Den Norske Legion
Den Norske Legion var ett militärt förband som stred på tysk sida under andra världskriget. Legionen bildades sommaren 1941 och stred mellan mars 1942 och mars 1943 på östfronten i närheten av Leningrad. Legionen var en av de utländska legionerna tillhörande Waffen-SS.
Innehåll
Bildande
Efter Tysklands invasion av Sovjetunionen den 22 juni 1941, operation Barbarossa, blev de intresserade av att sätta upp legioner med utländska frivilliga som kunde sättas in på östfronten. I Norge genomfördes en massiv rekryteringskampanj och det norska postverket gav till och med ut ett speciellt frimärke på en norsk soldat. Den 29 juni 1941 bildades Den Norske Legion (eller Freiwilligen Legion Norwegen som legionen kallades på tyska).
Den norske ledaren för Nasjonal Samling, Vidkun Quisling, drömde om en helnorsk enhet, med norska uniformer, norsk ledning, norskt kommandospråk och skulle stå utanför Waffen-SS. Norrmännens önskan var dessutom att sändas till den finska fronten.
Den första (och enda av fyra planerade bataljoner) bataljonen fick hedersnamnet ”Viken” som hyllning till det 1. hirdregementet. Bataljonen bestod av en stab, fyra infanterikompanier, ett pansarvärnskompani, samt en liten krigskorrespondentavdelning. I Oslo byggdes staben för Den Norske Legion upp under ledning av Finn Hannibal Kjelstrup.
Till Tyskland
Den 30 juli avreste Den Norske Legion med båt till Tyskland för utbildning och det dröjde inte länge innan bataljonsbefälet Jörgen Bakke fick order av tyskarna att ignorera alla order som kom från staben i Oslo, vilket i praktiken gjorde honom till legionens befälhavare även om Finn Hannibal Kjelstrup formellt hade den rollen. I december upplöstes staben i Oslo och Den Norske Legion hamnade formellt under Waffen-SS vingar.
Det rådde en del konflikter mellan norrmännen och tyskarna under utbildningstiden. Tyskarna var inte speciellt förtjusta i de norska idéerna om en helnorsk enhet och försökte göra legionen till ett ”tyskt” förband med tysk ledning och tyskt kommandospråk. Soldaterna blev inte utrustade med norska uniformer utan med Waffen-SS standarduniform med undantag för det norska lejonet på kragspeglarna istället för SS-runorna. På ärmen bar de även den norska flaggan. Medlemmar ur Hirden bar dessutom St. Olofs-korset på vänstra ärmen. De norska soldaterna å sin sida vägrade att svära trohetseden till Adolf Hitler. I samma veva avsattes Jörgen Bakke av Quisling för sin undfallenhet mot tyskarna och ersattes av Arthur Quist som satte hårt mot hårt, mot tyskarna och lyckades behålla legionens norska prägel.
Leningradfronten
I slutet av februari 1942 förflyttades Den Norske Legion med Ju 52-transportflygplan till Leningradområdet där de blev en del av belägringscirkeln runt staden. De landade i Luga och bilades till frontlinjen vid Puschkin. Dit de anlände den 10 mars och avlöste därmed tyska förband som kunde användas för en attack mot Volchovfickan. Legionen underställdes Kampfgruppe Jäckeln under ledning av Friedrich Jäckeln. Leningradfronten var ett relativt lugnt frontavsnitt och vardagen bestod till stor del av skyttegravskrig, artilleridueller samt spaningspatruller och räder in på fiendens område. Legionen bytte vid flera tillfällen ställningar och låg ibland i närheten av Finska viken och ibland inne i Leningrads förstäder.
I april låg legionen i ställningar vid Urizk och i mitten av månaden hopade sig tecknen på ett förestående sovjetiskt anfall. Den 22 april inleddes ett massivt artilleribombardemang över legionens ställningar och istället för att som brukligt krypa så djupt ner i värnen som möjligt framryckte norrmännen och kom väldigt nära de sovjetiska skyttegravarna. Där såg de sovjetiska infanterister med påsatta bajonetter göra sig redo för anfall. Norrmännen började kasta handgranater mot fienden vilket skapade förvirring och panik hos de sovjetiska infanteristerna.
I slutet av november 1942 drogs legionen tillbaks från den främsta linjen för vila och återhämtning och ersattes av SS-Freiwilligen Legion Niederlande. Men redan i början av december fick de order om att återvända och slå tillbaka de sovjetiska trupper som vid ett anfall brutit igenom de nederländska linjerna. Norrmännen lyckades och förblev sedan i fronttjänst tills legionen avslutade sin fronttjänst i mars 1943. De flesta av legionärerna ville inte förlänga sina kontrakt men cirka 300 man sökte sig efter legionens upplösning till det nya regementet SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge" som var en del av divisionen Nordland. Den 9 maj genomförde Den Norske Legion en parad i Oslo inför bland andra Vidkun Quisling.
Den Norske Legion hade närmare 160 stupade och många sårade. Några av legionärerna tillfångatogs av sovjetiska styrkor och några deserterade.
Befälhavare
- Legion-Sturmbannführer Finn Hannibal Kjelstrup (29 juni 1941 - 1 december 1941)
- Legion-Sturmbannführer Jörgen Bakke (1 december 1941 - 13 december 1941)
- SS-Obersturmbannführer Arthur Quist (15 december 1941 – 20 maj 1943)
(för korta perioder vikarierade även några andra officerare som befälhavare)
Numerär styrka
- 1 augusti 1941 – 700 man
- December 1941 – 1 218 man
- 16 mars 1942 – 1 150 man
- Maj 1942 – 600 man
- 12 juli 1942 – 717 man
- 1 december 1942 – 1 000 man
- 31 december 1942 – 678 man
- Mars 1943 – 600 man
Organisation
- Stabskompanie Frw.-Legion Norwegen
- 1. Kompanie Frw.-Legion Norwegen
- 2. Kompanie Frw.-Legion Norwegen
- 3. Kompanie Frw.-Legion Norwegen
- 4. (schwere) Kompanie Frw.-Legion Norwegen
- 14. (Pz.Jäg-)Kompanie Frw.-Legion Norwegen
- Legionens propagandaenhet
- Ersatzbataillon Frw.-Legion Norwegen från 15 januari 1942 och som i september 1942 krympte till Ersatzkompanie Frw.-Legion "Norwegen"
- Polizeikompanie Frw.-Legion Norwegen (1. politikompani) från den 15 september 1942
- 5. Kompanie Frw.-Legion Norwegen (planerad enhet som aldrig sattes upp)
Källor
- Nordmenn i Waffen-SS 1941-1945
- Bishop, Chris. Hitlers utländska divisioner. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, 2007.
- Axis History Factbook
i ämnesportalen om Andra världskriget |