Atombomben över Hiroshima

Atombomben över Hiroshima var första gången nukleära massförstörelsevapen användes.

Atombomben över Hiroshima fälldes den 6 augusti år 1945 klockan 08:15 på order av den amerikanska presidenten Harry S. Truman. Bomben var det första kärnvapnet att användas i krig. Atombombningen ses ofta som en av de allierades krigsförbrytelser under andra världskriget.

Bomben, kallad Little Boy, krävde 129 000 människors liv vid detonationen och strax därefter. Ett oklart antal människor avled långt senare till följd av strålningen, den orsakade också tusentals missbildningar på strålningsskadade foster. Det exakta antalet offer var svårt att beräkna då det länge efter bombningen rådde censur för journalister och ögonvittnen.

Beslutet fattades vid Potsdamkonferensen den 26 juli där man hotade att "totalt förstöra" Japan om det inte gick med på en villkorslös kapitulation. Atombomben nämdes inte då detta var ett hemligt projekt. Japan avböjde då det sågs som oacceptabelt vid det läget för att man fortfarande förfogade över 2 miljoner stridsdugliga soldater och ett stort antal kamikazepiloter på fastlandet. Den amerikanska krigsledningen såg det som dumt att slösa amerikanska liv på att försöka inta det japanska fastlandet men behövde ändå vinna kriget snabbt för att slippa ett sovjetiskt inblandade. Atombomben skulle tvinga fram en japansk kapitulation. Efter atombombningen av Hiroshima fällde man den 9 augusti atombomben över Nagasaki, som avgjorde saken. Japan kapitulerade dagen efter kejsar Hirohitos radiotal den 14 augusti med förklaringen att Japan nu måste "acceptera det oacceptabla och uthärda det outhärdliga".

Beslutet ses av kritiker som en krigsförbrytelse då en liknande handling gjord av personer från axelmakterna utan tvekan skulle lett till hängning eller värre i en domstol motsvarande den i Nürnberg.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget