Gaskammare
Gaskammare, är enligt Nationalencyklopedin en "lokal för avrättning med hjälp av giftgas". Nordisk Familjebok, Uggleupplagan 9 från 1908 beskriver en gaskammare som ett botaniskt begrepp: "Gaskammare, bot., en fuktig kammare (se d. o.), försedd med till- och afledningsrör för gaser, hvilkas inverkan på den odlade organismen skall undersökas. Dylika instrument äro konstruerade af Böttcher, Pringsheim, Stricker m. fl. G. L-m."
Innehåll
Den första gaskammaren för avrättning
Dödsdömda fångar har avrättats i homicidala gaskammare i USA sedan 1924 då kinesen Gee Jon den 8 februari fick sin dödsdom exekverad i Nevada State Prison. Myndigheterna hade först försökt leda in gas i Jons cell, men misslyckades med att ta livet av fången. Händelsen föranledde utvecklingen av en säker och fungerande metod som samtidigt var ofarlig för personalen som utför uppgiften. I början av 1924 var toxikologen Dr. Allen McLean Hamilton färdig med sin nya avrättningsapparat, gaskammaren.
Fängelsedirektör Denver S. Dickerson lät skicka iväg sin assistent Tom Pickett till Los Angeles och företaget The California Cyanide Company, den enda tillverkaren i trakten som kunde leverera den giftiga gasen, Cyanväte. Företaget var specialicerat på skadedjursbekämpning på citrusplantager och var först motvilliga till att leverera den farliga substansen av säkerhetsskäl. Oron var befogad eftersom det första försöket misslyckades - att pumpa in gas direkt till den otätade cellen. Gas läckte ut och äventyrade livet och hälsan på fängelsepersonalen. Leveransen på cirka 10 kilo cyanväte i pelletsform kostade 700 US Dollar.
När så den första gaskammaren stod färdig leddes Jons in och spändes fast. Rummet var cirka 3,3x3 meter stort och 2,4 meter i takhöjd. Genom ett fönster kunde publik bevittna avrättningen då pellets med bunden cyanväte släpptes ner i svavelsyra och lösgjorde den giftiga gasen klockan 9.40 på morgonen den 8 februari. En pump ledde gasen in i kammaren. Rummet var bara uppvärmt till cirka 11 grader Celsius och inte de önskvärda 24 graderna, vilket föranledde en del av gasen att kondenseras och bilda mindre pölar på golvet. Efter en dödskamp på närmare 10 minuter upphörde de synliga kroppsrörelserna på Jon. Klockan 10.00 sattes en fläkt igång för att rensa gaskammaren på överbliven gas så fängelsepersonalen kunde gå in. Ett läkarteam konstaterade att Jon var död.
Gaskammare - tekniska krav
Rent tekniskt kan vilket rum som helst tjäna som homicidal gaskammare. En giftig gas i tillräcklig hög koncentration kan vara dödande om omständigheterna är de rätta. Det förekommer att människor begår självmord genom att leda in avgaserna från en bensinmotor till kupén på en vanlig bil. Då en avrättning sker på en människa som ofrivilligt ska mista livet ställs emellertid vissa krav. Eftersom den dödsdömde ovilligt låter sig dödas bör en homicidal gaskammare vara rymningssäker eller så bör fången vara fastspänd, helst bägge. Scenariot kan liknas vid avrättning genom hängning eller arkebusering då fångar normalt är bundna.
Kammaren bör vara tätad om en mycket giftig gas används då det föreligger en risk för läckage som äventyrar säkerheten för den personal utanför som skall verkställa domen. Vid användande av cyanväte är en tät kammare ett absolut krav, likväl som avlägsnandet av källor som kan orsaka gnistbildning då en hög koncentration medför en explosionsrisk. Cyanväte övergår i gasform vid 25,7 ºC vilket kräver en uppvärmning om gasen är bunden i pelletsform, som Zyklon B. Helst bör kammaren vara torr eftersom cyanväte även binder sig med vattenmolekyler och skulle därmed minska effekten vid avrättningen.
Efter utförd avrättning bör god ventilation ombesörjas så inga rester av gas finns kvar då personal ska gå in och ta hand om kvarlevorna av den dödsdömde. Kvardröjande gas bör därmed ventileras noggrant enligt de instruktioner som anges från leverantören. En kraftig dörr med tätning och lås på utsidan är i regel brukligt av rena säkerhetsskäl. Enligt designen på gaskammare i bruk öppnas dörren utåt.
En artikel publicerad i The Evening Independent den 19 maj 1926 berättar om säkerhetsåtgärder inför en avrättning i Reno, Nevada, av de bägga dömda mördarna John H. Randolph och Stanko Jukich. Artikeln redogör även för ett system för uppvärmning av den dödliga gasen, cyanväte, som även används i Zyklon B:
- "A trusty spent most of yesterday afternoon chinking possible air holes so that none of the hydrocyanic gas might escape and harm the witnesses at Friday´s execution. An electric steam heating apparatus has been installed in the building and the thermometers in the room indicate the temperature to be at 80. degrees, ideal for gas executions, prison authorities say."[1]
Gaskammare för medicinska ändamål
Enligt samma princip som en homicidal gaskammare har även avlusningskammare använts. Många koncentrationsläger plågades ofta av olika sjukdomsepedemier. En av de vanligaste var tyfus som spreds via smittbärande löss från sjuka fångar till friska. Då den franske bakteriologen och Nobelpristagaren Charles Nicolle kartlade sjukdomens spridning kom vetenskapen nära en lösning på problemet. Genom användandet av avlusningskammare gasades kläder, lakan och andra tillhörigheter där lössen frodades. I kombination med avrakat hår och noggrann hygien kunde skadedjuren hållas tillbaka och vidare spridning av sjukdomen hindras eller bromsas.
Genom mytbildning, språkliga förbistringar, krigspropaganda och allmän okunskap frodades dock en föreställning om att det i Tredje rikets koncentrationsläger användes gaskammare för att avliva människor på industriell basis. Myten om de nationalsocialistiska gaskamrarna i läger såsom Buchenwald, Bergen-Belsen, Auschwitz och Dachau har levt kvar ända in på 2000-talet.
Gaskammare i Nordkorea
Den 1 februari 2004 publicerade den brittiska tidningen The Guardian en artikel om att homicidala gaskammare var i bruk i Nordkorea. I ett läger kallat Camp 22 i Haengyong, nordöstra Nordkorea, ska enligt tidningen tusentals varje år gasas ihjäl i landets största koncentrationsläger.
Gaskammarliknande avrättning - anklagelse från Första världskriget
Massavrättning med gaskammare eller gaskammarliknande metod är känt från första världskriget. Den 22 mars 1916 rapporterade flera tidningar att Tysklands allianspartner i kriget, Österrike, hade stängt in människor i byggnader och mördat dem med kvävande gas.
- "The Governments of the Allies have secured evidence and documents, which will shortly be published, proving that Austria and Bulgaria have been guilty of horrible crimes in Serbia, where the massacres committed were worse than those perpetrated by Turkey in Armenia. [...] Women, children, and old men were shut up in the churches by the Austrians and either stabbed with the bayonet or suffocated by means of asphyxiating gas. In one church in Belgrade 3,000 women, children, and old men were thus suffocated."[2][3][4]
Anklagelserna visades sig dock vara grundlösa. Några gaskammarliknande massmord hade aldrig förekommit.
Tyska gaskammare i Irak 1991
Under Gulfkriget 1991 framkom det information bland annat från The Jewish Press den 15 februari 1991 att Irak förberedde mord på judar med gaskammare. Representanter för ett tyskt företag hade redan på 1980-talet fått i uppdrag att bygga gaskammare, enligt uppgifter från Simon Wiesenthal Center. Företaget, Rhema-Labortechnik, sålde utrustningen 1987 och enligt The Pittsburgh Press den 8 februari 1991 fanns det eventuellt planer på att använda Zyklon B.[5]
Bildgalleri
The Evening Independent den 23 mars 1918.
The Evening Record den 22 mars 1916.
Daily Telegraph den 22 mars 1916.
Evening Post 22 den mars 1916.
The Pittsburgh Press 8 februari 1991.
The Jewish Press den 15 februari 1991.
Se även
- Fred Leuchter
- Dan Andersson
- Gaskammaren i Auschwitz I
- Övergrepp under Förintelsen
- Överlevde eller rymde från gaskammare under Förintelsen
|
i ämnesportalen om Revisionism |
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
