkla påståenden:
- Det fanns en medveten och avsiktlig plan att utrota Europas alla judar. Beslutet fattades av den allra högsta ledningen för Tredje riket, under ledning av Adolf Hitler. Den tyska statsmakten organiserade, budgeterade och finansierade planen. Order gick ut till hela det tyskkontrollerade området och samtliga läger för planens verkställande.
- Planen genomfördes i huvudsak med massförstörelsevapnet gaskammare. Till viss mån förekom andra metoder, såsom avrättningar.
- Resultatet av planens genomförande blev att sex miljoner judar miste livet.
Geografisk förskjutning
I samband med andra världskriget och de efterföljande åren efter 1945 var det ett etablerat faktum bland historiker och andra akademiker att de flesta koncentrationslägren hade homicidala gaskammare där omfattande massmord ägt rum. Samtida vittnesmål och nyhetsrapportering om läger på rikstysk mark enligt 1937 års gränser gjorde gällande att läger som Bergen-Belsen, Buchenwald, Dachau, Flossenbürg och Sachsenhausen var så kallade utrotningsläger. Under Nürnbergrättegångarna visades filmen Nazi Concentration Camps där en påstådd gaskammare i Dachau utgjorde bevismaterial för organiserade massmord. Även Natzweiler-Struthof i Frankrike och Kamp Vught i nederländska Herzogenbusch var center för massmord och andra övergrepp.
Då Martin Broszat den 19 augusti 1960 deklarerade att inga mord ägt rum i gaskammare på rikstysk mark så försköts Förintelsen österut. Från 1960 var det ett faktum att det fabriksliknande massmordet hade ägt rum främst i Polen och på ockuperat område i Sovjetunionen. De sex koncentrationslägren Auschwitz-Birkenau, Treblinka, Majdanek, Sobibor, Belzec och Chelmno var konstruerade för att mörda främst judar. I hjärtat av Förintelsen stod Auschwitz där det var bevisat att 4 miljoner människor hade fått sätta livet till i gaskamrarna i Birkenau och gaskammaren i Auschwitz Stamlager.
Under 1980-talet förändrades historieskrivningen ytterligare. Ett antal rättegångar hölls där Förintelseöverlevare för första gången korsförhördes. Mel Mermelstein led svåra nederlag mot Institute for Historical Review och Rudolf Vrba tvingades erkänna att han byggde sitt vittnesmål på "artistisk frihet" då han kallades in som vittne i första rättegången mot Ernst Zündel. Under andra rättegången mot Zündel gjordes en kemisk analys av de påstådda gaskamrarna för att försöka spåra förekomsten av ferrocyanid, en undersökning som ett par år senare följdes upp av Germar Rudolf. Särskild framgång hade Robert Faurisson som även hade bevisat att Anne Franks Dagbok delvis var en förfalskning. Då historikern Raul Hilberg tillkännagav att inga skriftliga dokument kunde uppvisas som bevis för att Europas judar skulle utrotas av Tredje riket tvingades exterministerna till ytterligare reträtt. Antalet offer i Auschwitz ändrades från 4 miljoner till 1,5 miljoner vilket gjorde att 2,5 miljoner människor försvann spårlöst och utan förklaring.
Ledande revisionister arbetade metodiskt under 1990- och början av 2000-talet med fortsatt granskning av dokument, sökning i arkiv, analys på plats i läger, mätning av byggnader och ruiner, översättning av politiska tal, intervjuer av vittnen och sammanställning av annan värdefull information såsom kartor, fotografier, tysk korrespondens under kriget, avlyssnad radiotrafik med mera. Resultaten av forskningen fick en allt större spridning bland allmänheten vilket inte bara ökade intresset kring ämnet utan bröt även den dominans som tidigare rådde från en sida. Historieskrivningen demokratiserades och nådde ut till en bredare publik. Ännu en geografisk förskjutning ägde rum. År 2008 publicerades boken The Holocaust by Bullets skriven av den franske prästen Patrick Desbois som uppger att 1,5 miljoner mördade judar ligger i ännu inte återfunna massgravar i Ukraina, västra Ryssland och Vitryssland. En fjärdedel av Förintelsen finns inte längre i de särskilda koncentrationslägren utan ligger, mer än 65 år efter kriget, outforskat i gravar som inte har lokaliserats och än mindre har analyserats.
Se även
- 6 000 000 judar
- Armeniska folkmordet
- Bombningen av Dresden
- Atombomben över Hiroshima
- Folkmordet i Kambodja
- Atombomben över Nagasaki
- Folkmordet i Rwanda
- Sovjetkommunisternas massmord
Referenser
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
|
i ämnesportalen om Sionism |
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
|
i ämnesportalen om Revisionism |
