Flossenbürg

Koncentrationslägret Flossenbürgs position markerat med rött på kartan.

Översiktskarta över lägret

Flossenbürg, var ett koncentrationsläger beläget nordost om staden Nürnberg, nära gränsen till dåtidens Tjeckoslovakien. Lägret upprättades i maj 1938 under administration av SS och inhyste primärt politiska fångar eller fångar som ansågs som asociala. Som förste kommendant utsågs SS-Sturmbannführer Jacob Weiserborn. Platsen valdes för att kunna utnyttja fångarna till arbetskraft i ett närbeläget stenbrott beläget väster om lägret. Flossenbürg intogs av U.S. Army's 90th Infantry Division den 23 april 1945.

Innehåll

1 Gaskammaren i Flossenbürg
2 "Flossenburg Concentration Camp can best be described as a factory dealing in death"
3 Bildgalleri
4 Referenser
5 Källor

Gaskammaren i Flossenbürg

Den 19 augusti 1960 deklarerade den tyske professorn och serdermera chefen för Institutet för Samtidshistoria i München, Martin Broszat, att inga avrättningar med gaskammare hade förekommit på rikstysk mark, före 1937 års gränser. Enligt Broszat hade endast gaskammare varit i drift i koncentrationsläger belägna på polsk mark.

Enligt vittnesmål från Förintelseöverlevaren Arnold Friedman användes gaskammare i Flossenbürg till att gasa ihjäl människor med. Friedman hade själv blivit utsatt för ett försök till avrättning med gas, men överlevde genom att andas genom ett nyckelhål på dörren. Friedman kallades in som vittne i rättegången mot Förintelse revisionisten Ernst Zündel i Toronto 1985.

"Flossenburg Concentration Camp can best be described as a factory dealing in death"

Enligt protokollen från Nürnbergrättegångarna var Flossenburg en "dödsfabrik". Från den 13 december 1945 står att läsa:

"Flossenburg Concentration Camp can best be described as a factory dealing in death. Although this camp had in view the primary object of putting to work the mass slave labor, another of its primary objectives was the elimination of human lives by the methods employed in handling the prisoners.

""Hunger and starvation rations, sadism, housing facilities, inadequate clothing, medical neglect, disease, beatings, hangings, freezing, forced hand hanging, forced suicides, shooting, all played a major role in obtaining their objective. Prisoners were murdered at random; spite killings against Jews were common. Injections of poison and shooting in the neck were everyday occurrences. Epidemics of typhus and spotted fever were permitted to run rampant as a means of eliminating prisoners. Life in this camp meant nothing. Killing became a common thing, so common that a quick death was welcomed by the unfortunate ones.""^[1]