Simon Wiesenthal
Simon Wiesenthal, född Szymon Wiesenthal den 31 december 1908 (datumet 1 januari 1909 förekommer även då han ska ha varit född mitt i natten) i Buczacz, i dåvarande Österrike-Ungern, dagens Ukraina, avliden den 20 september 2005 i Wien, Österrike. Judisk Förintelseöverlevare som ägnade en stor del av sitt liv att åt att jaga icke-judiska nationalsocialister som efter andra världskriget befann sig på flykt. Har gett namn åt organisationen Simon Wiesenthal Center. Vid en ceremoni i Vita Huset i augusti 1980 erhöll Wiesenthal en medalj i guld från den amerikanske president Jimmy Carter. President Ronald Reagan kallade Wiesenthal "en sann hjälte" november 1988. Författare av boken Sails of Hope där han skriver att Cristoffer Columbus var jude som seglade till Den Nya Världen i ett tidigt försök till Den Slutgiltiga Lösningen.[1]
Innehåll
- 1 Andra världskriget - tre olika vittnesmål
- 2 Simon Wiesenthal - partisan, major eller järnvägsarbetare?
- 3 Försökte begå självmord - räddades av SS-läkare
- 4 Simon Wiesenthal - agent för tyskarna?
- 5 Bildförfalskning, tvålar av döda judar och mord i elektriska duschar
- 6 Nazistjägaren Wiesenthal
- 7 Förintelsen = sex miljoner döda judar + fem miljoner döda icke-judar
- 8 Kritik mot Simon Wiesenthal
- 9 Trivia
- 10 Referenser
- 11 Källor
Andra världskriget - tre olika vittnesmål
Wiesenthal har uppgett tre olika verioner av vad han själv gjorde under andra världskriget och var han befann sig.
Version 1:
Det första vittnesmålet var i maj 1948 vid en utfrågning inför US Nuremberg War Crimes Commission. Wiesenthal uppgav att han under åren 1939 till 1941 var en sovjetisk chefsingenjör som tjänstgjorde i Lvov och Odessa.
Version 2:
Det andra vittnesmålet är en summering av sitt liv som i januari 1949 gavs till International Refugee Committee. Wiesenthal uppgav att han från december 1939 till april 1940 arbetade som arkitekt i hamnen i Odessa.
Version 3:
Det tredje vittnesmålet är från hans egen biografi, The Murderers Among Us, publicerad 1967. Wiesenthal uppger att han från mitten av september 1939 till juni 1941 arbetade som mekaniker på en fabrik i Lvov som tillverkade fjädrar till sängar.
Simon Wiesenthal - partisan, major eller järnvägsarbetare?
Då Tyskland ockuperade distriktet Galizien under Operation Barbarossa sommaren 1941 internerades Wiesenthal först i koncentrationslägret Janowska för att efter en tid flyttas till ett satellitläger utanför Lvov som skötte arbetet med järnvägslinjen Ostbahn. Wiesenthal uppger i sin biografi att han behandlades väl och gavs friheten att bära två pistoler, hade ett eget kontor i ett litet trähus och relativ rörelsefrihet. I sitt första vittnesmål från 1948 uppgav Wiesenthal att han flydde från koncentrationslägret Janowska och under perioden 6 oktober 1943 till mitten av februari 1944 var verksam i en partisangrupp som opererade i Tarnopol-Kamenopodolsk-området där de slogs mot ukrainska trupper, delar av SS-Freiwilligen-Division Galizien samt den oberoende partisangruppen UPA. Han ska ha stigit i graderna via löjtnant och slutligen major och fick ansvaret för byggandet av bunkrar och befästningslinjer.
Wiesenthal har uppgett att han och andra partisaner tog sig in i Lvov i februari 1944 där de gömdes av vänner från Folkets Armé. I juni 1944 ska så gruppen ha tagits tillfånga. I vittnesmålet från 1949 skiljer sig uppgifterna något eftersom han uppgav att han flydde från fångenskap tidigt i oktober 1943 och "slogs som partisan mot tyskar i skogen" i åtta månader, från 2 oktober 1943 till mars 1944 varefter han gömde sig i Lvov från mars till juni 1944. I biografin från 1967 framträder dock en annan bild. Wiesenthal anger att han flydde från järnvägsarbetet den 2 oktober 1943 och bodde sedan gömd hos olika vänner fram till den 13 juni 1943 då han åter togs till fånga och skickades till koncentrationsläger. Medverkan i partisangrupp nämns inte.
Försökte begå självmord - räddades av SS-läkare
Gemensamt för vittnesmålet från 1948 och biografin från 1967 är dock att Wiesenthal uppger att han den 15 juni 1944 försökte begå självmord genom att skära upp sina handleder. Detta ska ha hänt under samma tid då den etablerade versionen av Förintelsen utspelade sig, då Tredje riket ska ha försökt utrota alla judar i Europa. Wiesenthal uppger dock att han räddades till livet av SS-läkare och tillfrisknade på sjukhus. I koncentrationslägret i Lvov fick han sedan dubbla ransoner under en tid innan han skickades till ytterligare ett antal koncentrationsläger tills han frigavs av amerikanska trupper i Mauthausen den 5 maj 1945.
Simon Wiesenthal - agent för tyskarna?
Den förre förbundskanslern i Österrike, Bruno Kreisky, anklagade 1975 Wiesenthal för att använda "maffiametoder" och för att ha varit en agent åt tyskarna. Kreisky hänvisade till hemliga rapporter om Wiesenthal och menade att Wiesenthal åtnjöt friheter och förmåner under andra världskriget.
Bildförfalskning, tvålar av döda judar och mord i elektriska duschar
Wiesenthal lät 1946 publicera KZ Mauthausen, Bild und Wort, en 85-sidig publikation som beskrev koncentrationslägret Mauthausen med bilder utifrån hans egna upplevelser. En av bilderna ska enligt Wiesenthal illustrera avrättningen av av tre judar, bundna vid händer och fötter till varsin träpåle. Illustrationen visade sig dock vara ett exempel på bildmanipulering. Förlagan till bilderna var i själva verket tre separata fotografier av tyskar som avrättats. De tyska soldaterna hade tillfångatagits under Ardenneroffensiven då de utförde sabotage mot de amerikanska trupperna, iförda amerikanska uniformer. Fotografierna publicerades av Life Magazine juni 1945.
I en artikel publicerad av tidningen Der Neue Weg 1946 lät Wiesenthal omvärlden veta att fett från döda judar användes för att tillverka tvålar. Inskriptionerna på tvålarna, R.I.F, vilket var initialerna för Reichstelle fur Industrielle Fettversorgung, ska enligt Wiesenthal ha stått för Rein Judisches Fett. Wiesenthal skrev:
- "Den civiliserade världen kan aldrig förstå den glädje som nazisterna och deras kvinnor i Generalguvernementet fann i denna tvål. I varje bit tvål såg de en jude som magiskt placerats där, och därmed förhindrades att växa upp till en ny Freud, Ehrlich eller Einstein."
I en artikel med titeln Tvålfabriken Belzec argumenterar Wiesenthal för att det i koncentrationslägret Belzec avrättades judar med elektriska duschar.
Nazistjägaren Wiesenthal
Wiesenthal har blivit världsberömd för sina ansträngningar att försöka lokalisera icke-judiska nationalsocialister på flykt efter andra världskriget. Till sin mertilista tillskrev Wiesenthal själv infångandet av Adolf Eichmann i Argentina, maj 1960. Den israeliske officeren Isser Harel, verksam vid både Mossad och Shin Bet, ansåg dock att Wiesenthal inte hade någon som helst roll i fallet Eichmann. Harel menade att den världsberömde "nazistjägaren" inte hade en aning om var Eichmann befann sig och placerade honom både i Japan och Saudiarabien vid tillfället för infångandet i Argentina. Enligt Harel ska Wiesenthals information tvärtom ha varit vilseledande och kontraproduktiv.
År 1974 pekade Wiesenthal ut Frank Walus som "Slaktaren från Kielce". Walus, boendes i Chicago, ska enligt Wiesenthal ha skickat judar till Gestapo i Czestochowa och Kielce, Polen. Anklagelsen ledde till åtal och elva Förintelseöverlevare kunde peka ut Walus som "Slaktaren från Kielce" som mördade barn och kvinnor. Wiesenthal kunde försäkra att han fått tag på rätt man och att han aldrig hade misslyckats med att identifierat de personer han jagat. För att försöka försvara sig mot anklagelserna tvingades Walus skuldsätta sig för 60 000 USD. Bevisen för att Walus överhuvudtaget aldrig befann sig i Polen vid den tidpunkt som Wiesenthal angav var dock överväldigande. Walus kunde slutligen bevisa att han hade tillbringat krigsåren som en fredlig lantarbetare i Tyskland. Washington Post skrev efter den friande domen: "The Nazi Who Never Was: How a witch hunt by judge, press and investigators branded an innocent man a war criminal." Walus avled 1994, utfattig.
Josef Mengele ska enligt Wiesenthal ha befunnit sig på diverse platser i Peru, Chile, Brasilien, Spanien, Grekland eller Paraguay. Wiesenthal kunde 1960 rapportera att han "precis missade" den tidigare läkaren i Auschwitz som befann sig på en grekisk ö, men lyckades komma undan. Mengele befann sig även 1960 på ett hotell i Argentina och planerade att mörda en kvinna som hade varit fånge i Auschwitz och därmed utgjorde ett hot honom. År 1977 befann sig Mengele i Paraguays huvudstad Asuncion, där han med sina livvakter åkta omkring i en svart Mercedes Benz. Wiesenthal kunde 1985 avisera att han var 100% säker att Mengele hade bott i Paraguay fram till juni 1984. Israels ambassadör i Paraguay, Benjamin Varon, kommenterade den världsberömde nazistjägarens jakt på Mengele med orden: "Wiesenthal makes periodic statements that he is about to catch him, perhaps since Wiesenthal must raise funds for his activities and the name Mengele is always good for a plug". Josef Mengele avled i Brasilien 1979 efter att ha levt i fattig anonymitet sedan andra världskriget.
Eli Rosenbaum vid US government's "Nazi hunting" Office of Special Investigations och verksam för World Jewish Congress beskrev Wiesenthal 1993 i sin bok Betrayal: "Wiesenthal has been a "pathetically ineffective" investigator who had "gone far beyond the buffoonery and false boasts in prior years." Much of his illustrious career has been characterized by "incompetence and arrogance."
Bruno Kreisky beskrev Wiesenthal med orden: "Ingenjören Wiesenthal, eller vad hans titel är, hatar mig eftersom han vet att jag föraktar hans verksamhet. Wiesenthalgruppen är en kvasi-politisk maffia som arbetar emot Österrike med skamliga metoder. Wiesenthal är känd som någon som inte är mycket noga med sanningen, som inte är selektiv med sina metoder och som använder tricks. Han låtsas vara "Eichmannjägaren", trots att alla vet att detta var ett verk av underrättelsetjänsten och att Wiesenthal bara tar åt sig äran det."
Förintelsen = sex miljoner döda judar + fem miljoner döda icke-judar
Wiesenthal anses vara den som satte siffran för antalet döda under Förintelsen till sex miljoner judar och fem miljoner icke-judar, en uppdelning i två grupper där icke-judar redovisas i en sammanslagen grupp och judar särredovisas i en egen. Då Wiesenthal fick frågan varför icke-judar tillskrivs siffran fem miljoner svarade han: "The gentiles will not pay attention if we do not mention their victims, too". Summan fem miljoner döda icke-judar ska ha varit vald av diplomatiska skäl - tillräckligt stor för att vara fruktansvärd, men inte större än det judiska lidandet.
Kritik mot Simon Wiesenthal
Wiesenthal har varit föremål för svidande kritik för sina insatser, metoder och sina redogörelser om sina egna upplevelser under andra världskriget.
- The Sunday Times publicerade den 19 juli 2009 en artikel med titeln "The head Nazi-hunter’s trail of lies".[2]
- Daily Mail skrev den 10 september 2010: "Why I believe the king of the Nazi hunters, Simon Wiesenthal, was a fraud".[3]
- Flertalet Förintelserevisionister har påpekat orimligheterna i Wiesenthals redogörelser samt uppgifterna om tvål tillverkad av döda judar, elektriska duschar i Belzec och den manipulerade bilden i boken KZ Mauthausen, Bild und Wort.
- En rapport från U S Army januari 1950 anger att Wiesenthal byggde delar av sin information på Wilhelm Höttl.
Trivia
Wiesenthal var en inspirationskälla till karaktären Yakov/Ezra Lieberman i boken The Boys from Brazil från 1976, filmatiserad 1978 med samma titel.
Referenser
Källor
- IHR – Simon Wiesenthal: Fraudulent 'Nazi Hunter'
- Jewish Review of Books – Simon Wiesenthal: The Life and Legends
i ämnesportalen om Förintelsen |