Mauthausen
Mauthausen, även känt under namnet Mauthausen-Gusen, var ett koncentrationsläger beläget i norra Österrike, cirka 20 kilometer sydost om Linz och intill floden Donau. Lägret etablerades i augusti 1938, främst för politiska fångar som användes till arbetskraft men även krigsfångar. I anslutning till lägret fanns ett stenbrott där företaget Deutsche Erd- und Steinwerke GmbH bedrev verksamhet och många fångar tvingades till betungande arbete. Till kommendant utsågs Albert Sauer som redan i februari 1939 efterträddes av Franz Ziereis. I slutet av 1944 förflyttades fångar till lägret från bland annat Fürstengrube. Mauthausen intogs av amerikanska trupper i maj 1945. Satellitlägret i Ebensee lydde administrativt under Mauthausen.
Innehåll
Mauthausen anläggs
Koncentrationslägret Mauthausen byggdes intill ett stenbrott där granit utvanns ur berget. Graniten användes i flera byggnadskonstruktioner runtom i Tredje riket, bland annat som gatläggning i Wien. planer existerade även för byggnader i den närliggande staden Linz, planer som inte fullföljdes på grund av andra världskriget. Till lägret skickades i ett tidigt skede främst politiska fångar men efter en tid även judar och krigsfångar. De intagna i lägret tvingades till hårt arbete i stenbrottet.
Likt många andra koncentrationsläger i Tredje riket föddes det upp angorakaniner även i Mauthausen. Uppfödningen skedde under projekt SS Angora.
Mauthausen utmålas som ett utrotningsläger
Likt de flesta koncentrationsläger betraktades även Mauthausen som ett utrotningsläger, efter TV-serien Förintelsen även kallat Förintelseläger. Systematiska massmord ska ha skett, oftast utförda i homocidala gaskammare. Föreställningen bygger på att Den Slutgiltiga Lösningen ska ha inneburit ett av Tredje riket sanktionerat massmord på Europas judar.
Den brittiske juristen Hartley Shawcross höll den 27 juli 1946 ett anförande under Nürnbergrättegångarna. Shawcross, som bland annat lutar sig emot vittnesmål från Rudolf Höss, uppgav att människor boendes kring lägren Belzec, Treblinka, Wolzek, Mauthausen, Sachsenhausen, Flossenbürg, Neuengamme, Gusen, Natzweiler, Lublin, Buchenwald, och Dachau också borde ha känt till att samma sak även hände där som i Auschwitz.
Simon Wiesenthal förflyttades i krigets slutskede till Mauthausen. I sin bok KZ Mauthausen, Bild und Wort berättar Wiesenthal om sin upplevelse av lägret. Boken innehåller en illustration som uppges vara tre judar som avrättas i lägret. Personerna är bundna vid pålar och bär fångdräkter. Illustrationen visade sig dock vara ett exempel på bildmanipulering.
Ben Hecht uppger på sidan På sidan 47 i sin bok Perfidy att Birkenau, Mauthausen, Dachau och Auschwitz är "death camps". På sidan 57 och 58 skriver Hecht att amerikanska officerare i Västberlin sover på madrasser tillverkade av mänskligt hår och tvättar sig i tvål från döda judar i lägren Auschwitz, Mauthausen och Dachau.
Enligt ett vittnesmål från Förintelseöverlevaren Daniel Chanoch ska det i lägret ha serverats soppa gjord av människokött. Uppgiften framkom i en artikel publicerad i den israeliska tidningen Y-net News den 4 december 2009.
Protokollen från Nürnbergrättegångarna den 28 januari 1946 handlar om avrättning med injektion. Vittnet Jean-Frederic Veith uppger att Eduard Krebsbach lät mörda människor med metoden.[1]
Gaskamrarna i Mauthausen
Under och efter andra världskriget cirkulerade uppgifter om att de tyska koncentrationslägren använde gaskammare för att utföra systematiska, fabriksliknande avrättningar av fångar. Uppgifterna gällde praktiskt taget alla de större lägren. Även Mauthausen ska enligt dessa uppgifter ha haft gaskammare i drift. Lägret har under efterkrigstiden visats upp för besökare som lotsats genom duschrum som uppges vara gaskammare. Skyltar förkunnar att Zyklon B användes. Dock visas inget uppvärmningssystem för cyanväte upp och duschrummen är inte utrustade med ventilation. Förintelserevisionister har även ifrågasatt placeringen av den påstådda gaskammaren eftersom den ska ha varit placerad strax intill byggnader som inkvarterade SS-personal. Placeringen anses även olämplig då den skulle ha gett god insyn ifrån lägrets största öppna yta där samlingar ofta skedde.
I filmen Nazi Concentration Camps vittnar löjtnant Jack H. Taylor vid US Navy om att Mauthausen är ett utrotningsläger där hans kamrater avrättats med gas.
Den 21 december 1943 rapporterade den australiska tidningen Army News om en holländsk fånge som lyckats rymma. Vittnet ska ha deltagit i experiment i gaskammare som på tre sidor hade tjocka betongväggar och på den fjärde sidan en glasvägg. Gas släpptes in till fångar som var nakna, endast iklädda gasmasker. Allt övervakades av personal. Ryktesvägen hörde vittnet att 40 judar hade dött i gaskammaren.[2]
Enligt protokollen från Nürnbergrättegångarna ska Ernst Kaltenbrunner personligen ha inspekterat gaskamrarna i drift.[3]
I filmen Memory of the Camps uppger Alfred Hitchcock, som är berättare, att människor mördats i gaskammare. Gaskamrarna ska ha rymt 200 personer.
I ett vittnesmål den 10 juni 2010 uppgav Anneliese Nossbaum inför studenter vid Wissahickon High School i USA att hon lyckats överleva ett mordförsök i gaskammare. Nossbaum stod enligt egna uppgifter i kö flera timmar för att bli mördad men de amerikanska trupperna ska ha skurit av förbindelsen mellan lägret och en fabrik som tillverkade den giftiga gasen, vilket räddade livet på henne.
Den 26 juli 1946, sade Hartley Shawcross att sex miljoner judar mördades under andra världskriget och att Mauthausen var ett av flera läger där mördandet skedde i gaskammare likt en "industriell massproduktion".[4]
SS-soldaten Alois Hoellriegl vittnade inför militärtribunalen i Nürnberg den 4 januari 1946. I ett skriftligt vittnesmål redogjorde Hoellriegl den 22 november 1945 för vad han hade upplevt under sin tid som vakt i lägret. Det skriftliga är enligt tribunalen i överensstämmelse med det muntliga. Hoellriegl bevittnade aldrig själv något mord i gaskammare. Istället bygger hans vittnesmål på vad han anser sig ha hört. Hoellriegl anger kapaciteten till 25-40 personer.[5]
Uppgifter förekommer även att en gasvagn ska ha tjänstgjort i ett tidigt skede. Gasvagnen ska ha använts i Mauthausen och Gusen.
Övriga avrättningsmetoder
Enligt vittnesmål från bland annat Förintelseöverlevare ska det förutom avrättning i gaskammare ha praktiserats avrättning med andra metoder. I filmen Nazi Concentration Camps vittnar löjtnant Jack H. Taylor vid US Navy om att Mauthausen är ett utrotningsläger. Taylor visar upp en axelklaff från en amerikansk officers uniform och en dödsbricka från en annan och berättar att de har avrättats med gas i lägret. Enligt vittnesmål ska andra avrättningsmetoder ha varit:
I vittnesmål uppgav Taylor även att människor begravdes levande, krossades i cementblandare, piskades till döds och att fångar tvingades dricka stora mängder vatten varefter lägerpersonal hoppade på deras magar tills de sprack.
Läkare i lägret ska även ha använt pappersvikter av mänskliga kranier.
Kända fångar
Krigsslutet
Den 19 mars 1945 avgick två kolonner av Röda Korsets så kallade Vita bussarna till Sydtyskland med sammanlagt 24 bussar och 134 man. Målet var lägren Dachau, Mauthausen och Natzweiler. Flera hundra fångar samlades in för transport till Neuengamme. Evakueringen föregicks av en förhandling mellan Folke Bernadotte och representanter för den tyska statsledningen: Joachim von Ribbentrop, Ernst Kaltenbrunner, Walter Schellenberg och Heinrich Himmler.[6][7]
Mauthausen intogs den 5 maj 1945 av amerikanska trupper från 41st Recon Squad of the US 11th Armored Division, 3rd US Army. Vid Tredje rikets kapitulation tillföll Mauthausen och tillhörande satellitläger den sovjetiska ockupationsmakten varför de amerikanska trupperna lämnade över ansvaret. Lägret användes under en tid för att inhysa sovjetiska soldater.
Antalet avlidna
Lägrets dokumentation lämnades 1969 över till Röda Korset och International Tracking Service. Förintelserevisionisten Jürgen Graf har forskat kring antalet avlidna fångar i lägret. Av totalt cirka 230 000 intagna avled 86 195.[8] Flest, 36 214 stycken, avled i krigets slutskede som en följd av de försämrade förhållandena som rådde med en förstörd infrastruktur i Tredje riket och de alltmer desperata situation som uppstod då de allierade ryckte fram. Graf uppger antalet avlidna per år:
- 1938 – 36 st
- 1939 – 445 st
- 1940 – 3846 st
- 1941 – 8114 st
- 1942 – 14 293 st
- 1943 – 8481 st
- 1944 – 14 766 st
- 1945 – 36 214 st
Bildgalleri
- Mauthausen
Huvudentrén till lägret.
Innergården där större samlingar ägde rum.
En kraftig mur och taggtråd omgärdade lägret.
Insidan av en barrack.
Fritz Vogt (till höger med riddarkorset runt halsen) under ett besök i lägret tillsammans med bland andra Reichführer-SS Heinrich Himmler (ej synlig på denna bild).
Modell som visar stenbrottets position i förhållande till lägret.
Stenbrottet där mycket hårt arbete utfördes.
Rysk soldat framför den välkända stentrappan i stenbrottet.
Gymnastik för att hålla fångarna i form. Huvudena av rakade, en vanlig åtgärd för att bekämpa tyfus.
Lägerfångar genomgår en desinfektionsprosess.
Ett duschrum som uppges vara en gaskammare. Rummet uppvisar inga tydliga spår av ferrocyanid.
I källaren under den vita byggnaden ska lägrets gaskammare ha inretts.
Krematoriebyggnad intill sjukuset.
Informationsskylt förkunnar att lägeradministrationen dels maskerade gaskammaren till ett duschrum, dels avlägsnade endast delar av utrustningen i april 1945.
Värmerör på insidan av duschrummet. Värmesystem för uppvärmning av Zyklon B innan gasen fördes in via rören har dock inte påträffats.
Rördelar som ska tillhöra en gaskammare visas upp.
Avlidna fångar förvarades i ett bårhus. Leichenraum betyder ungefär Likrum.
Till skillnad från duschrummet, där inget system för uppvärmning av Zyklon B uppvisats, fanns ett kylsystem för likrummet.
Krematoriet.
Lägervaluta.
Undernärda fångar i maj 1945.
Sovjetiska krigsfångar som drabbats hårt av de bristfälliga förhållandena vid krigsslutet. Fotografiet har i en manipulerad version använts i efterkrigspropaganda.
Avlidna fångar som uppvisar tecken på svält.
Välnärda fångar firar de amerikanska truppernas ankomst. Bilden har anklagats för att vara arrangerad då den illustrerar en banderoll som tycks vara förberedd och sitter på insidan av lägret istället för på utsidan.
Army News den 21 december 1943 redogör för Mauthausens gaskammare.
Encyclopaedia Britannica 1963, Vol.18, sid 288 anger antalet döda i Mauthausen till närmare 2 000 000.[9]
Minnesceremoni över 180 000 döda judar i Mauthausen, en siffra som tillbakavisas av Forum för Levande Historia.[10]
Referenser
- ↑ The Avalon Project - Nuremberg Trial Proceedings Vol. 6, FORTY-FOURTH DAY Monday, 28 January 1946, Morning Session
- ↑ Army News den 21 december 1943
- ↑ International Military Trials, Nurnberg - Nazi Conspiracy and Aggression - Office of United States Chief of Counsel For Presecution of Axis Crminality sid 580 (pdf: 585)
- ↑ The Avalon Project - Nuremberg Trial Proceedings, Volume 19, Nuremberg Trials Page, ONE HUNDRED AND EIGHTY- SEVENTH DAY. Friday, 26 July 1946, Morning Session
- ↑ Nazi Conspiracy and Aggression - Washington, U.S Government Print Office, 1946, Vol. VIII ,sid 630 (pdf: 636)
- ↑ Röda Korset - Svenska Röda Korsets Tysklandsdetachement 1945 under ledning av greve Folke Bernadotte. I dagligt tal kallat DE VITA BUSSARNA.
- ↑ Röda Korset - Svenska Röda Korsets räddningsaktion till Tyskland under Andra världskriget
- ↑ National Socialist Concentration Camps: Legend and Reality, Jürgen Graf
- ↑ Google Books - Encyclopædia Britannica 1963
- ↑ Forum för Levande Historia - Mauthausen
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
