Judetvål

Minnesmonument: "Here rest four bars of soap, the last Earthly remains of Jewish victims of the Nazi Holocaust."

Gravsten på judisk kyrkogård, Kuba: "För hedrandet av minnen. På denna plats ligger begravt bitar av tvål gjorda av fett från judar, några av offren från nazisternas barbarism under 1900-talet. Frid över deras kvarlämningar."

Minnesceremoni för tvål

The Globe and Mail 25 april 1990

Solano Tempest den 23 april 2007

Judetvål är den i folkmun vanliga benämningen på de tvålar som tyskarna skulle ha gjort av fett från döda judar i koncentrationslägren. Detta rykte har upprepats ett flertal tillfällen i media och vid universiteten under efterkrigstiden. Platsen där tillverkning ska ha skett är Anatomischen Institut in Danzig. Anklagelsen riktas även mot de åtalade under Nürnbergprocessen. Grundlagsforskaren Nat Hentoff har skrivit att han har sett mänsklig tvål som gjordes på "bitar av döda judar", som skulle finnas utställd i Förintelsekammaren i Jerusalem. Den israeliska historikern Yehuda Bauer och judisk-amerikanska historikerna så som Raul Hilberg och Deborah Lipstadt har dock avfärdat påståendet som en propagandamyt.

Myten om mänskliga tvålar lever ända in på 2000-talet

Myten om att lägerförvaltningen på industriell basis gjorde tvål att fett från judar spreds mellan fångar i lägren. Enligt vittnen på plats samlades fett upp i hinkar då kroppar brändes och fettet transporterades sedan till fabriker som tillverkade tvål för användning i samtliga koncentrationsläger. Efter kriget har begravningsceremonier förekommit där tvålar, eller delar av tvålar, har begravts till minne av förintade judar. Myten har levt kvar ända in i våra dagar och överlevare från Förintelsen berättar fortfarande om tvålar från fettet på judiska offer.

Krigspropaganda från första världskriget

Dr. Robert Jan van Pelt, professor i arkitektur vid University of Waterloo i Kanada, har gjort en undersökning av krigspropaganda och visat att myter som florerade redan under första världskriget levde kvar även under andra världskriget. En av dessa myter var historien om att tyskar gjorde tvål av fett från människor. Van Pelt spårade källan till generalen i den brittiska armén, J.V. Charteris. Charteris försökte använde denna propaganda i ett försök att få Kina att ta ställning emot Tyskland. I den brittiska tidningen The Times står att läsa den 17 april 1917:

"The bodies are transported on this endless chain into a long, narrow compartment, where they pass through a bath which disinfects them. They then go through a drying chamber, and finally are automatically carried into a digester or great cauldron, in which they are dropped by an apparatus which detaches them from the chain. In the digester they remain from six to eight hours, and are treated by steam, which breaks them up while they are slowly stirred by the machinery. From this treatment result several products. The fats are broken up into stearin, a form of tallow, and oils, which require to be redistilled before they can be used. The process of distillation is carried out by boiling the oil with carbonate of soda, and some of the by-products resulting from this are used by German soap makers. The oil distillery and refinery lie in the south-eastern corner of the works. The refined oil is sent out in small casks like those used for petroleum, and is of yellowish brown color."

Simon Wiesenthal bekräftar myten

Den världsberömde nazistjägaren Simon Wiesenthal skrev 1946 en artikel i den österrikiska tidningen Der Neue Weg där han menade att de bokstäver på tvålarna som fångar i koncentrationslägren blev tilldelade stod för "Rein Jüdisches Fett". I de tyska koncentrationslägren tilldelades fångar tvålar att använda i duschar. Lägren var ofta hårt drabbade av sjukdomar, i synnerhet tyfus. För att bekämpa epedemier använde SS-personal insektsbekämpningsmedlet Zyklon B i avlusningskammare för att döda smittspridande löss. Fångarnas hår rakades och samtliga tvingades till bästa möjliga intimhygien med dusch och noggrann tvätt. På de tvålar som delades ut i duscharna fanns initialerna R.I.F, vilket stod för Reichstelle für Industrielle Fettversorgung.

Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt avfärdar myten

Sedan tidigt 1990-tal tillbakavisas myten om judetvål inte bara från ledande revisionister utan även från den exterministiska sidan. Professor Yehuda Bauer låter meddela: "The Nazis did enough horrible things during the Holocaust. We do not have to go on believing untrue stories." Bauer är dock inte sen med att lägga skulden för ryktena på tyskarna: "Nazis told the Jews they made soap out of them. It was a sadistic tool for mental torture"

Den sionistiske aktivisten Deborah Lipstadt skriver: "Nazisterna använde inte kropparna från judar, eller för den delen, från någon annan, till att tillverka tvål".

Myten lever i Sverige

Den i Sverige bosatte Benjamin "Benny" Grünfeld berättade vid ett besök på Apladalsskolan i Värnamo i mars 2008 att han under åtta månader i koncentrationslägret Auschwitz tvättade sig med en tvål tillverkad av fett som hade skurits bort från människor innan de kremerades.

I en artikel publicerad av den svenska dagstidningen Dagens Nyheter den 24 juni 2006 hävdar Mats Troedsson, som tillsammans med Annette Kozica undersöker ett öde hus i Höganäs att huset har bebotts av en kvinna utbildad vid Viktoria schule, überscholen für mädchen. Troedsson hävdar i artikeln: "- Detta var i själva verket ett SS-institut. Det var på just detta institut som SS tillverkade tvål av döda människor från koncentrationslägren och man garvade människohud. De lampskärmar av människohud som visades upp under Nürnbergsprocesserna kom härifrån. - När Röda armén intog Danzig den 30 mars 1945 hittade man liken efter 148 människor på Viktoriaskolan som förvarades stora stålbehållare. Dessutom påträffades 89 människohuvuden."

Vittnen berättar

I en artikel i den amerikanska studenttidningen Solano Tempest den 23 april 2007 berättade Förintelseöverlevaren Yanina Cywinska om sina upplevelser under Förintelsen. Cywinska internerades i koncentrationslägret Auschwitz där hon blev vittne till hur lägerpersonalen marscherade med väskor och lampskärmar tillverkade av mänsklig hud samt hur de tvättade sig med tvål gjord av ben från döda judar:

"Watching Nazis parade around briefcases and lamps made of human skin while washing their bodies with soap composed of Jewish bone, Cywinska admits she found herself talking to god but questioning his presence."

I en artikel publicerad i den amerikanska tidningen New York Daily News den 28 april 2008 berättade Gisella Burke att hon under sin tid i Bergen-Belsen använde en tvål gjord av döda människor: "We had soap made of humans. I felt, 'I'm dead. And everyone in my family thinks I'm dead".

I en intervju för den brittiska tidningen Daily Mirror den 23 juni 2012 berättade Jack Aizenberg att han i Buchenwald fick en tvål gjord av fett från andra döda judar.

Fred Schiefler föreläste inför studenter på Yuma Private Industry Council's Charter High School i september 2009 och berättade att han sex månader efter kriget köpte tvål gjord på fett från döda judar.

Voice/Vision Holocaust Survivor Oral History Archive är en databas med samlade vittnesredogörelser från överlevare som drivs av University of Michigan-Dearborn. Databasen innehåller många vittnesuppgifter om att de använda tvålar gjorda på fett från döda människor.

Se även

• Övergrepp under Förintelsen

Bildgalleri

• 

  Daily Mirror den 23 juni 2012.

• 

  KSWT den 5 september 2009.

• 

  Yad Vashem i Israel visade augusti 2013 ett fotografi på museets hemsida föreställandes en begravning av tvål i Rumänien.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Revisionism

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Förintelsen

Källa

• Sann Historia
• The Revisionist: World War I Atrocity Propaganda
• IHR: Simon Wiesenthal: Bogus 'Nazi Hunter'
• Grandma's Lie Soap
• Jewish Victims of the Holocaust:The Soap Myth
• Daily Mirror - 'They even murdered my nine year old brother': Holocaust survivor returns to death camps 70 years after his whole family was wiped out