Axelmakterna

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Axelmakterna (även känt som Axelpakten) var de länder som var motparten till de allierade under andra världskriget. De tre huvudsakliga länderna i axelmakterna var – Tyskland, Italien och Japan – de var del av den militära allians som undertecknade Trepartspakten i september 1940. Dessa tre länder kom att beteckna alliansen BerlinRomTokyo. Vid dess höjdpunkt styrde axelmakterna över stora delar av Europa, Afrika, Östasien och Stilla havet, men andra världskriget slutade trots allt i deras totala nederlag. Precis som hos de allierade så var medlemskap i Axelpakten flytande och en del länder lämnade och adderade pakten under krigets gång.

Deltagande nationer

Tyskland

Tredje rikets fana

Tyskland var den inofficiella ledaren av Axelpakten och hade den största och mest teknologiskt avancerade väpnade styrkan av Axelmakterna. Tyskland styrdes under den här tiden av Adolf Hitler och det nationalsocialistiska partiet.

Tyska medborgare tyckte att deras land hade blivit förödmjukat i det som mynnade ut i Versaillesfördraget i slutet av första världskriget, i vilken Tyskland var tvunget att betala enorma krigsskadestånd och återlämna tyskbefolkade territorier och deras kolonier. Tyska nationalister skyllde landets nederlag på pacifister, kommunister och judar. Tyskarna var tvungna att betala stora reparationer vilket satte tryck på Tysklands ekonomi som i sin tur ledde till hyperinflationen under det tidiga 20-talet. År 1923 ockuperade fransmännen Ruhrområdet på grund av de sena betalningarna, detta ledde självklart till större motsättningar. Trots att Tyskland började stabiliseras ekonomiskt i mitten på 1920-talet, så skapade den stora depressionen i början av 1930-talet än mer misär och det ledde till att partier som förespråkade mer radikala lösningar på Tysklands problem kom till makten. Nationalsocialisterna under Adolf Hitler framförde teorin att Tyskland hade blivit förrått av judar och kommunister och lovade att bygga upp det Stortyska riket till en stormakt som skulle inkludera Alsace-Lorraine, Österrike, Sudetenland och andra tyskbefolkade territorier i Europa. Utöver detta ämnade Tyskland att ockupera icke-tyska territorier i Polen, Baltstaterna och Sovjetunionen som skulle koloniseras med germaner i Tysklands strävan att utvidga sitt ”Lebensraum” (livsrum) i Östeuropa.

Tyskland förkastade Versaillesfördraget 1935 och började upprusta. Rhenlandet blev återmilitariserat. Tyskland anslöt Österrike 1938, Sudetenlandet från Tjeckoslovakien och Mermel från Litauen 1939. Tyskland invaderade resten av Tjeckoslovakien senare samma år och skapade ”Protektoratet för Böhmen, Mähren och Slovakien” som ett land.

Invasionen av Polen ledde till utbrottet av andra världskriget. År 1941 ockuperade Tyskland större delen av Europa och deras väpnade styrkor stred inne i Sovjetunionen och var ytterst nära att inta huvudstaden Moskva. Emellertid så ledde nederlagen vid Stalingrad och Slaget vid Kursk, 1943, till att tyska armén försvagades kraftigt. Detta i kombination med de allierades invasion i Frankrike, 1944, och allierade landstigningar i Italien ledde till ett tre-fronts krig som det försvagade Tyskland med sina knappa resurser inte mäktade med, vilket ledde till nederlaget 1945.

Japan

Kejsardömet Japans fana

Japan var den stora Axelmakten i Asien och Stilla havet. Japans imperium kallat Kejsardömet Japan, var en konstitutionell monarki som styrdes av Kejsaren Hirohito. Konstitutionen sade att Kejsaren var imperiets överhuvud, han gav sig själv suverän makt och utövade den i enlighet med konstitutionen och det faktum att ”Kejsaren hade högsta befälet över armén och flottan.” Under den kejserliga makten fanns ett politiskt kabinett och ett kejserligt överkommando med två överbefälhavare.

Vid sin höjdpunkt kontrollerade Japan Manchuriet, Inre Mongoliet, stora delar av Kina, Malaysia, Franska Indokina, Holländska Östindien, Filippinerna, Burma och delar av Indien och ett varierande antal Stilla havs öar, speciellt i de centrala delarna av havet.

Som ett resultat av interna omvälvningar och den ekonomiska nedgången på 1920-talet, så fick militaristiska element makten och förde in Japan på en expansiv imperialistisk väg. Japan hade planer att etablera sitt herravälde i Asien och därigenom bli självförsörjande, de Japanska öarna saknade de resurser de behövde för sin tillväxt, genom att erövra länder med rika naturresurser. Japans expansiva politik distanserade dom från andra länder i Nationernas Förbund och förde de närmare Tyskland och Italien vilka hade anammat ungefär samma expansiva politik, vilket hade resulterat i fördömanden från andra länder. De första stegen mot närmandet till Tyskland gjordes med den så kallade Anti-kominterm pakten, i vilken de bägge länderna lovade att hjälpa varandra utifall de blev attackerade av Sovjetunionen.

Japans första krigshandling var mot Kineserna 1937. Den följande Japanska invasionen och ockupationen av Kina resulterade i flera övergrepp på civila såsom Nanking massakern. Japan utkämpade skärmytslingar med styrkor från Sovjetunionen i Manchukuo 1938 och 1939. Japan ville dock undvika konflikter med Sovjetunionen genom att underteckna en icke-aggressions pakt senare under 1941.

När de Europeiska länderna fokuserade på kriget i Europa så sökte Japan att ta över deras kolonier. År 1940 svarade Japan på Frankrikes kapitulation till Tyskland genom att skicka japanska trupper till att ockupera Franska Indokina. Vichyregimen, Tysklands allierade, accepterade Japans övertagande av Indokina. De allierade svarade inte med krig. Men med det fortsatta kriget i Kina så svarade USA med ett handelsembargo mot Japan som stoppade exporten av järnskrot och olja till landet, vilket var viktigt för landets krigsansträngningar.

I syfte att isolera de amerikanska styrkorna i Filipinerna och deras flotta, så beordrade det japanska överkommandot en attack på den amerikanska flottbasen Pearl Harbor, på Hawaii den 7 december 1941. Japanerna invaderade också Malaysia och Hong Kong. Japanerna lyckades att tillfoga en serie nederlag för de allierade, men vid 1943 så blev den amerikanska industriella styrkan uppenbar, och Japanerna trycktes sakta tillbaka mot deras hemmaöar. Kriget i Stilla havet fortsatte ända till atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945. Sovjetunionen deklarerade formellt krig mot Japan samma månad och stred mot Japanska styrkor i Manchuriet och nordöstra Kina. Japan kapitulerade villkorslöst kort därefter.

Italien

Italiens fana

Konungariket Italien var under ledning av fascistledaren Benito Mussolini i konungens Victor Emmanuel III namn.

Under första världskriget hade Italien gått i krig mot Tyskland och Österrike-Ungern. I slutet av kriget hade Italien bara gjort mindre vinster snarare än de stora vinster som lovades av den så kallade Londonpakten, 1915. Londonpakten ogiltigförklarades i samband med Versaillesfördraget, Italienska nationalister och allmänheten såg detta som en orättvisa och en skandal, det hade varit över 600,000 italienska soldater stupade. Förbittringen tillsammans med ett internt missnöje i kombination med den ekonomiska nedgången förde de Italienska fascisterna och Benito Mussolini till makten 1922.

I slutet på 1800-talet efter återförenandet, växte en nationalistisk rörelse upp runt konceptet Italia irredenta vilket förespråkade införlivandet av italiensk-talande områden under utländskt styre till Italien; det fanns önskan att införliva italienskspråkiga områden i Dalmatierna. Den Italienska fascistregeringens mål var att skapa ett nytt ”romerskt rike” i vilket Italien skulle dominera Medelhavsområdet. År 1935-1936, invaderade Italien Etiopien. Nationernas Förbund protesterade, dock så vidtogs inga åtgärder, även om Italien stod inför diplomatisk isolering från många länder. År 1937 lämnade Italien Nationernas Förbund och gick samma år med i Anti-komintern pakten som undertecknades av Tyskland och Japan året innan. I mars/april 1939 invaderade Italienska trupper Albanien. Tyskland och Italien undertecknade den så kallade Stålpakten den 22 maj.

Italien gick in i andra världskriget den 10 juni, 1940. I september, 1940, undertecknade Tyskland, Italien och Japan Trepartspakten. Under 1941 så hade Italien lidit ett antal militära nederlag; i Grekland och mot britterna i Egypten. Det var bara genom tysk undsättning i Jugoslavien, på Balkan och i Nordafrika som Italien lyckades avvärja en militär kollaps. Under 1943, hade italienarna förlorat tilltron till Mussolini och stödde inte längre kriget; Italien hade förlorat sina kolonier, de allierade hade tagit Nordafrika och Sicilien blev invaderat i juli.

Den 25 juli, avsatte kung Victor Emmanuel III Mussolini och satte honom i arrest och började inleda hemliga förhandlingar med de allierade. Italien undertecknade ett vapenstillestånd med de allierade den 8 september, 1943 och gick med de västallierade. Den 12 september blev Mussolini räddad av tyskarna under operation Eiche ledd av Otto Skorzeny, och en marionettregering installerades i Norditalien, den hade i realiteten lite verklig makt och Italien fortsatte vara en del av Axelmakterna enbart till namnet. Den återuppväckta fasciststaten kallades Republica di Saló, eller den sociala republiken. Benito Mussolini mötte sitt öde den 28 april, 1945, då han mördades av kommunistiska partisaner som hängde liket upp och ned vid en bensinstation och skändade det.

Svastika-symbol.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Tredje riket


Övriga länder

Utöver de tre stora länderna var även Ungern, Rumänien, Kroatien och Bulgarien allierade med Tyskland samt dess ockuperade stater. Även Finland slöt upp på Tysklands sida i fortsättningskriget mot Sovjetunionen 1941.