Majdanek

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
Majdanek
Vakttorn och taggtrådsstängsel vid Majdanek
Rummet i Majdanek som anses vara en homicidal gaskammare med en inåtgående dörr samt ett fönster.
Fönster i ett av de rum i Majdanek som anses vara en gaskammare.

Innehåll

Historia

Majdanek, koncentrationsläger i Polen. Togs i drift oktober 1941, evakuerades juli 1944 då de ryska trupperna närmade sig. Intogs av Röda Armén den 23 juli 1944. Från början hette lägret Konzentrationslager Lublin efter den närliggande polska staden Lublin, men fick sitt namn Majdanek efter Majdan Tatarski, en förort till Lublin. Majdanek skiljer sig något från de flesta andra koncentrationslägren då det endast ligger ett par kilometer från en större stad. Karl Koch utsågs som förste kommendant för Majdanek.

Antalet dödsoffer

Eugéne Aroneanu anger antalet dödsoffer i Majdanek till 3 miljoner i sin bok Inside the Concentration Camps: Eyewitness Accounts of Life in Hitler's Death Camps.

I slutet av maj 2005 publicerade Tomasz Kranz, ansvarig för forskningsavdelningen vid Majdaneks Museum en artikel i nummer 23 av tidskriften Zeszyty Majdanka ("Majdanekjournalen"). I artikeln skrev Kranz att det totala antalet dödsoffer vid lägret var 78 000. De första rapporterna sedan Röda Armens intåg i juli 1944 talade om 1,5 miljoner mördade människor i lägret. Det var en rysk kommission som fastställde siffran som lades fram vid Nürnbergrättegångarna 1946 som bevismaterial. I december 1944 sattes dödssiffran ännu högre då en specialtribunal sattes upp och dömde sex lägervakter till döden. Tribunalen fastställde: "It has been proven that 1,700,000 people were murdered at Majdanek and that Majdanek was an extermination camp in the truest sense of the word."

Den polske domaren Zdzislaw Lukaszkiewicz fastställde antalet offer till 360 000, varav 60% hade dött av sjukdom, utmattning eller svält, 25% hade gastats ihjäl och 15% hade dött av andra orsaker. Jozef Marszalek, under flera år ansvarig vid Majdaneks Museum, verifierade 1981 siffran 360 000 offer. 1992 publicerar så Czeslaw Rajca, en anställd vid museet, en artikel där dödssiffran skrivs ner ytterligare - denna gång till 235 000: "Given the penury of documentary material dealing directly with the crimes committed at Majdanek, the only reasonable way of calculating the number of victims is by subtracting the number of inmates transferred to other camps, the number of inmates released, and the number of those who escaped, from the total number of prisoners deported to the camp."

Carlo Mattogno och Jürgen Graf besökte Majdanek sommaren 1997. Baserat på bland annat dokument tillgängliga i Majdaneks arkiv och annan tillgänglig litteratur kunde Mattongo och Graf ännu en gång skriva ner siffrorna över antalet döda, denna gång till 42 200. Siffrorna kan brytas ner per år:

1941 (Oktober - December): ca 700

1942: 17 244

1943: 22 339

1944 (Januari- Juli) ca 1900

__________________________________

Totalt: ca 42 200


Bland de första fångarna att placeras i Majdanek var ryska kringsfångar som anlände under de första månaderna, samt judar från den närliggande staden Lublin. Under 1942 anlände 26 258 judar, varav 23 409 män och 2849 kvinnor. 4568 av dessa frigavs, 7342 var kvar i lägret i slutet av december 1943 och 14 348 (14 217 män - 131 kvinnor). Siffrorna finns bevarade i arkiv tillgängliga för studier. Majdanek hade en extremt hög dödlighet på grund av ovanligt dåliga hygieniska förhållanden. I samtliga läger runtom i det av Tyskland ockuperade området i Europa hade lägerpersonalen svårigheter med spridandet av dödliga sjukdomar. I synnerhet tyfus skördade många offer. Tyfus spreds i sin tur av loppor och löss i kläder och i håret. För att försöka hindra sjukdomar klipptes håret av på fångar. Kläder, madrasser och övriga persedlar placerades i avlusningskammare där bekämpningsmedlet Zyklon B användes för att ta död på skadeinsekterna.

I boken Världskriget i bild, utgiven av Bokförlaget Hermes år 1950, anges på sidan 2862 att antalet offer i Majdanek är "hundratusental eller millioner". Författaren Sten Kristiansson skriver i samma bok om något som kallas "likfabriker" och hur 2000 personer åt gången hade mördats med gas, ånga eller elektricitet. Exakt hur människor hade dödats med elektricitet definierar dock inte Kristiansson. Kvarlevorna efter offren hade dock förintats med hjälp "tekniskt fulländade krematorier":

"Majdanekoffren beräknas till hundratusenals eller millioner. [...] Då ryssarna under offensiven 1944 nådde fram till trakten av Lublin i Polen, upptäcktes de s.k. likfabrikerna i Majdanek. Den 30 augusti 1944 lästes i den engelska tidningen Daily Express den första skildringen därifrån. Offren hade avlivats med gas, ånga eller elektricitet, och tekniskt fulländade krematorier hade förintat liken. 2.000 personer kunde dödas åt gången."

Koncentrationsläger eller "utrotningsläger"?

Koncentrationslägret Majdaneks betydelse har dock skiftat genom åren. Vid Nurnbergrättegångarna gavs lägret väldigt lite uppmärksamhet och det kallades då för ett koncentrationsläger och inget annat. En domstol i Berlin fatstsällde den 8 maj 1950 att Majdanek: “did not possess any gassing equipment”. Léon Poliakov uppgav år 1951 att Majdanek var ett arbetsläger. Gerald Reitlinger menade 1953 att Majdanek var: “a place which had never specifically been a centre of extermination”. Martin Broszat listade år 1960 de påstådda "utrotningslägren", men utelämnade Majdanek.

"Gaskammaren" i Majdanek

1988 besökte den amerikanske ingenjören Fred Leuchter Majdanek och tog prover från byggnaderna. Leuchter hade anlitats av Robert Faurisson i samband med revisionisten Ernst Zündels andra rättegång i Toronto. Leuchter sände prover från byggnaderna för kemisk analys för att försöka spåra förekomsten av förhöjda halter ferrocyanid, en kemisk förening som bildas vid användande av cyanväte (HCN), den gas som Zyklon B innehåller. Resultatet av Leuchters prover sammanställdes i den så kallade Leuchter Report. Leuchters rapport, som behandlade de påstådda gaskammrarna i Auschwitz och Majdanek, visade inga förhöjda halter av ferrocyanid, vilket borde ha varit fallet. Leuchters egen slutsats var: "Categorically, none of the facilities examined at Auschwitz, Birkenau or Lublin could have supported, or in fact did support, multiple executions utilizing hydrogen cyanide, carbon monoxide or any other allegedly or factually lethal gas. [...] ...the author finds no evidence that any of the facilities normally alleged to be execution gas chambers were ever used as such and finds, further, that because of the design and fabrication of these facilities, they could not have been utilized for execution gas chambers."

Revisionistisk kritik

Revisionister har kritiserat den officiella uppfattningen att ett av de utpekade rummen skulle ha tjänat som en homicidal gaskammare. Anledningen menar man, är att rummet dels är utrustat med ett fönster som lätt kan krossas för att släppa in luft. Konstruktionen är heller inte rymningssäker om man förmodar att tusentals människor mot sin vilja utsätts för ett mordförsök. Det har även påpekats att det efterarbete med att ta ut kropparna ur rummet till kremering försvåras då dörren går inåt. En av kritikerna som har rest frågan om dörren som går inåt är David Cole.

Bildgalleri

Referenser

  1. Mail online den 5 september 2012
Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen
Wtc-gz2.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Revisionism

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk