Reinhard Heydrich
SS-Obergruppenführer Reinhard Tristan Eugen Heydrich född den 7 mars 1904 i Halle an der Saale, Tyskland, avliden 4 juni 1942 i Prag, dåvarande Tjeckoslovakien, var General der Polizei, chef för det tyska rikets säkerhet (inklusive Gestapo, SD och Kripo; kriminalpolisen) han var även ställföreträdande riksprotektor för Böhmen och Mähren. När nationalsocialisterna flyttade huvudkontoret i Interpol till Berlin år 1942, utnämndes han och tjänstgjorde som president i det internationella brottsbekämpande organet.
Heydrich var även ordförande för Wannseekonferensen i januari 1942, där man diskuterade hur man skulle handskas med judarna i de tyskockuperade territorierna.
Innehåll
Uppväxt
Reinhard Heydrich föddes den 7 mars, 1904, i en katolsk familj i staden Halle. Han var det andra av tre barn, hans far Bruno var sångare och extraknäckte som kompositör, och hans mor Elizabeth kom ifrån en välbeställd musikalisk familj. Hans två förnamn var patriotiska musikaliska referenser: "Reinhard" från en av sin fars operor, från en del som kallades "Reinhards Crime". Hans första mellannamn, kommer från "Tristan" av Richard Wagners opera Tristan och Isolde. Familjen Heydrich bestämde att Reinhard skulle ha en musikalisk karriär och lärde honom att spela fiol, en färdighet han behöll resten av livet. Hans far var en tysk nationalist som ingjöt patriotiska tankar i huvudet på sina tre barn. Heydrich hushåll och uppfostran var mycket strikt och barnen straffades om de gjort något dåligt. Som ungdom utmanade Heydrich hans yngre bror, Heinz, på fäktningsdueller, och blev därigenom en god fäktare. Heydrich var mycket intelligent och han utmärkte sig i sitt skolarbete på Reform-Realgymnasium. Han var också en begåvad idrottsman och han blev en duktig simmare och fäktare.
När första världskriget bröt ut 1914, var den 10-åriga Heydrich för ung för att göra militärtjänst. Han gick med i en av frikårerna som fanns i Tyskland på den tiden, en högervriden paramilitär grupp som starkt motsatte sig kommunisterna. Han gick också Deutschvölkischer Schutz und Trutzbund, (”Den Tyska nationella skyddslegionen), en antisemitisk organisation. År 1918 slutade kriget med Tysklands nederlag. På grund av de hårda villkoren i Versaillesfreden, spreds inflationen i Tyskland och många familjer - inklusive Heydrichs - förlorade sina livs besparingar.
1922 gick han med i marinen, för att dra nytta av den fria utbildningen och garantipensionen som erbjöds. Han blev marinkadett på Tysklands främsta flottbas i Kiel. År 1926, avancerade han till graden marinlöjtnant och blev utsedd till signalofficer på slagskeppet Schleswig Holstein.
Heydrich blev med tiden en ökänd kvinnokarl, med otaliga affärer. En natt 1930, besökte han en roddklubbsbal och träffade en ung kvinna som hette Lina von Osten. De två blev kära och snart förlovade de sig. En före detta älskarinna, dotter till en varvdirektör, blev rasande för att Heydrich skulle gifta sig med en annan kvinna, och hon klagade hos sin far, en vän till amiral Erich Raeder, då befälhavare för flottans operativa verksamhet. Ett formellt klagomål lämnades in mot Heydrich för ärekränkning av den unga kvinnan. Han anklagades för "ett beteende opassande för en officer och gentleman" och en utredning följde. Heydrich kallades till domstol och han bedyrade sin oskuld, och anklagade kvinnan för lögn. Även fast han var arbetsbefriad krävde officerarna att han skulle stämplas för ett "opassande beteende för en sjöofficer". I april 1931 dömde Raeder Heydrich till "uppsägning på grund av oegentligheter." Han avskedades 1931. Heydrich var förtvivlad, men han var fortfarande förlovad med Lina von Osten. Han fann sig nu utan några utsikter till karriär.
Karriär
År 1931 började Heinrich Himmler att inrätta en underrättelsedivision inom SS. På inrådan av sin medarbetare Karl von Eberstein, som var en vän till Lina von Osten, intervjuade Himmler Heydrich. En allmän version är att Himmler lät genomföra en intervju med Heydrich och blev omedelbart imponerad av den unge mannen, och anställde honom direkt. Hans lön var 180 riksmark per månad. Därvid rekryterade Himmler även Heydrich till nationalsocialisterna. Han skulle senare få en Totenkopfring av Himmler, för sin tjänst.
Heydrich fick till uppgift att skapa en underrättelseverksamhetsorganisation som senare skulle bli känt som Sicherheitsdienst (SD), säkerhetstjänsten. Denna organisation samlade in uppgifter om medborgare som gjorde motstånd mot nationalsocialismen och uppfattades som ett hot mot NSDAP. När det började sin verksamhet, styrdes organisationen från ett litet kontor, med en skrivmaskin. Men under Heydrich kontroll, växte organisationen till ett omfattande nätverk av informatörer, hantlangare och informationskällor, med filer på alla av intresse, inte bara upproriska element, utan även nationalsocialismens medlemmar och ledare.
I hela sitt liv, skulle Heydrich vara känd för sin hänsynslösa, kyliga personlighet. Även bland sina kollegor var han mer fruktad än omtyckt. Enligt Callum MacDonalds bok ”Mordet på SS Obergruppenführer Reinhard Heydrich”, sade Heydrichs skyddsling Walter Schellenberg att Heydrich hade "en oerhört skarp uppfattning om de moraliska, mänskliga, professionella och politiska svagheterna hos andra.” Hans ovanligt skarpa intellekt jämfördes med de ständigt vaksamma instinkterna hos ett rovdjur. Han var övermänskligt ambitiös. Det var som om han, i en flock med grymma vargar, alltid måste visa sig starkast och ta ledningen. En annan nationalsocialist, Wilhelm Hoettl, sade att sanning och godhet inte hade någon inneboende betydelse för honom, de var enbart instrument som skulle användas för att få mer och mer makt. Att diskutera huruvida eventuella åtgärder var moraliskt riktiga verkade så dumt för honom att det verkligen var en fråga som han aldrig ställt sig själv.
SA krossas
Den 20 april 1934, beslöt Hermann Göring och Himmler att lägga sina meningsskiljaktigheter åt sidan (till stor del på grund av deras gemensamma motvilja och växande fruktan för SturmAbteilung (SA)). Göring överförde full bestämmanderätt över Gestapo till Himmler, som också utsågs till chef för alla tyska polismyndigheter utanför Preussen. Himmler utnämnde den 22 april, 1934 Heydrich till chef för Gestapo. Med Gestapo under deras kontroll, gjorde de två männen en plan för dess användning tillsammans med SS för att krossa SA.
Heydrich fick sina män att plantera falska "bevis" för att SA ledaren Ernst Röhm planerade att störta Hitler. Himmler satte press på Hitler att rensa ut Röhm och de ledande medlemmarna i SA. Samtidigt upprättade Heydrich, Himmler, Göring och Lutze (under Hitlers ledning) listor över de som borde avrättas, man började med sju topprankade SA tjänstemän och slutade med många fler. Den 30 juni 1934 koordinerade SS och Gestapo massarresteringar som fortsatte under hela helgen. Röhm sköts (utan rättegång) tillsammans med ledningen för SA. Denna nationalsocialistiska utrensning blev känd som De långa knivarnas natt.
Med SA ur vägen, började Heydrich utveckla Gestapo till ett instrument för fruktan. Han förbättrade indexeringen av sitt kortsystem. Eftersom han skapade flera kategorier av gärningsmän var korten nu färgkodade. Gestapo hade befogenhet att arrestera medborgare på blotta misstanken att de skulle begå ett brott, och definitionen av ett brott var enligt eget tycke, Hitler sade själv om byrån att ”alla medel, även om de inte överensstämmer med gällande lagar och prejudikat, är tillåtna om de tjänar Führerns önskemål." Folk började försvinna i hela Tyskland, för att aldrig ses igen. Vid en senare tidpunkt, skulle deras familjer få en urna innehållande askan av den försvunne. Under Himmler och Heydrich, blev Tyskland en polisstat. Dessutom hade Himmler varit med om att utveckla sin idé om en egen "germansk religion" och ville att SS-medlemmarna skulle lämna kyrkan. Under våren 1936 lämnade Heydrich den katolska kyrkan. Hans hustru, Lina, hade redan lämnat kyrkan året innan. Heydrich kände att han inte längre kunde vara medlem, utan kom att betrakta kyrkans politiska makt (och inflytande) som en fara för staten.
Riksprotektor för Böhmen och Mähren
Den 27 september 1941 utsågs Heydrich till Stellvertretender Reichsprotektor i protektoratet Böhmen-Mähren (den del av Tjeckoslovakien som införlivades i riket den 15 mars 1939) och tog den verkställande makten i territoriet, eftersom Hitler kände att hans företrädare Konstantin von Neurath, inte var tillräckligt hård nog. (Neurath behöll titeln Protektor till den 20 augusti 1943). Heydrich kom till Prag för att återställa produktionskvoterna.
Som guvernör i Böhmen och Mähren, tillämpade Heydrich "morot och piska" taktiken. Den svarta marknaden undertrycktes, matransoner och pensioner höjdes, och arbetslöshetsförsäkring infördes för första gången. Personer som tillhörde motståndsrörelsen eller den svarta marknaden torterades eller avrättades. Enligt Heydrich, var förhållandena i Prag och resten av de tjeckiska områdena relativt fredliga och industriproduktionen ökade. Tack vare sin framgång i Prag, tänkte Hitler göra Heydrich till guvernör i Paris.
Heydrich var i alla avseenden, militär diktator för Böhmen och Mähren; förändringar i regeringens struktur gjorde president Emil Hácha och hans kabinett i stort sett maktlösa. Han körde ofta ensam i en bil med ett öppet tak - ett sätt att visa sitt förtroende för ockupationsmakten och för effektiviteten i hans regering. Något som senare skulle bli hans olycka.
Wannseekonferensen
- Huvudartikel: Wannseekonferensen
Den 20 januari, 1942 samlades Heydrich som var ordförande, Adolf Eichmann och sammanlagt 15 höga officerare och tjänstemän i en villa i Berlinförorten Wannsee. I motsats till vad många tror var detta inget möte där man bestämde den ”slutgiltiga lösningen” för judarna. Judarnas öde var redan bestämt långt innan, utan detta var endast ett möte för att koordinera de olika delarna i den tyska byråkratin och administrationen om hur man bäst skulle allokera resurser för att hantera ”judefrågan”.
Hermann Görings direktiv den 31 juli 1941
Ett brev daterat den 31 juli 1941 från Hermann Göring till Heydrich anses utgöra bevismaterial för Förintelsen och ett systematiskt, planerat och industriellt mord på sex miljoner judar. Göring ger order om att vidtaga åtgärder för utförandet av Den Slutgiltiga Lösningen genom Auswanderung och Evakuierung, på svenska ungefär Emigration respektive Evakuering.
Heydrich använder själv det tyska ordet evakuiert i ett brev till diplomaten Martin Luther, daterat den 26 februari 1942.
Mordet i Prag
I London, planerade den tjeckiska exilregeringen (Prozatímní státní zřízení) att mörda Heydrich. Två män, specialutbildade av brittiska SOE eller Special Operations Executive, Jan Kubiš och Jozef Gabčík valdes ut för uppgiften. Efter att ha fått utbildning från de brittiska myndigheterna återvände de i december, genom att hoppa fallskärm från en Halifax från 138 flygskvadronen ur RAF.
Den 27 maj 1942, skulle Heydrich delta i ett möte med Hitler i Berlin. Heydrich skulle behöva korsa ett avsnitt där Dresden-Prag vägen gick samman med en väg som leder till Trojabron. Korsningen var en perfekt plats för attacken eftersom Heydrich bil måste sakta ner för att kunna ta kurvan. Attacken var därför planerad till 27 maj. När bilen saktade in för att ta hårnålskurvan, tog Gabčík sikte med sin Sten kulsprutepistol, men den fick eldavbrott. Just då, i stället för att beordra sin förare att skynda iväg, beordrade Heydrich hans bil att stanna i ett försök att ta sig an de två angriparna. Kubiš kastade omedelbart granaten (en ombyggd stridsvagnsmina) mot Heydrichs fordon som exploderade varpå Heydrich föll ihop. Han dog drygt en vecka senare på grund av att tagel från bilens säte hade följt med splittret in i Heydrich mjälte, varvid han ådrog sig blodförgiftning. En enorm statsbegravning hölls för Heydrich med tusentals sörjande. Hans grav skändades och förstördes av sovjetiska styrkor efter andra världskrigets slut.
Tjänstegrader inom SS
- SS-Mann: 14 juli, 1931
- SS-Scharführer: 10 augusti, 1931
- SS-Hauptsturmführer: 1 december, 1931
- SS-Sturmbannführer: 25 december, 1931
- SS-Standartenführer: 29 juli, 1932
- SS-Oberführer: 21 mars, 1933
- SS-Brigadeführer: 9 november, 1933
- SS-Gruppenführer: 30 juni, 1934
- SS-Obergruppenführer och General der Polizei: 27 september, 1941
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
