Estnische SS-Legion

Estnische SS-Legion (Estnische SS-Freiwilligen-Legion) var en legion bestående av estniska frivilliga under andra världskriget. Legionen utökades till en brigad, Estnische SS-Freiwilligen Brigade, i maj 1943.

Delar av legionen stred på östfronten tillsammans med SS-Panzergrenadier-Division "Wiking" under namnet SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Batallion Narwa.

Rekryteringssvårigheter

Från att den Estnische SS-Legion bildats sensommaren 1942 gick rekryteringen trögt. Bland annat var det känt att SS-förband i allmänhet skickades till de tuffaste frontavsnitten. Dessutom hade esterna i färskt minne den skyddsmanskapsbataljon som nästan förintades i Stalingrad. Denna oro fick den tyska ledningen att garantera att legionen enbart skulle användas på östfrontens norra avsnitt.

För att öka rekryteringen bildades även Föreningen för legionens vänner (Eesti Leegioni Söprade Selts), vilken samlade en rad kända estniska personer.

Formering

I oktober 1942 anlände de första rekryterna till SS-Truppenübungsplatz Dębica (som 1943 döptes om till Heidelager) i södra Polen. Till befälhavare utsågs SS-Obersturmbannführer Franz Augsberger. När esterna anlände till Dębica fick de veta att de skulle ledas av tyska officerare och inte estniska. Detta besked väckte förvåning och förbittring hos de frivilliga. Problemet löstes genom att tyskarnas löfte om att de tyska officerarna skulle ersättas av estniska officerare när dessa fanns tillgängliga. Men för att utbilda legionen samt för att fylla upp leden tillfördes tyskar från diverse ersättningsbataljoner. Den 1 december 1942 hade den estniska legionen i sina led 14 tyska officerare, 17 tyska underbefäl och 186 tyska meniga soldater. Men för att i framtiden kunna använda estniska officerare skickades den 15 december 26 ester till SS-Junkerschule Bad Tölz för att få tysk officersutbildning.

SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Batallion Narwa

I mars 1943 drogs den slitna SS-Panzergrenadier-Division "Wiking" ur frontlinjen. På grund av förluster samt omstruktureringar (både SS-Panzergrenadier-Regiment Nordland och Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS lämnade divisionen) behövde de omedelbart förstärkningar. Det beslutades att I. bataljonen i legionen skulle skickas. Den fick namnet SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Batallion Narwa. I samband med detta bytte legionen namn från Estnische SS-Legion till Estnische SS-Freiwilligen-Legion.

Brigad

I maj 1943 utökades legionen till en brigad, Estnische SS-Freiwilligen Brigade.

Befälhavare

• SS-Obersturmbannführer Franz Augsberger (20 oktober 1942 – maj 1943)

Numerär styrka

• Mars 1943 – 969 man (37 officerare / 175 underofficerare / 757 meniga)

Organisation

• I. Bataillon (förflyttades i slutet av mars 1943 till SS-Panzergrenadier-Division Wiking och fick namnet SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Batallion Narwa)
  • 1. Kompanie
  • 2. Kompanie
  • 3. Kompanie
  • 4. Kompanie
• II. Bataillon
  • 5. Kompanie
  • 6. Kompanie
  • 7. Kompanie
  • 8. Kompanie
• III. Bataillon
  • 9. Kompanie
  • 10. Kompanie
  • 11. Kompanie
  • 12. Kompanie
• Pioniere Kompanie
• Panzerjäger Kompanie
• Artillerie Kompanie

Källor

• Kjellander, Petter. Till siste man – Estniska frontsoldater berättar. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2011.
• Axis History Factbook

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget