Death Mills
Death Mills, tyska: Die Todesmühlen, svenska: Dödskvarnar, är en amerikansk dokumentärfilm från 1945 producerad av Hollywood-regissören Billy Wilder. Medverkar gör bland annat Dwight D. Eisenhower vid sitt besök i Ohrdruf samt Josef Kramer. Filmen har gjorts i en tysk upplaga under namnet Die Todesmühlen. Mycket av det filmade materialet är detsamma som i Nazi Concentration Camps som användes som bevismaterial under Nürnbergprocessen.
Filmens innehåll
Filmen som inleds i den tyska staden Gardelegen spelades in vid andra världskrigets slut uppger att 20 miljoner män, kvinnor och barn mördats under Tredje rikets försorg. Flera av klippen innehåller scener från koncentrationsläger och de förhållanden som rådde i april 1945 då den tyska administrationen och infrastrukturen brutit samman. Dachau uppges ha en homicidal gaskammare där fångar luras in i tron att de ska ta en dusch varefter Zyklon B släpps in via duscharnas munstycken. Berättarrösten berättar vidare att den tyska militären standardiserade mördandet i Dachau, Auschwitz, Nordhausen och Majdanek och att den dödliga gasen alltid var densamma: Zyklon B. Till bilder av krematorieugnar i Birkenau förkunnas att det "dag och natt" kremerades kroppar. Berättarrösten berättar vidare att askan från kropparna såldes till bönder för att användas som gödningsmedel.
Till bilder av balar innehållandes päls från angorakaniner i projektet SS Angora berättas att materialet kommer från döda kvinnor som användes vid tillverkning, en uppgift som har stöd från Peter Englund. Då de allierade närmade sig lägren ska tyskarna ha mördat systematiskt ha mördat fångarna så inga Förintelseöverlevare kunde vittna emot dem. I Hadamar såväl som i Mauthausen ska mördandet ha varit systematiskt och avsiktligt. Tittaren får se klipp från flera olika läger och de olika metoder som ska ha använts för att mörda fångar varpå Dachau återigen sägs ha haft gasning som metod. I Auschwitz ska lägeradministration ha mördat nyfödda barn. Dora-Mittelbau, i filmen kallat Nordhausen, uppges ha använt giftgas varpå bilder med travade kroppar visas.
Lägret Tekla kallas i filmen för Leipzig och bilder visas på nakna kroppar ovanpå lågtgående taggtrådstängsel som uppges vara elektrifierade. Bilder från Auschwitz visar flertalet barn som blivit försedda med egna fångdräkter i deras egen storlek. Då invånare i Weimar tvingas gå till Buchenwald anklagar berättarrösten alla tyskar som ansvariga eftersom de "har placerat sig själva i händerna på kriminella och galningar". Filmen avslutas med scener från gator och torg med en glad tysk folkmassa och en berättarröst som påminner tittaren om det är "de här som valt Adolf Hitler till ledare". Den allra sista scenen är återigen i Gardelegen där stadens invånare bär på kors över sina axlar.
Revisionistisk kritik
Filmen Death Mills ingår i att antal filmer från andra världskrigets som bygger på materialt inspelat i flera av de tyska koncentrationslägren runtom i tyskkontrollerat område. Vid krigets slutskede bröt den tyska infrastrukturen samman vilket gjorde att lägren inte kunde nås med förnödenheter på grund av sönderbombade järn- och bilvägar. Många gånger var telekommunikation även avbruten, vilket försvårade all administration. Tillgången på mat ströps hastigt på grund av läget i Tyskland och andra områden där SS hade satt upp läger. Situationen gjorde att många fångar svalt och sjukdomar som tyfus fick fäste vilket ytterligare försämrade läget. Många som dog i de tyska koncentrationslägren gjorde det på våren 1945.
Revisionister som specialiserat sig på Förintelsen har påpekat att det sällan eller aldrig framgår vad som orsakade många fångars död och varför de bilder som kablades ut till omvärlden efter kriget porträtterar så många döda fångar eller fångar i mycket dåligt skick. I Bergen-Belsen avled många fångar av felbehandling då brittiska soldater gav dem fel kost i april 1945 och det är brittiska soldater som schaktar mängder av döda kroppar ner i massgravar.
Samtida filmer ger även en bild av att det i lägren inne på rikstysk mark systematiskt mördades människor i gaskammare, något som förändrades 1960 då Martin Broszat förkunnade att det varken i Dachau, Bergen-Belsen eller i Buchenwald gasades människor, något som revisionister anser vara anmärkningsvärt eftersom det är just Dachaus påstådda gaskammare som på film visas upp som bevismaterial under Nürnbergprocessen den 29 november 1945. Fram till 1960 ansågs vittnesmål om utrotningsläger på tysk mark som trovärdiga.
Vittnesmål från Förintelseöverlevare gör gällande att alla barn som anlände till Auschwitz mördades redan vid ankomst eftersom de inte kunde användas som arbetskraft. I filmen Death Mills och andra samtida filmer och fotografier ses barn som tas om hand. Barnen har även egna fångdräkter i sin storlek, vilket anses anmärkningsvärt då vittnen, som själva var barn i lägret, menar att alla barn systematiskt mördades vid ankomst. I filmen Death Mills uppges vidare att de tyska lägervakterna försökte mörda alla sina fångar för att inte lämna några vittnen efter sig, en uppgift som ses motstridig inte bara eftersom tyskarna tog många fångar med sig under så kallade "dödsmarscher" men även lät fångar välja själva om de ville bli befriade eller följa med vid lägrets evakuering. Nobelpristagaren Elie Wiesel har uppgett att han dels fick sjukhusvård i Birkenau efter att ha skadat sin fot, dels fick välja om han och hans far ville bli befriade eller följa med tyskarna vid evakueringen. Wiesel valde att följa med de tyska lägervakterna.
