Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
SSU:s logotyp

Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) bildades 1917 som ungdomsförbund till Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) och Landsorganisationen (LO). Enligt förbundets egna uppgifter hade SSU i februari 2007 cirka 4 300 medlemmar. Förbundet beskriver själva sin övergripande vision enligt: "Vi bygger vår ideologi på övertygelsen om alla människors lika värde och på insikten att människan är en social varelse som växer och utvecklas tillsammans med andra. Vårt mål är ett demokratiskt socialistiskt samhälle byggt på frihetens, solidaritetens och jämlikhetens principer." Ordförande sedan sedan 8 augusti 2007 är Jytte Guteland.



Revolutionära rötter

-"Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst."

Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti (SAP) grundades 1889, och 1897 bildades dess ungdomsförbund, som på den tiden kallade sig Ungsocialisterna. En av de ledande företrädarna var Hinke Bergegren, som bland annat gjort sig känd genom att öppet förespråka mord och våld i ett anförande på socialdemokraternas kongress 1891:

"Här talas vidt och bredt om sådana struntsaker som allmän rösträtt. Det duger ej längre att använda samma taktik som hittills; vi måste tillgripa andra medel. Vi måste förbereda oss för att tillgripa internationell allmän strejk, men ej för att genomdrifva sådana småreformer som allmän rösträtt. Hvarför vara så rädda för revolutioner och våld, när vi ändå måste tillgripa våldet som medel att genomdrifva våra fordringar? Nej, låt oss reflektera öfver och öfverlägga om hvad slags våld vi måste tillgripa samt lära arbetarna tillverka och nyttja både dynamit och dolk. För min del anser jag småmord vara alldeles utmärkta, och attentat sätta skräck i de härskande i samhället. Vi skola ingjuta det gift, som heter hat, så att vi bli mogna för hvilket våld som hälst."[1] [2]

Ungsocialisterna kom tidigt att röra sig i en revolutionär riktning och fick en alltmer anarkistisk prägel. En tilltagande konflikt mellan socialister och anarkister ledde 1903 till att ett konkurrerande ungdomsförbund med namnet, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet, SDUF, bildades. Under några år fungerande bägge förbunden som ungdomsorganisationer åt Socialdemokratin, men 1908 uteslöts den anarkistiska gruppen med Hinke Bergegren i spetsen och bildade då det Ungsocialistiska partiet, som tog över den ännu existerande tidningen Brand och 1910 kom att medverka till bildandet av den syndikalistiska organisationen SAC.[3]

Anarkisternas utbrytning ifrån den socialdemokratiska ungdomsrörelsen var dock bara det första i en ännu pågående rad av motsättningar. Det nya förbundet kom tidigt att domineras av partiets revolutionära, kommunistiska vänsterflygel med Zeth "Zäta" Höglund i spetsen. Under Höglunds ordförandeskap tog SDUF öppet avstånd ifrån den demokratiska parlamentarismen och förespråkade väpnad revolution och användandet av "utomparlamentariska medel".[4]

I september 1915 deltog ordföranden Höglund och redaktören för förbundstidningen "Stormklockan", Ture Nerman, vid ett internationellt socialistmöte i Schweiz, där de kom att bli imponerade exilpolitikern som då gick under namnet Vladimir Iljitj Uljanov, mer känd som Lenin. Mötet ledde bland annat till att det socialdemokratiska ungdomsförbundet lånade ut pengar till Lenin i syfte att påskynda Ryska revolutionen.[5]

1916 anordnade SDUF en kongress, dit man bland annat inbjöd en av Lenins närmaste män, Nikolaj Bucharin, som senare också kom att bli medarbetare åt Josef Stalin. Enligt polisens rapportörer på plats skall ordföranden Höglund, under kongressen ha uppmanat de närvarande socialisterna, att inställa sig till militärtjänstgöring för att på så sätt få tillgång till vapen som man sedan kunde använda för att genomföra en revolution i Sverige. För detta uttalande dömdes Höglund senare till ett års fängelse för högförräderi.[6]

Höglund och ungdomsförbundet blev alltmer militanta och alltmer öppet kritiska till moderpartiets ledning. Den tilltagande konflikten ledde slutligen till att det socialdemokratiska moderpartiet, 1917, avskiljde hela sitt ungdomsförbund ifrån partiet och uteslöt vänsterfalangen. Samma år bildades ett nytt ungdomsförbund som var lojalt mot partiledningen och som gick under namnet, Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU. Den uteslutna vänsterfalangen bildade samma år Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, SSV, som blev föregångaren till dagens vänsterparti, från vilka många av dagens vänstergrupper har sina rötter. Partiledare blev den före detta SDUF-ordföranden Zäta Höglund. I den nya partiledningen ingick också den tidigare förbundssekreteraren i SDUF, Karl Kilbom och den forne ordföranden i Nackas SDUF-klubb, Nils Flyg.

År 1919 anslöt sig SSV till den moskvaledda kommunistinternationalen, Komintern. År 1921 bytte SSV namn till Sveriges kommunistiska parti, SKP, och anammade Kominterns 21 teser. År 1924 lämnade en grupp under ledning av Zäta Höglund partiet. Trots att Höglund betraktade sig som kommunist tillät socialdemokraterna honom att återvända till partiet och han kom så småningom att representera SAP, som stadsfullmäktiges ordförande i Stockholm. 1929 bildade de tidigare socialdemokraterna Kilbom och Flyg ett nytt parti som sedermera fick namnet Socialistiska partiet, SP. Under 1930-talet tilläts även Kilbom att återvända till socialdemokratin, där han bland annat blev chef för Folkets hus-rörelsen och grundare av Folket i Bild.[7]

SSU:s förhållande till våld som politisk metod

-"Borgarpacket skall torteras tills de tar sitt eget liv"

I en artikel den 25 oktober 2007 avslöjade tidningen Stockholm City att ordföranden för socialdemokraternas ungdomsförbund i Södra Stockholm, Anton Bergsmark, i ett inlägg på SSU:s bloggportal på internet applåderade mordet på den 16-åriga pojken Riccardo, som den 7 oktober blev slagen och sparkad till döds. Bergsmark beskyllde alla de som deltagit i en protestaktion mot mordet på Riccardo, och det ökade gatuvåldet, för att vara ”retards” (efterblivna) och skrev: ”att överklassen börjat döda varandra skiter jag blanka fan i.” I artikeln avslöjar Bergsmark också att han hyser varma känslor för Antifascistisk Aktion (AFA), då han anklagar Stockholms Citys chefredaktör för att vara ”nazist” eftersom denne offentligt kritiserat AFA. När tidningen konfronterar Bergsmark med uppgifterna står han fast vid sina åsikter och säger bland annat att: ”Jag har inga emotionella band till de överklassungdomarna som dör på gatorna.”[8] SSU-ordföranden Gutelands kommentar till hela historien var att hon ”vill prata med den här unga medlemmen om vad han vill säga med det här inlägget.”.

SSU:s distriktsstyrelse har på sin hemsida publicerat ett uttalande i ärendet, som dock inte innehåller något direkt avståndstagande ifrån Bergsmarks åsikter utan istället till största delen är inriktat på att försvara delar av det resonemang som Bergsmark förde fram i sin artikel om att gatuvåldet inte ökar, att det inte behövs fler poliser och att våld mot överklassen ges större uppmärksamhet än våld mot andra grupper.[9]

En reporter för den kommunistiska organisationen "Arbetarmakt" beskriver i organisationens nyhetsbrev nr 238, 2006, en LO-demonstration på mynttorget i Stockholm den 14/12 -2006: ”När manifestationen upplöstes fann jag mig stående bredvid SSU Gävleborg, och kunde inte annat än att stämma in när de sjöng Internationalen. De fortsatte med att skandera "AK-4, AK-5 – borgarna kan hälsa hem"''[10]

I februari 2004 skrev Smålandsposten att socialdemokraternas ungdomsförbund vid sin distriktskonferens i Kronobergs län hade ägnat sig åt att sjunga demokratiföraktande och våldsförhärligande kampsånger. Texterna innehöll bland annat strofer som "Vi skall fylla våra badkar med den unga högerns blod" och "Borgarpacket skall torteras tills de tar sitt eget liv".[11]

I april 2008 skrev Reza Javid, kassör i SSU-Örebro och socialdemokratisk ledamot i Örebros skolnämnd, på sin blogg: ”Sverigedemokraterna är demokratins fiende därför ska vi kämpa mot dem tills de är döda”[12]

Anklagelser om ekonomiska oegentligheter

I början av 2005 fick SSU Västmanlands distriktsstyrelse avgå, efter att revisorerna förnekat dem ansvarsfrihet. Orsaken var grova brister i bokföringen samt tidigare varningar. Bland annat hade en kongress för sju ledamöter beräknats kosta 18 000 kronor, slutnotan blev dock 100 000 kronor. "Det har varit problem med att hitta alla verifikationer. Delar av uppgifterna har hittats vartefter. Det ligger lite i ett kuvert här, eller i någon mapp där. Det är som ett litet pussel man lägger, på 2 000 bitar", sa en av revisorerna, Elisabeth Löf, till Vestmanlands Läns Tidning.[13]

I april 2006 dömdes Peter Olsson, tidigare distriktsordförande för SSU Västernorrland, för trolöshet mot huvudman, rapporterade Dagbladet den 13 april. Orsaken var att Olsson på eget bevåg, och i strid med de egna stadgarna, fört över 20 000 kronor från SSU:s distriktskonto till Olssons lokalförenings konto. Olsson hävdar att han gjorde så för att slippa inkassokrav till följd av dålig hantering av den lokala ekonomin. Domen blev 30 dagsböter samt att Olsson betalar tillbaka de 20 000 kronorna. Peter Olsson företräder idag Folkpartiet.[14]

Värmlandsdistriktet anklagades för att ha försökt lura sitt eget förbund på tiotusentals kronor, enligt nätsidan Politikerbloggen och tidningarnas telegrambyrå TT. Fusket gäller att samma personer har gått exakt samma studiecirklar två år i rad, både 2005 och 2006, och sökt bidrag för det. Enligt TT:s källa upptäcktes fusket när förbundet gick igenom distriktets redovisning för 2006. SSU:s förbundssekreterare Mattias Vepsä tillbakavisade uppgifterna.[15]

Uppblåsta medlemssiffror

1970-talet fick politiska ungdomsförbund statsbidrag per medlem och aktivitet. SSU betraktade alla som deltagit i någon SSU-aktivitet som medlem och därmed som ett underlag för ekonomiska bidrag.[16] Ytterligare ett sätt att öka medlemstalen var att aldrig skriva ur den person som en gång varit medlem. "Alla som hade haft kontakt med SSU-förbundet var registrerade som medlemmar", sade före detta förbundssekreteraren Ewa Sjölund.[16]

Fusket med medlemsantal kan ha kostat skattebetalarna åtskilliga miljoner genom åren. På grund av den slutenhet som lagstiftningen kräver kring personregister, så har det varit svårt att uppskatta omfattningen av SSU:s medlemsfusk. SSU:s medlemsantal minskade till en fjärdedel under perioden 2005-2006, efter att SSU, på grund av omfattande kritik, införde nya regler för medlemshanteringen som innebar att man slutade räkna folk som inte betalat medlemsavgift som medlemmar.[17]

"Jag blir faktiskt förbannad att du relaterar detta till rasism. De vita är inte utsatta."

Motpol-bloggaren Henrik Johansson etablerade i maj-juni 2010 en korrespondens med Sveriges partipolitiska ungdomsförbund med anledning av en film där en ung fransk kvinna blir angripen av afrikanska invandrare. Johansson valde medvetet att inte inkludera filmen i sin första kontakt utan bad endast förbunden uppmärksamma händelsen då det var våld mot en kvinna och ett våld mellan två olika etniska grupper. Johansson skrev "Tyvärr vet de flesta svenskar inte hur det är att leva som en minoritet. Att se annorlunda ut och när som helst behöva försvara sig mot hat, förakt, våld. Det skär verkligen i hjärtat att se hur några bara kan slå på en ensam tjej".

Intresset var stort bland att ungdomsförbunden att uppmärksamma händelsen och vad som uppfattades som ett rasistiskt betingat våld. För SSU svarade Riad Aliefendic "Jag länkar gärna om du kan skicka med länken för den försvann på vägen".

Då Johansson svarade Aliefendic och bifogade länken till filmen lät Aliefendic meddela "Jag blir faktiskt förbannad att du relaterar detta till rasism. De vita är inte utsatta."[18][19][20]

Referenser

Svensk politik
Partier

Alternativ för Sverige · Centerpartiet · Feministiskt initiativ · Kristdemokraterna · Liberalerna · Medborgerlig Samling · Moderaterna · Miljöpartiet · Nordiska Motståndsrörelsen · Piratpartiet · Socialdemokraterna · Sverigedemokraterna · Vänsterpartiet

Kommunistiska Partier

Kommunistiska Partiet · Sveriges kommunistiska parti

Ungdomsförbund

Liberala ungdomsförbundet · Revolutionär Kommunistisk Ungdom · Sveriges Kommunistiska Ungdomsförbund · Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund · Syndikalistiska ungdomsförbundet · Ung Vänster

Partiledare

Magdalena Andersson · Ebba Busch · Nooshi Dadgostar · Muharrem Demirok · Gustav Kasselstrand · Ulf Kristersson · Johan Pehrson · Ilan Sadé · Jimmie Åkesson · Pär Öberg

Ideologier

Konservatism · Kapitalism · Liberalism · Socialdemokrati · Nationalism · Kommunism · Paleokonservativ · Globalism · Korporativism · Socialism · Demokrati · Diktatur

Parlamentsval

Representantval i Sverige 2018 · Representantval i Sverige 2022