Franska

Franska språket uppdelas i tre skeden. Fornfranska före 1300-talet, mellanfranska under ca 1300-1600-talet och nyfranska därefter. Nyfranskan finns första gången upptecknad på 1500-talet. Då gjordes avskrifter av Strassburg-ederna, som år 842 utväxlades mellan Ludvig den tyske (som levde mellan 804-876) och Karl den skallige (som levde mellan 823-877).

Franska tals idag av över 350 miljoner människor i världen, främst i Frankrike, men också Schweiz, i södra Belgien och i de f.d. franska kolonierna (bl.a. i Nordafrika) och i delar av Kanada.

Dialekterna är Champagniska, Burgundiska, Lothringiskan, Vallonskan (i det fransktalande Belgien), Pikardiskan, Normandiskan, Poiteviniskan och anglonormandiskan (som blev Englands riksspråk efter normandernas seger år 1066 fram till ca 1350).

I olika delar av världen har vissa romanska språk blandats med infödingars språk. På Haiti, Martinique, Franska Guyana, Réunion mf.l. platser uppstod den s.k. Negerfranskan. I Cochinchina och Annam den s.k. Annamitofranskan.

Franska är ett romanskt språk och tillhör den västitalista språkgrenen, som är en del av den italiska språkfamiljen och den indoeuropeiska språkstammen.