Kriminologi

Kriminologi är vetenskapen om brottslighet.

Historik

Kriminologi hade tidigt ett intresse för biologiska faktorers betydelse för brottslighet. I synnerhet efter andra världskriget blev dock ett sociologiskt perspektiv helt dominerande. Under senare tid har återigen biologiska faktorer fått ökad uppmärksamhet bland på grund av de vetenskaplig framstegen inom områden som genforskning, forskning om hormoners och neurotransmittorers betydelse, neuroanatomi och neurofysiologi, och evolutionspsykologi.

Heritabilitet

Ett mycket stort antal tvillingstudier har gjorts beträffande antisociala beteenden som kriminalitet. I dessa har man funnit att ungefär hälften av skillnaderna (variansen) mellan människor beträffande dessa beteenden förklaras av genetiska faktorer.

Allmän kritik

I USA har kriminologi kritiserats för att försöka minimera betydelsen av biologiska faktorer. Många kriminologer har ansetts ha vänsteråsikter och vara rädda för de politiska följderna av forskning om biologiska faktorers betydelse för brottslighet.

Även svenska kriminologers har kritiserats för att ha en vänsterideologi som styr hur verkligheten betraktas. Brottsligheten ska bero på allmänna samhällsstrukturer och inte på någon egenskap hos individen och inte heller på rättsväsendets utformning som längden av fängelsestraffen. Något allmänt problem med ökande brottslighet finns inte utan istället är problemet samhällets och mediers ökande fokusering på brottslighet. Utrymmet för att ha avvikande åsikter inom svensk kriminologi har angetts vara begränsat.

Eckert Kühlhorn, professor emeritus i sociologi: "Kriminologerna är starkt ideologiskt orienterade. Det inte är fel på brottslingarna, menar man, utan på samhället. Kriminologin har genom alla år varit en ideologisk proteströrelse mot den etablerade juridiken" och "Kriminologernas slutsatser kan alltid förutsägas på förhand. De använder metoder och data som visar just det man vill ska bevisas. Det är dålig forskning helt enkelt" och "Om man går in och kritiserar så får man på käften. Det finns bara plats för en skola. Sverige är för litet för att få fram en professionell kriminologi. Det har funnits några uppstickare genom åren, men de har flyttat utomlands eller tystnat."

Jan Andersson, generaldirektör på Brottsförebyggande rådet (BRÅ), om det finns en ideologisk överbyggnad: "Ja, det kan man säga att det gör och därför tar man gärna till det där med ökad anmälningsbenägenhet. Man är väldigt angelägen om att skapa motbilder till den svarta bild av brottsligheten som ges." Man diskuterar även frågor som "finns brottsligheten över huvud taget?" Han anger vidare att "Kriminologerna vill inte ha strängare straff, eftersom de inte tror på det, och då funderar de på konsekvenserna av vad de säger. Man letar efter argument för att det inte är så allvarligt. Man sitter inte och ljuger, men faller i sin egen fälla. Det blir ju inte nyanserat, utan man ligger hela tiden på motargumentssidan. Vi på Brå har sagt att vi inte ska hamna där."

Kritik mot BRÅ

Även BRÅ har dock kritiserats. Sten Levander, professor i psykiatri och medlem av det BRÅs vetenskapliga nämnd, sa år 2002 att " Det är katastrof överallt på BRÅ. Rapporterna som de gör är filtrerade, det utövas censur" och "BRÅ:s uppdrag är att serva regeringen med forskning och kunskap. Det gör de inte. BRÅ tillhandahåller istället önskad information på beställning av justitieministern och departementet." Johannes Knutsson, forskare vid polishögskolan i Oslo, sa att BRÅs generaldirektör hade försökte stoppa en kontroversiell rapport. Fredrik Reinfeldt, då oppositionspolitiker, sa att "Forskningen måste stå fri. Den måste vara opolitisk och inte bunden av regeringen" och "De säger att brottsligheten inte växer. Jag kan bara konstatera att åtminstone när det gäller våldsbrottsligheten och organiserad brottslighet så säger alla att det ökar - utom BRÅ." Reinfeldt har även sagt att "Brottsförebyggande rådet har under en längre tid varit ifrågasatt för att ständigt ha levererat partsinlagor i en kriminalpolitisk debatt där de egentligen borde förhålla sig neutrala."

Professor emeritus Sten Rönnberg som kvalitetsgranskade forskingen sa år 2002 att "Det görs så mycket dåliga undersökningar. Jag bara suckar över att nivån på ett sånt organ som Brå inte är högre" och "Brå har inte gott renommé i forskarvärlden. Jag har granskat ett par tre rapporter och ingen av dem har varit någon höjdare".

Leif GW Persson sa år 2002 samtidig som han arbetade för BRÅ att "Forskningen står inte fri" och att "Regeringen har Brå som något slags utredningsenhet och det hamnar en massa politiska uppdrag här. Beroende på vem som sitter i styret så kommer det naturligtvis att påverka innehållet i Brås så kallade forskning." Docenten i straffrätt Hans Gunnar Axberger lämnade Brå och angav att "Brå ville inte längre ha den här lite mer kvalificerade självständiga forskningen"" och "Tidigare var Brå ett kvalificerat expertorgan, det är det inte längre."

Tino Sanandaji kommenterar Brås rapport 2019 där de hävdar att asylkaoset 2015 inte förklarar den kraftiga ökningen sexualbrott med att myndigheten av olika trick som "närmast garanterar att man inte får några samband". Han förklarar, "jag testade samma variabel en längre tidsperiod för utrikes födda 2000-03 mot 2016-18 och hittade en statistik signifikant korrelation på +0.38. Även med denna primitiva metod är det lätt att se att kommuner med fler invandrare har större ökning av sexbrott, om man faktiskt letar i stället för att trolla bort".

Enligt olika källor påbörjade BRÅ en utredning om zigenares brottslighet som dock hemligstämplades/politiskt censurerades när data började anlända.

En forskningsrapport från Linköpings universitet skriver att det går att ifrågasätta Brås tillförlitlighet och att dess ställning som myndighet under justitiedepartementet är problematisk. ”Denna studie visar att risken för snedvridning är särskilt hög för forskningsstudier som är politiskt känsliga eller som starkt går emot agenda och föreställningar hos en beställare”, skriver man.

Exempel på kriminologer

• Jerzy Sarnecki
• Magnus Hörnqvist

Externa länkar

• Hårdare straff: Det sista argumentet