Gaskamrarna i Auschwitz II

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Översiktskarta över Auschwitz-Birkenau med byggnader markerat med rött som uppges vara homicidala gaskammare. Den välkända järnvägsentrén nere till vänster på kartan ledde fram till tågstationen och perrongen där fångar anlände. Vid B II på kartan låg lägrets fotbollsplan

Gaskamrarna i Auschwitz II. Enligt historiker och Förintelseöverlevare existerade i Auschwitz-Birkenau homicidala gaskammare i vilka omfattande mord ägde rum i stor skala, i huvudsak på judar. Byggnaderna som pekas ut som gaskammare existerar inte idag i ursprungligt skick. Endast ruiner återstår. Totalt rör det sig om fyra ordinarie byggnader inne på lägerområdet samt två så kallade "provisoriska gaskammare" strax utanför. De ordinarie byggnaderna benämns som Crema, Krematorium, Krema eller Gas Chamber II, III, IV och V. Crema I är normalt benämningen på motsvarande utpekade byggnad i huvudlägret Auschwitz I. Samtliga byggnader ligger i koncentrationslägrets västra del.


Inga spår av cyanväte

Byggnaderna som pekas ut som en gaskammare visar inga spår av cyanväte, den aktiva och giftiga substansen i Zyklon B.[1]cyanväte reagerar med järn, som förekommer naturligt i betong och tegel, bildas den kemiska föreningen ferrocyanid som framträder tydligt i form av en blåaktig missfärgning. Ferrocyanid är en stabil förening som kan mätas långt efter avslutad process. Förhöjda halter av ferrocyanid kan mätas och jämföras med referensprover från andra byggnader i omgivningen. Om ett analyserat prov visar förhöjda halter ger det en indikation på att byggnaden varit utsatt för exponering av cyanväte någorlunda ofta. Detta har visat sig vara fallet med byggnader som pekas ut som avlusningskammare, men inte de byggnader som pekas ut som gaskammare.

Tekniska, kemiska och forensiska undersökningar har gjorts av byggnaden och slutsatserna har varit entydiga. Första undersökningen gjordes 1988 av Fred Leuchter i samband med den andra rättegången mot revisionisten Ernst Zündel som stod åtalad i Toronto för att ha sålt böcker som ifrågasatte den vedertagna uppfattningen att sex miljoner judar ska ha mördats under Förintelsen. Leuchters slutsats bekräftades av Germar Rudolf under 1990-talet.

Nutida modeller av byggnaderna i Birkenau såg ut vittnar om tekniska svårigheter med att hantera tusentals mördade människor på det vis som framställs enligt den vedertagna uppfattningen.

Zyklon B genom en lucka eller via duschmunstycken?

Vittnen och historiker som redogör för hur gaskamrarna i Birkenau fungerade är inte samstämmiga. Vissa anser att en lucka i taket öppnades, varpå Zyklon B släpptes ned direkt från burkarna som insektsgiftet levererades i, utan uppvärmning. Zyklon B-kornen ska så ha landat på gaskammarens betonggolv och frigjort den giftiga gasen varpå offren avled.

Enligt somliga vittnen ska en korg han använts som sänktes ned via en kolonn av metallnät placerad i gaskammaren. Uppgiften stöds av Michal Kula, Henryk Tauber och Robert Jan van Pelt. Vittnesuppgifter förekommer även att den giftiga gasen ska ha introducerats i gaskammaren via falska duschmunstycken monterade i taket på insidan av byggnaden. Miklos Nyiszli vittnade om att Zyklon B fördes in via betongrör.

Vittnen berättar om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau

Det finns många redogörelser om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau. Några av de mer kända vittnen och Förintelseöverlevare som har redogjort för sina iakttagelser är Rudolf Vrba och David Olère. Vrba rymde enligt egna uppgifter från lägret våren 1944 och var med och skrev en rapport om vad som utspelade sig i detta det kanske mest kända av alla koncentrationsläger i Tredje riket. Vrba tvingades dock till eftergifter i domstol 1985, då han kallades in som vittne i rättegången mot Förintelserevisionisten Ernst Zündel. Vrba erkände att hans bok I Cannot Forgive var att betrakta som ett verk av "artistik karaktär".

Konstnären David Olère har skapat många av de illustrationer som används i litteratur om Förintelsen. Olère beskriver krematorieskorstenar med meterhöga eldslågor, kroppar nästan staplade på varandra upp till taket i vad som anses vara gaskammare, människor som bränns levande i eldgropar och sonderkommando som vidrör cyanväte-mättade kroppar helt utan skyddskläder. Från revisionistiskt håll har många av David Olères teckningar avfärdats som fantasier. Revisionister menar det knappast är troligt att meterhöga lågor slår ur en så hög skorsten som det är frågan om, såvida inte byggnaden brinner. Det är erkänt att grundvattnet vid Birkenau var endast ett par decimeter under markytan, vilket gör att förbränning av kroppar i eldgropar är orimligt. I en av sina illustrationer, som även används av Forum för Levande Historia i boken om detta må ni berätta, släpas kroppar från en påstådd gaskammare i Crema III till krematorieugnar på samma våningsplan.

Det förekommer även vittnesuppgifter från Förintelseöverlevare som på olika vis har överlevt eller rymt från en gaskammare i Birkenau. Irene Zisblatt uppger att hon överlevde en gaskammare genom att gå baklänges ut, en metod som även användes av Mietek Grocher. Renee Firestone visste inte om hon var i en gaskammare eller ett duschrum eftersom de såg likadana ut. Anna Levin-Ware klarade sig enligt egna uppgifter för att alla judar födda i Ungern av okänd anledning benådades.

Nobelpristagaren Elie Wiesel anses vara en de mest kända Förintelseöverlevarna. Wiesel nämnde dock inget om gaskammare i sin första vittnesskildring, boken La Nuit, publicerad 1956. Wiesel ger istället sitt stöd till att människor mördades levande i eldgropar i Birkenau.

Vittnen till gaskamrarna i Birkenau

Välkända statsmäns memoarer - inget om gaskammare i Birkenau

Winston Churchill, Charles de Gaulle och Dwight D. Eisenhower skrev efter andra världskriget sina memoarer. Sammanlagt omfattar de tre inflytelserika representanterna för de allierade 7000 sidor samlad information. Ingen av dem nämner dock ordet gaskammare i sina memoarer, ej heller något om folkmord eller de sex miljoner judar som enligt historiker dog under Förintelsen.

Förintelserevisionister anser det är häpnadsväckande att de personer som rimligen borde ha varit bäst informerade om Tredje rikets förehavanden inte med ett ord nämner det som idag betraktas som en central del av historieskrivningen. Det har även påpekats att det som idag kallas Förintelsen ska ha varit ett medvetet och systematiskt massmord på Europas judar. Detta massmord beskrivs i modern tid som Den Slutgiltiga Lösningen, men i en annan kontext än den verkliga. I hjärtat av historieskrivningen om Förintelsen befinner sig vad som uppfattas som det största förintelselägret, Auschwitz. Av de läger som omfattas av begreppet Auschwitz anses Birkenau ha varit den allra mest centrala platsen för industriellt massmord under andra världskriget. Gaskamrarna i Birkenau är därmed att betrakta som "där det hände". Mot denna bakgrund anser revisionister att det är förvånande hur Winston Churchill, Charles de Gaulle och Dwight D. Eisenhower väljer att inte nämna detta.

I sin rapport om organisationens verksamhet under kriget nämner inte heller Röda Korset något om homicidala gaskammare eller folkmord.

Bildgalleri

Se även

Referenser

Auschwitz gate.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Förintelsen
Wtc-gz2.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Revisionism

Källor