Filip Müller
Filip Müller, född 1922 i Sered, dåvarande Tjeckoslovakien, avliden 9 november 2013. Judisk Förintelseöverlevare och författare av boken Eyewitness Auschwitz: Three Years in the Gas Chambers. Müller deporterades till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau april 1942 där han kom att tjänstgöra i sonderkommando, för att redan i juni 1942 förflyttas till Monowitz. Framträdde som vittne i Auschwitz-rättegången 1964 och medverkar i Claude Lanzmanns dokumentär Shoah från 1985. Müller betraktas som ett mycket betydande vittne och hans redogörelser utgör viktig dokumentation för Förintelsen. Müller citeras i referenslitteratur av bland annat Raul Hilberg i sitt verk The Destruction of the European Jews och anges som en viktig källa för Alfred Wetzler och Rudolf Vrba.
Innehåll
Överlevde flera läger
Müller förflyttades från Slovakien den 13 april 1942 till Auschwitz där han registrerades som fånge 29136. En månad efter sin ankomst tilldelades han tjänstgöring i Krema I i Auschwitz Stamlager och efter en tid till Birkenau för tjänstgöring i det nybyggda lägrets krematorier. I januari 1945 förflyttades han till Mauthausen och så småningom till Melk.
Müllers redogörelser om Förintelsen
Filip Müllers vittnesmål och redogörelser för sin erfarenhet i Auschwitz-Birkenau anses extra betydande då han är en av få Förintelseöverlevare som ska ha sett människor avrättas i homicidala gaskammare. Efter att ha anlänt till koncentrationslägret i april 1942 sattes han redan nästföljande månad i arbete, där han kom att bli en del av sonderkommando. I sitt arbete ska Müller ha blivit vittne till hur männsikor gasades ihjäl, vilket betraktas som unikt eftersom de vittnen faktiskt säger sig ha fått se händelseförloppet. I sitt vittnesmål från Auschwitz-rättegången den 10 maj 1964 står att läsa i protokollet (i svensk översättning). Den aktuella platsen är Crema I, som enligt Jean-Claude Pressac och Robert Jan van Pelt var ur funktion från januari till maj 1942:
- "Dessa gasningar, jag bevittnade dem många, många gånger, det vill säga i maj, juni 1942. Gasningarna ägde rum på morgonen före namnupprop, eller på kvällen efter namnupprop."
Müllers vittnesmål finns dels bevarat i hans bok Eyewitness Auschwitz: Three Years in the Gas Chambers men även i ett separat kapitel i boken The Death Factory av Ota Benjamin Kraus och Erich Kulka från 1966, samt i Auschwitz Inferno. I sin bok skriver Müller på sidan 50 att hela sonderkommando, som han själv ingick i, gasades och kremerades i mitten av december 1942. I korrespondens med John Bennett, jurist i civilrätt i Australien, skriver Müller den 24 januari 1980 att delar av Miklos Nyiszlis vittnesmål inte stämmer överens med verkligheten. Müller ska själv ha ingått i en grupp tillsammans med Nyiszli som under en tid tjänstgjorde i Krematorium V. Sonderkommando ska ha gasats ihjäl i olika omgångar, men Müller själv undvek alltid döden. Orsaken till detta ska enligt Müller ha varit en stark överlevnadsinstinkt samt ödet.
Gaskamrarna ger Müller en klar bild av eftersom han säger sig ha befunnit sig i dem flera gånger. Somliga av pelarna som bar upp taket var i själva verket som ihåliga metallkonstruktioner i vilka pellets av Zyklon B kunde släppas ner. Vittnet Michal Kula verifierar Müllers uppgifter. I taket satt falska duschmunstycken vars uppgift var att lura fångarna att tro att det var ett rum för desinfektion och hygieniska ändamål. Personal från SS klättrade sedan upp på taket och släppte ner innehållet ur sina burkar och stängde luckan. Efter cirka tio minuter var hela proceduren över, enligt Müller. Totalt ska Müller ha blivit vittne till "tusentals" offer för gaskamrarna.
Vittnesmålen innehåller även en del makabra inslag som kraftigt har ifrågasatts. Bland annat ska han ha blvit vittne till hur kroppsdelar skärs bort från döda människor och slängs i kärl på golvet. Dessa kroppsdelar, som fortfarande ska ha varit varma, levde enligt Müller och gjorde att kärlen hoppade omkring på golvet. Müller ha även blivit vittne till hur kroppar i en massgrav gjorde att marken sprack upp och en "svart sörja" förgiftade grundvattnet. Müller uppger även att han i en gaskammare hittar en väska innehållandes bitar av ost och en kaka med vallmofrön som han äter av.[1]
I dokumentären Shoah berättar Müller att han i en gaskammare såg "blåaktiga kristaller", vilket ledande revisionister anser betyder att Müller inte alls har någon aning om vad Zyklon B egentligen är för något. Müller vittnar även i Lanzmanns film om gaskammare med en kapacitet på 3000 personer.
Se även
Referenser
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
