Buchenwald
|
| |
Buchenwald, koncentrationsläger, cirka 10 kilometer nordväst om den tyska staden Weimar, centrala Tyskland. Fick sitt namn efter den närbelägna staden med samma namn. Lägret är beläget på en höjd i ett skogsområde. Öppnades juli 1937. I Buchenwald placerades fångar med kriminell bakgrund samt medborgare som betraktades som politiska motståndare till den tyska staten, i huvudsak kommunister. Lägret var ett av de största och hade en kapacitet för tusentals interner. På Adolf Hitlers femtioårsdag, den 20 april år 1939 frigavs cirka 2300 fångar.
Då andra världskriget bröt ut i september år 1939 befann sig ca 5300 fångar i Buchenwald. 1943 hade den siffran stigit till ca 12 000. I lägret placerades under kriget många fångar för att arbeta med krigsmatriel. Lägret expanderade med ett stort antal satellitläger av vilka flera producerade vapen och ammunition till den tyska armén. Tusentals judar från bland annat Auschwitz förflyttades i slutet av kriget till Buchenwald som i februari 1945 hade närmare 80 000 fångar, en överbelastning som medförde stora problem med bland annat epedemier. Veckan innan de amerikanska styrkorna intog Buchenwald den 11 april 1945 evakuerades ca 30 000 fångar. Totalt beräknas 239 000 fångar ha varit internerade i lägret från 1937 till 1945.
Innehåll
- 1 Karl och Ilse Koch
- 2 Kommunistiska övergrepp
- 3 Homosexuella
- 4 Service, nöjen och rekreation
- 5 Kända fångar
- 6 Buchenwald utmålas som utrotningsläger
- 7 Fakta bakom propagandan
- 8 Krympta huvuden, lampskärmar av mänsklig hud och askkoppar av bäckenben
- 9 Vittnen berättar om gaskammare
- 10 Sovjetiskt koncentrationsläger
- 11 Bildgalleri
- 12 Referenser
- 13 Källor
Karl och Ilse Koch
Koncentrationslägret Buchenwalds förste kommendant var Karl Koch, som utsågs redan år 1937, men förflyttades i början av 1942 till Majdanek. Under sin tid som lägerkommendant begick Koch flera övergrepp mot fångar. I masskopi med Dr. Waldemar Hoven och lät Koch mörda flera fångar, brott vilka SS senare ställde inför rätta och lät avrätta honom för. Karl Kochs fru, Ilse Koch var även verksam i lägret och deltog i den kriminella verksamheten. Ilse Koch erhöll den föga smickrande smeknamnet "The Bitch of Buchenwald" då det gick rykten om att hon lät tillverka olika föremål av döda judars hud, bland annat lampskärmar. Myten har levt kvar ända in i våra dagar och uppräthålls av överlevare som exempelvis Irene Zisblatt som i sitt vittnesmål hävdar att hon med nöd och näppe undgick att bli en lampskärm.
Kommunistiska övergrepp
Vad som skiljer Buchenwald något från övriga koncentrationsläger är att det förekom en påtaglig aktivitet bland de kommunistiska fångarna som fanns skyldiga till många av de övergrepp som har lagts på SS personal. I en amerikansk rapport från 24 april 1945, Buchenwald: A Preliminary Report, fastslås att den kommunistiska underjordsverksamheten hade ett mycket starkt inflytande under 1943 och stod för en stor del av de övergrepp som förekom. Alfred Toombs, chef för den amerikanska underrättelsetjänsten beskrev situationen som "the [Buchenwald] prisoners themselves organized a deadly terror within the Nazi terror". I rapporten som hemligstämplades ända till 1972 står att läsa:
"But gradually the Communists began to gain control of this organization. They were the oldest residents, with records of 10-12 years in the concentration camps."
[...]
"Besides the top positions in the trusty organization, there were a number of key Communist strongholds in the administration of the camp. One was the food supply organization, through which favored groups received reasonable rations while others were brought to the starvation level. A second was the hospital, staffed almost exclusively by Communists."
[...]
"The Communists of Buchenwald, after ten or twelve years in concentration carnps, are dressed like prosperous business men. lnstead of a heap of corpses or a disorderly mob of starving, leaderless men, the Americans [who captured the camp] found a disciplined and efficient organization in Buchenwald. Credit is undoubtedly due to the self-appointed Camp Committee, an almost purely Communist group under the domination of the German political leaders. The trusties, who in time became almost exclusively Communist Germans, had the power of life and death over all other inmates. They could sentence a man or a group to almost certain death. The Communist trusties were directly responsible for a large part of the brutalities committed at Buchenwald."
1961 publicerade en kommunistisk organisation i öst-berlin en bok som beskrev verksamheten i Buchenwald under kriget. Det förekommer i boken uppgifter om att den kommunistiska organisationen i lägret gav ut en underjordisk tidning, hade en radiosändare och en orkester, förfogade över ett bibliotek samt hade en egen militär organisation. Även sabotage mot den tyska krigsmaterielproduktionen förekom likväl som organiserade politiska möten. Den judiske fången Emst Federn beskrev efter kriget hur den kommunistiska organisationen i Buchenwald eliminerade opponenter för att tillskansa sig egen makt. Federn vittnade bland annat om ledaren för den judiska grenen av Buchenwalds kommunister, Emil Carlebach, ansåg att enbart hans egna trogna vänner betydde något. Alla andra kunde, enligt Carlebach, "lika gärna försvinna".
Homosexuella
Under december år 1981 publicerade den Baltimore-baserade tidningen The Jewish Times en artikel som beskrev förhållandena i Buchenwald för de homosexuella fångarna. I artikeln står att läsa: "Homosexuals were oppressed by the Nazis because of their social mores ... In Buchenwald, a great number of them were not killed by the Nazis, but by political prisoners [Communists], because of the homosexuals' aggressive and offensive behavior."
Service, nöjen och rekreation
De tyska koncentrationslägren erbjöd dock en hel del service för sina fångar. Buchenwald var inget undantag. Varje månad kunde man som fånge i lägret skicka och mottaga två brev eller vykort. Pengar från världen utanför kunde skickas till de intagna och speciellt framtagna sedlar betalades ut för det arbete de arbetföra tvingades till. Med dessa lägerpengar kunde man köpa sig extra ransoner eller andra produkter i lägrets kök. Som rekreation på fritiden fanns det tillgång till fotboll, handboll och volleyboll. På lördagar och söndagar anordnades matcher. På biblioteket kunde men låna böcker och på biografen erbjöds filmvisningar. Fångarna satte upp varietéföreställningar och musikgrupper som bjöd på underhållning. Då lägret intogs av de amerikanska trupperna fanns det 15 prostituerade i lägrets bordell.
Kända fångar
Bland de mer kända fångarna och tillika Förintelseöverlevarna som internerades i Buchenwald återfinns de bägge nobelpristagarna Elie Wiesel och Imre Kertész, den franske politikern Léon Blum samt den i Sverige bosatte Mietek Grocher.
Buchenwald utmålas som utrotningsläger
Då de amerikanska trupperna intog Buchenwald april 1945 fann de hundratals sjuka och utmärglade fångar samt många obegravda kroppar. Fotografier spreds över hela världen och användes i propagandasyfte. De amerikanska myndigheterna uppmuntrade alla försök att utpeka lägret som ett "utrotningsläger" och fastställde även i en rapport, senare använd vid Nurnbergrättegångarna som U.S. Congressional Report on Camps, Doc. 159-L., IMT, Vol. 37, att koncentrationslägret Buchenwald var: "an extermination factory". The Washington Star publicerade den 29 april år 1945 en artikel med samma slutsats, nämligen: "Official Army Report Lists Buchenwald as Extermination Factory".
Åsikterna om vad som hände i lägret gick dock isär redan 1945. B.M. McKelway besökte lägret i egenskap av redaktör och kunde konstatera: "many of the hundreds of inmates we saw appeared to be healthy while others suffering from dysentery, typhus, tuberculosis and other diseases were living skeletons". Elie Wiesel hävdade i en artikel i Time Magazine den 18 mars 1985 att: "In Buchenwald they sent 10,000 to their deaths every day".
I en artikel i New York Times den 10 november 1988 av Ari L. Goldman citeras den judiske överlevaren Morris Hubert som vittnade om vad som hade hänt i Buchenwald. Enligt Morris kastades en jude in i en bur med levande björn som dödade juden varpå en örn sedan åt upp kroppsdelarna. Även rykten om att tvål gjordes från mänskligt fett förekom, den så kallade judetvålen.[1]
I ett tal i Kairo, Egypten, den 3 juni 2009 sade den amerikanske presidenten Barack Obama att Buchenwald ingick i ett nätverk av koncentrationsläger där judar förslavades, torterades, sköts och gasades ihjäl.
I referensböcker och uppslagsverk publicerade efter andra världskriget beskrivs många läger i Polen och Tyskland som utrotningsläger där fabriksmässiga avrättningar ägde rum, ofta i gaskammare. Fram till tidigt 1960-tal gällde denna föreställning, för att sedan överges till förmån för enbart koncentrationsläger belägna i Polen. I Nya Tidens Världshistoria, andra utökade upplagan, publicerad år 1965 och återgiven i nytryck år 1990 står att läsa: "[...]...för att hämnas motståndet, hela byar, t. ex. Lidice i Tjeckoslovakien, som jämnades med marken och vilkas innevånare sköts ner eller deporterades, koncentrationsläger, som förvandlades till massutrotningscentra med gaskamrar i Maidanek, Treblinka, Dachau, Buchwenwald, Auschwitz och annorstädes, där "mindervärdiga" människor systematiskt kunde likvideras. I de nazistbehärskade områdena hade före krigets slut åtminstone nästan sex miljoner människoliv släckts på detta sätt, största delen utgjordes av östeuropeiska judar, men också polacker, ryssar, tjecker, och andra folk fanns däribland".
I det amerikanska TV-programmet Crossfire på kanalen CNN år 1985 deltog revisionisten Ernst Zündel. Programledaren Thomas Braden hävdar efter en stund att han själv var vittne till Förintelsen då han enligt egen uppgift var på plast i Buchenwald omedelbart efter att de amerikanska styrkorna intog lägret: "I saw the camp. I saw some of the survivors. I saw the ovens. So I don´t really understand, what is it, 40 years later?, here I am sitting here talking to a guy who say it didn´t happen"?
Den svenske utrikeskorrespondenten Brita Håkansson (1915-2000) på Expressen besökte Buchenwalds koncentrationsläger april 1945. Den 26 april samma år publicerade tidningen hennes skildring: "På väggen i det laboratorium i Buchenwald, där tyskarna experimenterade med kaniner, marsvin och levande människor, hänger inom glas och ram några konstverk. Det är lampskärmar, portmonnäer m m, som förre Buchenwaldkommendantens hustru, Frau Cock, tillverkat av människohud. På lampskärmen sitter bröstvårtorna kvar, som för att undanröja alla tvivel om varifrån materialet kommit." Håkanssons artikel återpublicerades av Expressen den 27 januari 2005 med en bild på döda människor liggandes i en massgrav. Bilden som i själva verket beskriver offer som har dött av svält och sjukdomar som ett resultat av de allierades bombningar beskrivs av Expressen med orden: "Bilden här ovan är ohygglig att se på, men den är ändå ingen motsvarighet till de fruktansvärda scener som utspelats i koncentrationslägren. Scener där nazistisk sadism haft fri tummelplats." I reportaget berättar Håkansson för sina läsare att kroppar brändes i krematorier, men de kroppar som inte hanns med "...dumpades ute på gården". Vidare rapporterade Håkansson om att det endast fanns sexton kvinnor i lägret, att fångar hade kastrerats av lägervakterna, att fångar "släpades" till lägrets biograf utan mat och vatten för att tvingas se tyska kulturfilmer och hur "nazisterna tänkte ut mer eller mindre sadistiska metoder för avlivning" av utmattade fångar.
Filmen Nazi Concentration Camps användes under Nürnbergrättegångarna som bevismaterial. I filmen beskrivs Buchenwald som "an extermination factory".
The Times-News den 14 juni 1960: "There is even evidence that he liked the job of herding some six millions of people, most of them innocent men and women and even children, through the gas chambers and other chambers of horror of the Buchenwald and Belsen concentration camps."[2]
Fakta bakom propagandan
Vid krigets slut bröt den tyska administrationen samman och detta påverkade kommunikationen med koncentrationslägren runtom det tidigare tyskkontrollerade området. Även Buchenwald drabbades. Leveranser med förnödenheter hade svårt att komma fram på de sönderbombade vägarna, vilket resulterade i svält och epedemier. Buchenwald var kraftigt överbelastat med fångar som levde tätt intill varandra, vilket underlättade sjukdomar att få fäste och sprida sig. De allra flesta som dog i lägret dog i slutfasen av kriget, vilket gör att skuldbördan bör tillskrivas resultatet av de allierades bombningar.
Många tyska koncentrationsläger var utrustade med krematorier. Lägren var under kriget hårt belastade med politiska fångar, judar för arbetskraft eller deportation, krigsfångar och människor som antingen var direkt misshagliga för den tyska statsförvaltningen eller betraktades som opålitliga. Dödsfall förekom regelbundet, antingen av naturliga orsaker eller av sjukdomar. Den vanligaste sjukdomen var tyfus, som skördade många människoliv. Även avrättningar förekom av sabotörer, tjuvar, kollaboratörer och spioner. Risken för vidare spridning av sjukdomar eller infektion av grundvattnet gjorde att kroppar kremerades.
Även Buchenwald hade krematorier, precis som andra koncentrationsläger. Antalet krematorier motsvarar i lägerkapacitet det antal som fanns i Auschwitz, Dachau och Majdanek. Dock anses inte sedan år 1960 någon ha gasats ihjäl i varken Buchenwald eller Dachau. Krematorierna användes för kremering av kroppar då ett stort antal människor dog i lägrets fångenskap. Att gräva ner kroppar skulle innebära en stor säkerhetsrisk då grundvattnet snart hade blivit infekterad och spridit nya sjukdomar. Att kremera en kropp är i strid med judisk tro, vilket spädde på myten om ett utrotningsprogram av den judiska befolkningen. Avlusningskammare användes för att utrota löss som var en stor orsak till spridning av sjukdomar. I avlusningskamrarna användes Zyklon B, ett effektivt insektsgift som krävde varsam hantering. Kombinationen av rykten, propaganda, språkförbistringar och allmän okunskap odlade en myt som ännu inte är avlivad.
Krympta huvuden, lampskärmar av mänsklig hud och askkoppar av bäckenben
De amerikanska trupperna som intog Buchenwald april år 1945 arrangerade för sin propaganda ett bord med diverse föremål. På bordet låg ett antal papper som beskrivs som mänsklig hud med tatueringar, en lampa vars skärm påstods vara gjord av mänsklig hud, två krympta huvuden samt ett människobäcken som ska ha använts som askkopp. Regissör för den propagandafilm som spelades in den 16 april var Billy Wilder, som senare gjorde sig en karriär i Hollywood och regisserade bland annat Marilyn Monroe. De krympta huvudena påstods ha tillhört två polska pojkar som avrättades efter att ha haft en sexuell relation med en tysk flicka. Det filmade materialet användes som bevis i Nurnbergrättegångarna. Som källa till anklagelserna om krympta huvuden och lampskärmar av mänsklig hud anges Andreas Pfaffenberger. Pfaffenberger var en tysk soldat som hade tagits tillfånga fem månader innan Buchenwald intogs. Hans skriftliga vittnesmål under ed användes vid Nurnbergrättegångarna.
I en intervju för den brittiska tidningen Daily Mirror den 23 juni 2012 berättade Jack Aizenberg att han i Buchenwald fick en tvål gjord av fett från andra döda judar.
Vittnen berättar om gaskammare
Sedan ca 1960 råder det en konsensus att koncentrationslägren på rikstysk mark aldrig använde några gaskammare och inget av dessa läger var något "utrotningsläger". Så har det dock inte alltid varit. Under andra världskriget spreds det mellan fångar myter om att man i lägren bland annat gasade ihjäl människor i homicidala gaskammare. Myten lever än idag, men omfattar endast lägren på polsk mark. Precis som idag vittnade fångar om att de hade sett homicidala gaskammare och bevittnat mord utförda i dessa, även i Buchenwald. Den franske prästen Georges Henocque hävdade att han hade varit inne i en gaskammare och kunde i detalj beskriva den.
Den 16 januari 1963 publicerade den New York-baserade tidningen Herald Statesman bilden Procession at Buchenwald av konstnären Si Lewen och som enligt tidningen "illustrates the procession of victims into the Buchenwald gas chambers". Si Lewen var en av de soldater som anlände till lägret vid krigsslutet och som porträtteras i filmen Ritchie Boys.[3]
En annan fransk präst, Jean-Paul Renard, vittnade om att han sett tusentals människor gå in i duschar, men istället för vätska så kom det gas. När Jean-Paul Renard konfronterades av Paul Rassinier om vad han påstod så förklarade sig Renard att det var "...ett sätt att uttrycka sig." och "...eftersom det hände någonstans så...". Den judiske författaren Eugene Levai publicerade 1948 boken Black Book on the Martyrdom of Hungarian Jewry (Zurich, 1948) där han hävdade att man i Buchenwald gasade ihjäl tiotusentals judar. Den judiska organisationen ADL (Anti-Defamation League) skrev i en artikel 1979, författad av Earl Raab, att människor gasades ihjäl i Buchenwald.
Sovjetiskt koncentrationsläger
Efter kriget togs Buchenwald i bruk av Sovjetunionen och placerade där personer med politiskt avvikande åsikter.
Bildgalleri
Daily Mirror den 23 juni 2012
En artikel i tidningen Niagara This Week den 14 juli 2012 uppger att fångar avrättades genom upphängning på köttkrokar.
Fångar fotograferade vid taggtrådsstängsel april 1945. Mannen i mitten har identifierats som Simon Toncman och är samma man som förekommer på det manipulerade fotografiet från barack 56.
Herald Statesman 16 januari 1963, sid 40. En illustration av Si Lewen[4] visar fångar på väg in i en gaskammare i Buchenwald.
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
|
i ämnesportalen om Revisionism |
Referenser
Källor
- IHR: Buchenwald: Legend and Reality
- One Third of the Holocaust
- CODOH: How can this photograph be reconciled with revisionist theory on the Holocaust?
- Medical Experiments at Buchenwald
- Barack Obama om Buchenwald
- R.R. Palmer - J. Colton, Nya Tidens Världshistoria - andra utökade upplagan. ISBN 91-24-19086-1, C 1956, 1965 by Alfred A. Knopf Inc. Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
- Expressen – Här avslöjas Förintelsen
