SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark"

Från Metapedia
(Omdirigerad från Regiment Danmark)
Hoppa till: navigering, sök
Ärmelband för Regiment Danmark.

SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark" var en regemente inom Waffen-SS under andra världskriget. Regementet var en del av 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" och bildades i maj 1943. Huvuddelen av regementet bestod av danska frivilliga, men fylldes upp av rumänska folktyskar samt rikstyskar. Efter partisanbekämpning i Kroatien skickades regementet till östfronten där det deltog i hårda strider i Baltikum. I början av 1945 förflyttades de till Tyskland och stred i Pommern under operation Sonnenwende innan de retirerade mot Berlin och deltog i slaget om staden.

Grundande

SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark" formerades i Grafenwöhr, men formeringen av regementet gick inte smärtfritt på grund av politiska problem. Den danska regeringen hade tidigare gett sitt godkännande till ett danskt förband för strid på östfronten, Frikorps Danmark, men eftersom Regiment Danmarks befälhavare var tysken SS-Obersturmbannführer Hermengild von Westphalen ledde det till protester från den danska regeringen samt vissa veteraner från Frikorps Danmark. Den 6 maj bildades formellt det nya regementet. Det var till en början underbemannat, men numerären ökade efter att Frikorps Danmark upplösts den 20 maj. Den 28 juli besökte den danska ambassadören i Tyskland, Otto Carl Mohr, regementet med anledning av de danska frivilligas negativa syn på en tysk befälhavare. Ambassadören talade till de danska frivilliga och lovordade deras insats mot bolsjevismen samt talade om att de hade sin regerings stöd. Sannolikt bidrog ambassadörens insats till att större delen av veteranerna från Frikorps Danmark skrev in sig i det nya regementet istället för att åka hem.

Trots regementesnamnet ”Danmark” bestod inte regementet enbart av danskar utan fylldes upp av folktyskar från Rumänien och rikstyskar. I slutet av maj 1943 bestod regementet av 3 200 man (1 280 danskar, 1 120 folktyskar och 800 rikstyskar).

Kroatien

I augusti 1943 förflyttades hela divisionen, 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland", till Kroatien där de som ett led i sin utbildning ägnade sig åt partisanbekämpning.

Regiment Danmark inkvarterades i och i närheten av orterna Glina och Sisak. Där genomförde regementet sin utbildning, men ett kompani i varje bataljon låg hela tiden i beredskap för att kunna rycka ut om det skulle krävas. I. bataljonen som befann sig i Glina var den mest utsatta bataljonen och den 20 november utsattes de för ett storanfall. Bataljonens 450 soldater attackerades av en tio gånger så stor partisanstyrka. Rapporter om situationen nådde Nordlands pansarspaningsbataljon, AA11, som skickade 3. kompaniet (”Svenska kompaniet”) för att undsätta danskarna. I striderna utmärkte sig den svenske frivillige SS-Oberscharführer Walter Nilsson särskilt. Dock lyckades inte bataljonen hålla sina ställningar utan drog sig tillbaka till Petrinja.

Partisanernas tryck mot Regiment Danmark var vid denna tid stort och några dagar senare omringades 5. kompaniet i byn Hrastovica. 3. bataljonen tillsammans med två kossackkompanier fick order om att undsätta det inringade kompaniet. När de nådde fram träffade på en fåtal överlevande soldater, 15 mördade och torterade danskar. Resten av kompaniet samt civilbefolkningen var spårlöst försvunnet.

Under insatsen i Kroatien förlorade Regiment Danmark i döda och sårade: 3 officerare, 11 underofficerare samt 132 meniga. Under samma period räknas partisanernas förluster till 2 400 man (siffrorna är fram till slutet av november). Dock sattes regementet inte in i några större partisanbekämpningsoperationer. Detta beroende på att de saknade fordon och därmed inte var så mobila.

Under striderna mot partisanerna förekom det att båda sidor begick krigsförbrytelser. Det hände att danska soldater avrättade tillfångatagna partisaner och brände ner byar.

Oranienbaum

I december 1943 påbörjades förflyttningen av hela III. (Germanische) SS-Panzerkorps, där 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" ingick, till norra delen av östfronten, närmare bestämt till positioner vid Oranienbaumfickan sydväst om Leningrad. Regiment Danmark var vid förflyttningen inte fullt färdigutbildad samt saknade både manskap och utrustning för att nå upp till nominell styrka.

När Regiment Danmark anlände till sin anvisande frontsektor upptäckte de att de ställningar de övertog var i bedrövligt skick så mycket kraft lades på att bygga ut löpgravssystemet, bygga och förstärka bunkrar och stödjepunkter, lägga ut minor och taggtrådshinder. Den 14 januari 1944 påbörjades en storskalig sovjetisk offensiv som avslutade den tyska belägringen av Leningrad. Striderna blev intensiva och förlustrika. Under natten mellan den 21 och 22 januari anslöt II. bataljonen som varit regementesreserv till I. bataljonen.

Den 25 januari bröt sovjetiska styrkor igenom linjerna och I. bataljonen hamnade i strid med en numerärt överlägsen sovjetisk styrka. I striderna stupade bataljonsbefälhavaren och två kompanibefäl. Per Sørensen blev ny befälhavare och efter stridens slut har bataljonen reducerats till ungefär 100 man. Samtidigt blev de omringade och Sørensen ledde sitt förband i en lyckad utbrytning till Vitino.

Regiment Danmark tillsammans med resten av kåren trycktes tillbaka mot Narva som var en viktig strategisk stad tack vare sitt läge som infallsport till Baltikum.

Narva

I Narvalinjen hade Regiment Danmark två framskjutna försvarsställningar ”Solskin” och ”Granhegnet”. Sovjetiska styrkor gjorde otaliga anfall mot de danska ställningarna under vintern och våren 1944 utan att lyckas bryta igenom.

Den 9 april blev regementesbefälhavaren Hermengild von Westphalen dödligt sårad under en artilleribeskjutning.

I början av juni 1944 tryckte sovjetiska styrkor på för att bryta igenom de danska linjerna. Den 12 juni var det 7. kompaniet som fick ta den värsta stöten och de tvingades retirera från ”Solskin”. De genomförde sedan ett framgångsrikt motanfall.

De tyska förbanden drog sig i slutet av juli bort från Narva till Tannenberglinjen. Den 25 juli 1944 startade striderna vid Tannenberglinjen, Blå bergen, som i efterhand har beskrivits som det blodigaste slaget på estnisk mark[1]. I främsta linjen låg II. och III. bataljonerna från Regiment Danmark och vid denna tid var även ett kompani från den tyska Kriegsmarine underställt III. bataljonen. Striderna gick hårt åt de danska bataljonerna och III. bataljonen blev nästan utplånad.

I början av augusti mattades striderna av utan att de sovjetiska styrkorna lyckades slå sig igenom. Kårbefälhavaren SS-Obergruppenführer Felix Steiner uttryckte sin tacksamhet för regementets insats i ett telegram han skickade till dem. De tyska förbanden lämnade den 18 september Tannenberglinjen utan strid och retirerade ner mot Kurland.

Kurland

Platser i Kurland där förband ur 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" stred.

Under sin marsch söderut hotades de hela tiden av sovjetiska framryckningar. Den 23 september inleddes slaget vid Baldone där ett motanfall genomfördes. Målet för Regiment Danmark var orterna Lidakas och Vaci. Efter vissa förseningar kom utlovade förstärkningar från 14. Panzer-Division samt Stukastörtbombare till hjälp och målen uppnåddes. Denna framgång bidrog till att de tyska styrkorna på ett säkert sätt kunde slutföra sin reträtt ut ur Estland.

I. bataljonen ur Regiment Danmark förflyttades under hösten som förstärkning till 5. SS-Panzer-Division "Wiking".

Den 10 oktober 1944 lyckades sovjetiska styrkor skära av armégrupp Nord i den så kallade Kurlandfickan. Den 16 oktober anfölls Regiment Danmarks ställningar, men de lyckades hålla stånd. Senare samma dag anföll sovjeterna igen och Regiment Danmark var tvungen att använda sig av allt tillgängligt manskap, inklusive sårade soldater. Under natten anlände förstärkningar och ammunition, och de sårade kunde transporteras bort. Striderna fortsatte och sovjetiska anfall avlöste varandra, men Regiment Danmark höll sina ställningar. Efter den 19 oktober lugnade situationen ner sig. Men redan den 23 oktober återupptogs de sovjetiska anfallen. Denna gång lyckades en mindre sovjetisk styrka bryta igenom i skarven mellan II. och III. bataljonen. Svenska kompaniet fick order om att täppa till luckan som uppstått, men misslyckades. Därefter samlade II. bataljonen ihop en Kampfgruppe som även de misslyckades. Först den 26 oktober lyckades II. bataljonens reservstyrka täppa till luckan.

Dagen efter, den 27 oktober, inleddes det andra Kurlandslaget. Regiment Danmark och grannförbanden tvingades på grund av trycket dra sig tillbaka till nya positioner. Regementet retirerade med sovjetiska styrkor hack i häl till Purmsãti. De sovjetiska styrkorna lyckades erövra ortens järnvägsstation innan SS-soldaterna lyckades få stopp på dem. De nästföljande dagarna rasade hårda strider i Purmsãti men Regiment Danmark höll sina positioner.

Under november och december var Regiment Danmarks frontavsnitt relativt lugnt. Det förekom regelbundna patrulluppdrag från båda sidor, men inga större slag.

III. bataljonen omgrupperades i januari och fick nya ställningar söder om Preekuln. Den 20 januari 1945 satte sovjetiska styrkor in ett större anfall här. De stod emot ett flertal anfall innan 14. Panzer-Division kom till deras undsättning den 24 januari. Därefter började Regiment Danmark tillsammans med resten av kåren, III. (Germanische) SS-Panzerkorps, via båt från Libau evakueras till Stettin. Det var ett slitet regemente som färdades över Östersjön. Striderna hade reducerat regementet rejält. Av 6. kompaniet återstod sex man och av 7. kompaniet återstod en officer och fjorton man. Den 2 februari avseglade Regiment Danmark.

Pommern

Efter att Regiment Danmark anlänt till Tyskland i början av 1945 fick de förstärkningar både i form av manskap och utrustning. Därefter deltog de i operation Sonnenwende där 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland" fått order om att undsätta tyska förband och civila som blivit omringade i Arnswalde. Operationen inleddes den 15 februari och de lyckades öppna en väg till den inringade staden så att en evakuering kunde genomföras. Därefter gjorde starka sovjetiska motanfall att SS-soldaterna fick dra sig tillbaka.

Under natten mellan den 1 och 2 mars drog sig Regiment Danmark in i byn Dahlow. Under dagen skickade regementet en Kampfgruppe till Büche där en viktig bro över ett vattendrag. Bron erövrades och kunde hållas en dag innan de tvingades att dra sig tillbaka efter ett sovjetiskt pansaranfall.

Den 5 mars anlände regementet till området kring Wittenfelde och Massow där de började gräva ner sig. De attackerades den 6 mars och dagen efter fick de order om att dra sig tillbaka till nya ställningar vid byn Resehl väster om Massow. När 7. kompaniet nådde fram upptäckte de att där redan fanns en 60 man stark sovjetiskt styrka. De anföll direkt och raderade fullständigt ut det fientliga förbandet.

Reträtten fortsatte och under natten den 8 mars ryckte II. bataljonen in i Lüttgenhagen där de underställdes 23. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nederland". Bataljonen fortsatte till Christinenberg dit de nådde på morgonen. Där tilldelades de ställningar som var en del av försvarslinjen vid Altdamm. Mitt på dagen utsattes för ett första storskaligt sovjetiskt anfall. Den 9 mars trycktes de tillbaka mot Altdamm. Den tyska militärledningen skickade ständigt in förstärkningar till Altdamm för att hålla försvarslinjen, men den 15 mars erövrade sovjetiska styrkor Altdamms järnvägsstation. Dagen efter ledde Regiment Danmarks befälhavare Albrecht Krügel personligen ett motanfall med nitton man. Krügel sårades allvarligt och de övriga tvingades dra sig tillbaka. Krügel avled senare på huvudförbandsplatsen.

Under natten den 19 mars lämnade de Altdamm och drog sig tillbaka över floden Oder innan motorvägsbron sprängdes i luften.

Befälhavare

Numerär styrka

Organisation

  • Stab
    • Machinenpistolezug
    • Pionierzug
  • I./ -Panzer Grenadier Regiment 24 Danmark (1. bataljonen)
    • 1. kompaniet
    • 2. kompaniet
    • 3. kompaniet
    • 4. kompaniet
  • II./-Panzer Grenadier Regiment 24 Danmark (2. bataljonen)
    • 5. kompaniet
    • 6. kompaniet
    • 7. kompaniet
    • 8. kompaniet
  • III./ -Panzer Grenadier Regiment 24 Danmark (3. bataljonen)
    • 9. kompaniet
    • 10. kompaniet
    • 11. kompaniet
    • 12. kompaniet
  • 13. kompaniet (tunga infanterivapen)
  • 14. kompaniet (luftvärn)
  • 15. kompaniet (motorcyklar) – kompaniet blev aldrig fullt uppställt
  • 16. kompaniet (ingenjör)

Referenser

  1. ↑ Kjellander, Petter & Månsson, Martin. Striderna vid blå bergen juli 1944, appendix 7 i boken Estländare i tysk tjänst 1941-45 en översikt av Rolf Michaelis. Leandoer & Ekholm förlag. 2005.

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=SS-Panzer-Grenadier-Regiment_24_%22Danmark%22&oldid=89971"