Sobibor

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
Sobibor. Lägrets position markerat med rött på kartan.

Sobibor, koncentrationsläger beläget i östra Polen. Togs i bruk våren 1942 som ett av lägren i Operation Reinhardt (Treblinka, Sobibor, Belzec). Till kommendant för lägret utsågs Franz Stangl. Lägrets yta var ca 400x600 meter och det omgavs av ett ca tre meter högt taggtrådstängsel. Lägret var indelat i fyra delar: SS administaration (Vorlager) samt Lager I, II och III. Lager II kallades även för receptionsområdet eftersom det var i denna del som fångar anlände. Där separerades män och kvinnor eftersom fångarna fick klä av sig nakna och genomgå en desinfektionsprocess och fick håret avklippt - en vanlig metod för att hindra spridningen av loppor och löss som ofta var orsaken till tyfusepedemier.


Innehåll

"Gaskammare" i Sobibor

Sobibor påstås ha haft homicidala gaskammare som användes för att gasa ihjäl människor, i huvudsak judar. Påståenden om det totala antalet dödsoffer varierar mellan 1 000 000 och 200 000. Lägret finns inte kvar i ursprungligt skick så bevisen om de homicidala gaskamrarna vilar i händerna på vittnen. Moshe Bahir, överlevare från lägret, vittnar om att de tyska trupperna firade sitt miljonte offer i februari 1943. Professor Raul Hilberg anger siffran 200 000.

Antalet påstådda gaskammare varierar också. Historikern Leon Poliakov anser att det fanns fem gaskammare, vardera på ca 50 kvadratmeter. varje gaskammare kunde rymma 400 personer. Historikern Miriam Novitch anger dock antalet gaskammare till tre stycken på vardera tio kvadratmeter med en kapacitet på 50 personer i varje. Senare ska det enligt Novitch ha byggts ytterligare fem gaskammare på vardera 48 kvadratmeter med en kapacitet på ca 70-80 personer. Yitzhak Arad, före detta Director of the Israeli Holocaust Museum, anger antalet gaskammare till tre och de skall ha varit på 16 kvadratmeter och haft en kapacitet på 200 personer. Enligt Arad byggdes det senare ytterligare tre gaskammare med samma dimensioner och kapacitet. Benresterna av de kremerade kropparna ska enligt Arad ha krossats med hammare.

Beträffande den tekniska beskaffenheten av Sobibors gaskammare finns det olika uppgifter. Yitzhak Arad anser att offren fördes in genom en dörr till gaskamrarna, men att kropparna togs ut via en annan dörr. Ögonvittnet Moshe Bahir menar dock att det fanns en fallucka i golvet som öppnades varpå kropparna samlades i vagnar som transporterades till massgravar, senare, när dessa hade byggts, till krematorier. Arad nämner inga falluckor i golvet. Dock anger Arad att kropparna lastades på vagnar som drogs av hästar eller knuffades av fångar. Bahir nämner även att det sedermera installerades stora kranar som lyfte kropparna från gaskamrarna. Dessa kranar ska ha installerats i samband med att krematorierna byggdes. Bahir nämner dock inte hur kranarna fick ut kropparna från gaskamrarna - om taket kunde lyftas eller en vägg öppnas.

Vilken gas användes?

Vidare finns det enligt vittnen motstridiga uppgifter om vilken gas som skall ha använts i gaskamrarna i Sobibor. Hilberg uppger att gasen kom från dieselmotorer. Arad hävdar att en "benzene engine" var källan till gas i gaskammrarna. Före detta fången i Sobibor, Jacob Biskubicz, beskriver i sitt vittnesmål att det var klorgas som användes: “I couldn’t believe in the reality of camp No. 3 [where the mass gassings allegedly took place]. One day, I was pushing a wheelbarrow loaded with chlorine and, eager to know what was happening in the camp, I went beyond the limit. I was nearly killed.”

Användandet av klorgas bekräftas av ögonvittnet Hella Fellenbaum-Weiss som även vittnade om de konsekvenser som klorgasen gav: “The arrival of another convoy distressed me in the same way. It was thought to come from Lvov, but nobody knows for sure. Prisoners were sobbing and told us a dreadful tale: they had been gassed on the way with chlorine, but some survived. The bodies of the dead were green and their skin peeled off.”

Även överlevarna Moshe Bahir och Leon Feldhendler anger klorgas i sitt vittnesmål. ´

Revolten

En revolt skakade lägret den 14 oktober 1943 varpå många människor fick sätta livet till. Den brittiska filmen Flykten från Sobibor (Escape from Sobibor, 1987) i regi av Jack Gold sägs skildra de förhållanden som rådde i lägret och revolten 1943. I rollerna ses bland annat Alan Arkin och Rutger Hauer.

Lägret stängdes ner 2011

Den 2 juni 2011 meddelades att museiverksamheten kring det världskända koncentrationslägret tvingades stänga ner på grund av brist på pengar. Museet behöver cirka 1 miljon zloty årligen för att driva verksamheten, men hade för året 2011 endast fått in 420 000. Cirka 20 000 personer har besökt platsen årligen.

John Demjanjuk

Den ukrainske 91-årige John Demjanjuk dömdes 2011 till fem års fängelse för mord på cirka 28 000 judar i Sobibor. Demjanjuk anklagades tidigare för att ha varit verksam i koncentrationslägret Treblinka och identisk med den person som beskrivs som Ivan The Terrible. Eliahu Rosenberg vittnade dock redan den 24 december 1947 att Ivan The Terrible hade blivit ihjälslagen i sömnen 1943.

Trivia

Sobibor är felaktigt stavat som Camp Sobibur i utskrifterna av Nürnbergprocessens 62:a dag, den 19 februari 1946. Camp Belsen i samma utskrift och samma dag avser koncentrationslägret Belzec.

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen

Externa länkar

Personliga verktyg