Ölkällarkuppen

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
München under kuppförsöket
Odeonsplatz, München under kuppförsöket
SA-män griper statsråd

Ölkällarkuppen, ölhallskuppen (tyska Hitlerputsch), kallas det misslyckade kuppförsök som Adolf Hitler och NSDAP genomförde i München den 8-9 november 1923.

Under år 1923 gick nationalsocialismen starkt framåt i Tyskland och NSDAP i München blomstrade. Man utlyste 14 massmöten bara i München, och den bayerska regeringen utlyste undantagstillstånd och förbjöd Hitlers möten. I november hade partiet växt till 55 000 medlemmar, och man förfogade över 15 000 man stormtrupper med Ernst Röhm i spetsen, som då hade sagt upp sin militärpost.

Militären var i detta läget villig att genomföra en kupp och ge makten åt NSDAP. Hitler litade inte helt på dem, han misstänkte att de planerade en rojalistisk kupp och ville återinsätta ätten Wittelsbach i ledningen. Hitler ville förekomma dem.

Under ett möte 8 november när von Kahr höll tal sprang Hermann Göring in i salen med 25 brunskjortor, Adolf Hitler ställde sig på ett bord och sköt ett skott mot taket med en revolver, och ropade: "Den revolutionära revolutionen har börjat! Denna sal är besatt av sexhundra tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts, och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé- och poliskasernerna har besatts, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan".

I själva verket hade de sexhundra SA-männen bara en kulspruta i förhallen. Men bluffen funkade än så länge, folket stödde kuppen. Men under tiden kallades förstärkningar in från intilliggande regementen, bayerska statsregeringen flyttades till Regensburg, och von Kahr upplöste NSDAP. Kronprins Ruprecht vägrade stödja kuppen. På morgonen den nionde marscherade Hitler med 3 000 man in mot centrum. Vid Odeonsplatz öppnade polisen eld under en minut, vilken besvarades. Hitler föll, sexton nationalsocialister och fyra poliser dödades, Hermann Göring skadades svårt och försvann in i ett hus. Hitler kastade sig in i en bil och försvann. Två timmar senare kapitulerade Ernst Röhm och arresterades. Hermann Göring rymde över gränsen till Österrike, och Hitler arresterades den 11 november i Uffing. Hitler sa senare att han aldrig tänkt använda våld, att han var säker på att få stöd från polis och militär och ville göra kuppen med deras stöd.

Rättegången inleddes den 26 februari, 1924. Adolf Hitler hade dock blivit hjälte eftersom han under den 24 dagar långa rättegången (och lika många dagar i tyska tidningarnas förstasidor) uppfattades som martyr för fredsälskande krafter som förrått Tyskland efter år 1918. Anklagelsen för förräderi motiverade han som en handling av fosterlandskärlek. Publiken applåderade. Utländska korrespondenter gjorde honom internationellt känd. Han dömdes till det mildaste straffet, fem års fängelse.

Han behandlades i fängelset i Landsberg 8 mil väster om München som en hedersgäst, höll politiska möten med de andra 40 bestraffade nationalsocialisterna och skrev där boken Mein Kampf. Hans fängelsetid kom att bli en politisk triumf. NSDAP som förbjöds, föll sönder utan honom, vilket passade honom utmärkt eftersom ingen kunde hota hans ledarposition när han kom ut. Han avsade sig formellt ordförandeposten i partiet för att blidka myndigheterna.

Det enda som oroade honom var Ernst Röhms triumfer att samla fler SA-medlemmar, han fick snart ihop en armé på 30 000 man, vilket hotade Hitlers (förtida) frigivning. Trots åklagarens protester och polisens försök att få honom utvisad ur Bayern frigavs Hitler mindre än nio månader efteråt, och han återupptog genast kampen mot republiken och mot andra ledare i partiet. Sålunda fick han Ernst Röhm att avsäga sig ledarskapet för SA. Hermann Göring var borta. Hitler var åter ensam ledare, Führer.

Hans första tal i februari 1925 samlade 4 000 åhörare, och han grundade partiet på nytt ett år senare, nu med oinskränkt makt. Och i stället för att med kupp ta makten var nu hans påstådda mål att lyckas demokratiskt: "Om det tar längre tid att rösta bort dem än att skjuta bort dem, så är resultatet i alla fall garanterat av deras egen konstitution. Varje laglig process är långsam. Förr eller senare skall vi ha majoriteten - och sedan Tyskland."

Se även


Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur svenskspråkiga Wikipedia, och artikeln är därför licensierad under GFDL. Originalartikeln återfinns här och dess historik här.
Svastika-symbol.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Tredje riket
Personliga verktyg
På andra språk