Propaganda

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Propaganda, är en term av latinets propago. Att bedriva propaganda eller förmedla propagandamaterial är att försöka sprida en åsikt, uppfattning eller ställningstagande - inte sällan av politisk natur. Nationalencyklopedin definierar propaganda som "mer eller mindre systematiskt bedriven verksamhet som syftar till att med hjälp av språk, bilder eller andra symboler påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning." Svenska Akademiens ordlista definierar ordet enligt: "intensiv påverkan för att utbreda en uppfattning ; göra p. för ngt, söka vinna anhängare el. ivrigt verka för ngt."


Politisk propaganda

Propaganda förknippas ofta med politik och politiska val. Valaffischer med specifika frågor som politiska partier väljer att fokusera på är några av mer kända knepen för att locka väljare. Men propagandan framkommer även i retoriken, inte bara under valtider utan under hela mandatperioden. Varje parti och dess representanter försvarar sin politik och sina ståndpunkter genom att använda sig av propaganda. Erkänd som den moderna propagandans fader skrev Edward Bernays i sin bok Propaganda 1928: "The conscious and intelligent manipulation of the habits and opinions of the masses is an important element in democratic society. Those who manipulate this unseen mechanism of society constitute an invisible government which is the true ruling power of our country. We are governed, our minds are molded, our tastes formed, our ideas suggested, largely by men we have never heard of. It is they who pull the wires which control the public mind."

Journalistisk propaganda

Den 21 mars 2013 erkände DN:s chefredaktör Peter Wolodarski att deras läsare inte köper objektiv journalistik.[1] Wolodarskis erkännande att DN bedriver agendasättande journalistik bekräftade den kritik mot media som ligger till grund för tidningsdöden.[2] Kritiker som menar att journalistiken i första hand reflekterar en politisk åsikt och i andra hand den faktiska verkligheten ute i samhället är inget nytt. Men i och med den moderna tekniken med Internet som en fri mediakanal anses informationsflödet ha demokratiserats. Alternativ media har vuxit under 2000-talet och som en konsekvens har det som kallas gammelmedia tvingats till stora nedskärningar. Wolodarskis uttalande sågs dock som banbrytande då propaganda maskerad som journalistik tidigare konsekvent har förnekats. Det som i folkmun kallats Lilla Saltsjöbadsavtalet är ett exempel på förnekelse inom journalistkåren.

Militär propaganda

1949 skapades en hemlig sammanslutning under betäckningen "upplysningsherrarna" vilken styrdes av svenska Försvarsstaben. Gruppen utgjordes av ett antal officerare vilka innehade nyckelpositioner i samhället "vars syfte var "distribution av nyheter" till pressen vilka gagnade Försvarsmaktens intressen men inte kunde kopplas till avsändaren... Verksamheten finansierades i skymundan genom privata donationer från företagsprofiler och diverse fonder kopplade till näringslivet". På detta vis planterades "utrikespolitiskt och strategiskt upplysande" material i pressen under falska premisser. Exempelvis recenserade Claes Skoglund boken "Motstånd mot stormakt" i SvD med orden "klok och läsvärd". Boken hade officiellt två lärare som författare medan Skoglund själv var den egentliga upphovsmannen på uppdrag av påverkansgruppen. Man spred även hemligstämplade underrättelserapporter till pressen mot betalning. Alltihop uppdagades sedermera men beslut togs under ett regeringssammanträde att ingen skulle åtalas för tjänstefel.[3]

Krigspropaganda

För att underblåsa stämningar för krig är det inte ovanligt att ta till propaganda eller propagandaliknande knep för att skapa opinion. Om stödet för krig är lågt eller sjunkande är det inte ovanligt att propagandakampanjer inleds för att påverka allmänhetens uppfattning. Även i efterhand kan de som skapade opinion för ett krig behöva fortsätta propagandakampanjen för att rättfärdiga initiativet.

Under det tidiga 1990-talet skapades en välkänd propagandakampanj, regisserad av Tom Lantos och lobbyföretaget Hill & Knowlton. En falsk historia om att irakiska soldater hade tagit ut nyfödda bebisar ur kuvöser och dödat dem spreds till allmänheten. Uppgiften repeterades bland annat av USA:s dåvarande president George Bush, internationell media och organisationen Amnesty International. Propagandakampanjen fick väntad effekt då USA:s kongress röstade igenom ett amerikanskt militärt ingripande.

Bildgalleri

Videolänk

Se även

Referenser

  1. DN - DN.se stärker sin ställning
  2. Fria Tider - Forskare: ”Media felrapporterar invandringens kostnader”
  3. Mattias Göransson.(2017)Björnen kommer! Om ryssrädsla, mönsterseende och militära misstag. Offside Press

Källor