Paul Rassinier
Paul Rassinier, född den 18 mars 1906 i Bermont, Frankrike, avliden den 28 juli 1967. Fransk politiker, pacifist, författare och professor i historia och geografi vid College d'Enseignement General de Belfort. Medlem i det franska kommunistpartiet PCF på 1920-talet. Under andra världskriget medlem i den franska motståndsrörelsen och internerad i koncentrationslägren Buchenwald och Mittelbau-Dora. Valdes efter kriget in i Assemblee Nationale, det franska nationalförsamlingen.
Andra världskriget
Under andra världskriget var Rassinier aktiv i den franska motståndsrörelsen, där han bland annat hjälpte judar över gränsen till Schweiz. Oktober 1943 arresterades han av Gestapo och internerades först i koncentrationslägret Buchenwald och efter en tid i Mittelbau-Dora där han stannade till krigsslutet. För sina insatser under kriget tilldelades Rassinier hedersbetygelser från motståndsrörelsen.
Förintelserevisionismens fader
Rassinier betraktas som den förste Förintelserevisionisten. Under de påföljande åren efter andra världskriget var det en etablerad uppfattning att det som idag kallas Förintelsen utspelade sig i praktiskt taget alla koncentrationsläger och inte bara lägren i Polen. Vittnen kunde beskriva hur människor gasades ihjäl i gaskammare i Buchenwald och samtida nyhetsrapportering bekräftade uppgifterna.
Då Rassinier konfronterade sina tidigare bekanta i lägren och de påståenden de framhärdade visade det sig att det inte låg någon sanning i dessa påståenden. När den franske prästen Jean-Paul Renard konfronterades 1947 av Rassinier om vad han påstod så förklarade sig Renard att det var "...ett sätt att uttrycka sig" och "...eftersom det hände någonstans så...". Renard hade likt andra Förintelseöverlevare vittnat om att han sett tusentals människor gå in i duschar, men istället för vätska så kom det gas.
Förintelseöverlevaren Alfred Untereiner deporterades tillsammans med Rassinier, först till Buchenwald och sedan till Mittelbau-Dora. Untereiner beskriver i sitt vittnesmål hur de blev illa behandlade av SS som slog fångarna med klubbor och dränkte flera i bassänger. Rassinier tillbakavisar Untereiners påstående och skriver själv att det inte var SS-personal utan andra fångar och att det handlade om desinfektion med tillhörande rakning av håret.
Rassinier avfärdade Raul Hilbergs bok The Destruction of the European Jews och spådde att den i framtiden inte kommer att nämnas.
Bibliografi
- Le Passage de la ligne, 1948
- Le Mensonge d'Ulysse, 1950
- Le Discours de la dernière chance, Essai d'introduction à une doctrine de la paix, 1953
- Candasse, ou le Huitième péché capital, histoire d’outre-temps, 1955
- Le Parlement aux mains des banques, 1955
- L'Equivoque Révolutionnaire : essai, 1961
- Ulysse trahi par les siens, 1961
- Le véritable procès Eichmann ou les vainqueurs incorrigibles, 1962
- Le Drame des juifs européens, 1964
- L'opération Vicaire, 1965
- Les Responsables de la seconde guerre mondiale, 1967
Källor
- CODOH – REVISIONIST PORTRAITS, Paul Rassinier
- VHO – THE PAUL RASSINIER ARCHIVE
- VHO – PAUL RASSINIER (1906-1967) SOCIALIST, PACIFIST AND REVISIONIST
- IHR – Debunking the Genocide Myth, Chapter Eight: The Minor Witnesses
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
