Otto Skorzeny

Från Metapedia
(Omdirigerad från Operation Eiche)
Hoppa till: navigering, sök

Otto Skorzeny

Otto Skorzeny.png
SS-Standartenführer Otto Skorzeny
Personlig Information
Namn
Otto Skorzeny
Land
Flag of Austria.svg.png Österrike
Född
12 juni, 1908, Wien, Österrike
Avliden
5 juli, 1975, Madrid, Spanien
Militärtjänst
Tjänst
{{{tjänst}}}
Enhet
Flag of the Schutzstaffel.svg.png Waffen-SS
Grad
SS-Standartenführer
Utmärkelser
Riddarkorset med eklöv
Övrigt
Utbildning
Ingenjör
Gemål
{{{gemål}}}
Barn
{{{barn}}}
Föräldrar
{{{föräldrar}}}
Webbplats
{{{webbplats}}}

SS-Standartenführer Otto Skorzeny, född 12 juni 1908 i Wien, Österrike och avliden den 5 juli 1975 i Madrid i Spanien. Han var en officer inom Waffen-SS under andra världskriget. Hans utseendemässigt mest kännetecknande drag var de två stora ärr i ansiktet han ådragit sig i fäktningsdueller.

Skorzeny ansågs vid en tidpunkt vara "den farligaste mannen i Europa" av de allierade. Skorzeny ansvarade för fritagningen av Benito Mussolini från en bergsort i Italien, kidnappningen av den ungerska regenten Miklos Horthys son, och för att under julfirandet 1944 ha tvingat Dwight D. Eisenhower att stanna kvar i sitt högkvarter i Versailles inför rädslan att bli mördad.

Vid krigsslutet kapitulerade Skorzeny och fängslades. En allierad krigstribunal gjorde misslyckade försök med att fälla honom för krigsförbrytelser och efter tre år i fångenskap lyckades Skorzeny fly. Under sina senare år hann han bland annat med att vara rådgivare åt presidenter, grundare av hemliga nätverk och att förmedla sin militära kunskap vidare.

Biografi

Uppväxt och tidig vuxenålder

Otto Skorzeny växte upp i en medelklassfamilj som hade militärtjänstgöring i släkten. Förutom sitt tyska modersmål talade han även franska och engelska.[1] Han utbildade sig till ingenjör på universitetet i Wien och gick med i NSDAP under 1920-talet och SS 1938.

Han var en erkänt duktig fäktare och gick tretton strider under sin tid på universitetet. Under den tionde duellen så fick han ett karakteristiskt mensurärr (på tyska "Schmiss") på hakan.

Östfronten

Vid tidpunkten för invasionen av Polen, 1939, arbetade Skorzeny som civilingenjör. Strax därefter anmälde han sig som frivillig för tjänstgöring i Luftwaffe, men nekades på grund av sin höga ålder. Istället anslöt han sig som en officerskadett till Hitlers livvaktsregemente, Leibstandarte SS Adolf Hitler, men förflyttades snart till SS-Standarte Germania.

1940 drog Skorzeny nytta av sina ingenjörskunskaper och lyckades imponera på sina överordande genom att konstruera ramper för att frakta ombord pansarfordon på fartyg. Han deltog i fälttåget i väst 1940, och fälttåget på Balkan våren 1941 där han uppmärksammades när han fick en stor styrka jugoslaver att kapitulera. Efter händelsen befordrades han till Obersturmführer (motsvarande löjtnant) i Waffen-SS.

Skorzeny slogs sedan med sitt regemente Germania som var en del av SS-Division "Reich" i Ryssland under många strider. I oktober 1941 hade han befälet över en "teknisk avdelning" inom de tyska styrkorna, vars uppdrag var att erövra, för kommunistregimen, viktiga byggnader i Moskva innan de hann förstöras. Uppdraget skrotades dock eftersom tyskarna misslyckades med att erövra den sovjetiska huvudstaden.[2]

Specialenhet SS Friedenthal

Fram till 1943 ansåg den tyska armén att man inte behövde ha särskilda enheter för okonventionell, särskild krigföring djupt bakom fiendens linjer. Tyskland hade en stor armé, den bästa i världen på den tiden, och den var inte begränsad av politiska, diplomatiska eller moraliska betänkligheter. Under dessa år behövde Adolf Hitler inte begränsa sig till att skicka kommandosoldater till grannländerna. Han skickade helt enkelt sin armé för att invadera och ockupera dem. För militär verksamhet bakom fiendens linjer under dessa invasioner, var det två typer av enheter som används, mest för att erövra centrala mål med hjälp av överraskningsmomentet, och sedan tillfälligt hålla dem tills man undsätts av de framryckande stora tyska invasionsstyrkorna. Dessa enheter var elitförband såsom tyska fallskärmsjägare, och Brandenburgeregementet i det tyska Abwehr (militära underrättelsetjänsten), som använde soldater som pratade främmande språk flytande och bar fiendens uniform för att uppnå ett överraskningsmoment.

Men som Skorzeny hävdade var detta inte längre tillräckligt för Tyskland. Kriget började gå Tyskland emot, som inte längre snabbt kunde invadera och ockupera fiendens områden, och detta ledde till slut fram till ett behov av att ha en verklig bakom-fiendens-linjer militär enhet, en enhet som kan verka på lång sikt, sabotage mestadels, djupt bakom fiendens linjer.

Skorzeny år 1943

Eftersom okonventionell krigföring djupt bakom fiendens linjer ansågs vara en militär utvidgning av spionage och sabotageverksamhet som utförs av spioner, skulle den nya enheten arbeta under Ausland-SD (utrikes säkerhetsavdelningen), den utländska spionagegrenen av RSHA, den stora säkerhetsorganisationen i det nationalsocialistiska SS som inkluderade Gestapo (säkerhetspolisen), SD (inre säkerhet), Ausland-SD (utlandsspionaget), brottsutredningar, och insatsgruppernas dödspatruller som ansvarade för massmord på hela befolkningsgrupper i de ockuperade länderna, inklusive judar, kommunister, intelligentian, och andra som ansågs vara ett möjligt hot mot den tyska ockupationen.

Enkelt uttryckt, den nya kommandoenheten som inrättades på Friedenthal, skulle tillhöra den militära grenen av SS (Waffen SS) och att ge sina militära tjänster till spionagegrenen av SS (Ausland-SD) i uppgifter som kräver omfattande militärt sabotage eller attackkapacitet, som är större än den begränsade kapaciteten hos en enda person eller ett mindre team av spioner. Så i början av 1943 letade SS efter den rätta mannen, bland dess tjänstemän, att leda denna nya typ av särskild enhet. De ville ha en person med en kombination av ledarskap, ett gott omdöme i känsliga situationer, stridserfarenhet, teknisk kompetens och fanatisk nationalsocialistisk lojalitet.

Skorzenys namn hade tydligen föreslagits av ingen annan än Ernst Kaltenbrunner, tidigare chef för det österrikiska SS, som under 1943 var den nya chefen för RSHA, efter sin föregångare, Reinhard Heydrich, som hade mördats av brittisk-stödda tjeckiska patrioter.

Kaltenbrunner kände Skorzeny från före kriget i Wien, och han måste ha minns hur Skorzeny, den nationalsocialistiska ingenjören, visat ovanligt gott omdöme och ledarskap för att rädda den österrikiska presidenten från hans skjutglada SS-män den natten 1938 och sedan 1943 var Skorzeny redan en dekorerad Waffen-SS-officer med full stridsutbildning och stridserfarenhet, en man som visade både mod i strid och med stor entusiasm, och var en fanatiskt lojal nationalsocialist, och en man som berättade för alla som lyssnade att Tyskland behövde skapa okonventionella krigföringsenheter, visste Kaltenbrunner att även om den 35 år gamla Skorzeny bara var löjtnant, så hade han funnit den man han sökte.

Skorzeny började träna sina män för sin avsedda speciella uppdrag, vid upprepade tillfällen talade han om för dem att de i sin speciella typ av krigföring bakom fiendens linjer skulle vara sparsamma med skjutandet, detta skulle vara deras viktigaste riktlinje. Han avsåg att införa det som riktlinje vid framtida insatser genom att "springa framför mina män och inte avfyra mitt eget vapen".

Männen togs från det bästa av det bästa från rikets olika militära enheter. Varje medlem förväntades ha en grundläggande kunskap av skjutvapen, sprängmedel och artilleri. De skulle också veta hur man hanterar bilar, motorcyklar, vattenfarkoster, och lokomotiv. De var tvungna att vara skickliga simmare och kunna hoppa fallskärm från flygplan. Många var också utbildade i främmande språk som engelska, italienska, ryska och persiska. Skorzeny, för egen del, studerade metoder som fanns i erövrade brittiska kommandotruppdokument, och lärde sig ännu mer från tillfångatagna brittiska kommandosoldater som var villiga att byta sida. Han deltog också en kurs om spioneri undervisad av en Abwehr (arméns säkerhetstjänst) tjänsteman.

Jagdverbände 502 första uppdrag, "Operation Francois" ägde rum sommaren 1943. Gruppen landade med fallskärm i Iran, där de tog kontakt med upproriska bergsstammar. Dessa upproriska styrkor användes för att sabotera amerikanska och brittiska leveranser av materiel på väg till Sovjetunionen. Men inom några månader, avtog intresset bland de upproriska stammarna. Skorzeny, som stannade kvar för att utbilda fler rekryter, beskrev Operation Francois som "ett misslyckande" främst på grund av otillräckliga förstärkningar och förnödenheter som behövs för uppdraget."

Även om Jagdverbände 502 hade fått en skakig start, låg större saker i görningen. Medan hans kommandosoldater genomförde Operation Francois i Iran, var Skorzeny förpliktigad att framträda inför Führern själv.

Operationer

Operation Francois

Huvudartikel: Operation Francois

Samordning av partisanoperationer i Iran sommaren 1943 i syfte att hindra att förnödenheter skeppades till Sovjetunionen.

Operation Eiche

Skorzeny med den fritagna Mussolini den 12 september 1943

I juli 1943 valdes han personligen ut av Hitler bland sex tyska flygvapen och tyska arméns specialagenter att leda operationen för att rädda Italiens diktator Benito Mussolini, som hade störtats och fängslats av den italienska regeringen.

Nästan två månaders katt-och-råtta lek följde varpå italienarna flyttade Mussolini från plats till plats för att hindra alla försök till räddning. Det förekom ett misslyckat försök att rädda Mussolini den 27 juli 1943. Ju-52 besättningen som var ombord sköts ner på området runt Prática di Mare. Otto Skorzeny och hans besättning lyckades hoppa ur planet, med undantag för en ung Oberjäger. Av okänd anledning, kunde han inte komma ur planet. Han omkom i kraschen och är nu begravd på krigskyrkogården i Pomezia. Mussolini hölls först i en villa på La Maddalena, nära Sardinien. Skorzeny lyckades smuggla ett italiensktalande kommando på ön, och några dagar senare fick han bekräftat att Mussolini var i villan. Skorzeny flög sedan över i en Heinkel He 111 för att ta flygbilder av platsen. Planet sköts ner av de allierades soldater och kraschlandade i havet, men Skorzeny och besättningen räddades av en italiensk jagare. Mussolini flyttades strax efter.

Information om Mussolinis nya tillhåll och dess topografiska läge säkrades slutligen genom Herbert Kappler. Kappler rapporterade att Mussolini hölls på Campo Imperatore Hotel på toppen av Gran Sasso berget, och kunde endast nås via linbana från dalen nedanför. Skorzeny flög åter över Gran Sasso och tog bilder av platsen med en handhållen kamera. En angreppsplan formulerades av general Kurt Student, Harald Mors (en bataljonschef för fallskärmsjägarna) och Skorzeny.

Den 12 september genomfördes Operation Ek (Unternehmen Eiche), helt enligt plan. Mussolini räddades utan att avfyra ett enda skott. Flygandes i ett Storch flygplan, eskorterade Skorzeny Mussolini till Rom och senare till Berlin. Bedriften gav Skorzeny berömmelse, befordran till major och förlänade honom Riddarkorset av Järnkorset.

Mussolini skapade senare en ny fascistisk regim i norra Italien, den italienska sociala republiken (Repubblica Sociale Italiana).

Operation Long Jump

"Operation längdhopp" var kodnamnet på den misslyckade planen att mörda de "Big Three" (Josef Stalin, Winston Churchill och Franklin D. Roosevelt) vid Teheran-konferensen i Iran 1943. Planen godkändes av Hitler och leddes av Ernst Kaltenbrunner. Tyska underrättelsetjänsten hade fått kännedom om tid och plats för konferensen till mitten av oktober 1943, efter att ha knäckt den amerikanska marinens kod. Otto Skorzeny, som mannen som alltid tycktes ha turen med sig, valdes av Kaltenbrunner att leda uppdraget.

Den sovjetiska underrättelsetjänsten blev först medveten om planen när den legendariska sovjetiska spionen Nikolai Kuznetsov fick SS Sturmbannfürer Hans Ulrich von Ortel att berätta om planen när han var berusad. Sex tyska radiooperatörer fälldes med fallskärm och begav sig till Teheran, men hittades sedan av sovjetiska agenter som leddes av Gevork Vartanian (rysk underrättelseagent). En av tyskarna insåg att de var under övervakning och planen avblåstes, Skorzeny själv ansåg att underrättelserna som kom från Teheran var otillräckliga och trodde inte den komplexa planen skulle kunna ha fungerat.

20 juli attentatet mot Hitler

Huvudartikel: 20 juli attentatet

Den 20 juli 1944 var Skorzeny i Berlin när attentatet mot Hitler skedde. Antinazistiska tyska officerare försökte att ta kontroll över Tysklands beslutscentran innan Hitler återhämtat sig från sina skador. Skorzeny hjälpte till att kväsa upproret, och spenderade 36 timmar i Wehrmachts kommandocentral innan han blev avlöst. Han kom till Bendlerstrasses kontor en halvtimme efter att Claus von Stauffenberg och de andra blivit avrättade.

Operation Panzerfaust

Huvudartikel: Operation Panzerfaust

I oktober 1944 skickade Hitler Skorzeny till Ungern efter att ha fått höra att Ungerns regent, amiral Miklós Horthy, inlett hemliga förhandlingar med den röda armén. Överlämnandet av Ungern skulle ha skurit av en miljon tyska trupper som fortfarande kämpade på Balkanhalvön. Skorzeny, i en vågad kupp med kodnamnet Operation Panzerfaust, kidnappade Horthys son Miklós Horthy Jr. och tvingade därefter hans far att avgå som statschef. En pro-nazistisk regering under diktatorn Ferenc Szálasi blev sedan installerad i Ungern. I april 1945 efter att de tyska och ungerska styrkorna redan hade försvunnit från Ungern, fortsatte Szálasi och hans Pilkorsrörelse-baserade styrkor kampen i Österrike och Slovakien. Framgången för operationen gav Skorzeny hans befordran till Obersturmbannführer.

Operation Greif och Eisenhower

Huvudartikel: Operation Greif
Skorzeny i Pommern, februari 1945

Som en del av den tyska Ardenneroffensiven i slutet av 1944 hade Skorzenys engelsktalande trupper fått i uppdrag att infiltrera de allierades linjer iklädda amerikanska uniformer för att skapa förvirring och för att stödja det tyska angreppet. För uppdraget var Skorzeny chef för en sammansatt enhet, den 150. SS-Panzerbrigade.

Som planerat av Skorzeny, ingick ungefär två dussin tyska soldater i Operation Greif, de flesta i beslagtagna amerikanska jeepar och klädda som amerikanska soldater, som skulle tränga bakom de amerikanska linjerna tidigt i Ardenneroffensiven och orsaka oordning och förvirring bakom de allierades linjer. En handfull av hans män togs till fånga och spred ett rykte att Skorzeny personligen ledde en räd mot Paris för att döda eller fånga general Dwight D. Eisenhower, som inte var road av att behöva tillbringa julen 1944 isolerad av säkerhetsskäl.[3] Eisenhower hämnades genom att anordna en omfattande människojakt på Skorzeny, med "Efterlyst"-affischer distribuerade i de allierade territorierna med en detaljerad beskrivning och ett fotografi.

Skorzeny tillbringade januari och februari 1945 med befälet över reguljära trupper i försvaret av de tyska provinserna Ostpreussen och Pommern, som en ställföreträdande general. Stridandes vid Schwedt vid floden Oder, fick han order att spränga en bro på Rhen vid Remagen. Hans grodmän försökte men misslyckades. För sina insatser i öst, främst för försvaret av Frankfurt, tilldelade Hitler honom en av Tysklands högsta militära utmärkelser, eklöven till hans Riddarkors. Han skickades sedan på en inspektionstur längs den snabbt förvärrade östfronten.

Efter kriget

Skorzeny väntades i en cell som vittne vid Nürembergrättegångarna 24 november 1945

Han hölls som krigsfånge i över två år innan han åtalades som krigsförbrytare i Dachau, 1947, för påstådda brott mot krigets lagar under Ardenneroffensiven. Han och tjänstemän från 150:e pansarbrigaden åtalades för att otillbörligt iklätt sig amerikanska uniformer för att infiltrera de amerikansk linjerna. Skorzeny ställdes inför en amerikansk militärdomstol i Dachau den 18 augusti 1947. Han och nio andra officerare vid 150:e SS pansarbrigaden skulle delges anklagelser om felaktig användning av militära insignier, stöld av amerikanska uniformer, och stöld av Röda korsets paket från krigsfångar. Rättegången varade i över tre veckor. Åtalet för att ha stulit Röda korsets paket ströks i brist på bevis. Skorzeny medgav att han beordrat sina män att bära amerikanska uniformer. På den sista dagen av rättegången, den 9 september, vittnade en amerikansk officerare, mottagare av militära korset och Croix de Guerre, en före detta allierad specialagent, till att han hade burit tysk uniform bakom fiendens linjer. Rätten insåg att en dom mot Skorzeny kunde utsätta deras egen agent för samma åtal, och man friade därför de tio åtalade, man drog skillnaden med att använda uniformen i strid eller för andra ändamål, inbegripet bedrägeri. De kunde inte bevisa att Skorzeny hade gett någon order att verkligen strida i USA-uniform.

Skorzeny tillbringade också tid i Egypten. År 1952 hade landet tagits över av general Mohammed Naguib. Skorzeny skickades till Egypten kommande år av General Reinhard Gehlen, som nu arbetade för CIA för att agera som Naguibs militära rådgivare. Skorzeny rekryterade en styrka som bestod av före detta SS-officerare för att utbilda den egyptiska armén. Bland dessa nationalister fanns SS-generalen Wilhelm Farmbacher, pansargeneral Oskar Munzel, Leopold Gleim, chef för Hitlers personliga livvakt, och Joachim Daemling, tidigare chef för Gestapo i Düsseldorf, anslöt sig till Skorzeny i Egypten. Förutom utbildning för armén, utbildade Skorzeny också arabiska frivilliga i militärtaktik för eventuell användning mot brittiska trupper stationerade vid Suezkanalen. Flera palestinska flyktingar fick också kommandotrupp träning, och Skorzeny planerade även räder mot Israel från Gazaremsan 1953-1954. En av dessa palestinier var Yassir Arafat.

År 1959 köpte han en gård på Kildare i Irland där han tillbringade en del tid.[4]

Skorzeny var en av grundarna till nätverket ODESSA och den hemliga organisationen Die Spinne som hjälpte upp till 600 före detta SS-män att fly till Spanien, Argentina, Paraguay och andra länder. Han var även militär- och säkerhetsrådgivare till Egyptens president Abdel Nasser och Argentinas ledare Juan Péron. Han startade i Madrid, Spanien en konstruktionsfirma som gick bra. Han dog som mångmiljonär i Madrid 1975.

Slutet

År 1970 upptäcktes en cancertumör på Skorzenys ryggrad. Två tumörer avlägsnades i Hamburg, men operationen lämnade honom förlamad från midjan och nedåt. Han svor på att kunna gå igen. Han tillbringade många timmar med sjukträning, och efter sex månader var han tillbaka på fötter. De följande åren var tuffa för Skorzeny, som förstod att slutet närmade sig.

Otto Skorzeny dog slutligen av lungcancer den 5 juli 1975 i Madrid vid 67 års ålder. Han kremerades och fördes till Wien och blev begravd på släkten Skorzenys gård i Döblinger Friedhof.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Bibliografi

  • Geheimkommando Skorzeny (1950) – Skorzenys memoarer
    • Hemliga uppdrag, Saxon & Lindström (1952) – svenska upplagan

Referenser

  1. http://www.freebase.com/view/en/otto_skorzeny Freebase.com: Otto Skorzeny
  2. Nagorski, Andrew (2007). The Greatest Battle: Stalin, Hitler, and the Desperate Struggle for Moscow That Changed the Course of World War II. Simon & Schuster. pp. 202. ISBN 0743281101.
  3. Telegraph: Revealed: Farce of plot to kidnap Eisenhower
  4. BBC News: How did Hitler's scar-faced henchman become an Irish farmer?

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget