3. kompaniet

3. kompaniet i SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 Nordland (AA11) var det kompani inom Waffen-SS som under andra världskriget hade störst andel svenska frivilliga i sig. Kompaniet leddes en tid av Hans-Gösta Pehrsson och kallades ibland för Svenska kompaniet. De svenska frivilliga var huvudsakligen placerade i den tunga plutonen som ibland kallades Svenska plutonen eller Schwedenzug. Övriga tre plutoner bestod till största delen av Volksdeutsche (folktyskar) från Rumänien.

Historia

Bildande

Kompaniet sattes upp våren 1943 som en del av den nya Waffen-SS divisionen 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland"s spaningsbataljon SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 Nordland (AA11).

Under sensommaren och hösten 1943 förlades divisionen i Kroatien för vidare utbildning och partisanbekämpning.

Den 20 november kom uppgifter om att enheter ur SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark" i området Glina hade stora problem mot en numerärt överlägsen partisanstyrka. 3. kompaniet fick i uppgift att undsätta danskarna och den svenske frivillige SS-Oberscharführer Walter Nilsson utmärkte sig särskilt.

Östfronten

Kompaniet skickades i december 1943 till östfronten och stred vid Narvafronten. Den 24 februari nådde sovjetiska förband fram till Vaivara och hotade att inringa de tyska förbanden vid Narva. Läget var kritiskt och förband ur Nordland bjöd på hårt motstånd. De sovjetiska anfallen mattades av och den 17 mars återkom de med full kraft. Striderna varade i sex dagar och 3. kompaniet tillsammans med två bataljoner ur SS-Panzer-Grenadier-Regiment 23 "Norge" lyckades genom hårdnackat motstånd pressa tillbaka de sovjetiska styrkorna.

Under sommaren 1944 genomförde de sovjetiska styrkorna sin stora sommaroffensiv operation Bagration. AA11 skickades till Lettland och gjorde där storskaliga spaningsuppdrag.

Förlusterna för 3. kompaniet, och resten av division Nordland, var höga och det ledde till att moralen sjönk. Den bitvis låga moralen ledde till flera fall av desertering.

Kurland

Den 23 oktober 1944 lyckades en mindre sovjetisk styrka bryta igenom i skarven mellan II. och III. bataljonen i SS-Panzer-Grenadier-Regiment 24 "Danmark". 3. kompaniet fick order om att täppa till luckan som uppstått, men misslyckades.

Den 27 oktober inleddes det andra Kurlandslaget när 60 sovjetiska divisioner gick till anfall. 3. kompaniet fick order om att inta en viktig höjd vid Trekni i närheten av Preekuln. De lyckades i en blodig närstrid driva bort de sovjetiska trupperna. Sedan höll de höjden under fyra dagars intensiva sovjetiska motanfall. Den femte dagen tvingades 3. kompaniet till slut retirera. Något som gjorde kompanichefen Hans-Gösta Pehrsson vansinnig och beordrade ett omedelbart motanfall. Det sargade kompaniet som enbart kunde ställa upp med tolv man stormade höjden och tog över hundra fångar. Därefter höll de höjden under ytterligare åtta dagars hårda strider och slog bland annat ut sju T-34:or med Panzerfaust.

Nyårsnatten mellan 1944 och 1945 låg kompaniet i ställningar vid Bunkas och det är även här Erik Wallins självbiografiska bok Ragnarök inleds.

Vid denna tid hade kompaniet utrustats med det nya vapnet ”Stuka zu Fuss” som var soldaternas benämning på ett enkelt raketvapen. En stor granat med 38 cm kaliber och en vikt på 80-90 kg var monterad i en enkel träram. Granaten tändes elektriskt via ett bilbatteri. Detta var ett vapen som var starkt demoraliserande för de sovjetiska soldaterna.

Vid division Nordlands evakuering från Kurland blev det svenska kompaniet ett av de första förbanden ur AA11 som avreste. De kom till Stettin varifrån de placerades i Massow för vila och återhämtning. Erik Wallin skriver i Ragnarök om fjorton rofyllda dagar. Förvisso med intensiva övningar under dagtid där de även skolade in nya rekryter, men kvällarna var fria och ägnades åt socialt umgänge med den tyska civilbefolkningen.

Slutstriderna

Under operation Sonnenwende i februari 1945 blev 3. kompaniet det enda kompaniet ur AA11 som deltog i undsättningen av staden Arnswalde.

I början av april blev kompaniet förstärkt av ett tiotal britter ur Britisches Freikorps, men redan den 14 april drogs britterna ur frontlinjen på en direkt order av kårbefälet Felix Steiner.

Den 18 april samlades kompaniet som vid denna tid på grund av de höga förlusterna slagits ihop med 4. kompaniet i byn Wulkow för att tillsammans med andra förband genomföra ett anfall för att understödja de tyska försvararna vid Seelow. Anfallet slog dock ut innan det ens påbörjats genom ett intensivt sovjetiskt raketanfall som skördade många offer. Erik Wallin skriver i Ragnarök om raketanfallet och berättar att: ”På en kort stund hade vi förlorat mer folk än under flera dygns våldsamma strider i Stettin.”

Under de kaotiska slutstriderna i Berlin i slutet av april genomförde kompaniet ofta spaningspatruller och småskaliga motanfall.

Befälhavare

Utöver dessa tjänstgjorde vid ett antal tillfällen även vikarier.

• SS-Untersturmführer Walter Kaiser (maj 1943 - 19 april 1944 stupad)
• SS-Obersturmführer Hans-Gösta Pehrsson (19 april 1944 – 17 april 1945)
• SS-Obersturmführer Kaj Feilberg (april 1945 – 25 april 1945)
• SS-Hauptsturmführer Hans-Gösta Pehrsson (25 april 1945 - 2 maj 1945

Vagnspark

Teoretisk lista. Ute på slagfälten kunde både antalet vagnar och typ av vagnar förändras allt efter hur situationen såg ut.

• 1. plutonen, 1 st SdKfz 250/3 radiovagn, 6 st SdKfz 250/1, 1 st SdKfz 250/9 2cm KwK38
• 2. plutonen, 1 st SdKfz 250/3 radiovagn, 6 st SdKfz 250/1, 1 st SdKfz 250/9 2cm KwK38
• 3. plutonen, 1 st SdKfz 250/3 radiovagn, 6 st SdKfz 250/1, 1 st SdKfz 250/9 2cm KwK38
• 4. plutonen, 1 st SdKfz 250/3 radiovagn, 4 st SdKfz 250/7 granatkastarvagn, 2 st SdKfz 250/7 ammunitions transport, 1 st SdKfz 250/9 2cm KwK38

Källor

• Poller, Herbert. Pansarspaning med Waffen-SS på östfronten. SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 "Nordland". Leandoer & Ekholm förlag. 2006.
• Axos History Factbook
• Axis History: 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget