Gaskamrarna i Auschwitz II

Översiktskarta över Auschwitz-Birkenau med byggnader markerat med rött som uppges vara homicidala gaskammare. Den välkända järnvägsentrén nere till vänster på kartan ledde fram till tågstationen och perrongen där fångar anlände. Vid B II på kartan låg lägrets fotbollsplan

Gaskamrarna i Auschwitz II. Enligt historiker och Förintelseöverlevare existerade i Auschwitz-Birkenau homicidala gaskammare i vilka omfattande mord ägde rum i stor skala, i huvudsak på judar. Byggnaderna som pekas ut som gaskammare existerar inte idag i ursprungligt skick. Endast ruiner återstår. Totalt rör det sig om fyra ordinarie byggnader inne på lägerområdet samt två så kallade "provisoriska gaskammare" strax utanför. De ordinarie byggnaderna benämns som Crema, Krematorium, Krema eller Gas Chamber II, III, IV och V. Crema I är normalt benämningen på motsvarande utpekade byggnad i huvudlägret Auschwitz I. Samtliga byggnader ligger i koncentrationslägrets västra del.

Innehåll

1 Inga spår av cyanväte
2 Zyklon B genom en lucka eller via duschmunstycken?
3 Vittnen berättar om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau
4 Vittnen till gaskamrarna i Birkenau
5 Välkända statsmäns memoarer - inget om gaskammare i Birkenau
6 Bildgalleri
7 Se även
8 Referenser
9 Källor

Inga spår av cyanväte

Byggnaderna som pekas ut som en gaskammare visar inga spår av cyanväte, den aktiva och giftiga substansen i Zyklon B.^[1] Då cyanväte reagerar med järn, som förekommer naturligt i betong och tegel, bildas den kemiska föreningen ferrocyanid som framträder tydligt i form av en blåaktig missfärgning. Ferrocyanid är en stabil förening som kan mätas långt efter avslutad process. Förhöjda halter av ferrocyanid kan mätas och jämföras med referensprover från andra byggnader i omgivningen. Om ett analyserat prov visar förhöjda halter ger det en indikation på att byggnaden varit utsatt för exponering av cyanväte någorlunda ofta. Detta har visat sig vara fallet med byggnader som pekas ut som avlusningskammare, men inte de byggnader som pekas ut som gaskammare.

Tekniska, kemiska och forensiska undersökningar har gjorts av byggnaden och slutsatserna har varit entydiga. Första undersökningen gjordes 1988 av Fred Leuchter i samband med den andra rättegången mot revisionisten Ernst Zündel som stod åtalad i Toronto för att ha sålt böcker som ifrågasatte den vedertagna uppfattningen att sex miljoner judar ska ha mördats under Förintelsen. Leuchters slutsats bekräftades av Germar Rudolf under 1990-talet.

Nutida modeller av byggnaderna i Birkenau såg ut vittnar om tekniska svårigheter med att hantera tusentals mördade människor på det vis som framställs enligt den vedertagna uppfattningen.

Zyklon B genom en lucka eller via duschmunstycken?

Vittnen och historiker som redogör för hur gaskamrarna i Birkenau fungerade är inte samstämmiga. Vissa anser att en lucka i taket öppnades, varpå Zyklon B släpptes ned direkt från burkarna som insektsgiftet levererades i, utan uppvärmning. Zyklon B-kornen ska så ha landat på gaskammarens betonggolv och frigjort den giftiga gasen varpå offren avled.

Enligt somliga vittnen ska en korg han använts som sänktes ned via en kolonn av metallnät placerad i gaskammaren. Uppgiften stöds av Michal Kula, Henryk Tauber och Robert Jan van Pelt. Vittnesuppgifter förekommer även att den giftiga gasen ska ha introducerats i gaskammaren via falska duschmunstycken monterade i taket på insidan av byggnaden. Miklos Nyiszli vittnade om att Zyklon B fördes in via betongrör.

Vittnen berättar om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau

Det finns många redogörelser om gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau. Några av de mer kända vittnen och Förintelseöverlevare som har redogjort för sina iakttagelser är Rudolf Vrba och David Olère. Vrba rymde enligt egna uppgifter från lägret våren 1944 och var med och skrev en rapport om vad som utspelade sig i detta det kanske mest kända av alla koncentrationsläger i Tredje riket. Vrba tvingades dock till eftergifter i domstol 1985, då han kallades in som vittne i rättegången mot Förintelse revisionisten Ernst Zündel. Vrba erkände att hans bok I Cannot Forgive var att betrakta som ett verk av "artistik karaktär".

Konstnären David Olère har skapat många av de illustrationer som används i litteratur om Förintelsen. Olère beskriver krematorieskorstenar med meterhöga eldslågor, kroppar nästan staplade på varandra upp till taket i vad som anses vara gaskammare, människor som bränns levande i eldgropar och sonderkommando som vidrör cyanväte-mättade kroppar helt utan skyddskläder. Från revisionistiskt håll har många av David Olères teckningar avfärdats som fantasier. Revisionister menar det knappast är troligt att meterhöga lågor slår ur en så hög skorsten som det är frågan om, såvida inte byggnaden brinner. Det är erkänt att grundvattnet vid Birkenau var endast ett par decimeter under markytan, vilket gör att förbränning av kroppar i eldgropar är orimligt. I en av sina illustrationer, som även används av Forum för Levande Historia i boken om detta må ni berätta, släpas kroppar från en påstådd gaskammare i Crema III till krematorieugnar på samma våningsplan.

Det förekommer även vittnesuppgifter från Förintelseöverlevare som på olika vis har överlevt eller rymt från en gaskammare i Birkenau. Irene Zisblatt uppger att hon överlevde en gaskammare genom att gå baklänges ut, en metod som även användes av Mietek Grocher. Renee Firestone visste inte om hon var i en gaskammare eller ett duschrum eftersom de såg likadana ut. Anna Levin-Ware klarade sig enligt egna uppgifter för att alla judar födda i Ungern av okänd anledning benådades.

Nobelpristagaren Elie Wiesel anses vara en de mest kända Förintelseöverlevarna. Wiesel nämnde dock inget om gaskammare i sin första vittnesskildring, boken La Nuit, publicerad 1956. Wiesel ger istället sitt stöd till att människor mördades levande i eldgropar i Birkenau.

Vittnen till gaskamrarna i Birkenau

Välkända statsmäns memoarer - inget om gaskammare i Birkenau

Winston Churchill, Charles de Gaulle och Dwight D. Eisenhower skrev efter andra världskriget sina memoarer. Sammanlagt omfattar de tre inflytelserika representanterna för de allierade 7000 sidor samlad information. Ingen av dem nämner dock ordet gaskammare i sina memoarer, ej heller något om folkmord eller de sex miljoner judar som enligt historiker dog under Förintelsen.

Förintelse revisionister anser det är häpnadsväckande att de personer som rimligen borde ha varit bäst informerade om Tredje rikets förehavanden inte med ett ord nämner det som idag betraktas som en central del av historieskrivningen. Det har även påpekats att det som idag kallas Förintelsen ska ha varit ett medvetet och systematiskt massmord på Europas judar. Detta massmord beskrivs i modern tid som Den Slutgiltiga Lösningen, men i en annan kontext än den verkliga. I hjärtat av historieskrivningen om Förintelsen befinner sig vad som uppfattas som det största förintelselägret, Auschwitz. Av de läger som omfattas av begreppet Auschwitz anses Birkenau ha varit den allra mest centrala platsen för industriellt massmord under andra världskriget. Gaskamrarna i Birkenau är därmed att betrakta som "där det hände". Mot denna bakgrund anser revisionister att det är förvånande hur Winston Churchill, Charles de Gaulle och Dwight D. Eisenhower väljer att inte nämna detta.

I sin rapport om organisationens verksamhet under kriget nämner inte heller Röda Korset något om homicidala gaskammare eller folkmord.

Bildgalleri

Gaskamrarna i Auschwitz II
Flygfoto den 25 augusti 1944. Bilder från flygplanstypen Mosquito från South African Air Forces 60 Photo Recon Squadron. Ett tåg befinner sig på perrongen.
Flygfoto den 13 september 1944. Bilder från en amerikansk B-24 från 464th Bombardment Group. Målet var Auschwitz III, men ett par bomber träffade Birkenau och orsakade problem med strömförsörjningen.
Flygfoto den 21 december 1944. Bilder från ett amerikanskt F-5 från 5th Photographic Reconnaissance Group of the 15th Air Force. Marken delvis täckt av snö.
Crema IV som det ser ut idag.
Crema V fotograferat från söder.
Crema V som det ser ut idag.
Resterna av en krematorieugn i Crema V.
Crema III i ruiner. Fotografi från 1945.
Crema II som det ser ut idag.
Jean-Claude Pressacs ritning av Michal Kulas "kolonn för införande av Zyklon B" efter vittnets egen beskrivning.
Orginalritning över Crema II använder det tyska ordet Leichenkeller.
Ritning över ett krematorium med texten Entwurf für das Krematorium.
Crema II till höger i bild. Skorstenen till Crema II till vänster om byggnaden, bakom loket. Cirka 9 till 11 februari 1943.
Crema V färdigbyggt.
Crema IV fotogaferad cirka mitten av april 1943.
Crema II. Fotografi eventuellt från sommaren 1943. Detaljer markerade av Jean-Claude Pressac. Texten Orifices de versement du Zyclon-B pekar ut introduktionshål där Zyklon B ska ha förts in.
Crema II fotograferad någon gång cirka 20 till 22 januari 1943. Nordöstra sidan av byggnaden.
Crema II fotograferad någon gång cirka 20 till 22 januari 1943. Sydvästra sidan av byggnaden.
Crema III fotograferad någon gång cirka 20 till 22 januari 1943. Byggnad under konstruktion.
Crema III fotograferad någon gång cirka 20 till 22 januari 1943. Till vänster i bildkant syns byggnadens norra vägg. Arbete pågår med den östra väggen.
Skorstenen till Crema III fotograferad 25 eller 26 januari 1943.
Fotografi av vad som ska bli Leichenkeller 2 i Crema II. Fotografi från 26 eller 26 januari 1943.
Västra delen av Crema II fotograferad 25 eller 26 januari 1943. I förgrunden Leichenkeller 2.
Fångar arbetar med gjutning av Crema III. Fotografi från cirka 9 till 11 februari 1943.
Crema IV under konstruktion, vintern 1943.
Södra och västra sidan av Crema III med skorstenen nästan färdigbyggd. Fotografi från cirka 9 till 11 februari 1943.
Västra och södra delen av Crema III. Fotografi från 1943, förmodligen senare delen av juni.
Revisionisten Germar Rudolf tar prover för analys från utsidan av en avlusningskammare. Fotografi från augusti 1991.
Utsidan av en avlusningskammare visar tydliga missfärgningar 45 år efter dess användande och exponering av väder och vind. Proverna visade efter analys på förhöjda halter av ferrocyanid. Fotografi från augusti 1991.
Germar Rudolf tar prover från Crema II som uppges vara en homicidal gaskammare.
Grafisk illustration visar halterna av ferrocyanid i prover som tagits i Birkenau samt Crema I i Auschwitz I. Mycket höga halter uppvisas i avlusningskamrarna jämfört med vad som uppges vara homicidala gaskammare.
Crema III beskriven av konstnären David Olère.
David Olère ska ha bevittnat en gasning. Hel burk med Zyklon B i bildens nedre högra hörn.
Illustration av David Olère som visar Crema III med krematorieugnar på samma plan, endast ett par meter från vad som anses vara en homicidal gaskammare. Kroppar ligger ovanpå varandra och når nästan upp till taket. Bilden har använts i flera böcker, bland annat om detta må ni berätta utgiven av Forum för Levande Historia.
David Olère beskriver efterarbete inne i en gaskammare, där kropparna vidrörs utan skyddskläder. Hår klipps av och tänder dras ut.
Arbetet med att kremera kroppar från gaskammaren så som David Olère uppfattade det. Till höger i bildkant en vattenfylld glidbana som ska underlätta arbetet med att flytta kroppar från hissen i bakgrunden.
David Olères illustration av Crema III. Ur skorstenen slår lågor upp och människor står i kö för att komma in i byggnaden. Utanför står en bil från Röda Korset parkerad.
Crema III från ovan enligt David Olère. Skorstenen har meterhöga lågor. Bil från Röda Korset står parkerad utanför byggnaden.
David Olère beskriver vad som händer strax utanför en krematoribyggnad. SS-vakter tvingar ner kvinnliga fångar i eldgropar.
Illustration av den sovjetiska kommissionen som administrerade lägret efter den 27 januari 1945. Bilden stödjer versionen om att Zyklon B hälldes in via hål i taket på de underjordiska rummen. WCHOD - Entré, ROZBIERALNIA - omklädningsrum, KOMORA GAZOAW - Gaskammare, WSYP TRUCIZNY - Introduktion av gift, PIECE - Ugn.
Luckor som ska ha använts på Crema IV och V där Zyklon B fördes in. Enligt Jean-Claude Pressac på sidan 427 i sin bok Auschwitz: Technique and Operation of the Gas Chambers behövde vakterna "balansera på en kort stege" med Zyklon B-burken i ena handen när arbetet utfördes.
The Canadian Jewish Review den 3 januari 1964, sid 4^[2], uppger olika dödssiffror. Dels Rudolf Höss erkännanden om 2,5 miljoner, som betraktas som ett minimum, dels den officiella siffran 4 miljoner som gällde för Auschwitz fram till cirka 1990. Artikeln anger två olika metoder för hur Zyklon B ska ha introducerats; via duschmunstycken samt genom att innehållet i burkarna tömdes i kamrarna. Kapaciteten anges till 60 000 per dygn.