Nazi Concentration Camps

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Dokumentärfilmen Nazi Concentration Camps.
Löjtnat Jack H. Taylor beskriver Mauthausen som Tysklands värsta utrotningsläger och visar upp bevismaterial på att hans militära kollegor har gasats ihjäl i en gaskammare.
Krympta huvuden i Buchenwald.
Gaskammaren i Dachau.
En läkare i Bergen-Belsen förklarar på tyska att kroppsdelar skars ur döda människor för att ätas upp.
Billy Wilder kliver av misstag in framför kameran i en bortklippt scen.

Nazi Concentration Camps, är en film inspelad i tyska koncentrationsläger efter andra världskriget, från den 1 mars till den 8 maj 1945. Filmen sammanställdes av Psychological Warfare Division of the Allied Forces, en gren av US Department of Defense, och användes som bevismaterial i Nürnbergrättegångarna. Medverkande är flera amerikanska militärer, bland annat Dwight D. Eisenhower, tysk lägerpersonal, Förintelseöverlevare och lokal befolkning. Det filmade materialet i Nazi Concentration Camps är det enda bevismaterial under rättegångarna som läggs fram som bevis för existensen av homicidala gaskammare. Filmen visades den 29 november 1945 som bevismaterial Document 2430-PS, Exhibit USA-79.[1]



Handling

Filmen är en dokumentär med sammanställt material från läger befriade av brittiska och amerikanska trupper. Filmteamet besöker de olika koncentrationslägren och filmar på plats de svåra förhållanden som rådde i krigets slutskede då kommunikationen med lägren var undermålig eftersom den tyska infrastrukturen hade brutit samman som ett resultat av intensiva bombningar från brittiska och amerikanska flygplan. Många fångar, både levande och döda, är svårt undernärda vilket vittnar om den dåliga tillgången på mat i lägren våren 1945. Filmen inleds med att överstelöjtnant George C. Stevens förkunnar innehållets äkthet. Löjtnant E. R. Kellogg intygar att det filmade materialet under inga omständigheter är manipulerat.

Koncentrationsläger i Tyskland och Österrike - utrotningsläger med gaskammare och krympta huvuden

Filmen Nazi Concentration Camps porträtterar koncentrationsläger som intogs av brittiska eller amerikanska styrkor. Berättarrösten förmedlar information till tittaren om vad bilderna föreställer och tolkar dess innehåll. Även vittnen kommer till tals.

  • Leipzig. I lägret ska "fler än 200 politiska fångar" ha bränts till döds. Fångarna lurades in i en byggnad som dränktes med brännbar vätska varpå byggnaden sattes i brand och människorna omkom. De få som undkom dog av det elektriska stängslet som omgärdade lägret.
  • Penig är enligt berättarrösten ett läger där den administrativa personalen medvetet undernärde fångarna.
  • Ohrdruf. Medveten svält, fysiskt våld och eld är enligt berättarrösten avrättningsmetoder som användes. Lägret besöks i filmen av bland andra Dwight D. Eisenhower och George S. Patton.
  • Hadamar porträtteras som ett center för systematiska mord på 35 000 polacker, ryssar och tyskar som mördades av politiska eller religiösa skäl. En massgrav öppnas, innehållandes 20 000 kroppar varav 15 000 av dem ska ha avrättats i gaskammare. Dödsböcker gömda i vinkällaren anses vittna om de systematiska morden. Alla offer beskrivs som anonyma. Adolf Wahlmann och Karl Willig medverkar. Willig ska ha avrättat människor med överdos av morfin. Då den 10 000:e fången i Hadamar avrättades så ska enligt berättarrösten detta ha firats av den tyska personalen.
  • Breendonck. Ett läger i Belgien där bevismaterialet består av blodstänkta kistor. Ett tortyrredskap demonstreras där fångarna binds fast och misshandlas med en pinne lindad med taggtråd. Oilka former av tortyr demonstreras.
  • Hannover, syftar på Harlan. 10 000 polska fångar reducerade till endast 200. Många av fångarna anses på grund av systematisk tortyr ha förlorat förmågan att minnas när de anlände till lägret.
  • Arnstadt. Skoningslösa hundar användes för att vakta i lägret. Massgravar placerade alltför nära staden Arnstadt ska enligt berättarrösten ha grävts upp av invånarna och flyttats då de inte stod ut med stanken. I filmen tvingas stadens befolkning gräva upp gravarna igen.
  • Mauthausen beskrivs av löjtnat Jack H. Taylor vid US Navy som ett utrotningsläger. Taylor berättar att han togs till fånga av Gestapo den 1 december 1944. Efter en tid skickades Taylor till Mauthausen, ett läger som beskrivs som "an extermination camp, the worst in Germany". Taylor visar upp en axelklaff från en amerikansk officers uniform och en dödsbricka från en annan och berättar att de har avrättats med gas i lägret. En avrättningsmetod som enligt Taylor praktiserades var att fångar knuffades utför en 30 meters klippa. Andra metoder var användanet av hundar, slå ihjäl människor med klubbor samt låta människor nakna exponeras för extrem kyla i 48 timmar utan mat och samtidigt få vatten hällt över kroppen.
  • Buchenwald beskrivs av berättarrösten som "an extermination factory". Bland metoderna som ska ha använts så anges svält, våld, dåliga sovförhållanden och olika former av sjukdomar. Som bevismaterial för övergreppen visas en lampskärm upp, tillverkad av mänsklig hud. Tittarna får även se två krympta huvuden samt en askopp gjord av ett bäckenben.
  • Dachau beskrivs som ett läger där en homicidal gaskammare var i bruk. Berättarrösten förkunnar att fångarna fick klä av sig under föreställningen att de skulla ta en dusch. Fångarna fördes sedan in i ett rum med falska duschmunstycken från vilka den giftiga gasen strömmade ut. Tryckknappar och ventiler kontrollerade inflödet av gas som genererades från burkar med Zyklon B.
  • Bergen-Belsen. Den brittiske generalen Charles Keightley beskriver de förhållanden som råder i lägret och anklagar "the german people" för vad som har hänt. Enligt ett tysktalande vittne, en läkare vars röst översätts till engelska, förekom kannibalism i lägret där lever, hjärta och andra kroppsdelar skars ut och åts upp. Som avrättninsgmetod injicerades med 20 kubikcentimeter bensin.

Hollywood-producenter bakom kameran

Officiellt står George Stevens för filmens regi. Vad som är mindre känt är att Billy Wilder och Ellis W. Carter medverkade. Wilder var en judisk regissör och producent knuten till Hollywood som sedermera regisserade filmer med bland andra Marilyn Monroe, Jack Lemmon, Tony Curtis och Shirley MacLaine. Wilder föddes i Österrike, men var bosatt i Berlin då de tyska nationalsocialisterna kom till makten 1933. Carter var en kameraman verksam hos Hollywood-bolaget Paramount Studios. Carter är kameramannen som filmar de krympta huvuden som visas upp i Buchenwald. Efter kriget medverkar Carter i filmen The Incredible Shrinking Man (1957).[2]

Omdöme om filmen Nazi Concentration Camps

National Center for Jewish Film:

"This film is the official documentary report compiled from over 80,000 feet of film shot by Allied military photographers in the German concentration camps immediately after liberation. The footage is a camp-by-camp record taken in order to provide lasting objective proof of the horrors the liberators witnessed. Some emphasis is also placed on the humanitarian work done in the camps by the liberators. Remarkably, the narration refers to the camp victims according to their country of origin only, and no mention of Jews is made."[3]

Övrigt

Delar av materialet användes även i filmen Death Mills.

Videogalleri

Referenser

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen
Wtc-gz2.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Revisionism

Källor