Ras och brottslighet

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Forskning om ras och etnicitet
Människoraser
Ras och brottslighet
Ras och intelligens
Ras och medicin
Ras och perception
Ras och sport
Andra rasskillnader
Dysgenik
Etnisk heterogenitet
Gruppevolutionär strategi
Inavel och utavel
Rasblandning
Rasliga genetiska intressen
Raslig r-K-selektionsteori
Sociologens felslut
Tabula rasa
Kriminologi
Kriminologi
Biosocial kriminologi
Vapenlagsdebatten
Cinderella effect
Invandring och brottslighet
Invandring och brottslighet i andra länder
Ras och brottslighet
Ideologiskt motiverad brottslighet
Hatbrott
Brottsutvecklingen i Sverige
Sverige och våldtäkterna

Sambandet mellan ras och brottslighet har studerats bland annat i länder där ras/etnicitet används i den officiella brottsstatistiken.

Olika länder

Exempel på statistik och debatt från olika länder anges nedan.

USA

Officiell statistik i USA inkluderar statistik över sambandet mellan ras/etnicitet och brottslighet bland annat baserat på arresteringar ("Uniform Crime Reports"), brottsofferundersökningar ("The National Crime Victimization Survey"), och fängelsestatistik. Dessa anger betydande rasliga/etniska brottsskillnader.[1]

Rapporten The Color of Crime av New Century Foundation kritiserade trots detta delar av den officiella statistiken som missledande och hävdade att korrigeringar för detta visar ännu större rasskillnader. Bland annat kritiserades statistiken för att hispanics (personer med ursprung från det spansktalande Latinamerika) ibland kategoriserades som en egen grupp och ibland kategoriserades som tillhörande gruppen vita. En annan kritik var att de officiella siffrorna inte tog hänsyn till att de olika grupperna skiljer beträffande befolkningsstorlek. Rapporten angav baserat på officiell statistik och beräkningar med hjälp av denna att det fanns stora rasskillnader beträffande olika sorters brottslighet och inte minst beträffande brottslighet mellan raserna. En annan kritik av rapporten var beträffande mediarapporteringen vilken ansågs partisk och politik korrekt. År 1998 publicerades första utgåvan av rapporten. En utökad andra utgåva som bland annat innehöll ytterligare statistik och beräkningar som svar mot kritik publicerades år 2005.[1]

I synnerhet mediaskildringar av massmördare och seriemördare har anklagats för så omfattande politisk korrekthet att man nästan gett allmänheten ett intryck av dessa brott enbart begås av majoritetsgruppen. Hollywood har angetts ofta ha gjort filmer om seriemördare från denna grupp men inte om liknande seriemördare när de kommit från en annan grupp. Även kriminologiskt litteratur har angetts skapa ett liknande intryck bland annat genom att beträffande fallbeskrivningar mycket sällan beskriva sådana brottslingar från minoritetsgrupper. Brottsstatistik har dock istället angetts visa att majoritetsgruppen är underrepresenterad i förhållande till befolkningsstorlek och man under senare tid sett en snabbt växande överrepresentation beträffande en av minoritetsgrupperna. Flera av seriemördarna från denna grupp har angetts selektivt mörda personer från majoritetsgruppen. Under en period under 1970-talet kan en organiserad grupp seriemördare från denna minoritetsgrupp som selektivt torterade och mördade personer från majoritetsgruppen ("The Zebra Killings") ha mördat fler offer än alla andra seriemördare kombinerat under denna period (270 brottsoffer enligt en uppskattning men gruppen dömdes bara för 23).[2]

Den organiserade brottsligheten är enligt FBI ofta organiserad enligt etniska/rasliga linjer och omfattar många fler grupper och strukturer än den traditionella mediastereotypen av organiserad brottslighet som bestående av italiensk maffia. Olika aspekter av problemet anges vara tilltagande.[3][4]

I fängelser i USA är självsegregering baserat på ras, fängelsegäng baserade på ras, och konflikter mellan rasliga grupper vanligt. Fängelsesystemet i exempelvis Kalifornien har tidigare tagit hänsyn till detta genom att exempelvis segregera sovområden. Även begränsad desegregering har stött på omfattande protester från fångar som befarat ökat våld.[5][4]

Se även Hatbrott: "Hatbrott" i USA och Knockoutleken.

Storbritannien

Officiell statistik i Storbritannien inkluderar statistik över sambandet mellan ras/etnicitet och brottslighet som visar omfattande gruppskillnader. Detta trots man ofta inte tar hänsyn till skillnader beträffande befolkningsstorlek mellan de olika grupperna.[6][7]

Tidningen The Sunday Telegraph redovisade år 2010 tidigare inte offentlig statistik som hade erhållits efter en "Freedom of Information request". Enligt denna var en av minoritetsgrupperna i London kraftigt överrepresenterade som gärningspersoner för vissa våldsbrott och utgjorde ibland majoriteten. Statistiken gällde de som rättsväsendet "proceeded against".[8]

Brasilien

Brasilien har ibland framställts som ett föredöme beträffande rasfrågor vilket möjligen beror på föreställningen att den omfattande rasblandningen skulle vara en lösning på olika rasproblem. Förordet till den kontroversiella deklaration "The Race Question" (1950) av FN-organet UNESCO påstod således utan att ange några källor att rassituationen i Brasilien var "harmonisk" och "på många sätt exemplarisk".[9]

En annan beskrivning är att en omfattande kriminalitet framförallt av kriminella från vissa rasliga/etniska grupper har orsakat en omfattande flykt från Brasilien till andra länder av personer från andra rasliga/etniska grupper.[7]

Kampen mellan de kriminella och polisen har beskrivits som ett tillstånd av lågintensiv krigföring. Exempelvis, år 1991 dödade polisen enligt officiell statistik bara i São Paulo 1171 personer varav flertalet kom från vissa rasliga/etniska grupper. Vidare har det angetts att det finns inofficiella så kallade dödspatruller bestående av poliser som söker upp och avrättar medlemmar ur kriminella och rasligt baserade gäng. Polisen har vidare angetts uppleva att man "utkämpar ett krig" och att man åtminstone tidigare haft inofficiellt tillstånd att avrätta fattiga kriminella från vissa rasliga/etniska grupper.[7] År 2012 dödade ett kriminellt gäng i São Paulo över hundra poliser och de flesta när de ej var i tjänst. Polisen har anklagats för att ha svarat bland annat genom att vara involverad i hundratals dödspatrulliknande avrättningar under de första månaderna år 2013.[10]

Kuba

I det kommunistiska Kuba har det bedrivits omfattande tvångsåtgärder för att försöka eliminera olika sorters rasskillnader och diskriminering. Omfattande rasskillnader har dock angetts fortfarande finnas inklusive beträffande rasernas representation i fångpopulationen.[7]

Sydafrika

En debatt inkluderande etniska aspekter har förts i Sydafrika om en omfattande brottslighet inklusive våldtäkter. I en undersökning angav 28% av männen att man våldtagit en kvinna eller eller flicka. Nästan hälften av dessa angav att man våldtagit flera gånger. Gängvåldtäkter har angetts vara vanliga då dessa anses stärka gemenskapen mellan män ("bonding"). En våldtäktsman äldre än 25 år var i vart fjärde fall HIV-positiv. En bidragande till våldtäkter av barn och spädbarn har angetts vara en myt att detta botar HIV. Enligt en barnhjälpsorganisation blir 25% av kvinnorna våldtagna innan 16 års ålder.[11][12][13][14]

Den omfattande kriminaliteten har angetts vara huvudorsaken till omfattande flykt från Sydafrika av framförallt vissa rasliga/etniska grupper.[15]

Se även artikeln om rasblandning beträffande gruppen "Coloured".

Andra subsahariska länder

Opinionsundersökningar år 2009 i 18 subsahariska länder angav att 47-97% ansåg att våldtäkt var ett stort problem ("major problem") i landet. I 15 av länderna var siffran 68% eller högre.[16]

Även undersökningar i vissa länder av andelen kvinnor, flickor eller partners som anger sig ha blivit utsatta för våldtäkt har angetts visa mycket höga siffror.[17][18][19][20]

Sverige

Sverige har inte officiell brottsstatisk baserat på etnicitet. Det finns viss begränsad statistik baserat på ursprungsland/ursprungsregion för första och andra generationens invandrare (se invandring och brottslighet) men länder kan vara etniskt heterogena och en person kan ha flyttat till ett annat land innan man flyttar vidare till Sverige. Offentligt statistik finns inte beträffande tredje eller senare generationens invandrare eller totalt beträffande de traditionella och nya etniska minoriteterna.

Enligt olika källor påbörjade BRÅ en utredning om en långvarig etnisk minoritetsgrupps brottslighet som dock hemligstämplades/politiskt censurerades när data började anlända.[21][22]

Internationella jämförelser

The Handbook of Crime Correlates (2009) är en litteraturöversikt över 5200 vetenskapliga artiklar från olika länder som undersökt hur olika faktorer korrelerar eller på annat sätt är relaterade till brottslighet. Litteraturöversikten angav att studierna generellt funnit likartade skillnader mellan samma rasliga/etniska grupper beträffande brottslighet. Skillnaderna var ibland större för större för officiell statistik och brottsofferundersökningar än för självrapporterad brottslighet. Detta har föreslagits bero på diskriminering i rättsväsendet, att självrapporterad brottslighet ofta fokuserat på mildare brott, och/eller gruppskillnader beträffande hur korrekt man svarar.[23] Sistnämnda alternativet har fått stöd av olika studier som studerat frågan.[24]

Olika litteraturöversikter av Richard Lynn har angett likartade gruppskillnader beträffande brottslighet i olika länder baserat på ett stort antal citerade studier.[7][25]

Flera studier har även angett genomsnittliga skillnader beträffande brottslighet mellan grupper av länder där de ingående länderna i varje grupp hade likartad ras/etnicitet. Skillnader i brottslighet mellan länder har ofta hävdats bero på skillnader beträffande fattigdom men för afrikanska och karibiska länder så var högre BNP/person associerat med högre våldsbrottslighet.[26]

Etnisk heterogenitet

Se artikeln om etnisk heterogenitet för sambandet mellan detta och brottslighet.

Föreslagna orsaker

Miljöfaktorer

En mängd miljöfaktorer har angetts som möjliga förklaringar till skillnaderna. Dessa inkluderar politiskt korrekta förklaringar som socioekonomiska faktor inklusive fattigdom, arbetslöshet, våldsamma interna konflikter, dåligt fungerande rättsväsende, andra områdesfaktorer, diskriminering av rättsväsendet, och arv efter slaveri och kolonialism.

Rapporten The Color of Crime angav att korrelationen mellan polisanmälda våldsbrott i olika delstater i USA och andelarna av delstatsbefolkningarna som tillhörde två av minoritetsgrupperna var 0,81. När man korrigerade för fattigdom, utbildning, och arbetslöshet minskade korrelationen bara till 0,78.[1]

År 2014 angav en stor svensk studie av personer födda 1989-1993 att det fanns en korrelation mellan socioekonomisk bakgrund under uppväxten och våldskriminalitet och drogmissbruk. Men nära släktingar var lika benägna att begå brott oavsett socioekonomisk bakgrund. Inte heller barn vars föräldrar tidigare haft det dåligt ställt men sedan förbättrat sin levnadssituation blev mindre kriminella. Detta angavs innebära att korrelationen inte innebär en kausal relation utan att någon bakomliggande faktor eller flera bakomliggande faktorer påverkade både socioekonomisk bakgrund och risken för våldskriminalitet/drogmissbruk. Genetik angavs vara en sådan möjlig bakomliggande faktor.[27]

Vidare finns mindre politiskt korrekta miljöförklaringar som kulturella skillnader beträffande kvinnosyn och så kallat "hedersvåld".[28]

Olika slags kulturella, religiösa eller magiska föreställningar har angetts kunna bidra till våldtäkter.[29][18][19][20]

En annan inte politiskt korrekt kulturell faktor har hävdats vara en kulturell syn där personer utanför den egna gruppen betraktas som mindre värda som det är fritt fram eller t.o.m. respektingivande att framgångsrikt begå brott mot. Traditionellt lönearbete har hävdats ses som skamligt vilket hävdats ha bidragit till ett mönster av bidragsberoende, ofta svart affärsverksamhet, och kriminalitet.[30]

En studie i Tyskland angav att uppväxt i religiösa familjer tillhörande en av minoritetsreligionerna var associerat med mer machoattityder och angiven ökad villighet att använda våld. Man kände sig också mindre integrerad. Å andra sidan angavs man vara mindre benägen att dricka alkohol eller stjäla från affärer. Forskaren bakom studien sa att han trodde att ansvaret för machokulturen låg hos de religiösa ledarna som ofta kom från andra länder och hade dåliga kunskaper om tysk kultur och språk.[31] Det har hävdats att kulturen har tendenser att se positivt på uppvisad aggressivitet, se kompromissvilja som svaghet, placera ansvaret för negativa händelser utanför individen själv, och se den egna gruppen som överlägsen.[32] Vidare har det hävdats i Danmark att kriminella med invandrarbakgrund inte sällan upplevt tillvaron som en kamp mellan religionen och Danmark vilket rättfärdigat kriminalitet som bankrån och våld. Ett synsätt där den egna religiösa gruppen anses ha särskilda rättigheter hävdas stärkas av kravlöshet och speciella förmåner av samhället.[33]

Barnvanvård och barnmisshandel är brott i sig och ansetts också vara orsaker till brottslighet i nästa generation. Studier har funnit gruppskillnader beträffande förekomsten av barnvanvård, barnmisshandel, och barnamord.[25]

Ytterligare en annan möjlig miljöfaktor är att politiskt korrekt censur av undersökningar och informationsspridning gör att samhällsproblem kan förvärras jämfört med om en fri debatt medfört att motåtgärder utförts.

Vidare har det hävdats att brist på kunskap och samhällsregleringar mot "diskriminering" har försvårat för individer och företag att undvika brottslighet.[30]

Diskriminering i rättsväsendet

Diskriminering i rättsväsendet är en ofta angiven förklaring för skillnader mellan olika folkgrupper beträffande brottslighet. Stödet för detta i den vetenskapliga litteraturen har dock varit blandat.[23]

Rapporten The Color of Crime angav att undersökningar visat att många personer i USA (i synnerhet personer från vissa minoritetsgrupper) anser att det i rättsväsendet förekommer systematisk diskriminering av vissa minoritetsgrupper. Rapporten angav dock baserat på en jämförelse mellan arresteringsstatistik och brottsofferundersökningar såväl som andra slags jämförelser att det istället snarast fanns tecken på omfattande diskriminering riktad mot majoritetsgruppen av polisen i USA. Detta kan bero på rädsla för politiskt korrekt kritik och anklagelser om rasism. Studier av ageranden av åklagare och domare angavs inte ha funnit någon systematisk partiskhet riktad mot minoritetsgrupper.[1]

I USA har det angetts att ett brott har mycket större sannolikhet att bli klassificerat som ett "hatbrott" om det begås av en person från majoriteten mot en person från en minoritet än om det begås av en person från en minoritet mot majoriteten. Detta har setts som en form av diskriminering av majoriteten som skulle kunna orsakas av politisk korrekthet. Se Hatbrott: "Hatbrott" i USA

Anklagelserna om diskriminering angavs kunna orsaka negativa effekter som fientlighet mot och brist på samarbete med polisen. Upplevd diskriminering av rättsväsendet av den egna gruppen angavs i sig ha orsakat våldsbrott som hämnd.[1]

En studie år 2012 angav att skillnaderna mellan två folkgrupper i USA beträffande risk för arrestering och fängelse försvann efter kontroll för skillnader beträffande självrapporterad brottslighet och IQ. Detta angavs tala emot rasdiskriminering inom rättsväsendet.[34]

Även om omfattande polisdiskriminering förekommer i ett land så skulle detta kunna orsaka komplicerade effekter på brottsstatistiken. Således, om polisen p.g.a. av diskriminering inte alls utreder brott som tros ha skett inom en viss grupp skulle detta kunna orsaka falskt låga brottssiffror för gruppen.

Genetik involverat i traditionella miljöfaktorer?

Att barnvanvård/barnmisshandel är associerat med brottslighet i nästa generation antas ofta vara en miljöfaktor som är helt oberoende av genetik. En annan möjlighet är att de delade generna hos föräldrar och barn till någon del bidragit till båda beteendena.[35]

En annan möjlighet är att gener påverkar vilken miljö en person söker upp. Således finns det en association mellan ungdomsbrottslighet och att umgås med andra ungdomsbrottslingar. Detta har ofta setts som bevis för en process där en person lär sig att bli kriminell. Emellertid har forskning funnit stöd för att personens gener påverkar valet att vistas i en sådan miljö.[35]

Faktorer som graden av interna konflikter och olika väl fungerande rättsväsende skulle kunna vara relaterat till faktorer som etnisk heterogenitet och genomsnittliga genetiska skillnader mellan olika grupper.

Se även artikeln om Sociologens felslut.

IQ

Medelskillnader beträffande IQ har hävdats vara en förklaring till skillnader beträffande brottslighet.[7] En rapport av danska Polisförbundet hävdade att omfattande inavel som kusingiften inom vissa grupper orsakande förståndshandikapp och låg intelligens kunde vara en bidragande orsak till kriminalitet.[36] Det har dock hävdats att även om kusingiften ökar risken för förståndshandikapp så är sänkningen av genomsnittlig IQ relativt låg. Se sektionen "Orsaker till skillnaderna" i artikeln om Länder och IQ beträffande inavel. Se även sektion om "Brottslighet" i artikeln om IQ. Även där man i studier uppmätt medelskillnader mellan grupper så är inte detta bevis för att skillnaderna är orsakade av genetiska faktorer.

Personlighetsegenskaper

Studier i olika länder som direkt eller indirekt mätt personlighetsegenskaper som aggressivitet, risktagande, impulsivitet, och moralisk förståelse har funnit genomsnittliga skillnader mellan olika folkgrupper. Skillnader beträffande sådana personlighetsegenskaper har varit associerade med skillnader beträffande kriminalitet.[25][23][37] Även där man i studier uppmätt medelskillnader mellan grupper så är inte detta bevis för att skillnaderna är orsakade av genetiska faktorer.

Studier på bland annat råttor och rävar har visat att man genom selektiv avel där man under ett relativt litet antal generationer selekterar för hög eller låg aggressivitet kan skapa olika grupper inom dessa arter med mycket stora skillnader beträffande aggressivitet.[38]

Exempelvis boken A Troublesome Inheritance: Genes, Race, and Human History har angett att uppskattningar av graden av våld i olika samhällen anger en stark minskning från jägare-samlare och till allt mer komplexa samhällen. Detta anges gälla både beträffande internt våld inom gruppen och våld mellan grupper. Detta skulle kunna bero på att samhällen med allt mer komplexa interaktioner med icke-släktingar och främlingar gynnade förändringar av personlighetsegenskaper som graden av aggressivitet. En samhällsutveckling där samhället istället för en individ eller en besläktad grupp bestraffar brott skulle kunna ha medfört samma effekt. Sådana samhällsutvecklingar och personlighetsförändringar angavs dock kunna ha inträffat i olika grad i olika folkgrupper.

Se även artikeln om Raslig r-K-selektionsteori.

Testosteron

Nivåerna av könshormonet testosteron varierar mellan könen och stiger vid puberteten och sjunker med stigande ålderdom. Detta speglar könsskillnader och åldersskillnader beträffande brottslighet. Under barndomen är nivåerna hos båda könen mycket låga men under fosterstadiet finns stora skillnader vilket bidrar till könsdifferentieringen.[39][23]

Att studera testosterons effekter är komplicerat då förutom blodtestosteronnivåer även andra fysiologiska mekanismer påverkar effekterna. Dessa inkluderar testosteronnivån i cerebrospinalvätska, andelen bundet och fritt testosteron i blod och cerebrospinalvätska, dygnsvariation av testosteronnivån, testosteronreceptorkänslighet, vilka gener och genvarianter som påverkas av av testosteron, och effekten av andra hormoner involverade i testosteronmetabolismen som dihydrotestosteron och androstenedion. Testosteronnivåerna under fosterstadiet kan ha separata effekter.[39][23]

Studier har vanligen undersökt testosteron i blod eller saliv och kan vara osäkra av ovan nämnda orsaker. De flesta har funnit ett samband mellan högre nivåer och kriminalitet hos vuxna men inte hos ungdomar. De flesta studier har funnit samband mellan testosteronnivåer och vissa beteenden och personlighetsdrag associerade med kriminalitet. Ett stort antal studier hos både djur och människor har undersökt om högre testosteronnivåer har ett samband med aggressivitet. Ungefär hälften av studierna fann en sådan positiv association, ungefär hälften fann ingen association och nästan ingen studie fann en negativ association. Kastrering av män medför vanligen en minskning av aggressivitet.[23]

Skillnader beträffande fysiologiska mekanismer involverade testosteron (inte nödvändigtvis blodtestosteronnivåer) har föreslagits vara en förklaring till skillnader beträffande brottslighet för olika raser/etniciteter. Sådana skillnader har föreslagits som bidragande orsak till genomsnittliga skillnader mellan folkgrupper beträffande prostatacancer, kroppsbehåring, sportprestationer, och pekfinger/ringfinger-kvoten ("2D:4D ratio") vilken är ett mått på graden av påverkan av manliga könshormoner under fosterstadiet. Även om sådana testosteronskillnader finns så är detta inte bevis för att de är genetisk orsakade. En miljöfaktorer som kan påverka testosteronnivåer är kosten vilken skiljer sig mellan olika kulturer.[39][40]

Monoaminoxidas

Ett flertal studier har nästan alltid associerat låga nivåer av aktivitet av enzymet monoaminoxidas (MAO) med olika sorters brottslighet. Studier har också associerat låga nivåer med antisocialt beteende, fysisk aggressivitet, impulsivitet, och sensationsökande.[23]

MAO finns i de två något olika formerna MAOA och MAOB. Studier har undersökt relationen mellan genvarianter som ger lägre aktivitet av MAOA och brottslighet, antisocial beteende, och aggressivitet. Resultaten har varit blandade där vissa studier funnit ett samband och andra inte. Detta kan bero på att genvarianterna får en starkare effekt om de kombineras med vissa negativa miljöfaktorer. Således fann en studie ökad risk för kriminalitet om genvarianterna samverkade med faktorerna låg IQ, rökning under graviditeten, familjefattigdom, barnvanvård, och skolmisslyckande. Andra studier har sett ett samband när genvarianterna kombinerades med hög testosteronnivå. En annan studie fann ett samband med aggressivitet som var svagt utan provokation men blev starkare efter en upplevd provokation så att det då fanns en ökad tendens att vilja orsaka fysisk smärta. En studie fann ökad risk för att bli gängmedlem och att använda vapen som gängmedlem. Andelarna som har de genvarianter som ger lägre aktivitet skiljer sig mellan olika raser/etniciteter.[23][41][42][43]

Vissa studier har separerat de olika genvarianter som ger lägre aktivitet och funnit större rasskillnader och starkare association med brottslighet och relaterade personlighetsegenskaper när man undersökt den genvariant (MAOA-2R) som ger lägst aktivitet. MAOA-2R är relativt sällsynt och kan bara förklara en liten del av total brottslighet men det är möjligt att betydelsen av genvarianten är olika för olika brottstyper (exempelvis egendomsbrott jämfört med vålsbrott).[44]

Monoaminoxidas är involverat i metabolismen av neurotransmittorer som serotonin och dopamin. Flera andra gener som involverar sådana neurotransmittorer har också associerats med aggressivitet och kriminalitet.[45] En del av testosterons effekter orsakas av påverkan på neurotransmittorer som serotonin och dopamin.[46]

White flight

Hög brottslighet har hävdats vara en förklaring till white flight både inom och mellan länder.[7][47][15]

Kriminalteknik

Rättsantropologer i USA kan med stor säkerhet identifiera en persons ras enbart med hjälp av skelettdelar.[48] Utvecklingen inom genteknik har tillåtit allt bättre identifiering av både gärningspersoners och brottsoffers genetiska ursprung baserat på DNA-analyser. Dessa kan även ge en indikation om egenskaper som färg på hud, hår, och ögon. Även ursprung och egenskaper hos personer med blandat ursprung kan identifieras. Forskning pågår också beträffande identifiering av egenskaper som hårform, skallform, och avståndet mellan ögonen vilket gör att det i framtiden kan bli möjligt att producera en grov bild av en persons utseende baserad på en DNA-analys. Det kan även bli möjligt att bestämma psykologiska egenskaper.[49][50]

Externa länkar

Engelska

Referenser

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 The Color of Crime Race. Crime, and Justice in America Second. Expanded Edition, 2005. New Century Foundation. http://www.colorofcrime.com/colorofcrime2005.html
  2. Anthony Walsh. Race and Crime: A Biosocial Analysis. 2004. Nova Science Publishers.
  3. FBI. Organized Crime. https://www.fbi.gov/about-us/investigate/organizedcrime.
  4. 4,0 4,1 FBI. 2011 National Gang Threat Assessment. http://www.fbi.gov/stats-services/publications/2011-national-gang-threat-assessment
  5. Calif. struggles to desegregate its prison inmates. 2009 The Associated Press. http://www.nbcnews.com/id/32382976/ns/us_news-life/t/calif-struggles-desegregate-prison-inmates/
  6. Statistics on Race and the Criminal Justice System 2010. A Ministry of Justice publication under Section 95 of the Criminal Justice Act 1991. October 2011. http://www.justice.gov.uk/downloads/statistics/mojstats/stats-race-cjs-2010.pdf
  7. 7,0 7,1 7,2 7,3 7,4 7,5 7,6 Richard Lynn. The Global Bell Curve. 2008. Washington Summit Publishers.
  8. Andrew AldersonViolent inner-city crime, the figures, and a question of race. 9:37PM BST 26 Jun 2010. The Telegraph. http://www.telegraph.co.uk/news/uknews/crime/7856787/Violent-inner-city-crime-the-figures-and-a-question-of-race.html
  9. The Race question; UNESCO and its Programme. III The Race Question. Publication 791. Unesco. http://unesdoc.unesco.org/images/0012/001282/128291eo.pdf
  10. Tom Hennigan. Mon, Apr 29, 2013, 16:06. The Irish Times. http://www.irishtimes.com/news/world/brazilian-police-link-to-death-squads-1.1376629
  11. Sharon LaFraniere. November 24, 2004. After Apartheid: Heated Words About Rape and Race. https://www.nytimes.com/2004/11/24/international/africa/24letter.html
  12. Rape-silent war on SA women. BBC News. Tuesday, 9 April, 2002, 11:25 GMT 12:25 UK. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/1909220.stm
  13. David Smith. Quarter of men in South Africa admit rape, survey finds. The Guardian, Wednesday 17 June 2009 19.24 BST. http://www.guardian.co.uk/world/2009/jun/17/south-africa-rape-survey.
  14. South African rape survey shock. 17:06 GMT, Thursday, 18 June 2009 18:06 UK. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/8107039.stm
  15. 15,0 15,1 Fleeing From South Africa, Newsweek, Scott Johnson February 14, 2009. http://www.thedailybeast.com/newsweek/2009/02/13/fleeing-from-south-africa.html
  16. Rape Viewed as Major Problem Across Sub-Saharan Africa. September 2, 2010. Gallup. http://www.gallup.com/poll/142832/rape-viewed-major-problem-across-sub-saharan-africa.aspx
  17. Gwynne Dyer. Stats suggest high rape rates in several Afican countries. Published on May 27, 2013 Cape Breton Post. http://www.capebretonpost.com/Opinion/Columnists/2013-05-27/article-3259058/Stats-suggest-high-rape-rates-in-several-Afican-countries/1
  18. 18,0 18,1 Kidnapped. Raped. Married. The extraordinary rebellion of Ethiopia's abducted wives. Wednesday 17 March 2010. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/africa/kidnapped-raped-married-the-extraordinary-rebellion-of-ethiopias-abducted-wives-1922263.html
  19. 19,0 19,1 Samantha Spooner. The shocking reality of rape in Africa. Saturday, November 13 2010 at 16:10. African Review. http://www.africareview.com/Special-Reports/-/979182/1052892/-/xowxa9z/-/index.html
  20. 20,0 20,1 Making light of rape. Aug 01, 2013. Good Governance Africa. http://gga.org/stories/editions/aif-14-sex-rites-and-wrongs/making-light-of-rape
  21. Jan Guillou. Därför är fängelserna fyllda med utlänningar. Januari 1996. Aftonbladet. http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/guillou/guillou6.html
  22. Utredningen om romers brottslighet försvann. Tisdag, 8 februari, 2011 kl 10:2. Petterson gör skillnad. http://petterssons.bloggsida.se/politik/utredningen-om-zigenarnas-brottslighet-forsvann
  23. 23,0 23,1 23,2 23,3 23,4 23,5 23,6 23,7 Handbook of Crime Correlates; Lee Ellis, Kevin M. Beaver, John Wright; 2009; Academic Press
  24. Richard Lynn, Race differences in psychopathic personality: a reply to Skeem and Zuckerman, Personality and Individual Differences, Volume 35, Issue 6, October 2003, Pages 1471-1477, ISSN 0191-8869, 10.1016/S0191-8869(02)00363-X. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S019188690200363X
  25. 25,0 25,1 25,2 Richard Lynn, Racial and ethnic differences in psychopathic personality, Personality and Individual Differences, Volume 32, Issue 2, 19 January 2002, Pages 273-316, http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0191886901000290
  26. Rushton, J. Philippe; Templer, Donald I. (2009). "National differences in intelligence, crime, income, and skin color". Intelligence 37 (4): 341–346. http://dx.doi.org/10.1016/j.intell.2009.04.003
  27. Svensk studie: Kriminalitet en medfödd egenskap. Publicerad 26 augusti 2014 kl 17.52. Fria Tider. http://www.friatider.se/brottsligheten-g-r-i-arv
  28. Phyllis Chesler. Are Honor Killings Simply Domestic Violence? Middle East Quarterly. Spring 2009, pp. 61-69. http://www.meforum.org/2067/are-honor-killings-simply-domestic-violence
  29. Dags att tala klarspråk om våldtäkterna. SD. 2010-08-25 http://sverigedemokraternaspartiprogram.files.wordpress.com/2010/08/sd_valdtaktsrapport.pdf
  30. 30,0 30,1 Ytligt om romer. Fria Tider. Publicerat den 4 oktober 2012 kl 16:40. http://www.friatider.se/ytligt-om-romer-i-ekot
  31. Religious Muslim boys more violent, study says. Published: 6 Jun 10 11:48 CET. The Local. Germany Edition. http://www.thelocal.de/society/20100606-27673.html
  32. Robert Spencer intervjuar Nicolai Sennels Avpixlat. Publicerat 2012-07-02, 06:02 (Uppdaterat 2012-07-03, 02:20). http://avpixlat.info/2012/07/02/robert-spencer-intervjuar-nicolai-sennels-muslimer-far-lara-sig-att-vara-aggressiva-osakra-ansvarslosa-och-intoleranta/
  33. Psykolog: Islam skapar kriminalitet. Fria Tider. Publicerat den 31 juli 2013 kl 17:34. http://www.friatider.se/psykolog-islam-skapar-kriminalitet
  34. Kevin M. Beaver, Matt DeLisi, John Paul Wright, Brian B. Boutwell, J.C. Barnes, Michael G. Vaughn, No evidence of racial discrimination in criminal justice processing: Results from the National Longitudinal Study of Adolescent Health, Personality and Individual Differences, Volume 55, Issue 1, July 2013, Pages 29-34, ISSN 0191-8869, http://dx.doi.org/10.1016/j.paid.2013.01.020
  35. 35,0 35,1 Kevin M. Beaver and Anthony Walsh. 2011. Biosocial Criminology. Kapitel 1 in The Ashgate Research Companion to Biosocial Theories of Crime. 2011. Ashgate.
  36. Inavel bakom våldet? Fria Tider. Publicerat den 18 augusti 2010 kl 09:36. http://www.friatider.se/polisfack-inavel-bakom-invandrarvaldet
  37. J. Philippe Rushton. Race, Evolution, and Behavior: A Life History Perspective. 1997. Transaction Publishers.
  38. Nice Rats, Nasty Rats: Maybe It’s All in the Genes. Published: July 25, 2006. NYT. http://www.nytimes.com/2006/07/25/health/25rats.html?pagewanted=all&_r=0
  39. 39,0 39,1 39,2 Zitzmann M, Nieschlag E (2001) Testosterone levels in healthy men and the relation to behavioural and physical characteristics: facts and constructs. Eur J Endocrinol 144 (3):183-97. PMID: http://pubmed.gov/11248735
  40. Donald I. Templer, Can’t see the forest because of the trees, Personality and Individual Differences, Volume 48, Issue 2, January 2010, Pages 102-103, ISSN 0191-8869, ttp://dx.doi.org/10.1016/j.paid.2009.08.011.
  41. “Warrior Gene” Predicts Aggressive Behavior After Provocation. Press Release. Brown University. January 19, 2009. http://news.brown.edu/pressreleases/2009/01/hotsauce
  42. Kevin M. Beaver, Matt DeLisi, Michael G. Vaughn, J.C. Barnes, Monoamine oxidase A genotype is associated with gang membership and weapon use, Comprehensive Psychiatry, Volume 51, Issue 2, March–April 2010, Pages 130-134, ISSN 0010-440X, 10.1016/j.comppsych.2009.03.010. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0010440X09000492
  43. Fergusson DM, Boden JM, Horwood LJ, Miller A, Kennedy MA (2012) Moderating role of the MAOA genotype in antisocial behaviour. Br J Psychiatry 200 (2):116-23. http://dx.doi.org/10.1192/bjp.bp.111.093328 DOI:10.1192/bjp.bp.111.093328] PMID: http://pubmed.gov/22297589
  44. Kevin M. Beaver, John Paul Wright, Brian B. Boutwell, J.C. Barnes, Matt DeLisi, Michael G. Vaughn, Exploring the association between the 2-repeat allele of the MAOA gene promoter polymorphism and psychopathic personality traits, arrests, incarceration, and lifetime antisocial behavior, Personality and Individual Differences, Volume 54, Issue 2, January 2013, Pages 164-168, ISSN 0191-8869, 10.1016/j.paid.2012.08.014. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0191886912004047
  45. Christopher J. Ferguson, Kevin M. Beaver, Natural born killers: The genetic origins of extreme violence, Aggression and Violent Behavior, Volume 14, Issue 5, September–October 2009, Pages 286-294, ISSN 1359-1789, 10.1016/j.avb.2009.03.005.http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1359178909000354
  46. Martin Gottschalk och Lee Ellis. Evolutionary and genetic Explanations of Violent Crime. I "Violent CrimeClinical and Social Implications" med Christopher J. Ferguson som redaktör. 2010. SAGE Publications, Inc.
  47. Leah Platt Boustan. Was Postwar Suburbanization "White flight"? Evidence from Black Migration. The Quarterly Journal of Economics, February 2010. http://www.nber.org/papers/w13543
  48. Neven Sesardic. Race: a social destruction of a biological concept. Biol Philos (2010) 25:143–162 http://dx.doi.org/10.1007/s10539-009-9193-7
  49. Carolyn Abraham. June 25, 2005. Molecular eyewitness: DNA gets a human face. Published Saturday, Jun. 25 2005, 3:14 AM EDT Last updated Tuesday, Apr. 07 2009, 10:24 PM EDT. http://www.theglobeandmail.com/life/molecular-eyewitness-dna-gets-a-human-face/article1120687
  50. Richard Willing. DNA tests offer clues to suspect's race, USA Today. Posted 8/16/2005 http://usatoday30.usatoday.com/news/nation/2005-08-16-dna_x.htm