Sveriges Television

Från Metapedia
(Omdirigerad från SVT)
Hoppa till: navigering, sök

Sveriges Television (SVT) är Sveriges public service-TV. SVT ägs av Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR vars styrelse har en politisk sammansättning som ska spegla riksdagspartiernas storlek. Förtroendet för SVT har sjunkit över en tioårsperiod enligt förtroendebarometern och hamnar 2018 på rekordlåga 58 procent.[1] Inför valet 2018 får Alexandra Pascalidou och Täppas Fogelberg bland andra media-profiler en "time out" av Sveriges Radio och SVT då de anses oförmögen att förhålla sig politiskt neutral i sin programledargärning.SVT och SR har länge anklagats för att ha en tung slagsida åt vänster som rimmar illa med Public Service-uppdragets krav på opartiskhet vilket de avser lindra genom att plocka bort de mest emotionella propagandisterna ur rutan.[2]

Finansiering

Verksamheten finansierades tidigare genom en obligatorisk TV-avgift vid innehav av televisionsapparat. Antalet betalande av TV-avgiften sjönk successivt trotts en befolkningsökning. Tidningen Resumé publicerade 2017 uppgifter om att riksdagens public service-kommitté är överens om hur finansieringen skall förändras. Den nuvarande licensavgiften skall ersättas med en obligatorisk skatt på 1300 kronor per person oavsett TV innehav. Sverigedemokraterna som tidigare jämfört SVT med DDR propaganda ställer även de sig bakom förslaget.[3][4]

Förändringen genomfördes 1 januari 2019 och Sveriges Radios, SVT:s och Utbildningsradions verksamhet finansieras numer via en individuell public service-avgift som tas ut via skattsedeln. Public service-avgiften betalas av alla över 18 år som har en beskattningsbar förvärvsinkomst.[5]

Svensk Pravda

SVT har länge anklagats för partiskhet och att förmedla en tillrättalagd verklighets skildring likt kommunistblockets statsägda medier.[6]

SVT:s politiska orientering anses ha stöd i undersökningen Journalistkårens partisympatier utförd av Kent Asp, Göteborgs Universitet, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation. I undersökningen som gjordes 2006 visar Asp i tabell 8 att de så kallade Public Service-företagens journalistkår har sina politiska sympatier främst hos Socialdemokraterna och Miljöpartiet följt av Folkpartiet och Vänsterpartiet. Asp fastställer i tabell 9 att dominansen inom ämnesområdet Politik/Samhälle har en ännu kraftigare förskjutning i förhållande till de senaste valens mandatfördelning i Riksdagen.[7]

I en undersökning gjord år 2012 sympatiserade 70-71% av anställda på SVT och SR med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.[8] SVT hävdar samtidigt att fria val är farligt och skadligt för ”demokratins utveckling” eftersom vissa röstar på fel kandidater.[9]

Ekonomen Tino Sanandaji påvisar hur SVT kringgår vetenskap och försöker lura svenskarna. SVT i princip köper vad som helst när det är vänstermänniskor som hävdar att invandringen är en vinst för samhället, men försöker undergräva korrekt forskning som åskådliggör invandringens enorma kostnader. "I stället att korrekt återge forskningsläget lurar SVT sina tittare att tro att standardstudien är 'kontroversiell' och att Scocco är forskare" förklarar Sanandaji och fortsätter, "tittarna har nu fått intryck att det handlar om två sidor i en vetenskaplig debatt, när det handlar om en riktig forskare mot en privatperson som lagt upp pseudovetenskap på sin hemsida."[10]

Inför riksdagsvalet 2018 lanserade SVT en valbevakningssidan med de ämnen som de avser att bevaka men det ämne som är viktigast för väljarna enligt opinionsmätningar, invandring och integration, är inte med i listan. Efter att detta uppmärksammas i alternativ media mer än två månader efter lanseringen så redigeras sidan och integration läggs till på ämneslistan.[11] Två dagar innan valet tar SVT "avstånd" från ett av Jimmie Åkessons uttalanden under debatten.[12] Dock så återgavs en selektiv citering av Åkessons fullständiga uttalande vilket förändrade innebörden av hans uttalande.[13] Senare framkommer det att SVT:s programchef Eva Landahl, som ligger bakom avståndstagandet mot uttalandet, gillar SD-fientliga inlägg från vänsterextrema användare på sitt Twitterkonto.[14]

I SVT:s debattprogram Opinion Live får tittarna chans att komma till tals genom att skriva meddelanden om ämnet som debatteras, vilka sedan rullar förbi underst i tv-rutan. Men det är SVT som väljer vilka meddelanden som ska visas vilket medfört att de meddelanden som visas upp i SVT och påstås representera folkets åsikter nästan aldrig innehåller kritik mot invandring, feminism, hbtq-lobbyism, etc. 2018 avslöjas även att den statliga tv-kanalen också förfalskar meddelanden för att "folkets röst" ska se ut att överensstämma med statens ideologi.[15]

Donald Trump installerades som president hade SVT Peter Rawet på plats för att rapportera. Rawet var uppenbarligen på plats för att ”sätta dit” Trump-supportar och ge en negativ bild av valet av Trump som president. Granskningsnämnden skriver bland annat att reportern ”passerade gränsen för vad som kan accepteras inom ramen för kravet på opartiskhet” och fäller därför SVT-inslaget.[16]

SVT och Sveriges Radio har vid ett flertal tillfällen rättfärdigat våld utfört i Islams namn. Den muslimska propagandan och stödet för islamsk terrorism inom public service går bortom bara naiv tolerans då Sveriges Radios journalist Farid Ikken skottskadades på svenska nationaldagen när han begick ett muslimskt terrordåd utanför katedralen Notre Dame de Paris.[17]

Frågor och svar

Som med alla verksamheter finansierade av skattemedel så medför det ett inneboende ansvar att vara tillgänglig för allmänheten och svara på frågor. SVT har dock varit ovilliga att svara på frågor om sin egen verksamhet även när det handlar om tillsynes helt okontroversiella saker. När exempelvis Marcus Törngren som ska vara projektledare för SVT:s VM-sändningar i fotboll blir kontaktad om SVT kommer sända invigningen slänger han vid upprepade tillfällen på luren och vägrar svara.[18]

SVTs journalister anser sig ha rätten att avkräva ställningstaganden i frågor vare sig de är relevanta eller irrelevanta för den diskussion som förs. Exempelvis så ansåg man Vavra Suk skulle svara på frågor om folkmord i samband med Nya Tiders deltagande på bokmässan men reportern vägrade själv att ta avstånd ifrån folkmord eller svara på varför SVT inte rapporterar om pågående folkmord på kristna och jezider i Mellanöstern eller afrikander i Sydafrika.[19][20]

Se även

Externa länkar

Kritik

Referenser

  1. Samhällsnytt: Fortsatt tapp för public service i Förtroendebarometern
  2. Samhällsnytt: Alexandra Pascalidou för kontroversiell för SR – sätts i karantän inför valet
  3. Samhällsnytt: SD stödjer propagandaskatten: ”SVT gör många bra program”
  4. Samhällsnytt: SD-väljare rasar efter partiets stöd till tvångsfinansieringen av public service – hotar att överge partiet
  5. SR: Finansiering
  6. Nya Tider: Allt fler vägrar betala för ”statlig propaganda” – Då ska SVT bli skattefinansierat
  7. Göteborgs Universitet, Institutionen för Journalistik och Masskommunikation - Journalistkårens partisympatier
  8. Kapitel 13. Journalistkårens partisympatier. Kent Asp. http://www.svt.se/content/1/c8/02/78/74/31/Journalist%202011%20Journalistboken%20kap%2013.pdf
  9. Nya Dagbladet: SVT: ”Farligt för demokratin när folket röstar fel”
  10. Fria Tider: Sanandajis hårda dom: SVT och DN kringgår vetenskap och försöker lura svenskarna
  11. Samhällsnytt: SVT bevakar valets viktigaste ämnen – ”glömde bort” invandring och integration
  12. Fria Tider: Två dagar innan valet tar SVT "avstånd" från SD:s invandringspolitik
  13. Fria Tider: SVT beskylls för missvisande citering av Åkesson
  14. Fria Tider: SVT-chefen "gillar" SD-fientliga inlägg på Twitter
  15. Nya Tider: SVT förfalskar meddelanden från tittare
  16. Nya Tider: Granskningsnämnden fäller SVT efter skämsintervjun
  17. Nya Tider: Efter SR-journalistens terrordåd: Här är personerna i statliga media som stödjer islamism
  18. Nya Tider: SVT vägrar svara på frågor om VM-invigning
  19. Nya Tider: Nya Tiders Vávra Suk om yttrandefrihet på SVT Opinion
  20. Nya Tider: SVT attackerar Nya Tider
Istock-newspapers.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Nordisk massmedia