Tågstationen i Auschwitz-Birkenau

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Översiktskarta, Birkenau. Rött: Stationen med perrong. Gult: Porten med järnvägsspåret in till lägret. Grönt: Fotbollsplan där fångar spelade matcher. Orange: Kvinnornas baracker med det gemensamma köket (byggnaden längst upp till höger i den oranga rutan markerat med K.) Blått: Byggnader som har pekats ut som de homicidala gaskamrarna i Birkenau.
Tågrälsen in till Birkenau med den välkända porten.

Tågstationen i Auschwitz-Birkenau. I den sydöstra delen av Auschwitz-Birkenau anlände tåg in till koncentrationslägret. Tågen passerade en port som ofta avbildas i samband med böcker, filmer eller annat material om Förintelsen. Rälsen genom porten ledde fram till den välkända tågstationen som finns avbildad på många kända fotografier.


Arbetet på perrongen

På perrongen sorterades de nyanlända huvudsakligen upp i två grupper, män och kvinnor. Till gruppen kvinnor placerades oftast yngre barn. Kvinnor och barn placerades i lägrets kvinnobaracker, männen i lägrets baracker avsedda för män. Arbetet med att ta hand om nyanlända gjordes av lägrets SS-personal i samarbete med personal ur sonderkommando. Det fanns dock delar av lägret där familjer placerades tillsammans. Fångarna gick utmed perrongen i riktning västerut för vidare inackordering i baracker. Vid perrongens västra ände låg, på höger sida, lägrets fotbollsplan och på den vänstra sidan kunde fångarna se kvinnolägrets gemensamma kök. Fotbollsplanen och köket hade utsikt mot Krema II och Krema III, byggnader som har pekats ut som gaskammare och självaste hjärtat av Förintelsen. Tillsammans med Krema IV och Krema V (de fyra blå markeringarna på översiktskartan) var det enligt vittnen och historiker i dessa byggnader ett industrialiserat massmord ska ha ägt rum.

Desinfektion

Birkenau drabbades, precis som många andra läger under andra världskriget, av svåra epidemier. I synnerhet tyfus skördade många offer varför lägeradministration tvingades vidtaga kraftfulla åtgärder. Efter ankomst var det vanligt att fångar fick genomgå desinfektion där bland annat håret rakades av, en vanlig åtgärd för att förhindra löss att angripa fångarna. Löss konstaterades av nobelpristagaren Charles Nicolle vara en bärare av tyfus som trivdes i hår och kläder. Fångarna tilldelades många gånger lägrets egna kläder, randiga dräkter och enkla skor. Vid epidemier behandlades lakan, kläder och andra tillhörigheter i avlusningskammare. Förutom rakning tvingades ofta fångarna att duscha, en ytterligare livsuppehållande åtgärd. Många vittnesuppgifter återberättar upplevelsen i duschrummet och de duschmunstycken de såg i taket. I lägret fanns flera tvättinrättningar varav den största, Central Sauna, låg i lägrets västra del, snett bakom Krema IV och Krema V.

Desinfektionen som fångar tvingades genomgå är beskrivet i många Förintelseöverlevares vittnesmål. Rebecca Hauser‎ skickades till Birkenau och genomgick efter ankomst till stationen en desinfektion: "Upon arrival at the concentration camp, individuals were given the option of either walking or riding to the showers, Bonnie Hauser said. Against her mother’s request, Rebecca Hauser chose to walk. She was then escorted in line to the showers, where everyone’s head was shaven, and they were ordered to walk wet, cold and naked across the grounds to pick up their clothes. She was tattooed with an identification number, still visible on her left arm today."[1] Även Livia Fränkel, Stella Tjajkovski och Judith Popinski har i sina vittnesmål beskrivit desinfektionen vid ankomst.

"-Mengele sorterade människor för gaskammaren"

Vittnesmål från Förintelseöverlevare som var internerade i Birkenau innehåller ofta uppgifter om att Josef Mengele personligen var på plats vid perrongen för att sortera människor som antingen skulle arbeta eller som skulle skickas omedelbart till en homicidal gaskammare. Mengeles arbetsuppgift i lägret beskrivs ofta som att han stod på perrongen med en piska i handen och pekade åt höger eller vänster där ömsom höger respektive vänster betydde antingen arbete eller döden. Samtida fotografier visar emellertid att Mengele inte finns med på bilderna och att män och kvinnor sorterades upp i två grupper eftersom det fanns baracker avsedda för kvinnor och barn och baracker avsedda för män. Mengele var läkare och verksam vid lägrets sjukhusavdelningar och ingrep då människor var i behov av medicinsk vård eller då misstanke fanns om en föreliggande sjukdomsepidemi. Teamet med läkare där Mengele ingick utförde olika tester för att spåra sjukdomar eller kontrollera hälsostatus bland fångarna. Bland annat togs avföringsprover, vilket konstaterats av dokumentationen för Irene Zisblatt och Renee Firestone. Vid sjukdom eller skada kunde fångar placeras i lägrets sjukhusavdelning, en erfarenhet nobelpristagarna Elie Wiesel och Imre Kertész vittnat om.

Bildgalleri

Referenser