Regiment Nordland

Från Metapedia
(Omdirigerad från SS-Standarte Nordland)
Hoppa till: navigering, sök

SS-Regiment Nordland, (SS-Standarte Nordland, SS-Infanterie-Regiment Nordland, SS-Panzergrenadier-Regiment "Nordland"), var ett regemente inom Waffen-SS under andra världskriget. Till regementet värvades skandinaviska frivilliga. Regementet Nordland blev en del av SS-Division "Wiking"‎ och stred på östfronten. 1943 förflyttades regementet för att bilda grunden för den nya divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland".

Bildande

Efter att Tyskland ockuperat Norge och Danmark (operation Weserübung) sattes den 30 april 1940 regementet SS-Standarte Nordland upp, och tyskarna började rekrytera frivilliga skandinaver men intresset var inledningsvis inte speciellt stort så regementet fylldes upp av tyskar. I slutet av maj 1940 lämnade de första 40 danska frivilliga Danmark för att i Klagenfurt bilda kärnan i I. bataljonen.

När SS-Division "Wiking"‎ bildades i slutet av 1940 blev Nordland ett av de tre infanteriregementena. De andra två regementena var Germania som hämtats från SS-Verfügungs-Division och Westland som bestod av frivilliga nederländare och flamländare.

Bristen på rekryter till regementet fick den norske ledaren för Nasjonal Samling, Vidkun Quisling, den 13 januari 1941 göra ett upprop över norsk radio till unga norska män att gå med i Nordland. Målet var att få 3 000 frivilliga norrmän till ”kriget för frihet och självständighet från den engelska världsdominansen[1].

Utbildningen skedde först i Klagenfurt och Graz innan de i början av 1941 förflyttades till Truppenübungsplatz Heuberg för mer avancerad stridsutbildning. I april 1941 genomfördes en slutövning med skarp ammunition och i maj förflyttades divisionen till Polen inför operation Barbarossa.

Några rekryter förflyttades till andra SS-regementen och deltog i fälttåget på Balkan våren 1941.

Operation Barbarossa

När den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inleddes den 22 juni 1941 var SS-Division "Wiking" en av de deltagande divisionerna. Regiment Nordland korsade gränsen den 29 juni och fick två dagar senare sina första förluster när I. bataljonen utsattes för sovjetisk artilleribeskjutning. Divisionen framryckte österut och kom i september fram till den stora floden Dnjepr. Där förstärkte enheter ur Nordland ett litet svagt brohuvud på östra sidan av floden i närheten av staden Dnepropetrovsk. Alldeles i närheten låg en sovjetisk artilleriskola och kadetterna hade full koll på terrängen och kunde överösa brohuvudet med välriktad artillerield som skördade många offer.

Varje morgon anföll Röda armén brohuvudet i ett försök att krossa det. En aldrig tidigare upplevd mängd mängd artillerigranater regnade ner på försvararnas positioner. De stred hårt och vägrade backa en meter. Under dessa dagar smiddes tyskar, danskar, norrmän och finländare ihop till en exemplarisk europeisk stridsgrupp. Morgon efter morgon avvärjde de med stort mod upprepade sovjetiska anfall. De fick erkännande av Wehrmacht och agerade brohuvudets stöttepelare i den ojämna striden.

Dnjepr korsades och Wiking närmade sig i mitten av november Rostov. Under framryckningen mot Rostov ställdes soldater ur Nordland inför en ny upplevelse. Ett uppsuttet kosackanfall rakt mot deras ställningar. Redan på långt håll började artilleri beskjuta kosackerna, men de fortsatte rida i full galopp och ju närmare de kom desto fler vapen spottade bly mot dem. Både hästar och ryttare föll till marken (efter anfallet räknade man till över 300 döda kosacker) men cirka sjuttio kosacker kom ända fram till Nordlands ställningar och svingade sina sablar innan de bröt igenom och fortsatte framåt.

Nordland ryckte fram på den södra flanken och utsattes för hårda strider. När tyskarna kämpat sig in i Rostov mötte de NKVD-trupper i gatustrider. Sårade soldater ur Wiking avrättades med bajonetter där de låg på gatorna eller när de drogs ut ur ambulanser. Staden erövrades till slut, men några dagar senare tvingades de tyska styrkorna retirera till försvarspositioner vid floden Mius där de grävde ner sig för vintern. Vintern blev kall med temperaturer ner mot 50 minusgrader. Frontaktiviteten lugnade ner sig. Det förekom mindre anfall och räder från båda sidor, men inga storskaliga operationer. Dessutom plågades SS-soldaterna av aktiva sovjetiska prickskyttar. Regiment Nordlands förluster hade under höstens strider varit så svåra att det beslutades att fjärde kompaniet i varje bataljon skulle upplösas för att det friställda manskapet skulle stärka upp de andra tre kompanierna.

Fall Blau

Under den tyska sommaroffensiven 1942, Fall Blau, var division Wiking med och erövrade Rostov den 23 juli innan de gick i täten i anfallet ner mot Kaukasus.

Nordland framryckte tillsammans Germania och tog sig över floden Kuban. Nordland ryckte därefter ensamma fram mot järnvägsknutpunkten Krapotkin som erövrades den 7 augusti.

Wiking fortsatte österut och fick order om att genom att erövra byn Sagopshi bana väg för anfallet mot ett av tyskarnas huvudmål Groznyj. Sagopshi erövrades framgångsrikt, men Wikings divisionsbefäl Felix Steiner valde att istället för att framrycka österut mot Groznyj istället vända blicken norrut mot Malgobek och de befästa höjderna runt staden. Nordland fick uppgiften att ge eldunderstöd till Germania. Natten mellan den 4 och 5 oktober gjorde SS-soldaterna sig redo för anfallet. Inledningsvis gick det bra och västra delen av Malgobek erövrades. Men de sovjetiska styrkorna satte in ett motanfall med tunga stridsvagnar. Nordland lyckades hejda anfallet, men en utvilad sovjetisk division förstärkt med ”Stalinorglar” sattes in i striderna. Situationen såg hopplös ut för Wiking, men ytterligare ett försök genomfördes av Nordland och Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS att inta höjden 701. Anfallet kom överraskande och SS-soldaterna hade inledande framgångar. Men snart bestod striderna av intensiva närstrider och Wiking tvingades att dra sig söderut mot Alagir.

I november 1942 omorganiserades regementet till ett pansargrenadjärsregemente.

I samband med Stalingrads fall fick Wiking order om att snabbt lämna Kaukasus för att undvika att hela den tyska armén nere i Kaukasus skars av. Wiking lyckades hålla reträttvägen ut ur Kaukasus öppen och drogs kraftigt reducerad ut ur frontlinjen den 13 mars 1943. Vid denna tid togs regementet bort för att bli grunden i den nya divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". Regementets två första bataljoner förflyttades till Grafenwöhr medan den tredje som bestod av finska frivilliga sändes hem till Finland. Därmed upplöstes den 12 maj SS-Panzergrenadier-Regiment "Nordland" och i den nya divisionen bildades regementena SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge" och SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark".

Befälhavare

Organisation

  • I. Bataillon SS-Pz.Gren.Rgt. "Nordland"
  • II. Bataillon SS-Pz.Gren.Rgt. "Nordland"
  • III. Bataillon SS-Rgt. "Nordland” (bataljonen upplöstes våren 1942 och ersattes från den 23 maj av Finnisches Freiwilligen-Bataillon der Waffen-SS)
  • 13. Kompanie "Nordland"
  • 14. Kompanie "Nordland"
  • 15. Kompanie "Nordland"
  • 16. Kompanie "Nordland"

Referenser

  1. Butler, R. SS-divisionen Wiking. Svensk militärhistoriskt bibliotek. 2007. Sidan 17.
  2. Citerad i: Butler, R. SS-divisionen Wiking. Svensk militärhistoriskt bibliotek. 2007. Sidan 54.

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget