Joseph Dietrich

Från Metapedia
(Omdirigerad från Sepp Dietrich)
Hoppa till: navigering, sök
Joseph "Sepp" Dietrich

Bundesarchiv Bild 183-J27366, Sepp Dietrich.jpg
SS-Oberstgruppenführer Joseph "Sepp" Dietrich

Personlig Information
Namn
Joseph "Sepp" Dietrich
Land
Tyskland
Född
28 maj, 1892, Hawangen, Allgäu
Avliden
21 april, 1966, Ludwigsburg
Militärtjänst
Tjänst
Enhet
Leibstandarte SS Adolf Hitler
Grad
SS-Oberstgruppenführer
Utmärkelser
Riddarkorset av Järnkorset med eklöv, svärd och briljanter
Övrigt
Utbildning
Gemål
Ursula Moninger-Brenner
Barn
Föräldrar
Pelagius och Kreszentia Dietrich
Webbplats


SS-Oberstgruppenführer und Panzer-Generaloberst der Waffen-SS Joseph "Sepp" Dietrich, född 28 maj 1892, död 21 april 1966, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Han var befälhavare för Leibstandarte SS Adolf Hitler, som ursprungligen var Adolf Hitlers livvakt och under kriget blev en av Waffen-SS elitdivisioner. När Waffen-SS senare expanderade fick Dietrich befälet över I. SS Panzerkorps och slutligen 6. SS-Panzerarmee som han ledde till krigsslutet. Dietrich förlänades med briljanterna till sitt riddarkors.

Biografi

Första världskriget

Joseph "Sepp" Dietrich föddes i en mindre ort, Hawangen, nära Memmingen i södra Bayern, son till Pelagius Dietrich och hans fru Kreszentia. I sin ungdom arbetade han bland annat som slaktare och hotellbetjänt. Han anslöt sig 1911 till den tyska armén men en hästolycka avbröt den militära karriären. När det första världskriget bröt ut sökte han sig åter till armén. Han tjänstgjorde i ett fältartilleriregemente och sårades flera gånger. Bland annat fick han under ett fientligt kavallerianfall en lansstöt över ena ögat. I februari 1918 överfördes Dietrich det nya pansarvapnet. Under ett uppdrag gjorde Dietrich sig en legend och förlänades med det bayerskt militära hederskorset av tredje klassen. En tysk stridsvagn fastnade i leran i en granatgrop och det beslöts att stridsvagnen måste sprängas. Dietrich och ytterligare två man valdes ut till uppdraget. Under tung fientlig eld som bit för bit förvandlade stridsvagnen till skrot dök Dietrich in i den för att rädda en flaska snaps som fanns där inne. För sina insatser under kriget förlänades Dietrich bland annat med järnkorset.

Dietrich möter Hitler

Efter kriget fick Dietrich inte fortsätta i armén utan sökte till det paramilitära Landespolizei som han sedan lämnade till förmån för en frikår (Freikorps) och deltog aktivt i den verksamhet som genomfördes. Bland annat reste han i maj 1921 till övre Schlesien där han stred mot polska nationalister som ville lägga beslag på det rika industridistriktet. Dietrich försörjde sig samtidigt på diverse ströjobb. Bland annat på en bensinstation där han lärde känna Christian Weber, en av Adolf Hitlers första anhängare, och via honom träffade Hitler för första gången.

Den 8-9 november 1923 deltog Dietrich i Hitlers misslyckade kupp i München, den så kallade Ölkällarkuppen, men det är oklart vilken roll han spelade.

Hitlers livvakt

Hitlers födelsedag den 20 april 1937. Sepp Dietrich står till vänster på bilden och Heinrich Himmler till höger.

1928 blev Dietrich medlem nr 89 015 i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) och samma år blev han också medlem nr 1177 i SS och blev redan nästa år befälhavare över SS brigad i Bayern.Så småningom utvaldes Dietrich av Hitler att tillhöra hans personliga livvakter. Hitler och partiet kunde dock inte erbjuda någon lön och Dietrich fick dessutom bekosta sin uniform. Men tack vare sitt livvaktsjobb blev han nära förtrogen med Hitler som vid senare tillfällen ofta sagt att: "Dietrich är en av mina äldsta kamrater i kampen." Vid valet i september 1930 valdes Dietrich in i den tyska riksdagen.

Två månader efter NSDAP:s maktövertagande den 30 januari 1933 fick Dietrich i uppdrag att bilda en livvaktsgrupp bland pålitliga SS-män. I maj hade SS-Stabswache Berlin bildats, en enhet som senare skulle få namnet Leibstandarte SS Adolf Hitler. I samband med utrensningen av SA-medlemmar den 30 juni 1934 under de långa knivarnas natt ledde Dietrich en av exekutionsgrupperna. I samband med detta befordrades han av Hitler till SS-Obergruppenführer, motsvarande general i armén.

Militär enhet

Sepp Dietrich delar ut utmärkelser till soldater ur Leibstandarte efter fälttåget i väst 1940.

Dietrich lyckades 1934 efter få Leibstandarte klassificerat som en militär SS-enhet istället för en politisk. Militäriseringen av Leibstandarte ökade och Dietrich fortsatte leda förbandet trots att han saknade militär officers- och taktikutbildning. Han ledde det dåvarande regementet under fälttåget i Polen och senare i fälttåget i väst. Den bristade taktiska utbildningen märktes då Leibstandare gjorde våghalsiga anfall på ett sätt som ingen militärt skolad officer skulle gjort. Dietrich kunde dock se tillbaka på två framgångsrika fälttåg och dessutom förlänandes han som första soldat i Waffen-SS med riddarkorset då han trotsade givna haltorder för att driva bort några fientliga artilleriledare som ledde in artillerield på Leibstandartes ställningar.

Dietrich med grekiska officerare i samband med sexton grekiska divisioners kapitulation.

Leibstandarte fortsatte under Dietrichs ledning utmärka sig i fälttåget på Balkan. Dietrichs största triumf under fälttåget var när den grekiska generalen Tsolakoglu kapitulerade till honom med sina sexton divisioner.

Östfronten

Inför den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, blev Dietrich divisionsbefälhavare när hans Leibstandarte utökades till en division. Dietrich förlänades för sin divisions insatser på östfronten med eklöven till sitt riddarkors den 31 december 1941. Även denna gång var han den förste soldat ur Waffen-SS som fick denna utmärkelse.

Efter vila och omorganisation till en pansargrenadjärsdivision i Frankrike återvände Dietrich med sin division till östfronten i januari 1943. Han ledde divisionen under slaget om Charkov och förlänades den 16 mars med svärden till sitt riddarkors. Ytterligare en gång var han den förste soldat ur Waffen-SS som fick denna utmärkelse.

Kårbefäl

Medan Leibstandarte förberedde sig inför den kommande tyska sommaroffensiven, operation Zitadelle, lämnade Dietrich divisionen för att ta befälet över den blivande kåren I. SS Panzerkorps som skulle börja bildas i juli.

På våren 1944 fick Dietrich återigen befälet över Leibstandarte då divisionen underställdes hans kår. I. SS Panzerkorps befann sig nu i Frankrike i väntan på den allierade invasionen. Den 6 juni 1944 kom invasionen i Normandie och kårens förband utkämpade hårda strider. Dietrich själv förlänades den 6 augusti med briljanterna till sitt riddarkors (denna gång som andra soldat i Waffen-SS, efter Herbert-Otto Gille).

Pansararmésbefäl

Sepp Dietrich med soldater i januari 1945.

Den 9 augusti 1944 tog Dietrich för en månad befälet över 5. Panzerarmee. Senare blev han befälhavare för 6. Panzerarmee (som senare döptes om till 6. SS-Panzerarmee), en armé som han ledde under Ardenneroffensiven. I armén ingick I. SS Panzerkorps där Leibstandarte var en del. I början av 1945 förflyttades armén till östfronten där den skulle gå i bräschen i operation Frühlingserwachen, den tyska operation som syftade till att undsätta den ungerska huvudstaden Budapest och säkra de ungerska oljefälten. Operationen blev ett misslyckade och Dietrichs armé tvingades att retirera under hårt sovjetiskt tryck. När rapporterna om tillbakadragandet nådde Hitler blev han ursinnig och lär ha sagt: "Om vi förlorar kriget är det Dietrichs fel."[1] Hitler beordrade även att Leibstandarte och några andra Waffen-SS divisioner skulle avlägsna sina ärmelbindlar med divisionsnamnet för att han ansåg att de inte kämpat tillräckligt hårt. Att Dietrich reagerade kraftfullt på Hitlers förolämpande order är ett historiskt faktum, men vad Dietrich verkligen sade och gjorde är oklart och flera osanna anekdoter har spridits. Klart är dock att Dietrich inte skickade vidare Hitlers order till sina underlydande. [2]

Dietrich tvingades retirera västerut och försvarade den österrikiska huvudstaden Wien. I samband med krigsslutet kapitulerade han med sin armé till den amerikanske generalen George S. Pattons förband.

Sepp Dietrich som ledare

Sepp Dietrich saknade formell officersutbildning och generalstabsutbildning, trots det ledde han sitt förband på ett bra sätt, mycket tack vare kompetenta stabschefer. Dietrich hade förmåga att initiutivt läsa av slagfältet och anpassa sina motdrag till fiendens rörelser. Han hade sina soldaters förtroende och fiendens respekt.

I efterkrigslitteraturen har Dietrichs personlighet ofta diskuterats, och både positiva och negativa citat från personer i hans närhet har återupprepats. Dietrich var grovkorning och hade ofta ett kvickt och vulgärt språk. Han var mycket uppskattad av sina soldater och har beskrivits som en "fadersfigur som aldrig förlorat sin underbefälsattityd till soldaterna". Dietrich betraktades som hård men rättvis och ledde ett disciplinerat förband. Hermann Göring betraktade Dietrich som "pelaren som bar upp östfronten".

Några som har fällt mindre smickrande uttalanden om Dietrich är hans överordnande och generalskollegor. Som bland annat kritiserat hans strategiska sinne. En mer balanserad analys har en av Dietrichs stabschef (Ia) Rudolf Lehmann, gjort:

    Han var inget strategiskt geni, utan en ledare av högsta kaliber för soldater och människor. Han kunde inte använda sin gåva som general eller arméchef, vilket gjorde att resultatet inte blev lika bra. Hans styrka låg inte i att formulera perfekta taktiska bedömningar om en situation. Men han hade en särskild känsla för vilka platser som skulle bli avgörande och hur de kunde utnyttjas på bästa sätt.– Källa: Butler, Rupert. SS-Divisionen Leibstandarte. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2007. Sidan 168.

Efter kriget

I samband med krigsslutet kapitulerade han med sin armé till den amerikanske general George S. Patton, och han dömdes senare till livstids fängelse för krigsförbrytelser på grund av att ha beordrat avrättningar av allierade krigsfångar i Malmédy i Belgien. Tack vare vittnesmål till hans fördel från andra tyska officerare förkortades hans straff till 25 år.

Dietrich frigavs efter tio år men blev på nytt ställd inför rätta och blev den 14 maj 1957 dömd till 19 månaders fängelse för sin medverkan i de långa knivarnas natt 1934. Han släpptes den 2 februari 1958 på grund av hjärtfel och cirkulationsproblem. Han tillbringade återstoden av sitt liv till att ägna sig åt jakt och aktiviteter i HIAG, den tyska krigsveteranföreningen.

Joseph "Sepp" Dietrich avled av en hjärtattack i Ludwigsburg nära Stuttgart den 21 april 1966. Över 7 000 människor följde med i hans begravningståg.

Privatliv

Dietrich var gift två gånger. Med Barbara Betti Seidl samt Ursula Moninger-Brenner och fick tre söner.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Första världskriget

  • Järnkorset av andra klassen
  • Järnkorset av första klassen
  • Pansarmärke (Kampfwagen-Erinnerungsabzeichen)
  • Bayerskt militärt hederskors av tredje klassen
  • Österreichische Tapferkeitsmedaille (Österrikisk medalj för tapperhet)

NSDAP

Andra världskriget

Referenser

  1. Butler, Rupert. SS-Divisionen Leibstandarte. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2007. Sidan 150
  2. Butler, Rupert. SS-Divisionen Leibstandarte. Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek. 2007. Sidan 153-154

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget