Avlusningskammare
Avlusningskammare, är en gaskammare i medicinskt bruk för att bekämpa skadedjur, i regel löss. Användandet av avlusningskammare är känt från tidigt 1900-tal, bland annat efter att den franske Nobelpristagaren Charles Nicolle lyckades kartlägga spridningsvägarna för tyfus. Den svåra sjukdomen hade skördat många liv under krigståg och i städer. När det blev känt att tyfus-bakterien Rickettsia Prowazekii överfördes via den vanliga klädlusen från en sjuk kropp till en frisk, utvecklades metoder för dess bekämpning. Resultatet blev avlusningskammaren.
Eftersom klädlusen trivs i miljöer av tyg, där den frodas och lever, hängs eller läggs kläder in i avlusningskammaren. En för ändamålet lämplig gas pumpas in och får verka, varpå gasen vädras ut med fläktar eller genom att pumpa in frisk luft och släppa ut gasmättad luft genom en ventilation. En vanlig gas för avlusning har under 1900-talet varit cyanväte.
Avlusningskammare - exempel
Vid den amerikanska immigrationsstationen på Ellis Island var användandet av avlusningskammare vanligt. Immigranter som hade färdats tätt intill varandra från Europa var ofta bärare av olika sjukdomar, bland annat tyfus. Karantänsanvisningar från de amerikanska myndigheterna krävde en viss tids kvarhållan på ön innan vidare färd kunde tillåtas. Under vistelsen på stationen avlusades ofta deras kläder för att förhindra spridningen av sjukdomar.
Under andra världskriget anlades koncentrationsläger dit politiska meningsmotståndare, krigsfångar och interner av olika skäl placerades. Förhållanden kunda ofta vara undermåliga och då lägren ibland var fulla med människor som levde tätt intill varandra skapades en lämplig miljö för snabb spridning av olika lusbärande sjukdomar. Finland köpte Zyklon B av Tyskland för användande i koncentrationsläger. Även de tyska koncentrationslägren lät installera avlusningskammare för att komma tillrätta med en av de orsaker som skördade flest liv.
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
