Fransmän i Waffen-SS
Fransmän i Waffen-SS. Under andra världskriget anmälde sig ungefär 45 000 fransmän frivilligt till fronttjänstgöring på tysk sida. 20 000 av dessa tjänstgjorde i Waffen-SS. De franska frivilliga stred på östfronten och var bland Berlins sista försvarare våren 1945.
Innehåll
Översikt
Tyskland besegrade Frankrike under striderna 1940, Fall Gelb och Fall Rot, och en vapenvila skrevs under den 22 juni. En stor del av Frankrike ockuperades och den andra delen blev det självstyrande Vichyfrankrike. Dessutom annekterade Tyskland de omtvistade gränsområdena Elsass (Alsace) och Lothringen (Lorraine). Området har genom historien omväxlande varit under tyskt eller franskt styre och har en blandad befolkning.
I likhet med frivilliga från andra delar av Europa kom rekryteringen igång efter Tysklands invasion av Sovjetunionen sommaren 1941, operation Barbarossa. Många antikommunister anmälde sig frivilligt och många ansåg att en tysk ockupation var bättre en eventuell kommunistisk.
Alla var dock inte frivilliga. Sedan Elsass och Lothringen införlivats i Tyskland inkallades över 140 000 värnpliktiga. Bland annat Guy Sajer som skrivit boken Den glömda soldaten. Till byggorganisationen Organisation Todt inkallades 150 000 fransmän som hjälpte till att bygga Atlantvallen. 25 000 fransmän arbetade för Kriegsmarine i de olika franska hamnarna. Dessutom inkallades män från Vichyfrankrike till Service du Travail Obligatorie som arbetade åt tyskarna.
Till den tyska militären anses cirka 45 000 fransmän sökt sig, varav 20 000 till Waffen-SS. I tyska polisförband tjänstgjorde 10 000 fransmän.
Krigstjänst
Waffen-SS
20 000 fransmän tjänstgjorde i Waffen-SS. De flesta av dem sökte som frivilliga efter att Waffen-SS tagit kontrollen över de utländska frivilligförbanden 1943. Dock hade enskilda soldater tjänstgjort i olika förband inom Waffen-SS. I augusti 1943 samlades franska frivilliga för att bilda ett franskt förband inom Waffen-SS. Förbandet var av regementesstorlek och fick namnet Französisches SS-Freiwilligen-Grenadier-Regiment. Regementet uppgraderades senare till brigaden Waffen-Grenadier-Brigade der SS Charlemange (französische Nr. 1) och slutligen till divisionen 33. Waffen-Grenadier-Division der SS "Charlemagne" (Französische Nr. 1).
De franska Waffen-SS-förbanden stred på östfronten och divisionen var ett av förbanden som deltog i slutstriderna om Berlin i april/maj 1945.
Heer
Det fanns fransmän i olika förband i den tyska armén (Heer). Bland annat hade 21. Panzer-Division ett reparations- och underhållskompani bestående av fransmän. Detta för att underlätta underhållet för de franska stridsvagnar som divisionen använde. I divisionen Brandenburg fanns 180 fransmän i ett av dess kompanier.
Légion des Volontaires Français
6 000 man tjänstgjorde i Légion des Volontaires Français (LVF) eller egentligen Légion des Volontaires Français contre le Bolchévisme. Idén om en fransk frivilliglegion kom inte från tyskarna. Inte heller från Vichyregimen utan från den så kallade Parisfonden, en sammanslutning av olika franska nationella partier.
Adolf Hitler godkände i juli 1941 bildandet av den franska legionen. I slutet av oktober skickades legionen till östfronten och hade stora svårigheter i strider mot sovjetiska förband. De fick istället partisanbekämpningsuppdrag.
La Phalange Africane
Ett kompani på drygt 200 man som underställd 754. Panzergrenadier-Regiment stred i Nordafrika.
Lista på franska frivilliga (ej komplett)
Källor
- Bishop, Chris. Hitlers utländska divisioner. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2007.
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
