Invandringsindustrin

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Invandring och samhälle
Invandringsprocessen
Invandringsindustrin
Invandring och arbete
Invandring och boende
Invandring och brottslighet
Invandring och brottslighet i andra länder
Invandring och demografi
Invandring och försvar
Invandring och internationella relationer
Invandring och media
Invandring och miljö
Invandring och omsorg/vård
Invandring och opinion
Invandring och pension
Invandring och utbildning
Invandring och välfärd
Invandring och nyliberalism
Ideologiskt motiverad brottslighet
Etnisk heterogenitet

Invandringsindustrin är personer, organisationer, och företag som ekonomiskt tjänar på invandringsprocessen eller på särskilda bidrag som skapats av invandringen. Ytterst betalas verksamheterna nästan alltid av det offentliga (undantag människosmuggling). Verksamheterna expanderar vid hög invandring och har därför egenintresse av att verka för detta genom exempelvis lobbying.

Privata boenden för asylsökande

Invånarna i byn Glava i Arvika kommun fick år 2012 plötsligt veta att invånarantalet ska fördubblas efter att ett privat företag köpt en herrgård som ska göras om till boende för asylsökande. Företaget behöver inte står för kostnader som sjukvård och skola. Dispatch International intervjuade anonymt en ledamot i kommunfullmäktige i Arvika som angav att "Vi lever i en flyktingindustri som kamoufleras med substanslösa begrepp som medmänsklighet och antirasism. I själva verket bedrivs en genomkorrumperad människohandel som betalas med stulna medel." Man skrev vidare "Bevisen för detta ser vi i utbrända, sönderslitna städer och nu har problemen även hittat ut till oss på landsbygden. Det accelererar. Man upphandlar fastigheter överallt som genom Migrationsverkets ersättningar – skattebetalarnas pengar – återbetalar sig inom några veckor och sedan ger ägarna miljardvinster. Det finns ett ord för detta: plundring!".[1]

Kommuner

Vissa kommuner driver själva boenden för asylsökande och kan då tjäna ekonomiskt på dessa via de stora statliga ersättningarna. Om de asylsökande efter att ha fått PUT flyttar från kommunen eftersom man finner denna oattraktiv, exempelvis för att kommunen är i en glesbygd och man vill bo med landsmän i en större stad, behöver den kommunen som tar emot asylsökande inte stå för eventuella kostnader som socialbidrag när de statliga bidragen upphör.

År 2011 betalade Migrationsverket ut 261 miljoner kronor bara till kommuner i Västerbotten enbart för "ensamkommande flyktingbarn". I vissa mindre kommuner med stort mottagande kan detta ha blivit en ekonomisk överlevnadsstrategi. I Sorsele motsvarande inkomsterna för de "ensamkommande barnen" en femtedel av kommunens budget. Omsorgschefen beskrev det som att "Verksamheten med ensamkommande flyktingbarn är en överlevnadsfråga för Sorsele kommun. Tar vi inte emot flyktingar så går vi under." Avpixlat skrev att "Sorsele lider i likhet med de flesta glesbygdskommuner av Sveriges nedmonterade regionalpolitik. Man är alltså mer eller mindre statens gisslan. Medan övriga former av regionalt stöd hela tiden krymper, växer skattkistan med bidragspengar från staten för att ta emot ensamkommande och flyktingar." De "ensamkommande barnen" stannar sällan kvar i Sorsele permanent. Det har hävdats att detta innebär att sådana mottagarkommuner kan göra en stor vinst på den initial mottagningen men att sedan någon annan kommun, kanske i en storstad, dit de "ensamkommande barnen" flyttar får stå för mer långsiktiga ekonomiska kostnader och sociala konsekvenser.[2][3][4]

Jurister och människosmugglare

Jurister och människosmugglare tjänar miljardbelopp på invandringsprocessen. Organiserade ligor utnyttjar den europeiska lagstiftningen och pågående massinvandringen för egna ekonomiska syften, och smugglingen är inte sällan kopplad till narkotika, penningtvätt och skattebrott.[5] Kring ämnet råder en kraftig beröringsångest bland politiker och journalister att belysa det faktum att det i regel handlar om människor med god ekonomi som betalar smugglarna, eftersom det inte stämmer överens med bilden av att det är utsatta grupper och fattiga människor som flyr för sitt liv. Enligt Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift NrX/2008 uppges på sidan 18:

"Pass och id-kort tillsammans med flygbiljett från Damaskus till Sverige ingick sedan i ett ”smugglingspaket” till varje resenär till en kostnad av 60 000 – 100 000 kronor. Betalningsvalutan har varit i US-dollar. Smugglarnas omkostnader har varit som högst 10 000 kr för varje resenär. Pengarna betalades till personerna i smugglingsorganisationen. Allt gjordes i vinstsyfte, smugglarna tog betalt för allt."[6]

Tolkar

Kostnaderna för tolkar för alla domstolar förutom migrationsdomstolar ökade från 97 357 000 kr, 2015, till 114 093 000 kr år 2017. En ökning med 18 %. Alla domstolar förutom migrationsdomstolar gällande brott mot person ökade från 13 754 000 kr år 2015 till 30 210 000 kr år 2017. En ökning med 120 %.[7]

Tolkkostnaderna för hela Sverige ligger numer på cirka två miljarder kronor årligen. Totalt i kommuner och regioner är kostnaden minst en miljard. Tolkkostnader i det statliga rättsväsendet har på några år tredubblats och nu uppgår även dessa till en miljard kronor.[8]

Invandrarorganisationer

Invandrarorganisationer, exempelvis Afrosvenskarnas riksförbund, får ofta offentliga bidrag.

Skattebetalda etniska tjänster

Se etnisk förskola, etniskt boende och etnisk hemtjänst.

Lärare inom "Svenska för invandrare" och modersmålsundervisning (tidigare hemspråksundervisning)

Se invandring och utbildning.

"Anti-rasistiska" organisationer

Invandringen och de konflikter denna orsakar har skapat en hel bransch som via propaganda, övervakning, och tvångsåtgärder ska skapa acceptans för massinvandringen och motverka "rasism". Dessa betalas vanligen helt eller delvis av offentliga medel. Exempel inkluderar Expo, Quick Response, Diskrimineringsombudsmannen, Mångkulturellt centrum, Centrum mot rasism, Ungdom mot rasism, Nätverket mot rasism, etc.

Utredning Främlingsfienden inom oss‎ (2012) föreslog kraftigt utökat statlig stöd till dessa verksamheter.

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. Fruktan sänker sig över Glava. Publicerad 2012-10-08. Dispatch International. https://archive.is/NpGHK
  2. Jonas Lindsköld. Med flyktingbarn som en kommunal affärsidé. 17 februari 2012 kl 00.03 , Uppdaterad 17 februari 2012 kl 09.30. Västerbottens-Kuriren. http://www.vk.se/578501/med-flyktingbarn-som-en-kommunal-affarside
  3. Jonas Lindsköld. Sorsele beroende av de ensamkommande. Publicerad 19 februari 2012 kl 15.06, Uppdaterad 19 februari 2012 kl 15.32. http://www.vk.se/580043/sorsele-beroende-av-de-ensamkommande
  4. Ensamkommande klagar på att det är tråkigt i Sorsele. 2012-02-19, 18:51 (Uppdaterat 2012-02-20, 00:18. Avpixlat. http://web.archive.org/web/20120307192914/http://avpixlat.info/2012/02/19/ensamkommande-klagar-pa-att-det-ar-trakigt-i-sorsele
  5. SvD - Smugglare kan arbeta ostört
  6. Svenska Narkotikapolisföreningens tidskrift NrX/2008
  7. Svt: Kostnader för domstolstolk har mer än fördubblats
  8. GP: Orimliga miljardkostnader — ta avgift för tolkar