Felix Steiner

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Obergruppenführer und General der Waffen-SS Felix Steiner född den 23 maj år 1896 och avliden den 12 maj år 1966 var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Han engagerade sig på 1930-talet åt att utveckla den militära utbildningen. Steiner var befälhavare för SS-Division "Wiking" innan han tog över den nybildade kåren III. (Germanische) SS-Panzerkorps.

Felix Steiner, 1942

Första världskriget

Felix Steiner föddes i Ostpreussen och efter att ha tagit sin studentexamen tog han år 1914 värvning som officersaspirant i ett infanteriregemente. Han deltog på första världskrigets östfront där han sårades svårt och förlänades med järnkorset av andra klass för sin tapperhet. Efter att han åter blivit stridsduglig återkom han till fronten och senare gjorde han sig förtjänt av järnkorset av första klass.

Utbildare

Efter Tysklands kapitulation 1918 gick Steiner med i den ostpreussiska frikåren, Freikorps. År 1921 blev han yrkesofficer och året efter klarade han generalstabsprovet. Han placerades i Reichswehrs utbildningsenhet. Steiner var intresserad av den militära utbildningen och utvecklade, för tiden, radikala utbildningsmetoder. Hans motto var ”Svett sparar blod”. Han skar ner på exercisen och använde istället tiden till intensiv stridsträning med skarp ammunition. Steiner blev senare en av de ansvariga för utbildningen inom Waffen-SS och när han senare utbildade blivande SS-officerare sa han att officeraren ska vara: ”en smidig, anpassningsbar typ av soldat, stark och vig till naturen och med mer än medelmåttig uthållighet.” [1] Steiner var övertygad om att framtiden låg i mindre elitenheter som skulle kunna strida självständigt och använda all modern utrustning. Han menade att det behövdes lättrörliga, strängt disciplinerade enheter som skulle kunna ”splittra fienden i fragment och sedan förinta de spridda resterna” [2].

Tidiga åren i SS

I mars år 1935 gick Steiner med i SS militära gren SS-Verfügungstruppe där han utsågs till befälhavare för en bataljon i regementet SS-Standarte Deutschland. Året efter befordrades han till befälhavare för hela regementet. Som regementesbefäl arbetade han med att genomföra sina idéer i praktiken och många av hans idéer kom att användas inom hela Waffen-SS. Bland annat skapade han små mobila stridsgrupper som omedelbart skulle kunna agera i alla former av nödsituationer. Han ersatte också en del av sina mannars gevär med k-pistar och handgranater för att på så sätt öka eldkraften. Det var även i hans regemente som de första tyska kamouflageuniformerna testades [3].

Steiner deltog i fälttåget i Polen år 1939 och fälttåget i väst år 1940 och tilldelades riddarkorset för sitt regementes insatser.

Division Wiking

Steiner befordrades till SS-Brigadeführer och fick uppdraget att sätta upp en ny motoriserad division som skulle fyllas av frivilliga från Nord- och Västeuropa. Denna division fick i januari 1941 namnet SS-Division "Wiking". Steiner var den mest framgångsrike tyske generalen när det gällde att sätta upp enheter av utländska frivilliga. Han var på det klara med att han hade med olika människotyper att gör och att det inte alltid gick att utbilda dessa på exakt samma sätt som tyskar. Steiner inpräntade i sina officerare bland annat att de skulle ta hänsyn till de frivilligas olika bakgrund och lynne samt utnyttja de positiva skillnaderna. Samtidigt var han mycket krävande och höll obönhörligt på ordning och disciplin.

“ Ser man mellan fingrarna med diverse straffbara handlingar kommer förbandet att förslappas, moralen sjunka, disciplinen upplösas och stridsviljan och soldatens människosyn att försämras. Med detta som bakgrund förbehåller jag mig rätten att ställa var och en som begår något brott mot landets innevånare [dvs. sovjetiska medborgare] inför krigsrätt. ”


Steiner ledde SS-Division "Wiking" på ett framgångsrikt sätt på östfronten fram till våren 1943 då han istället fick ansvaret att sätta upp och leda III. (Germanische) SS-Panzerkorps som till stor del byggdes runt 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland". Under Steiners ledning utkämpade kåren i hårda försvarsstrider i Baltikum. I oktober år 1944 drabbas han av gulsot och tvingades lämna över ansvaret till Georg Keppler.

Krigsslutet och efterkrigstiden

Efter att ha tillfrisknat tilldelades Steiner i januari befälet över 11. SS-Panzerarmee och deltog i försvaret av Tyskland. I det kaotiska läget i Tyskland under krigets sista månader hade Steiner olika tjänster. Den 3 maj 1945 lät Steiner sig tillfångatas av amerikanska trupper. Segrarmakterna sökte desperat efter något som kunde få honom till krigsförbrytare, men man gick bet. Den 27 april 1948 frigavs han från fångenskapen.

Efter kriget höll han kontakt med sina forna vapenbröder i Waffen-SS och var ofta närvarande på veteranträffar. Han skrev flera böcker varav ”Die Armee der Geächteten” och ”Die Freiwilligen“ är de mest kända.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

Andra världskriget

Referenser

  1. ↑ SS av Thomas H. Flaherty (red.), Bokorama, 1991. Sidan 136.
  2. ↑ SS av Thomas H. Flaherty (red.), Bokorama, 1991. Sidan 147.
  3. ↑ SS av Thomas H. Flaherty (red.), Bokorama, 1991. Sidan 92.
  4. ↑ Ragnarök av Erik Wallin, Nordiska Förlaget, 2004. Sidan 256

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Felix_Steiner&oldid=89324"