Natzweiler-Struthof
Natzweiler-Struthof, även kallat Struthof-Natzweiler, Struthof eller bara Natzweiler var ett koncentrationsläger beläget i bergsmassivet Vogeserna, Alsace (tyska: Elsass), nordöstra delen av dagens Frankrike, cirka 60 kilometer sydväst om Strasbourg. Lägret etablerades den 21 april 1941 och var i drift fram till september 1944 då det övergavs. Lägrets första fångar anlände från Sachsenhausen i maj 1941. Primärt inhyste Natzweiler-Struthof fångar som hade deltagit i olika former av motstånd mot Tredje riket. Uppemot 52 000 fångar var under någon tid internerade i lägret och cirka 4431 fångar avled.[1] Under Natzweiler-Struthof lydde administrativt ett antal satellit-läger av vilket Obernai var det första att tas i drift den 15 december 1942. Natzweiler-Struthof ligger på gångavstånd från tågstationen i Rothau.
Innehåll
Lägrets kommendanter
Till lägrets förste kommendant utsågs 31 mars Hans Hüttig som den 24 april 1942 ersattes av Egon Zill. Josef Kramer tillträdde den 4 oktober 1942 som lägrets tredje kommendant. Den 12 maj 1944 tillträdde Fritz Hartjenstein som lägrets fjärde och sista kommendant. Under Hartjensteins och SS-officer Heinrich Schwarzs ledning påbörjades en evakuering av lägret i krigets slutskede, varav flera av fångarna deltager i så kallade dödsmarscher till andra läger, främst Dachau. Schwarzs var den sista att lämna lägret innan de allierade anlände.
Den 17 april 1945 arresterades Josef Kramer i Bergen-Belsen av brittiska trupper. Rättegången mot Kramer påbörjades den 17 september samma år och han avrättades den 13 december genom hängning i fängelset i Hameln.
Lägret etableras kring ett stenbrott
Natzweiler-Struthof etablerades precis som Mauthausen i anslutning till ett stenbrott. Invid berget Mont Louise upptäcktes 1940 rosa granit som det för Deutsche Erd- und Steinwerke fanns ett behov av att utvinna. Beslutet att etablera ett läger i området togs formellt av Heinrich Himmler i mars 1941 och redan i april anlände den första truppen av SS-soldater och påbörjade omedelbart bygget. De första fångarna anlände från Sachsenhausen men arbetskraft hämtades även från andra läger, bland annat Auschwitz.
Natzweiler-Struthof utmålas som ett utrotningsläger
Samtida nyhetsrapportering vid andra världskrigets slut beskriver Natzweiler-Struthof som ett "horror camp" där systematiska mord utfördes. Tidningen Border Watch skrev den 30 maj 1946 om fyra kvinnliga brittiska fallskärmshoppare som injicerades med an okänd substans som gjorde dem "stiff and stupified" (sannolikt felstavning av "stupefied"), varefter de stoppades levande in i krematorieugnar. En av dem ska ha återfått medvetandet halvvägs in i ugnen och lyckades både sparka och klösa bödeln.[2]
Western Mail informerade sina läsare den 10 maj 1945 att lägret var "a death factory" där kremerade kroppar användes som gödningsmedel till lägerkommendantens blommor och grönsaker. Tidningen beskrev ett rum där fångar behandlades med en metod kallad "trädet"; de hängdes upp i ett rum som fylldes med rök. Vid ett tillfälle anlände 30 kvinnliga fångar som enligt uppgift hade "förblindats" av tyskarna. Efter någon form av behandling blev vissa av dem galna medan andra tillfrisknade. Därefter ska de ha avrättats. En dag anlände en rysk man som nästan kunde flyga. Han var mästare i stavhopp och rymde med hjälp av ett hopp, men blev snabbt infångad igen. Western Mail berättar även i sin artikel att ett mänskligt kranium användes som pappersvikt.[3]
The Canberra Times beskrev den 15 juni 1954 lägret som ett utrotningsläger där massmorden ökade tempo i krigsslutet och gaskammaren arbetade 24 timmar om dygnet. Artikeln bar titel "Nazi Mass Murdering".[4]
Cairns Post beskrev den 30 januari 1945 lägret som ett "Nazi Slaughter House" där döda kroppar användes som "mänsklig bränsle". En fabriksliknande hiss transporterade kropparna från platsen där de mördades till där de förbrändes.[5]
The Argus kunde redan den 30 december 1944 avslöja att Natzweiler-Struthof var "ett stort mänskligt slakthus".[6]
I protokollen från Nürnbergrättegångarna framgår det att "några av de mest notoriska lägren", till vilka Mauthausen, Auschwitz, Hertogenbosch och Natzweiler-Struthof räknades, låg utanför Tyslands gränser: "Some of the most notorious camps were located indeed outside of Germany. Mauthausen was in Austria. In Poland was the infamous Auschwitz; and to the left of the chart is a camp called Hertogenbosch and this one was located in Holland, as the chart shows; and below it is Natzweiler, located in France."[7]
Gaskammaren i Natzweiler-Struthof
I anslutning till kriget och de påföljande åren var det ett etablerat faktum att de flesta större koncentrationslägren inom Tredje riket var utrustade med homicidala gaskammare där systematiska massmord ägde rum. Först när Martin Broszat den 19 augusti 1960 deklarerade att det inte förekom några gaskammarmassmord i andra läger än de i Polen så förändrades historieskrivningen dramatiskt. För nyhetsrapporteringen om Natzweiler-Struthof fram till 1960-talet gällde dock vad som gällde för lägren inne på tyskt territorium; det var förintelseläger med fabriksliknande massmord, utförda i gaskammare som inte sällan använde Zyklon B.
En byggnad en bit utanför lägret har pekats ut som gaskammare. Byggnaden tjänade tidigare som restaurang och ska under tysk administration ha byggts om för att användas till omfattande massmord.
Sunday Times rapporterade den 7 oktober 1945 att lägerkommendant Josef Kramer använt sig av ett okänt ämne beskrivet som "gaskristaller" i ett ordinärt rum som byggts om till gaskammare. Dessa gaskristaller hade Kramer fått från August Hirt.[8]
Inför militärtribunalen i Strasbourg vittnade Josef Kramer hur en gasning gick tillväga: "Jag stängde dörren och hällde en viss mängd kristaller i en tratt på den övre högra sidan. Samtidigt jag hällde i en viss mängd vatten. Jag tände lamporna inne i kammaren och såg vad som hände genom ett litet fönster. Jag märkte att kvinnorna fortsatte att andas i ungefär en halv minut innan de föll." Lägrets officiella webbplats illustrerar texten med en bild på en tratt ansluten till en rörventil.
Otto Bickenbach uppges ha experimenterat med gasen fosgen.
Den utpekade gaskammaren Natzweiler-Struthof är den enda som genomgått en officiell forensisk undersökning. Franska myndigheter fastställde i december 1945 att det inte rörde sig om en gaskammare. Förintelserevisionisten Robert Faurisson vidhöll inför rätten i Paris i maj 2007 att Den Slutgiltiga Lösningen inte omfattade något annat en territoriell lösning och att ingen människa mördades i någon gaskammare och därmed heller inte i Natzweiler-Struthof.[9]
August Hirts skelettsamling
August Hirt vid Anatomiska Institutet på Universitetet i Strassbourg uppges ha valt ut fångar som mördades i syfte att bevara skeletten till en samling. Kollektionen har inte påträffats efter kriget och därmed kunnat uppvisas, trots att de ska ha förvarats i alkohol för att inte skadas.[10] Det förekommer även uppgifter om att Hirt ska ha använt sig av någon okänd form av salt som mixades med vatten för att framställa gas. Det okända saltet definieras ibland hydrocyanic salt[11][12] och det rör sig då sannolikt om något annat än cyanväte som Hirt producerade.
Trivia
US Holocaust Memorial Museum har material rörande lägret som ingår i Steven Spielbergs samling av dokumentärfilmer.[13]
Se även
Bildgalleri
- Natzweiler-Struthof
Huvudentrén in till lägret..
Utsikt över bergsmassivet Vogeserna.
Baracker i lägret.
Barackerna byggda på terrasser med ett lågt taggtrådsstängsel mot vägen.
Kommendantens bostad.
En tratt ansluten till en rörventil illustrera hur Josef Kramer hällde "kristaller" blandat med vatten för att aktivera en gaskammare.
Den utpekade byggnaden som anses vara en gaskammare visar inga spår av ferrocyanid.
A. Takbelysning, B. "Titthål", C. Uppges vara ett hål genom vilket dödlig gas ska ha förts in i gaskammaren.[14]
"Gaskammaren" uppvisar inga spår efter användning av Zyklon B som annars uppträder i avlusningskammare där ämnet använts.
Illustration av fången Henri Gayot varnar för tyfus.
Krematoriebyggnad som den 9 december 1945 av överste Paul Kirk och överstelöjtnat Edward J. Gully vid US 6th Army uppgavs innehålla en gaskammare.
Rörledningar på ena sidan av en vägg i krematoriet.
Illustration av Henri Gayot visar fångar i arbete.
Fångar på väg in genom huvudentrén. Illustration av Henri Gayot.
Fångar återvänder till lägret efter ett arbetspass.
Ingången till underjordisk, bombsäker installation för vapentillverkning.
De flesta av lägrets byggnader finns inte längre kvar.
Minnesmonument över lägret.
En amerikansk soldat inspekterar urnor i vilka stoftet av kremerade fångar som avlidit i lägret placerades.
Cairns Post beskrev den 30 januari 1945 en hissanordning som "fabriksliknande".
Modell av lägret, sedd ifrån norr.
Western Mail den 10 maj 1945
The Canberra Times den 15 juni 1954
Border Watch 30 maj 1946
Sunday Times den 7 oktober 1945
The Argus 30 december 1944: Natzweiler-Struthof var "ett stort mänskligt slakthus".
Referenser
- ↑ Jürgen Graf - Förintelsen skärskådad, Ögonvittnesuppgifter kontra naturlagar
- ↑ Border Watch den 30 maj 1946
- ↑ Western Mail den 10 maj 1945
- ↑ The Canberra Times den 15 juni 1954
- ↑ Cairns Post den 30 januari 1945
- ↑ The Argus den 30 december 1944
- ↑ The Avalon Project - Nuremberg Trial Proceedings Volume 3, NINETEENTH DAY, Thursday, 13 December 1945, Morning Session
- ↑ Sunday Times den 7 oktober 1945
- ↑ Jailing Opinions - Robert Faurisson appeals in Sahar case, May 30 2007
- ↑ Struthof - Visitors' guide
- ↑ Chemindustry - Hydrocyanic acid, potassium salt
- ↑ Chemcas - HYDROCYANIC ACID,POTASSIUM SALT (KCN)
- ↑ USHMM - Struthof concentration camp; replacement training
- ↑ Holocaust History - THE MEANS OF MURDER
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
