Kommunism
Kommunism (från latinets communis, gemensam) är en idéströmning som eftersträvar ett samhälle där företag och resurser ägs gemensamt. Inom marxismen betecknar det även samhällets sista utvecklingssteg där staten tynat bort och ett klasslöst samhälle uppnåtts.
Kommunismen är den åskådning, som bevarat den revolutionära marxismen i dess renaste form. Den har vidareutvecklats genom Lenins lära om imperialismen som ett uttryck för den kapitalistiska världens inre förfall. Liksom enligt Marx konkurrensen mellan kapitalisterna i det inre kommer borgarklassen att smälta samman till ett fåtal väldigt rika personer, vilka så småningom inte kan hålla stånd mot det påträngande proletariatet, kommer enligt Lenin kampen om kolonier och råvarukällor mellan de kapitalistiska staterna, den så kallade imperialismen, att i så hög grad försvaga de kapitalistiska staterna, att de undertryckta massorna i dessa stater så småningom gör gemensam sak med de i kolonierna utsugna färgade folken. Denna aktion framstår för kommunismen som vägen till världsrevolution, kommunismens slutmål.
Innehåll
Olika termer
Det finns dock skillnader mellan dessa termer. Marxismen är den ideologi som skapats av Karl Marx. Det kommunistiska samhället är i den marxistiska teorin ett utopiskt, statslöst samhälle. Marxister förespråkar en revolution för att störta det nuvarande samhället och efter detta ett tillfälligt "proletariatets diktatur", fasen innan det utopiska kommunistiska samhället kan genomföras. De kommunistiska staterna beskrev sig själva som varande i detta "proletariatets diktatur" och inte som att man skulle ha uppnått det kommunistiska samhället. Anarkister kan också förespråka ett utopiskt, statslöst samhälle men förespråkar inte den initiala "proletariatets diktatur" fasen.
Bolsjevikerna var ursprungligen en fraktion av de ryska kommunisterna som kontrolleras av Vladimir Lenin och som var den första kommunistiska gruppen att vinna makt i den ryska revolutionen (1917). Termen bolsjeviker uttrycks ofta som en nedsättande term för icke-ryska kommunister av motståndarna, såsom tyska nationalsocialister med implikationen att dessa icke-ryska kommunister och kommunistpartier kontrollerades och tog order från Sovjetunionen (åsikter som visade sig mycket ofta vara korrekta enligt senare forskning).
Andra egenskaper
En anmärkningsvärd karaktäristik är det stora judiska inflytandet och de många judiska kommunister som kommit fram med Karl Marx. Till exempel har professor Kevin MacDonald hävdat att en förklaring till detta är att de nya samhällen som skapats av revolutionerna sågs som fördelaktigt för judar som använde detta till att ta bort olika restriktioner mot judar som funnits i de tidigare samhällena.
Marxismen är ett komplext teoretiskt system som består av ett antal politiska, ekonomiska och filosofiska teorier som ofta helt eller delvis kopierats av Marx från andra. Några exempel på teorier och begrepp inkluderar dialektisk och historisk materialism, bas och överbyggnad, arbetsvärdeläran, klassanalysen, och förtingligande.
Några av dessa teorier och begrepp har hävdat att ha gjort förutsägelser som har förfalskats (såsom Marx förutsägelse att ständigt ökande fattigdom oundvikligen orsakar kommunistiska revolutioner i industriländerna) och andra har allmänt setts som otillräckliga och övergivna av nästan alla icke- marxister (t.ex. arbetsvärdeläran). Några teorierna har hävdats vara pseudovetenskap som knappast gör några testbara förutsägelser och producerar inga praktiskt användbara resultat.
Marxismen i dess olika former förespråkar en världsomspännande kommunistisk revolution och det slutliga tillintetgörandet av alla andra ideologier. Som sådana har kommunister och kommuniststater stött våldsamma revolutionära försök och rörelser i sina egna och andra länder. Kommunistiska partier anger att de för närvarande inte stödjer en revolutioner och har generellt uttryckligen eller underförstått menat att detta beror på att situationen inte är den rätta för detta nu men kommer att vara det i framtiden.
Vladimir Lenin skapade marxism-leninismen, som åtminstone inledningsvis var den officiella ideologin för alla kommunistiska stater. Marxism-leninismen ser stora delar av befolkningen som vilseledda och inte redo för politiskt uppror. Det understryker i stället vikten av en elitistisk, auktoritär och hierarkisk kommunistisk "förtrupp" en kader som kommer att ta makten i revolutionen (förmodligen mot önskemålen hos majoriteten av befolkningen) och leder sedan den kommunistiska staten under "proletariatets diktatur " fasen. Lenin hävdade också att tidiga vänsterrevolutionära försök som 1871 års "Pariskommun" hade misslyckats delvis på grund av att revolutionärerna inte var tillräckligt hårda. Han genomförde omedelbart det utlovade hårda förtryck och den "röda terrorn" mot misstänkta motståndare när han tog makten i Ryssland (riktat även mot andra vänsterextrema individer och grupper med åsikter som skilde sig från Lenins).
Marxismen (och i synnerhet marxism-leninismen) ser den mänskliga naturen till stor del som ett "oskrivet blad" som formas av miljön snarare än genetiska faktorer. Ett framträdande mål för "proletariatets diktatur" är att skapa en överlägsen "ny människa" genom att ha en överlägsen omgivande miljö. Denna "nya människa" kommer då att kunna implementera det utopiska, statslösa kommunistiska samhället.
Inledningsvis lade marxismen en stor vikt vid socioekonomiska faktorer som de fundamentala krafter som driver mänsklighetens historia och förutspådde att ett ökat globalt stöd för kommunismen och kommunistiska revolutioner var den oundvikliga utvecklingen. Eftersom denna utveckling inte inträffade och misslyckandena i de kommunistiska staterna blev alltmer uppenbara ändrade många marxister sina teorier genom att placera större vikt vid kulturella faktorer. Målet att skapa en överlägsen "ny människa" gäller fortfarande men med betoning på att nu kontrollera och byta den kulturella omgivningen.
De kommunistiska staterna
Kommunistiska stater är totalitära marxist-leninistiska diktaturer som styrs av det enda tillåtna kommunistpartiet och där centralplanering, oftast femårsplaner, lanseras för att styra produktionen och distributionen.
Gamla och nuvarande kommuniststater
Alla kommuniststater har slutat i misär och brutalt förtryck. Några av de mest kända demagoger som representerade dessa hade makten under 1900-talet. Till exempel Josef Stalin i Sovjetunionen, Mao Zedong i Kina, Pol Pot i Kambodja och Fidel Castro i Kuba. Denna pågående ”Röda Förintelse” beräknar man att över 94 miljoner människor bragts om livet av kommunisterna – vanligtvis genom ”klassbaserade mord”, påtvingad svält och ideologiska utrensningar – detta är ett av de största brotten i mänsklighetens historia.
Denna lista av länder anses vara kommunistiska enpartistater och erkänner sig officiellt till marxism-leninismen (men många har infört så omfattande kapitalistiska reformer att de inte längre kan anses vara socialistiska).
- Folkrepubliken Kina
- Laos
- Vietnam
- Kuba
Nordkorea anses generellt vara en kommunistisk enpartistat men dess officiella ideologi är inte längre marxism-leninismen utan den socialistiska ”Juche” ideologin.
Tidigare olika länder erkände sig till marxism-leninismen. Det mest kända landet var Sovjetunionen som kontrollerade alla andra länder (varav många låg i Östeuropa).
Förväntad livslängd
Bolsjevismen sänker livslängden. I början på grund av krig mot sin egen befolkning och massmord. Senare på grund av dåliga livsförhållanden, brist på frihet och arbetssäkerhet, dåliga medicinska förhållanden, fattigdom och misär som genererats av det politiska systemet.
Andra problem
Några exempel på andra problematiska aspekter av de kommunistiska staterna inkluderar enorma miljöproblem, censur av information och bristande yttrandefrihet, avsaknad av föreningsfrihet (inklusive avsaknad av fria fackföreningar) och låg levnadsstandard även när man jämför de två delarna av uppdelade länder (till exempel Nordkorea mot Sydkorea och Östtyskland mot Västtyskland).
Ett annat kännetecken var den storskaliga censuren av vetenskapen för att få dem att passa ihop med ideologin. Detta ingår även naturvetenskap såsom genetik (som i Lysenkoism). Historien var omfattande omskriven och förfalskad. Detta skedde också efter interna förändringar inom kommunistiska stater som när Trotskij och andra ledare förlorade makten och därefter togs bort från den officiella historieskrivningen och även redigerades bort på fotografier. Förintelserevisionister har argumenterat för likheter mellan dessa påhitt och påstådda fabriceringar om Förintelsen.
Kommunistiska förklaringar till de kommunistiska samhällenas misslyckanden
Kommunister, i synnerhet trotskister, menar ofta att Stalin korrumperade Sovjetunionen och att de senare kommunistiska länderna emanerade från Sovjet. Detta bortser dock ifrån att många av problemen existerade redan under den tidsperiod då Lenin och Trotskij hade makten (svält, massavrättningar, arbetsläger i Sibirien, röd terror, hemlig polis o.s.v).
En annan poäng är att olika ekonomiska variationer provades i olika kommuniststater och ofta i en och samma stat utan någon större framgång. Detta pekar på ett fundamentalt fel i kommunismen snarare än på att någon specifik policy bar skulden.
Citat
| “ | Bolsjevikrevolutionen och några av dess efterdyningar representerade, sett från ett perspektiv, judisk hämnd. Under glansdagarna under det kalla kriget, tillbringade amerikanska judiska publicister mycket tid att förneka – som 1930-talets antisemiter hävdade – att judar spelat en oproportionerligt stor roll i den sovjetiska och världskommunismen. Sanningen är att fram till början av 1950-talet spelade judar en sådan roll, och det är inget att skämmas för. Med tiden kommer judarna att lära sig att vara stolta över historien om de judiska kommunisterna i Sovjetunionen och på andra håll. Man slog tillbaka. | ” |
—Norman Cantor, The Jewish Experience, 1996[1] | ||
| “ | Under de revolutionära regimerna med Lenin och den tidiga Stalin var de tidigare majoritetsbefolkningarna för de östra slaverna (ryssar, ukrainare, vitryssar) satta på undantag i sitt eget land och satt under styret av de förrevolutionära minoritetsfolken (judar, georgier, letter, polacker och armenier). Oktoberrevolutionen skilde sig avsevärt från tidigare västerländska revolutioner som, till exempel när fransmän ställdes mot fransmän i den franska revolutionen eller när engelsmän slogs mot andra engelsmän i den amerikanska revolutionen i syfte att förbättra villkoren för sina mindre lyckligt lottade landsmän. I Ryssland 1917, utgjorde internationella minoriteter mycket av ledarskapet för revolutionen som en del av en världskonspiration för att störta alla andra regeringar som inte accepterade de diktatoriska lärorna av Karl Marx och hans lärjungar. | ” |
—Sergei Semanov, 2012, The Russian Club: Why the Jews Will Not Win[2] | ||
Se även
|
i ämnesportalen om Politiska begrepp |
|
i ämnesportalen om Vänsterideologi |
Referenser
Externa länkar
- Nikolaevich Miliukov: "Bolshevism an international danger; its doctrine and its practice through war and revolution" (1920)
- Memories from Hell
- Dr. J. Landowsky - Red Symphony
- Jewish Role in the Bolshevik Revolution and Russia's Early Soviet Regime från Institute for Historical Review
- Communist crimes
- Jews and Communism
- The Secret Behind Communism - Introduction section av David Duke
