Junkers Ju 87

Stuka

Junkers Ju 87, var ett tyskt bombplan under andra världskriget. Planet flögs bland annat av riddarkorsbäraren Hans Ulrich Rudel. Junkers Ju 87 kallades vanligen för Stuka vilket är förkortning för Sturzkampfflugzeug och kom att symbolisera det tyska blixtkriget. Överallt där pansarförbanden drog fram banade Luftwaffe vägen med bombningar. Stukan med sitt karaktäristiska utseende gjorde sig bra i propagandan. Men redan under de första krigsåren visade det sig att lokalt luftherravälde var en förutsättning för Stukauppdrag, för mot fientligt jaktflyg var Stukan i det närmaste chanslös.

Störtbombsteknik

Störtbombstekniken föddes i USA på 1920-talet som en följd av att den tidens bombningar var allt annat än precisa. Genom att störtdyka mot målet kunde man bomba med mycket större precision. Den tyska militära flygledningen blev intresserad av den nya tekniken och genomförde egna försök i Limhamn utanför Malmö samt vid den tyska försökscentralen Lipetsk i Sovjetunionen. Tyskland beslutade sig för att anskaffa störtbombplan och beställningar gick ut till företagen Junkers och Henschel. Resultaten blev Junkers Ju 87A respektive Henschel HS 123.

Spanska inbördeskriget

Junkers Ju 87 fick sitt elddop under det spanska inbördeskriget.

Andra världskriget

Polen

Tre Junkers Ju 87 ”Stuka” lyfter från sitt flygfält i september 1939.

Junkers Ju 87 inledde sitt deltagande i andra världskriget genom att tidigt på morgonen den 1 september 1939. Klockan 04.34 befann sig en grupp om tre Stukas över sitt mål, gränsbron över floden Weischel vid Dirschau utanför Königsberg. Uppdraget var inte att förstöra bron utan att se till att de polska försvararna inte kunde spränga den. Gruppchefen Bruno Dilley släppte sin last, en 250 kilos bomb som satt under flygkroppen och en 50 kilo bomb under vardera vinge. Under uppstigningen kunde han i ögonvrån se att även de två andra piloterna träffade sitt mål. Dock misslyckades de tyska markstyrkorna med att säkra bron, polackerna höll dem tillbaks och lyckades slutligen spränga bron.

Under fälttåget i Polen användes ett speciellt sammansatt attackförband under ledning av Wolfram von Richthofen, bestående av fyra flottiljer med Stukas, en flottilj med Henschel Hs 123 samt jakteskort och spaningsflygplan, för att ge direkt flygunderstöd till de framryckande arméförbanden. För att effektivt kunna använda störtbombarna följde samverkansofficerare och sambandspersonal från Luftwaffe med pansarförbanden i sina radioutrustade fordon. Under fälttåget genomförde störtbombarna upp till tio insatser om dagen. Trots ett antal incidenter där egna förband bombats var tyskarna sammantaget nöjda med det direkta flygunderstödet och Richthofens flygstyrka blev ett permanent förband med namnet VIII. Fliegerkorps.

Produktion

Efter att ha utvärderat Ju 87-verksamheten på Östfronten, beordrade Göring en begränsning av produktionen till 200 per månad totalt under 1943. General Ernst Kupfer beslutade att fortsatt utveckling av planet "knappast skulle ge något ytterligare taktiskt värde". Adolf Galland, en stridspilot med operativ och stridserfarenhet av attackflyg, sa att överge utvecklingen helt skulle vara för tidigt, men produktion av 150 flygplan per månad skulle vara tillräckligt.

I slutet av 1944 upphörde produktionen helt då planet ansågs för omodernt för strid.

Videogalleri

Ett filmklipp som visar Stukas anfalla ett polskt järnvägsområde under fälttåget i Polen, september 1939. Det är filmat från ett av de anfallande planen.

Källor

Artikel:

• Waernberg, Jan. Stukas greifen an. Pennan och Svärdet, No.1 2006.

Bok:

• Smedberg, M & Zetterling, N. Andra världskrigets utbrott. Nordstedts, 2007

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget