Invandring och media

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Invandring och samhälle
Invandringsprocessen
Invandringsindustrin
Invandring och arbete
Invandring och boende
Invandring och brottslighet
Invandring och brottslighet i andra länder
Invandring och demografi
Invandring och försvar
Invandring och internationella relationer
Invandring och media
Invandring och miljö
Invandring och omsorg/vård
Invandring och opinion
Invandring och pension
Invandring och utbildning
Invandring och välfärd
Invandring och nyliberalism
Ideologiskt motiverad brottslighet
Etnisk heterogenitet

Media har haft en avgörande roll för hur det offentliga samtalet om invandring bedrivits. Boken Hur Sverige blev en mångkultur visar hur förspelet till riksdagsbeslutet att göra Sverige till en mångkultur som togs 1975 begränsades till några få aktörer, alla med en tydlig agenda. I boken "BSS – Ett försök att väcka debatt" beskrivs hur redan i slutet av 1970-talet det offentliga samtalet relaterat till invandring var begränsat och missvisande:[1] Boken Dialog om invandringen dokumenterar situationen på 1990-talet. Medan Vitbok.se - mångkulturellt facit tar vid därefter och beskriver en mängd problem med mediarapporteringen relaterat till invandring: [2][3][4][5][6]

Mörkläggning av invandringsproblem?

Etablissemangsmedia har anklagats för att mörklägga olika invandringsproblem. Exempel som nämnts på hur detta kan göras inkluderar:

  • Vitpixling som syftar på bildmanipulation där bilder av personer dels görs otydliga (pixlas) och där dessutom mörkhyade personers hud görs vit. Detta görs i syfte att få misstänkta eller dömda brottslingar att framstå som svensk istället för invandrare.
  • Annan bildmanipulation som att i tecknade bilder på brottslingar använda personer med nordisk utseende när detta är fel eller med stor sannolikhet ej representativt: [7]
  • Utesluta ur signalement de delar som visar att det rör sig om invandrare: [8][9][10][11]
  • Utesluta namn, bild, eller annan information som visar att det rör sig om invandrare beträffande misstänkta eller dömda brottslingar: [12][13]
  • Helt undvika att rapportera vissa brott: [14][15]
  • Utesluta ur utrikesnyheter etniska aspekter som etnisk brottslighet trots att detta är ett viktigt inslag i utländsk medias rapportering: [16]
  • Oproportionerlig uppmärksamhet beträffande svenska brottslingar där man tidigt går ut med namn och bild: [17]
  • Uteslutande av invandringskritiska debattartiklar och insändare.
  • Borttagande av invandringskritiska läsarkommentarer.
  • Förebyggande stop för alla kommentarer för "känsliga" artiklar.
  • Undangömmande av positiva och framhävande av negativa opinionsmätningsresultat för invandringskritiska partier: [18]
  • Oproportionerlig och okritisk uppmärksamhet beträffande negativa händelser som brott av enskilda politiker om det gäller invandringskritiska partier jämfört med andra partier: [19][20]
  • Utestängande av invandringskritiska partier från TV-debatter där dessa kritiserats: [21]
  • Selektiv vägran att ta in reklam och annonser för invandringskritiska partier: [22]
  • "Snyfthistorier" som okritiskt rapporterar de asylsökandes syn på saken vid avslag: [23][24]
  • Brist på granskande journalistik beträffande invandringsproblem.
  • Oproportionerlig och okritisk uppmärksamhet beträffande positiva och påstått positiva effekter av invandringen.
  • Falska påståenden: [25]
  • Användning av nyspråk. Asylsökande + anhöriginvandrare kan döpas om till "flyktingar". Illegala invandrare kan döpas om till "papperslösa". Invandringskritiker oavsett bakgrund kan döpas om till "rasister", "fascister", "främlingsfientliga", eller till sjukdomsliknande termer som "xenofober" eller "islamofober".
  • Förnekandet att det förekommer en massinvandring och/eller hävdandet att Sverige alltid haft invandring och varit mångkulturellt.

Journalisten Julia Caesar har i ett flertal krönikor kritiserat medierapporteringen relaterat till invandring: [26][27]

SOM-undersökningen

SOM-undersökningen för år 2011 visade att 63% ansåg att "Svenska medier berättar inte sanningen om samhällsproblem förknippade med invandring".[1]

Eurobarometer

En EU-undersökning år 2011 frågade "Anser du att diskussion om immigranter i EU är baserad på fakta och pålitliga data?". Sverige var det land där högst andel (59%) svarade "Nej". Ytterligare 15% svarade in på frågan.[2]

Åsikter om mediarapporteringen

Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef, skrev år 2012 att "Det finns inga enkla förklaringar till att främlingsfientligheten minskat i just Sverige, men jag tror att mediernas betydelse varit stor. Med undantag för ett par profiler på Svenska Dagbladets ledarsida, har medierna aktivt försvarat idén om alla människors lika värde." Vidare nämndes att i boken Problempartiet så anser författaren Björn Häger att kvällspressen drivit detta hårdast. Aftonbladets chefredaktör intervjuades i boken och sa enligt Linderborg att "det kanske finns en kommersiell potential i att dragga i rasisternas grumliga vatten" som Aftonbladet och Expressen avstått från till skillnad från internationell tabloidpress.[3]

Medievärldens chefredaktör Axel Andén kommenterade år 2012 en paneldebatt om medierapporteringen beträffande SD och skrev att "Som Lena Mellin påpekade finns det inget parti som anser sig vara rättvist behandlat av medier, men att SD behandlas annorlunda var panelen ganska enig om. Frågan om behandlingen är rättvis är dock mer komplex än så: rättvis för vem? Som Björn Häger påpekade beror det bland annat på vilken journalistisk princip man bekänner sig till. Om ambitionen är konsekvensneutral journalistik är det lättare att se behandlingen som orättvis. För journalister som inte tror på konsekvensneutralitet är det inte lika självklart. Och för den journalist som vill påverka samhället till det bättre kan samhällets utveckling i vissa fall väga tyngre än läsarnas informationsbehov."[4]

Socionomen och journalisten Gunnar Sandelin har skrivit flera debattartiklar där han bland annat anser att den politiska och mediala eliten själva bor områden avlägsna från många av invandringsproblem. För att få en bra karriär bör man demonstrera att man är god och progressiv. Detta är viktigare än att korrekt rapportera om invandringsproblemen. Han skriver vidare bland annat att "Under åtta år därefter var jag reporter på Sveriges Television. Där fick jag bland annat instruktioner av en ansvarig redaktör för ett av våra största nyhetsprogram att det ska "vara så synd om invandrarna att folk ska gråta framför teven". För att en nyhetssändning skulle bli en "bra show" var att det önskvärt att det fanns offer, men det var underförstått att dessa offers anspråk aldrig synades i sömmarna."[5][6][7]

Journalisten Janne Josefsson om journalisternas låga förtroende bland allmänheten: "Han menar att det beror på den bristande rapporteringen från baksidan av det mångkulturella samhället.

-Flykting- och invandrarfrågan är det största journalistiska sveket som min generation journalister genomfört i det här landet. Vi har inte på ett seriöst och trovärdigt sätt beskrivit vilka oerhörda problem som finns i ett mångkulturellt samhälle. Jag tillhör dem som försvarar det mångkulturella samhället. Men vi som försvarat det har ju förskönat det. Det är otroliga saker som har hänt i arbetarförorterna, där en trappuppgång på några år kunde förvandlas, medan vi stämplade rasist i pannan på de som protesterade och sedan själva förskansar oss i områden långt bort från flyktingar och invandrare, säger han."[8]

Nordisk Ungdom spred år 2012 till en större publik en karta över var ett slumpmässig urval av journalister bodde i Stockholm. Kartan hade ursprungligen skapats bloggaren Lars Wilderäng. Enligt kartan bodde journalisterna vanligen i välbeställda områden och ingen i utsatta och invandrartäta förorter. Patrik Forsén från Nordisk Ungdom hävdade att "Journalisterna utgör idag en privilegierad klass och är en del av den politiska maktstrukturen, journalisterna har lämnat sitt granskande uppdrag bakom sig. Istället riktas uppdraget mot att uppfostra vanligt folk vilka tvingas leva i ett samhälle med eskalerande brottslighet och otrygghet. Detta samhälle har journalisterna flytt ifrån samtidigt som de tagit som sin uppgift att förneka problemen och förfölja whistleblowers."[9]

Redan år 1997 skrev Birger Schlaug, tidigare språkrör för Miljöpartiet, att "Under många år fanns en outtalad överenskommelse mellan politiker, journalister och tyckare att inte säga sanningen om det framväxande mångkulturella samhället. Vi – jodå, jag tillhörde lögnarna – förnekade problemen, fast vi alla såg dem."[10]

Boken Problempartiet

Boken Problempartiet – mediernas villrådighet kring SD valet 2010 granskade medias bevakning av Sverigedemokraterna inför valet 2010. Chefer och reportrar på redaktionerna i Malmö och Stockholm intervjuades. Thoralf Alfsson ansåg att boken gav belägg för att all rapportering om SD inför valet 2006 och 2010 bedömdes utifrån om publicering skulle gynna SD. Alfsson gav också några exempel på de många avslöjande citat som han anser finns i boken.[11]

De har ju en del påståenden om invandrargrupper, brottslighet, i Malmö framförallt, där de går ut med påståenden som vi vet är sanna. Vi kan kontrollera dem, vi känner till dem, men vi publicerar dem inte ändå utan vidare därför att vi vet att det ställer till sådan helvetes skada för samhällsutvecklingen.
Jan A Johansson, chefredaktör Skånska Dagbladet
SD levererar ofta förenklade lösningar på komplicerade problem och söker gärna etniska svar på olika frågor. Låt dem inte göra det utan vidare. Skriv aldrig om SD:s pressmeddelande, motioner eller andra utspel utan kritiska frågor. Ifrågasätt siffror, fakta och påståenden. Ta reda på vad som gäller innan intervjun. Läs på! Quick response och Expo hjälper gärna till….
Förslag på riktlinjer Helsingborgs Dagblad.
Fortfarande är det ju så att redaktionerna håller tillbaka publiceringar om Sverigedemokraterna. Det är väldigt svårt varje gång man skall skriva om dem. Varje text läses av tio personer, istället för en person, innan den går i tryck.
Tobias Brandel, reporter på Svenska Dagbladet.
Facket uteslöt sverigedemokrater, på löpande band faktiskt. Det är inte alls vanligt längre, nu är det bara Transport som gör det tror jag, då var det liksom Kommunal och alla möjliga. Då vet jag att snacket var, och jag var med i snacket, att vi kanske inte ska skriva om det här så tätt före valet för det kan ge dem onödig draghjälp.
Niclas Orrenius, Sydsvenskan.

Författaren beskrev i en senare artikel vilka åsikter som journalister anser är "legitimt" och "inte legitimt" att diskutera. "Man kan föreslå minskad invandring, krav på språktest för svenskt medborgarskap och förbud mot heltäckande klädedräkter, utan att vara rasist. Åsikten är legitim, enligt de flesta. Men det är inte lika ”legitimt” att vara emot ett mångkulturellt samhälle. Inte heller att beskriva islamisering som ett hot eller att koppla kriminalitet till vissa invandrargrupper. Det anses nästan lika apart som att vara för dödsstraff. Detta är en grov bild. Alla tycker inte lika. Några tycker till exempel att invandrargruppers brottslighet borde gå att diskutera."[12] Fria Tider skrev i en kommentar att "Häger avslutar sin artikel med att presentera förslag på förhållningsregler för hur journalister ska bevaka Sverigedemokraterna. Häger vill att journalisterna ska gå till attack om en Sverigedemokrat kommer med ett illegitimt påstående som att ”zigenare stjäl”. Huruvida det är sant att romer stjäl mer än andra har enligt Häger ingen betydelse, om sanningen är rasistisk måste sanningen stryka på foten."[13]

Lilla Saltsjöbadsavtalet

Huvudartikel: Lilla Saltsjöbadsavtalet

Ett påstått avtal som ska ha fattats mellan svenska journalister cirka år 1987 om att särbehandla olika invandringsrelaterade grupper i mediarapporteringen.

Partisympatier

I en undersökning år 2012 sympatiserade 56% av journalisterna i allmänhet och 70-71% på Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR) med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Dessa partiers sympatisörer var de som var minst positiva till att ta emot färre "flyktingar" i SOM-undersökningen.[14][1]

Partiskhet av media gällande "autonom"/"vit makt"/"kommunism"-miljöerna

Se Ideologiskt motiverad brottslighet: Partiskhet av media gällande "autonom"/"vit makt"/"kommunism"-miljöerna

Presstöd

Nationell Idag fick år 2010 presstöd.[15] Beslutet väckte stor ilska. År 2011 tillsattes en utredning som bland annat ska "utreda om även odemokratiska och rasistiska publikationer ska kunna få stöd" och "säkerställa att statligt stöd kan motiveras ur demokratisk synvinkel." Nationell Idag kommenterade att man både var demokratisk och mot rasism. Man skrev vidare "Samtidigt som kommitténs uppdrag går ut på att kringskära svenskvänliga publikationers möjligheter att erhålla stöd ska den titta på om "stödet för dagstidningar till nationella minoriteter bör stärkas"."[16]

Tidningen Nya Tider fick presstöd 2013 med en liknande reaktion från etablissemanget. Tidningen deltog 2017 på bokmässan med vad som närmast kan liknas vid hysteri från media. 2018 vart man förbjuden att deltaga.

Samtidigt får en lång rad vänsterextrema tidningar presstöd utan nämnvärd uppmärksamhet eller kritik: Proletären (marxist-leninistiska Kommunistiska Partiet, tidigare KPML(r)), Offensiv (trotskistiska Rättvisepartiet Socialisterna), Internationalen (trotskistiska Socialistiska partiet), Arbetaren (syndikalistiska SAC), och Flamman (oberoende socialistisk). Vänstergrupperna "Fria Tidningar" och "ETC förlag" driver båda flera tidningar av vilka vissa får presstöd.[17] Åtminstone vissa av ovannämnda partier vill ersätta dagens demokratiska system med någonting annat.

Tidningar som verkar för icke-svenska etniciteters intressen och som får presstöd får inte heller någon större uppmärksamhet. Tidningen Liberacion skriver på spanska och får presstöd. "Liberacion stödjer och framhäver i sina sidor allt som rör latinamerikaner bosatta i Sverige".[18] Den finskspråkiga och presstöda Ruotsin Suomalainen stödjer också den egna etniciteten.[19]

Webbenkät till journalister

År 2008 gjordes en undersökning av Quick Response, som "granskar den svenska nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet", och Svenska Journalistföreningens tidning Journalisten. Enkäten skickades via e-post till 6300 journalister. 1655 eller ungefär 25% svarade vilket påstods vara normalt vid denna sorts undersökning. En fråga ströks eftersom svaren ansågs omöjliga att tolka: "Har det hänt att du i ditt journalistiska arbete behandlat personer med utländsk bakgrund annorlunda än hur du behandlar etniska svenskar?" med följdfrågan: "På vilket sätt?" Quick Response anger vidare "Det här är ingen vetenskaplig undersökning utan en enkät som vi tycker ger en tydlig fingervisning."[20]

70% av de som svarade angav att de aldrig avstått från att rapportera om "negativa aspekter om invandringen". Av de som avstått angav de allra flesta att de gjort detta eftersom etnicitet saknade relevans. Vilket de pressetiska reglerna anger vara det korrekta. Andra orsaker inkluderade "rädsla för att spä på främlingsfientlighet" och att "frågan känns svår". Några få var oroliga för att själva ses som främlingsfientliga eller för kritiseras av kolleger.[20]

Mindre än en av tio angav att de ej rapporterat "kostnader för invandring", ungefär en av tio hade ej rapporterat "kulturkrockar", och två av tio hade ej rapporterat "brottslighet". Beträffande brottslighet angav många de pressetiska reglerna som orsak.[20]

Ungefär hälften hade någon gång rapporterat om invandringsproblem. 3 av tio angav att läsare ibland kontaktade redaktionen och ansåg att invandringsproblemen inte rapporterades. 41% angav att det fanns en "levande diskussion" om ämnet på arbetet. 31% ansåg inte detta.[20]

Beträffande "främlingsfientliga åsikter", exempelvis i intervjuer, angav istället flertalet (sju av tio) att de avstått från att rapportera detta. Åtta av tio hade stött på främlingsfientliga åsikter. En tolkning av detta var att de "etniskt, kulturellt och religiöst homogena nyhetsredaktionerna" inte förstod hur stor främlingsfientligheten är i samhället.[20]

Eftersom man använde en webbenkät via e-post är det oklart hur anonym undersökningen var. Det stora bortfallet gör också resultatet osäkert.

Det är vidare osäkert om personer som medvetet mörklägger faktiskt avslöjar detta i en undersökning. Slutligen behöver inte mörkläggning ske medvetet utan information kan selekteras bort eller ändras av omedvetna processer och preferenser.

Trots problem som den låga andelen som svarade har enkäten citerats på Tidningsutgivarnas webbplats Mediakompassen.se, som vänder sig till skolan och skolelever, som bevis för att att media inte mörklägger invandringsproblem.[21]

Outsourcad kommentarsmoderering

Företaget Interaktiv Säkerhet angavs år 2011 vara marknadsdominerande och sköta kommentarsmodereringen åt kunder som Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, TV4, och GP. Företaget hade då 50 anställda. Flera tusen kommentarer per dag granskades av företaget. Gränsdragningarna beträffande vilka kommentarer som var tillåtna eller inte ville företaget inte ange.[22] Den enklare lösningen att helt stänga ner kommentarsmöjligheten ansågs av många tidningar inte vara något alternativ, förutom för vissa artiklar, då kommentatorsfälten drar läsare och man vill ha en "dialog" med de läsare som får kommentera.[23]

Expo och Quick Response

Stiftelsen Expo och organisationen Quick Response har fått olika sorters kritik.

Kritik mot annonsörerna i politiskt korrekt media

Se: Kritik mot annonsörerna i politiskt korrekt media

Nyliberalism

Se även: Invandring och nyliberalism

Stöd för en lös invandringspolitik finns inte bara hos vänstersympatisörer. "Stiftelsen Bertil Ohlininstitutet finansieras helt och hållet av bidrag från ägarstiftelser inom liberal press."[24] Stiftelsen har bland annat varit medstiftare till tankesmedjan FORES som från ett närmast nyliberalt perspektiv mycket aktivt propagerat för en lös invandringspolitik och bland annat organiserat seminarier om "Medias hantering av Sverigedemokraterna" med ledande personer i svensk media som deltagare.[25][26][27]

Terrorism

Attentatsförsöket mot Jyllandsposten och Politiken involverade invandrare bosatta i Sverige.

Tryckfrihetssällskapet

Huvudartikel: Tryckfrihetssällskapet

Tryckfrihetssällskapet bildades år 2012 bland annat mot bakgrund av mediaklimatet i Sverige beträffande mångkulturen.[28]

Alternativ media

Huvudartikel: Alternativ media

Ett stort antal alternativa medier, vanligen publicerad på webben, har tagit upp invandringsrelaterade ämnen som man anser inte behandlas rätt i de vanliga medierna. Vissa har på kort tid fått stor genomslagskraft och trots små resurser blivit större än många av de traditionella tidningarnas webbplatser enligt rankningsföretaget Alexa.

Internationellt

Detta fenomen är inget unikt för Sverige utan förekommer i flera andra länder. I USA har Colin Flaherty dokumenterat hur media förnekar, ursäktar och ignorerar våld relaterat till invandring och mångkultur i böckerna "Don’t Make the Black Kids Angry" och "White Girl Bleed a Lot" med flera.[29] I Storbritannien har man statsägd television likt svenska SVT vilka har många likheter som dokumenterats i böckerna "Can We Trust the BBC?" och "Can We Still Trust the BBC?" av Robin Aitken.

Externa länkar

Referenser

  1. 1,0 1,1 Demker, M (2012) Positiv attityd till invandring trots mobilisering av invandringsmotstånd i Lennart Weibull, Henrik Oscarsson & Annika Bergström (red) I framtidens skugga. Göteborgs universitet: SOM-institutet. http://www.som.gu.se/digitalAssets/1375/1375031_095-106-marie-demker.pdf
  2. Special Eurobarometer 380 / Wave EB76.4 – TNS Opinion & Social. Fieldwork: December 2011. Publication: June 2012. http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_380_en.pdf
  3. Åsa Linderborg. Svenskar öppna för fler flyktingar. Aftonbladet. 2012-06-26http://www.aftonbladet.se/kultur/article15033948.ab
  4. Axel Andén. Får SD en rättvis behandling i media? 3 juli, 2012 - 14:47. Mediavärlden. https://www.medievarlden.se/axel-anden/2012/07/03/far-sd-en-rattvis-behandling-i-media/
  5. Gunnar Sandelin. Hög invandring och mångkulturella ideal hotar välfärdsstaten. 2011-11-02. Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/07/hog-invandring-och-mangkulturella-ideal-hotar-valfardsstaten
  6. Gunnar Sandelin. Ingen öppen debatt om migrationen. Uppdaterad 1 april 2012. GP. https://www.gp.se/ingen-%C3%B6ppen-debatt-om-migrationen-1.1049372
  7. Gunnar Sandelin "Journalisterna mörklägger sanningen om invandrarna" 2010-11-28. Publicerad 2008-04-08 http://www.dn.se/debatt/journalisterna-morklagger-sanningen-om-invandrarna
  8. Torgny Nilsson. Mannen bakom avslöjandena. Publicerad 10 februari 2008 kl. 13:11. Uppdaterad 12 februari 2008 kl. 02:27. Helsingborgs Dagblad. https://www.sydsvenskan.se/2008-02-10/janne-josefsson---mannen-bakom-avslojandena
  9. Nordisk Ungdom sprider journalistkarta. Publicerat den 26 september 2012 kl 13:42. Fria Tider. http://www.friatider.se/nordisk-ungdom-sprider-journalistkarta
  10. Schlaug, 1997, Svarta oliver och gröna drömmar - Kärlek, möten och politik, sidan 132.
  11. Thoralf Alfsson. Problemjournalisterna. Webblog. https://thoralfalfsson.webblogg.se/2012/july/fordomarna-bekraftade.html
  12. Björn Häger. Uppdraget är att berätta. 9 November 2012. Journalisten. http://www.journalisten.se/kronika/uppdraget-ar-att-beratta
  13. Journalistförbundet: Illegitimt hävda romer stjäl. 18 november 2012 kl 00:08 . Fria Tider. http://www.friatider.se/journalistforbundet-illegitimt-havda-romer-stjal
  14. Kapitel 13. Journalistkårens partisympatier. Kent Asp. https://jmg.gu.se/digitalAssets/1284/1284227_nr38.pdf
  15. Nationell Idag får presstöd! 22 april 2010. Nationell Idag. https://archive.is/S2qGv
  16. Utredning ska stoppa presstöd till ”rasister”. 16 december 2011. Nationell Idag. https://archive.is/5K351
  17. Preliminärt driftsstöd 2012. Presstödsnämnden. https://www.mprt.se/sv/presstod/beviljade-stod/
  18. Liberación. Tidskrift.nu. http://tidskrift.nu/tidskrift.php?Id=402
  19. Ledare. "Samling av ledartexter 2009-2011 för dig som inte kan finska men har intresse för minoritetsfrågor. Senast uppdaterad: 2012-04-26." http://www.ruotsinsuomalainen.com/ledarepasvenska.shtml
  20. 20,0 20,1 20,2 20,3 20,4 Qia Rindevall. Främlingsfientlighet passerar journalister. 25 Feb 2009. Quick Response. http://www.quickresponse.se/artiklar/2009/februari/framlingsfientlighet-passerar-journalister/
  21. "Mörkar medier sanningen om "invandringen"? Vad tror du? Och vad är sant?" Mediakompass.se http://www.mediekompass.se/forskning-a-nyheter/1929-moerkar-medier-sanningen-om-qinvandringenq-vad-tror-du-och-vad-aer-sant
  22. Jennie Dielemans. Företag i Varberg anlitas för att städa bland kommentarerna. 2011-08-06 DN. http://www.dn.se/kultur-noje/foretag-i-varberg-anlitas-for-att-stada-bland-kommentarerna
  23. Jennie Dielemans. Så hanterar svenska tidningar näthatet. 2011-08-06 . DN. http://www.dn.se/kultur-noje/sa-hanterar-svenska-tidningar-nathatet
  24. "Om stiftelsen Bertil Ohlininstitutet". Ohlininstitutet. http://www.ohlininstitutet.org/om-ohlininstitutet
  25. FORES på Bok & Bibliotek (uppdaterad med video från "Medias hantering av Sverigedemokraterna"). FORES. http://www.fores.se/ovrig-debatt/fores-p-bok-amp-bibliotek-uppdaterad-med-video-frn-medias-hantering-av-sverigedemokraterna/
  26. Migrationsarkiv. FORES. https://fores.se/migration-och-integration/
  27. "Medstiftare". FORES. https://www.fores.se/medstiftare/
  28. Ingrid Carlqvist. Därför behöver Sverige ett Tryckfrihetssällskap. 20 Jan 2012. Tryckfrihetssällskap.
  29. Colin Flahertys hemsida