Raul Hilberg

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
The Montreal Gazette den 18 januari 1985

Raul Hilberg, född den 2 juni 1926 i Wien, Österrike, avliden den 4 augusti 2007 i Vermont, USA. Gick på en sionistisk skola i Wien.[1] Familjen flyttade ifrån Österrike 1939 och kom via Frankrike och Kuba till USA. Professor i historia och författare av boken The Destruction of the European Jews. Hilberg valdes in i den amerikanska konst- och vetenskapsakademin den 26 april 2005.


Erkänd expert på Förintelsen

Hilberg ägnade större delen av sitt vuxna liv åt studier av Förintelsen och anses vara en av de största på området. I den första upplagan av sin bok från år 1961 uppgav Hilberg att det existerade två order från Adolf Hitler att utrota Europas judar. Dessa order ska enligt Hilberg ha utfärdats våren år 1941. År 1985 gav Hilberg ut en ny och reviderad upplaga av samma bok. I den nya upplagan nämns ingenting om dessa två skriftliga order. Hilberg angav den totala summan döda judar under Förintelsen till 5,1 miljoner. Som källa i sitt arbete använde Hilberg bland annat Jankiel Wiernik och dennes bok A Year In Treblinka.

Vittne vid rättegången mot Ernst Zundel

Till den första rättegången mot revisionisten Ernst Zündel 1985 kallades Hilberg in som expertvittne. I rättegången försäkrade Hilberg under ed att Förintelsen hade utförts helt utan någon order, budget, plan eller organisation. Istället förkunnade Hilberg att den hade utförts genom an incredible meeting of minds, a consensus-mind reading by a far-flung bureaucracy, ett uttalande han första gången gav vid ett akademiskt möte vid universitetet Sorbonne i Paris den 29 juni till 2 juli 1982. Uppgiften om den telepatiska förmågan inom statsledningen för Tredje riket återpublicerades den 23 februari 1983 i tidningen Newsday.

Hilberg erkände även i domstolen att inga bevis existerar för att judar ska ha varit utsatta för ett massmord. Då han tillfrågades av Zündels försvarsadvoktat Douglas Christie om han kunde uppvisa något som helst bevis för att judar gasades ihjäl, replikerade Hilberg: "-Im at a lost." Uppgifterna publicerades bland annat i den kanadensiska tidningen The Montreal Gazette den 18 januari, som även lät meddela sina läsare ett känt uttalande: "-In tens of thousands of (Nazi) documents, people were 'resettled' or 'the Jewish problem was solved' but the word killing was (not) used"där "The Jewish Problem" är en kortform som syftar till "Den Slutgiltiga Lösningen".[2]

Vid den andra rättegången mot Zündel 1988 valde Hilberg att inte ställa upp som vittne. Som förklaring angav han till rätten i Toronto:

"Every attempt to entrap me by pointing out any seeming contradiction, however trivial the subject might be, between my earlier testimony and an answer that I might give in 1988".

Utvalda citat

"We are dealing with two of Hitler's decisions. One order was given in the spring of 1941, during the planning of the invasion of the USSR; it provided that small units of the SS and Police be dispatched to Soviet territory, where they were to move from town to town to kill all Jewish inhabitants on the spot. This method may be called the "mobile killing operations." Shortly after the mobile operations had begun [in June 1941] in the occupied Soviet territories, Hitler handed down his second order. That decision doomed the rest of European Jewry".


"But what began in 1941 was a process of destruction not planned in advance, not organized centrally by any agency. There was no blueprint and there was no budget for destructive measures. They [these measures] were taken step by step, one step at a time. Thus came about not so much a plan being carried out, but an incredible meeting of minds, a consensus -- mind reading by a far-flung bureaucracy".
Wtc-gz2.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Revisionism
Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen

Referenser

Källor