Dachau

Dachaus position markerat med rött på kartan

Grinden in till koncentrationslägret Dachau

Lewiston Morning Tribune den 15 september 1949, sid 3

The Bonham Daily Favorite den 26 februari 1960, sid 3

Aftonbladet den 4 mars 2003

SR den 2 oktober 2012 uppger att fångar brändes till döds i lägrets krematorieugnar.

Dachau, koncentrationsläger cirka 20 kilometer nordväst om München. Lägret som uppfördes i mars 1933 fick sitt namn efter den närliggande orten med samma namn.

Historia

Koncentrationslägret Dachau var det första som inrättades i Tredje riket. Officiellt datum för öppnande är den 22 mars 1933. Lägret anlades på platsen för en nedlagd ammunitionsfabrik som iordningställdes och stod helt färdigt i augusti 1938. De första fångarna var politiska fångar. Lägrets förste kommendant var Hilmar Wäckerle. I krigets slutskede tog lägret emot fångar från bland annat Natzweiler-Struthof. Den 29 april 1945 intogs Dachau av amerikanska trupper.

Kända fångar

Sol Rosenberg, överlevare från koncentrationslägret Treblinka och aktiv i upproret i Warszawa
Alexander Papagos, överbefälhavare för den grekiska armén och Greklands premiärminister från 1952 till 1955
Kronprins Albrekt av Bayern
Theodor Duesterberg, tysk politiker i Deutschnationale Volkspartei (DNVP)
Karl Chmielewski, före detta kommendant i Kamp Vught
Adam Kozłowiecki, polsk ärkebiskop
Georg Elser, deltog i ett mordförsök på Adolf Hitler
Georges Charpak, Nobelpristagare i fysik
Martin Niemöller, tysk pastor

Dachau utmålas som utrotningsläger

Den tjeckoslovakiske fången Franciszek Blaha vittnade inför Militärtribunalen i Nürnberg: "There were numerous executions by gas, executions by firearms, and by injections, in the camp. The gas chamber was finished in 1944, and I called Dr. Rascher to examine the first victim. Of the eight or nine persons in the chamber, three were still alive; the others seemed to be dead. Their eyes were red and their faces bloated. Numerous detainees were subsequently killed in the same manner. [...] Mental patients were liquidated by being led to the gas chamber and injected there or shot. Shooting was a common method of execution. Prisoners could be shot just outside the crematorium and carried in. I have seen people pushed into the ovens while they were still breathing and making sounds, although if they were too much alive they were usually hit on the head first". Blahas vittnesmål återfinns i rättegångarnas samlade volymer IMT, vol. 5, sid. 198 (PS-3249).

Israels förste premiärminster David Ben-Gurion sade inför en församling vid Hebrew University, Mount Scopus, den 28 november 1945: "I have just come back from the internment camps of Europe where I looked on the survivors of the Nazi charnel-houses. I was in Dachau and Belsen. I saw chambers where hundreds of Jews were throttled every day. They were brought naked, as if to bathe, and the Nazis would peer through peep-holes and watch them writhing in their death agonies. I saw crematoria in which millions of Jews were burnt alive."

Pastor Martin Niemöller sade i ett tal den 3 juli 1946 att 238 756 människor hade blivit mördade i koncentrationslägret Dachau. Niemöller nämner i sitt tal, publicerat under titeln Der Weg ins Freie (F.M. Hellbach, Stuttgart, 1946), även gaskammare.

Martin Weiss var lägrets kommendant från januari 1942 till september 1943 samt de sista dagarna i april innan lägret intogs av amerikanska styrkor. Under Dachaurättegångarna anklagades Weiss för att ha haft ett rum med mänskligt skinn efter personer som hade begått självmord. Det mänskliga skinnet ska ha hängts på tork i solen och sedan använts till bland annat tofflor, sadlar, handväskor, handskar och byxor. Vittnen kunde dock styrka att det i lägret förekom att mullvadar dödades och skinnet tillvaratogs. Även anklagelser om krympta huvuden förekom under rättegångarna. Av 40 anklagade dömdes 36 till döden såsom skyldiga på alla anklagelsepunkter. Weiss avrättades genom hängning den 29 maj 1946.

Lewiston Morning Tribune skrev den 15 september 1949: "No one who saw Dachau can forget the bodies heaped in trench-like graves, the cold impersonal horror of the gas chambers, the box cars stacked with dead or the pitiful survivors scarcely resembled human beings."^[1]

I en artikel publicerad i Aftonbladet den 4 mars 2003 skriver tidningen: "Ihjälgasade fångar i koncentrationslägret Dachau, fotograferade i maj 1945. Kropparna slängdes i högar i väntan på kremering." Artikeln illustreras med ett fotografi på döda människor.

Den 3 december 1992 publicerade den amerikanska tidskriften The Stars and Stripes en artikel där krigsveteranen J. Fulton-Scott beskrev vad han hade sett i lägret: "Everything [there] was still intact, including human ashes in the grates of the crematoriums and the blood-stained fingernail claw marks on the walls of the gas chambers". Samma tidning publicerade den 11 januari samma år ett vittnesmål från sergeant Ben Kerns och vad han hade sett: "a gas chamber with the chilling sign 'Dusche' over the door".

Den judiska tidningen CJP publicerade den 26 mars 2009 en artikel med titeln Survivor tells of Holocaust horrors. Artikeln baserades på ett besök vid Notre Dame High School i Kalifornien av överlevaren Sidney Glucksman. Glucksman vittnade om hur han hade sett kvinnor och barn gå in i gaskammaren i Dachau och aldrig kommit ut igen. Håret hade enligt Glucksman rakats av innan de steg in. Barn hade stoppats ner i säckar och mördats brutalt genom att slå säckarna emot en betongvägg.

Sveriges Radio uppgav i oktober 2012 att människor brändes till döds i lägrets krematorieugnar.^[2]

Elly Gotz berättade den 30 april 2013 för elever på Mohawk College att han sett människor mördas i gaskammare i Dachau.

Ernest Gross uppgav i april 2013 att han klarade sig i sista stund från att mördas i gaskammare. Gross stod i kö för att mördas då de amerikanska styrkorna intog lägret.

Gaskammaren i Dachau

Under Nürnbergrättegångarna visades filmen Nazi Concentration Camps som bevismaterial den 29 november 1945.^[3] Filmen innehåller sekvenser med en speakerröst som berättar hur gaskammaren i Dachau användes för att avrätta fångar.

"Hanging in orderly rows were the clothes of prisoners who had been suffocated in the lethal gas chamber. They had been persuaded to remove their clothing under the pretext of taking a shower for which towels and soap were provided. This is the Brausebad, the showerbath. Inside the showerbath, the gas vents. On the ceiling, the dummy shower heads. In the engineers room, the intake and outlet pipes. Push buttons to control inflow and outtake of gas. A hand-valve to regulate pressure. Cyanide powder was used to generate the lethal smoke. From the gas chamber, the bodies were removed to the crematory.".

Ett duschrum visas upp som en gaskammare och fångar hade enligt filmen blivit "suffocated by lethal gas chamber" efter att ha blivit lurade att gå in i duschrummet med en tvål och en handduk. Duschrummet ska ha varit utrustat med falska duschmunstycken där gas ska ha kommit ut. Avrättningsanordningen manövrerades via ett system av in- och utlopp, rörledningar och tryckknappar. Gasens tryck kunde regleras med handkraft på en ventil. Gasen ska ha kommmit från burkar av Zyklon B. Efter den föregivna gasningen ska kropparna så ha förts till ett krematorium. Nazi Concentration Camps med den föregivna gaskammaren var den enda som visades upp och användes som bevismaterial under rättegångarna om att fångar hade gasats ihjäl i ett tyskt koncentrationsläger.

Tidningen The Bonham Daily Favorite publicerade den 26 februari 1960 en artikel med titeln Millions of Jews Died in Dachau´s Horror Chambers med uppgiften att judar hade dött i gas ovens:

"Some of the villagers claim that even at the time, they had no knowledge of the fact that thousands upon thousands of Jews were dying in the gas ovens of Dachau."^[4]

I en artikel publicerad i Aftonbladet den 4 mars 2003 ifrågasatte journalisten Oisín Cantwell professor Göran Englund. Cantwell menade att det under Förintelsen dog sex miljoner judar och hänvisade till "tiotusentals vittnesmål". Artikeln illustrerades med en bild från Crema I i Auschwitz Stamlager samt en bild på döda kroppar som ska ha varit offer för mord i gaskammare i Dachau.^[5]

Fakta bakom propagandan

I ett program på den amerikanska radiostationen KCKC Radio, Kalifornien den 2 oktober 1985 deklarerade Rabbi Marvin Hier vid Simon Wiesenthal Center: "There were no gas chambers at Dachau".

Martin Broszat vid Institutet för Nutidshistoria i München uppgav i den brittiska tidningen The New Statesman år 1979: "There were no gassings at Dachau".

Simon Wiesenthal anges som källa i boken Books and Bookmen (London, april 1975): "There were no extermination camps on German soil".

Bildgalleri

Dachau
Fångar med rakade huvuden och en soppskål i handen.
Till höger den belgiske fången med afrikanskt påbrå, Johnny Voste. Mannen till vänster oidentifierad. Voste överlevde kriget.
Amerikansk soldat framför dörren till avlusningskammaren som bär en varningstext.
Amerikanska soldater och kläder utanför avlusningskammaren.
Avlusningskammare med dörrar av järn.
Representanter från den amerikanska kongressen inspekterar den föregivna gaskammaren den 3 maj 1945.
Martin Weiss hängning den 29 maj 1946.
Arbete med vapentillverkning.
Fångar i arbete. Bild daterad till 1938.
Officerare vid SS. Bild daterad till 1934.
Skylt i Dachau med texten: "Gaskammare. Förklädd till "duschrum". Aldrig använd som gaskammare".
SS-soldater avrättas av amerikanska soldater.
Fångar i Dachau vid den amerikanska armèns ankomst.
Döda människor vid satellitlägret Kaufering IV. Mannen på bilden identifierad som Johann Eichelsdorfer.
Skylt uppsatt av de amerikanska styrkorna varnar för tyfus.
Ihjälslagen tysk soldat i Dachau.
Mödrar med barn i Dachau. Personerna på bilden identifierade som ungerska judinnor. Fotografi från maj 1945.