Gestapo
Gestapo var den politiska polisen i nationalsocialismens Tyskland. Själva namnet kom från den officiella förkortningen av "Geheimes Staatspolizei-Amt (GeStaPA)" och snart blev "Gestapo". Enligt den övergripande förvaltningen av SS, verkställande enhet var Reichssicherheitshauptamt (RSHA) ( "Rikssäkerhetsöverstyrelsen") som i sin tur ansågs vara en övergripande organisation även för Sicherheitsdienst (SD) ("säkerhetstjänsten") och Sipo (SIPO) ("säkerhetspolisen").
Gestapo använde sig av samma tjänstegrader som kriminalpolisen.
Innehåll
Historia
Grundande och tillkomst
Gestapo bildades den 26 april 1933 i Preussen, från den nuvarande organisationen av den preussiska statspolisen (Preussische Geheime Staatspolizei). Gestapo var först bara en gren av den preussiska polisen som kallades "Department 1A i den preussiska statspolisen".
Dess första chef var Rudolf Diels, som rekryterade medlemmar från den reguljära polisen och skötte Gestapo som en federal polisstyrka, jämförbart med till exempel FBI i USA. Gestapos roll som politisk polisstyrka inrättades först efter att Hermann Göring utsågs att efterträda Diels som Gestapos befälhavare, 1934. Göring uppmanade den nya regeringen att utöka Gestapos makt utöver Preussen till att omfatta hela Tyskland. I detta var Göring mest framgångsrik utom i Bayern, där Heinrich Himmler (chef för SS) fungerade som den bayerska polischefen och använde lokala SS-förband som en politisk poliskår.
I april 1934, beslöt Göring och Himmler att lägga sina oenigheter åt sidan och Göring överförde full bestämmanderätt över Gestapo till SS. Vid det tillfället införlivades Gestapo i Sipo och betraktas som en systerorganisation för Sicherheitsdienst (SD).
Ökad makt med SS
Gestapo hade behörighet att undersöka och utreda förräderi, spioneri och sabotage, och ärenden av brottsliga angrepp på partiet och Tyskland.
Lagarna som stiftades 1936 gav effektivt Gestapo carte blanche att operera utan rättslig tillsyn. Gestapo undantogs uttryckligen från ansvar inför rättsvårdande domstolar, där medborgarna normalt kunde överklaga ärenden gällande staten för att se till att lagarna följdes.
En annan lag som antogs senare samma år gav Gestapo ansvaret för att bygga upp och förvalta koncentrationslägerna. Under 1934 blev Reinhard Heydrich chef för Gestapo och Heinrich Müller, chef för den löpande verksamheten, Müller skulle senare ha det övergripande kommando efter mordet på Heydrich år 1942. Under andra världskriget utvidgades Gestapo till cirka 45.000 medlemmar.
Organisation
Från början Gestapo var en väletablerad byråkratisk mekanism, som har skapats från den preussiska statspolisen. År 1934 överfördes Gestapo från det preussiska inrikesministeriet till att bli en myndighet inom SS, och för de kommande fem åren genomgick man en kraftig expansion.
År 1939 placerades Gestapos hela ledning under Reichssicherheitshauptamt (RSHA), huvudorganisationen inom SS. Inom RSHA kallades Gestapo Amt IV ( "kontor IV"). Den interna organisationen inom avdelningen beskrivs nedan.
Referat N: Säkerhetstjänsten
Huvudkontoret för Gestapo, bildades 1941. Innan 1939 var ledningen för Gestapo under kansliet för Sipo och Sicherheitsdienst (SD), som den verkställande delen av Gestapo svarade inför. Mellan 1939 och 1941 styrdes Gestapo direkt genom det övergripande befälet av RSHA.
Övriga uppgifter
Gestapo etablerade även kontor i alla koncentrationsläger, höll ett kontor för personalen vid SS och polisledarna och medföljande personal som behövs för till exempel Einsatzgruppen. Personal som tillhörde dessa extra arbetsuppgifter flyttades ofta från Gestapos befäl och föll under ledning av andra grenar av SS.
Daglig verksamhet
I motsats till vad många tror var Gestapo inte en allsmäktig byrå som hade agenter i alla vinklar och vrår av det tyska samhället. "V-män", som Gestapos hemliga agenter var kända som, användes för att infiltrera socialdemokratiska och kommunistiska oppositionsgrupper, men detta var ett undantag, inte regel.
Som historikern Robert Gellately analys av Gestapokontoren fastställde, Gestapo var till största delen bestående av byråkrater och kontorsarbetare som var helt beroende av information från vanliga tyskar. I själva verket blev Gestapo överväldigade av alla uppgifter från allmänheten och tillbringade större delen av sin tid att reda ut det trovärdiga från mindre trovärdiga. Långt ifrån att vara en allsmäktig byrå som visste allt om vad som hände i det tyska samhället, var de lokala Gestapokontoren underbemannade, överarbetade officerare som kämpade med informationsbelastningen som orsakas av så många uppgiftslämnare. Personalförhållandet mellan Gestapoanställda till befolkningen i de områden de var ansvariga för var extremt lågt, till exempel för norra Bayern, med en befolkning på cirka en miljon under 1930-talet fanns det bara ett Gestapokontor med 28 anställda, varav hälften var kontorsarbetare.
Den populära bilden av Gestapo med sina spioner överallt som terroriserar det tyska samhället har bestämt avvisats av de flesta historiker som en myt som uppfanns efter kriget som en täckmantel och bortförklaring för de tyska medborgarnas omfattande medverkan i Gestapos arbete.
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
