Utländska frivilliga i Waffen-SS

Rekryteringsposter för Waffen-SS

Utländska frivilliga i Waffen-SS, det uppskattas att nära två miljoner utländska medborgare tjänstgjorde i den tyska krigsmakten under andra världskriget. Det bör poängteras att alla utländska frivilliga inte tjänstgjorde i Waffen-SS, dock gick många av de utländska frivilligförbanden senare under kriget upp i Waffen-SS. Förutom i Waffen-SS fanns det utländska frivilliga även i den reguljära armén (Heer), i Luftwaffe och i Kriegsmarine. Kvaliteten på de frivilliga förbanden varierade, en del förband var mycket kompetenta elitförband och andra var rent av dåliga.

Tanken om att värva utländska frivilliga till SS kom från SS-chefen Heinrich Himmler. Redan innan kriget,1938, fastslog han att icke-tyskar med nordiskt ursprung skulle kunna ta värvning i SS. Efter segern över Frankrike 1940, fälttåget i väst, inleddes ett aktivt program för att rekrytera nordiska och germanska frivilliga. Aktiviteten ökade efter Tysklands anfall på Sovjetunionen, Operation Barbarossa, i juni 1941 och propagandan talade om ett korståg mot bolsjevismen. Det lockades också icke-germanska frivilliga som fransmän och spanjorer men de samlades i förband som var underställda den reguljära armén, men som i de flesta fall senare gick upp i Waffen-SS.

De utländska frivilliga behandlades på ett annat sätt än de tyska. De utsattes för mindre politisk och rasbiologisk utbildning och kontrakten kunde enbart gälla strider på östfronten. Dock var kommunikationen ett problem. Tyska var det gemensamma språket och alla hade inte lika lätt att lära sig ett nytt språk.

Allt eftersom kriget led behövdes nya rekryter. Den rekryteringsansvarige Gottlob Berger tittade nu alltmer på de Volksdeutsche som fanns i olika länder i central- och östeuropa. Dessa var i regel inte lika motiverade som de västeuropeiska frivilliga, även om det fanns väl kämpande förband. Dessutom ebbade strömmen av frivilliga snart ut så de fick förlita sig på värnpliktiga Volksdeutsche som respektive lands regering ställde till förfogande.

Rekryteringsproblemet var ständigt akut och vanliga tyska värnpliktiga började tas ut till Waffen-SS. Nu började man även se slaviska och muslimska frivilliga som en resurs. Stora mängder frivilliga från Östeuropa hade tidigt använts i sekundära roller som till exempel i polisbataljoner eller lägervakter, som arbetare eller förrådstransportörer. Flera stridande förband med östeuropeiska frivilliga sattes upp, men de hade i regel ringa stridsvärde.

Uppgifterna om antalet frivilliga går många fall isär beroende på källa, så siffrorna nedan får ses som ungefärliga.

Länder med frivilliga till Waffen-SS

Albanien

Efter Italiens kapitulation 1943 ockuperade tyskarna Albanien. Heinrich Himmler ville använda albanska soldater för att skapa två Waffen-SS divisioner. Knappt 7000 albaner rekryterades och de samlades i 21. Waffen-Gebirgs-Division der SS "Skanderbeg" (Albanisches Nr. 1). Deserteringarna var många och de kvarvarande soldaterna organiserades i Kampfgruppe Skanderbeg.

Armenien

Mellan 2000-3000 armenier deltog som frivilliga i den tyska krigsmakten. Dels inom Armenische Legion som bildades 1942 (som inte tillhörde Waffen-SS) och inom SS-Waffengruppe Armenien som var en del av Kaukasischer-Waffen-Verband der SS (även känt som Freiwilligen Brigade Nordkaukasien).

Azerbadjan

Över 1000 azerbadjanska frivilliga tjänstgjorde Osttürkischen Waffen-Verbände der SS och i Kaukasischer-Waffen-Verband der SS (även känt som Freiwilligen Brigade Nordkaukasien). Dessutom bildades 1942 Azerbajdzansche Legion (som inte tillhörde Waffen-SS).

Belgien

Huvudartikel: Flamländare i Waffen-SS

Huvudartikel: Valloner i Waffen-SS

Tyskarna rekryterade frivilliga från båda de stora folkgrupperna i Belgien, Flamländarna och Vallonerna. De bildade legioner som så småningom utvecklades till divisionerna 27. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Langemarck" (Flämische Nr. 1) och 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division "Wallonien".

Bosnien

1943 gav Himmler order om att sätta upp en division bestående av muslimska bosnier. Huvuddelen av den 20 000 man starka divisionen, 13. Waffen-Gebirgs-Division der SS "Handschar" (Kroatische Nr. 1), bestod av bosnier, men även några tusen kroater var med. 1944 bildades en ny division, 23. Waffen-Gebirgs-Division der SS "Kama" (Kroatische Nr. 2) det bosniska inslaget i denna division var inte lika starkt. Stridsvärdet hos de bosniska förbanden var högt när de försvarade sina hembygder, men svagt i övrigt. Deserteringar var vanligt förekommande.

Bulgarien

Huvudartikel: Bulgarer i Waffen-SS

När Bulgarien i september 1944 lämnade axelmakterna till förmån för de allierade, anmälde sig runt 600 bulgarer sig som frivilliga, varav de flesta var gästarbetare i Tyskland eller soldater som inte accepterade sitt lands sidbyte. De bildade Waffen-Grenadier-Regiment der SS (Bulgarisches Nr. 1) och den tyska förhoppningen var att regementet skulle utgöra kärnan i en bulgarisk division. Det är osäkert om regementet sattes in i strid. Ett dussintal bulgarer tjänstgjorde även i SS-Jagdverband Südost.

Danmark

Danska frivilliga 1941 med Frikorps Danmarks fana.

Huvudartikel: Danskar i Waffen-SS

Runt 10 000 danskar anmälde sig som frivilliga. Efter Tysklands ockupation av Danmark våren 1940 inledde Himmler snart en rekryteringskampanj för att locka danskar till Waffen-SS. Inledningsvis gick rekryteringen trögt, men lossnade efter att kriget mot Sovjetunionen inletts. De frivilliga danskarna placerades i 5. SS-Panzer-Division "Wiking" men under sommaren 1941 bildades, med den danska regeringens tillstånd, Frikorps Danmark. Frikorps Danmark kämpade på östfronten tills de, på grund av att soldaternas kontraktstid gått ut, upplöstes. De kvarvarande frivilliga placerades i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" som då höll på bildas.

Estland

Huvudartikel: Ester i Waffen-SS

Runt 25 000 ester tjänstgjorde i Waffen-SS, och ytterligare 75 000 ester tjänstgjorde på annat håll i den tyska krigsmakten. I augusti 1942 tillkännagavs att en estnisk frivilliglegion skulle bildas. Denna utvecklades så småningom till divisionen 20. Waffen-Grenadier-Division der SS (Estnische Nr. 1).

Finland

Huvudartikel: Finnar i Waffen-SS

Runt 3 000 finnar anmälde sig som frivilliga. Finlands insats under vinterkriget hade imponerat på tyskarna och Himmler ville ha med finska frivilliga i Waffen-SS. Den första kontingenten på knappt 1100 man var redo att delta i Operation Barbarossa, där de ingick i divisionen Wiking. Ytterligare en grupp finska frivilliga bildade Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS som anslöt till Wiking i slutet av 1941. Sommaren 1943 upplöstes förbandet på grund av att soldaternas kontraktstid gått ut. De flesta soldaterna anslöt till den finska armén, men ett antal fortsatte sin tjänstgöring i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland".

De finska frivilliga hade i sitt kontrakt inskrivet att de enbart skulle strida mot sovjetiska styrkor och många vägrade att svära den obligatoriska trohetseden till Adolf Hitler. Dessutom krävde de att få ha finska officerare och underofficerare och kunde ibland vägra lyda order som gavs på tyska. Tyskarna uppskattade inte beteendet men tvingades till största delen ge med sig mot de envisa finnarna.

Frankrike

Huvudartikel: Fransmän i Waffen-SS

Runt 20 000 fransmän deltog som frivilliga i Waffen-SS. Efter invasionen av Sovjetunionen sommaren 1941 bildades den franska legionen, Légion des Volontaires Français. Legionen överfördes 1943 till Waffen-SS och rekryteringskampanjerna ökade i styrka. Det bildades ett franskt frivilligregemente i augusti 1943. Ett regemente som sedermera utökades till att bli en brigad och slutligen en division, 33. Waffen-Grenadier-Division der SS "Charlemagne" (Französische Nr. 1).

Det tjänstgjorde även fransmän i icke-franska enheter inom Waffen-SS.

Georgien

2000 georgier tjänstgjorde inom Georgische Legion (som inte tillhörde Waffen-SS) och inom SS-Waffengruppe Georgien som var en del av Kaukasischer-Waffen-Verband der SS (även känt som Freiwilligen Brigade Nordkaukasien).

Indien

2500 indier som tillfångatagits under striderna i Nordafrika bildade sommaren 1942 Legion Freies Indien. Två år senare överfördes förbandet till Waffen-SS och döptes om till Indische Freiwilligen-Legion der Waffen-SS. De användes för att garnisionstjänst samt att bemanna kustförsvarsanläggningar i Nederländerna och Frankrike. Enda gången legionen såg strid var under en reträtt då de anfölls av franska partisaner och reguljära franska styrkor.

Irland

Ett fåtal irländare tjänstgjorde i SS-jagdvärbende. Dessa rekryterades från the Irish Republican Army (IRA).

Island

Cirka 20 man.

Italien

Huvudartikel: Italienare i Waffen-SS

Efter Italiens kapitulation 1943 så rekryterades 20 000 italienare till en italiensk frivilliglegion. Förbandet var ursprungligen inte en fullvärdig medlem av Waffen-SS, de bar bland annat gradbeteckningar med röd bakgrund istället för svart. Men efter striderna vid Anzio, våren 1944 fick förbandet ett erkännande av Himmler. I september 1944 omorganiserades förbandet till en brigad, 9. Waffen-Grenadier-Brigade der SS (italienische Nr. 1), och slutligen till en division, 29. Waffen-Grenadier-Division der SS (Italienische Nr. 1).

Lettland

Huvudartikel: Letter i Waffen-SS

Den lettiska legionen paraderar på Lettlands nationaldag den 18 november 1943.

Mer än 87 000 letter tjänstgjorde i den lettiska legionen där både de lettiska skyddsmanskapsbataljonerna och de två Waffen-SS divisionerna, 15. Waffen-Grenadier-Division der SS (Lettische Nr. 1) och 19. Waffen-Grenadier-Division der SS (Lettische Nr. 2) ingick (dessutom tjänstgjorde ytterligare cirka 60 000 letter på annat håll i den tyska krigsmakten). Letterna stred på östfronten och kämpade frenetiskt för att försvara sitt hemland när de sovjetiska styrkorna närmade sig.

Liechtenstein

Cirka 50 man.

Litauen

Endast ett fåtal litauer tjänstgjorde i SS. Runt 50 000 frivilliga tjänstgjorde istället i polisbataljoner. Orsaken till att dessa inte införlivades i SS var delvis att Himmler ansåg att litauerna var de minst pålitliga av de baltiska folken. Dessutom krävde litauerna, precis som finnarna, att eventuella frivilligförband skulle vara självständiga och även ledas av litauiska officerare. Något som tyskarna inte accepterade.

Nederländerna

Huvudartikel: Nederländare i Waffen-SS

25 000 man. Efter den tyska segern över Nederländerna sommaren 1940 började frivilliga nederländare rekryteras. Dessa samlades i regementet Westland som sedermera blev ett av regementena i divisionen Wiking. I slutet av augusti 1941 bildades den nederländska legionen. Ur legionen utvecklades så småningom 23. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nederland". Bland andra nederländska förband kan nämnas SS-Wachbataillon Nordwest och Landstorm Nederland.

Norge

Huvudartikel: Norrmän i Waffen-SS

Soldater från Den Norske Legion på östfronten september 1941.

Runt 6 000 norrmän anmälde sig som frivilliga. Efter Tysklands ockupation av Norge våren 1940 inledde Himmler snart en rekryteringskampanj för att locka norrmän till Waffen-SS. Inledningsvis gick rekryteringen trögt, men lossnade efter att kriget mot Sovjetunionen inletts. De norska frivilliga samlades i SS-Standarte Nordland som sedermera blev ett av regementena i divisionen Wiking. Under sommaren 1941 bildades Den Norske Legion, som stred på östfronten tills förbandet upplöstes våren 1943, på grund av att soldaternas kontraktstid gått ut. De kvarvarande frivilliga placerades i 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" som då höll på bildas.

Det bildades även rent norska skidjägarförband SS-Skijegerkompani "Norge" och SS-Skijegerbataljon "Norge". Dessutom bildades fyra poliskompanier.

Polen

Ett fåtal etniska polacker deltog i Waffen-SS i 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (Ukrainische Nr. 1). Mörkertalet här är väldigt stort eftersom flertalet etniska polacker hävdade att de var etniska tyska, Volksdeutsche, eller ukrainare.

Rumänien

6000 rumäner (exklusive tiotusentals etniska tyskar, Volksdeutsche, bosatta i Rumänien). Efter statskuppen i augusti 1944 sattes en exilregering under Horia Sima upp i Wien och planer på en rumänsk armé sattes upp. För SS del skulle en division Waffen-Grenadier Division der SS (rumänische Nr. 1) bildas. Rekryter hittades bland Järngardister och bland antikommunistiska soldater som tagits till fånga av tyskarna efter statskuppen. Någon division blev inte verklighet utan två regementen och smågrupper i specialförband.

Ryssland

Tiotusentals ryssar tjänstgjorde i den reguljära armén (Heer) och i Schutzmannschaft-bataljoner (Schuma), en slags polisförband under SS ledning. Även Waffen-SS förband sattes upp som 29. Waffen-Grenadier-Division der SS (Russische Nr. 1) och 30.Waffen-Grenadier-Division der SS (Russische Nr. 2). Dessa divisioner hade dock ringa militärt värde.

Därutöver kan nämnas Ryska befrielsearmén under ledning av Andrej Vlasov och Ryska nationella befrielsearmén under ledning av Bronislav Kaminski. Dessutom sattes kosackförband upp.

Schweiz

Schweiz strikta neutralitet gjorde att varken öppna eller hemliga rekryteringskampanjer genomfördes. Dock tog sig uppemot 800 schweizare in i Tyskland som frivilliga. Inga schweiziska förband bildades och de frivilliga schweizarna hamnade i olika förband, de flesta hos 5. SS-Panzer-Division "Wiking".

Slovakien

Åtskilliga tusen tjänstgjorde i SS-combat group/division Böhmen-Mähren.

Spanien

1000 man. Det fascistiska Spanien bidrog med en division på östfronten, Azul-divisionen eller Blå divisionen. Denna var inte underställd Waffen-SS. När divisionen drogs tillbaka sommaren 1943 gick en del frivilliga över till Waffen-SS och även nya rekryter från Spanien och bland spanska gästarbetare i Tyskland tillkom. De spanska frivilliga hamnade i olika förband bland andra 28. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division "Wallonien". Även egna spanska enheter som Spanische Freiwilligen-Kompanie der SS 101 och 102, samt Einheit Ezquerra bildades. Soldater från den sistnämnda deltog under slutstriderna i Berlin 1945.

Storbritannien

Från Storbritannien och Samväldet rekryterades frivilliga bland krigsfångar. Cirka 300 anmälde sitt intresse och av dessa valdes 58 ut till St. Georgs Legion sedermera Britisches Freikorps.

Sverige

Huvudartikel: Svenskar i Waffen-SS

Inklusive ett rimligt mörkertal tror man att 180 svenskar anmälde sig som frivilliga, varav drygt 100 kom ut till fronten. Därutöver känner man till cirka 40 estlandssvenskar, ett fyrtiotal finlandssvenskar samt rimligtvis ett hundratal ukrainasvenskar som tjänstgjorde i Waffen-SS. Det har spekulerats om att uppemot 500 svenskar tjänstgjorde, men man inte funnit någon grund för de påståendena. Däremot tror man att 10 till 15 gånger så många hade anmält sig om inte Finland hade accepterat frivilliga i sin armé.

De flesta svenskar tjänstgjorde i 5. SS-Panzer-Division "Wiking" och 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland", men fanns även representerade i andra förband.

Tjeckien

Cirka 100 man, men ingen klar siffra finns.

Ukraina

Ungefär 20 000 ukrainare tjänstgjorde i främst 14. Waffen-Grenadier-Division der SS (Ukrainische Nr. 1), men även i andra divisioner.

Ungern

Runt 20 000 ungrare tjänstgjorde i Waffen-SS (därutöver 80 000 Volksdeutsche). Ungrarna samlades främst i de två divisionerna 25. Waffen-Grenadier-Division der SS "Hunyadi" (Ungarische Nr. 1) och 26. Waffen-Grenadier-Division der SS "Hungaria" (Ungarische Nr. 2).

Vitryssland

Tusentals vitryssar tjänstgjorde i Schutzmannschaft-bataljoner (Schuma), en slags polisförband under SS ledning. Det fanns även vitryssar i de ryska Waffen-SS förband som sattes upp, men två förband bar namnet Vitryssland; Waffen-Grenadier-Brigade der SS (weißruthenische Nr. 1) och 30. Waffen-Grenadier-Division der SS (Weissruthenische Nr. 1).

Källor

• Hitlers utländska divisioner, av Chris Bishop, Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007
• Waffen-SS Encyclopedia, av Marc J. Rikmenspoel, Aberjona Press, 2004

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget