Koncentrationsläger
Koncentrationsläger, är ett läger av varierande storlek och utformning vars syfte är att samla ihop och övervaka fångar, ofta vid krig. Ett koncentrationsläger kan bestå av en eller flera byggnader med tillhörande mark. Området är normalt inhängnat för att effektivisera kontroll och övervakning av fångar. Principen har använts under flera krig genom historien, men de koncentrationsläger som upprättades på Kuba år 1895 och de brittiska under boerkriget anses vara förebilden för de moderna lägren.
Under amerikanska inbördeskriget anlade sydstaterna koncentrationslägret Andersonville prison, mer känt som Camp Sumter i Georgia, USA februari 1864. Lägret var drygt 100 000 kvadratmeter stort och inhyste närmare 45 000 fångar.
Flera länder byggde koncentrationsläger under andra världskriget. Mest kända är lägren i de områden som kontrollerades av Tredje riket och dess allierade, men liknande inrättningar fanns i Sverige, Finland, Sovjetunionen och USA. Användandet av koncentrationsläger har stöd i tredje Genèvekonventionen, artikel 19 och 20, sektion I.
Sjukdomar och svält
Eftersom koncentrationsläger ofta användes under krigstid var det inte ovanligt att det rådde svåra förhållanden beroende på utvecklingen av kriget. Då ett läger är beroende av transporter av mat, medicin och andra förnödenheter kunde det uppstå svält då denna kedja bröts. Fotografier från koncentrationsläger under flera krig vittnar om att det tidvis var mycket kärvt i lägren och många dödsoffer skördades.