SS-Freiwilligen Legion Niederlande

Från Metapedia
(Omdirigerad från Nederländska legionen)
Hoppa till: navigering, sök

SS-Freiwilligen Legion Niederlande var en legion bestående av nederländska frivilliga. Legionen stred på östfronten i närheten av Leningrad under andra världskriget.

Bakgrund

Legionen bildades i juli 1941 sedan SS-Freiwilligen-Standarte Nordwest upplösts. Det ursprungliga namnet var SS-Freiwilligen-Verband Niederlande, men den 24 september bytte de namn till SS-Freiwilligen Legion Niederlande. Idén om en nederländsk frivilliglegion kom från ledaren för Nationaal Front, Arnold Meijer, den 28 juni 1941 och stöddes både av Anton Mussert, ledare för det nationalsocialistiska partiet Nationaal Socialistische Beweging (NSB), och även av tyskarna. Mussert ansåg också att legionen kunde bli en bas för den framtida nederländska armén så han uppmuntrade sina anhängare att ansluta sig.

Allt eftersom SS inblandning i legionen ökade drog sig Arnold Meijer ur projektet. Legionen underställdes Waffen-SS även om den inte formellt blev en del av Waffen-SS förrän 1943. Tyskarna gjorde en del eftergifter för att markera att det rörde sig ett nederländskt förband. De bar den nederländska flaggan på ärmen, NSB:s symbol varghake på kragen och när de svor soldateden gjordes ett tillägg om att de även svor eden till den nederländska flaggan. Legionens befälhavare blev den före detta nederländska generalen Hendrik Alexander Seyffardt. Seyffardts roll kom dock att bli mer propagandisk än praktisk.

Utbildning

Till SS-Freiwilligen Legion Niederlande hade olika typer av människor rekryterats. Där fanns politiska idealister, äventyrare, anti-kommunister och till och med kriminella. Detta ledde till problem under utbildningsperioden. Disciplinen sviktade, stölder och slagsmål förekom. Detta i sin tur ledde till att relationen mellan de tyska instruktörerna och rekryterna blev allt sämre.

Volchovfronten

Efter fullföljd utbildning förflyttades SS-Freiwilligen Legion Niederlande i januari 1942 till östfronten för tjänstgöring. De hamnade söder om Leningrad.

När de anlände till fronten avlöste de ett infanteriregemente ur 20. Infanterie-Division, och besatte ställningar i byn Selo-Gora. Redan första dagen hamnade de i strider eftersom de sovjetiska styrkorna som en del av sin allmänna vinteroffensiv försökte errövra brohuvuden på västra sidan av floden Volchov, mellan sjöarna Ilmen och Ladoga. Legionen fick också i uppgift att hålla viktiga vägar fria från sovjetiska styrkor. Det var dock ett svårt område att operera i. Där fanns tät skog där man på sina ställen byggt bunkrar och stödjepunkter. De hårda striderna utvecklade sig ofta till handgemäng och dessutom utsattes de för attacker från partisaner. Förutom de dagliga striderna tvingades legionärerna ägna tid åt att bygga egna bunkar då den sovjetiska artilleribeskjutningen var ett ständigt orosmoment.

SS-Freiwilligen Legion Niederlande fick ett erkännande efter några veckor vid fronten då de nämndes i Wehrmachtbericht efter att framgångsrikt bekämpat ett antal fientliga bunkrar.

De sovjetiska anfallsaktiviteterna fortsatte och den 10 februari inleddes en våg infanterianfall mot de nederländska linjerna. Anfallen slogs tillbaka, men inte utan egna förluster. Moralen sjönk, något som bara marginellt förändrades efter att ett antal legionärer förlänades med järnkorset. Striderna fortsatte under mars månad när även töväder ställde till problem. I slutet av månaden hade legionen förlorat runt 80 % av sin ursprungliga styrka och drogs snart tillbaka från frontlinjen.

Återhämtning

Efter att ha dragits ur frontlinjen erhöll SS-Freiwilligen Legion Niederlande ersättningsmanskap, både nya nederländska frivilliga och folktyskar.

Tillbaks till fronten

SS-Gruppenführer Fritz von Scholz delar ut utmärkelser till soldater ur SS-Freiwilligen Legion Niederlande. Den sårade soldaten han hälsar på är Gerardus Mooyman.

I juni 1942 återvände SS-Freiwilligen Legion Niederlande till fronten och fick delta i offensiva strider. Bland annat deltog III. bataljonen i striderna som innebar att den sovjetiske generalen Andrej Vlasov tillfångatogs tillsammans med mängder av utrustning och 3 500 soldater. I juli var legionen underställd 2. SS-Infanterie-Brigade och förflyttades till Leningradfronten där de deltog i belägringen av staden. Andra halvan av juli var en tämligen lugn period så den nytillträdde legionsbefälhavaren SS-Obersturmbannführer Josef Fitzthum ägnade tiden åt utbildning. Snart var lugnet över då legionen tillsammans med 6. Infanterie-Division och SS-Polizei-Division skulle delta i operation Nordlicht, en offensiv som syftade till att erövra Leningrad. Offensiven blev ett misslyckande för tyskarna då den sovjetiska ledningen kände till planerna och satte igång en motoffensiv innan tyskarna ens påbörjat sin offensiv.

Legionärerna utkämpade hela hösten strider. Under vinterns strider stred den nederländska legionen ofta tillsammans med Den Norske Legion och i mitten av januari 1943 slog de tillbaka ett större sovjetiskt pansaranfall. För sina insatser i denna strid förlänades legionären Gerardus Mooyman som första icke-tysk med riddarkorset för att ha slagit ut tretton T-34 och Kv-1:or med sin pansarvärnspjäs.

I april 1943 drogs SS-Freiwilligen Legion Niederlande bort från fronten och återvände hem till Nederländerna. Legionen användes sedan för att bygga stommen i den nya brigaden 4. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Brigade Nederland.

Befälhavare

Numerär styrka

Organisation

  • I. Bataillon
    • 1. Kompanie
    • 2. Kompanie
    • 3. Kompanie
    • 4. Kompanie
  • II. Bataillon
    • 5. Kompanie
    • 6. Kompanie
    • 7. Kompanie
    • 8. Kompanie
  • III. Bataillon
    • 9. Kompanie
    • 10. Kompanie
    • 11. Kompanie
    • 12. Kompanie
  • 13. Kompanie (artillerie)
  • 14. Kompanie (panzerjäger)

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=SS-Freiwilligen_Legion_Niederlande&oldid=88254"