Fritz Witt

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Brigadeführer und Generalmajor der Waffen-SS Fritz Witt, född den 27 maj 1908, stupad den 14 juni 1944, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Witt tjänstgjorde i Leibstandarte SS Adolf Hitler där han utmärkte sig i strid. När den nya divisionen 12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend sattes upp sommaren 1943 blev Witt dess första befälhavare. Witt ledde divisionen under de inledande striderna i Normandie sommaren 1944 innan han stupade.

Fritz Witt står och läser en karta i Charkov 1943.

SS-VT

Fritz Witt blev medlem i NSDAP den 1 december 1931, samtidigt beviljades han också inträde i SS. Den 17 mars 1933 gick Witt med i SS-Stabswache Berlin, en 117 man stark handplockad livvaktsstyrka som med tiden utvecklades till elitdivisionen 1. SS-Panzer-Division Leibstandarte SS "Adolf Hitler".

1935 förflyttades Witt till SS-Standarte Deutschland där han fick befälet över 3. kompaniet. Han deltog i annekteringen av Österrike, Anschluss, i mars 1938. Witt deltog senare även i intåget i Sudetområdet, den tyskbefolkade delen av Tjeckoslovakien, och inmarschen i resterande Tjeckoslovakien i mars 1939.

De första fälttågen

När andra världskriget bröt ut den 1 september 1939 deltog Witt i fälttåget i Polen. För sina och sitt kompanis insatser förlänades Witt inom en tiodagarsperiod med järnkorset av båda klasserna. Efter fälttåget fick Witt befälet över SS-Standarte Deutschlands I. bataljon.

Under fälttåget i väst 1940 utmärkte sig Witt ännu en gång. Den 27 maj blev hans bataljon anfallen av 20 brittiska Matildastridsvagnar. Bataljonen förfogade inte över några pansarvärnsvapen, men Witt fick bataljonen att hålla ställningarna och dessutom slå ut nio Matildor med handgranater och improviserade metoder. Ett pansarvärnskompani från SS-Division Totenkopf kom slutligen också till undsättning. För denna strid förlänades Witt med riddarkorset.

Tillbaks till Leibstandarte

Den 16 oktober 1940 förflyttades Witt till Leibstandarte där han tog befälet över III. bataljonen i Infanterie-Regiment (mot.) Leibstandarte SS Adolf Hitler.

Inför de tyska operationerna på Balkan våren 1941 övertog Witt befälet för I. bataljonen. Leibstandarte var en spjutspets för de tyska styrkorna under operation Marita. Den 10 april förstärktes bataljonen med ett batteri med 8,8 cm luftvärnskanoner Flak 18 och döptes tillfälligt om till Kampfgruppe Witt. Uppgiften var att rensa och bryta igenom vid Klidipasset. Passet försvarades av en kombinerad styrka med soldater från Australien, Storbritannien, Nya Zeeland och Grekland. Intensiva strider varade i tre dagar innan Witts styrka kunde bryta igenom och ta 520 fångar. Själv hade han förluster på 37 stupade och 95 sårade, inklusive sin egen bror Franz Witt.

Östfronten

SS-Standartenführer Friz Witt avancerar i skydd av ett bepansrat transportfordon, Sdkfz 251, vid Sumskayavägen i Charkov, mars 1943.

Efter Greklands fall började Witt förbereda sig inför den tyska invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa. Först i augusti 1941 hamnade Witts bataljon i strid då de var en del av den gigantiska inringningsoperationen runt Kiev.

I november deltog Witt i striderna om staden Rostov. Staden föll, men ett sovjetiskt motanfall tvingade tillbaka tyskarna över floden Mius där de grävde ner sig. Under vinterns strider syntes Witt ofta i frontlinjen där han ledde sina trupper och höjde deras moral. I maj 1942 när snön smält bort och marken torkat upp kunde offensiva operationer påbörjas. Den slitna divisionen var med och återerövrade Rostov i slutet av juli. Därefter skickades Witt tillsammans med resten av Leibstandarte till Frankrike för vila och reorganisation. Witt tilldelades även medaljer från Tysklands allierade Rumänien och Bulgarien.

I augusti 1942 fick Witt befälet över Leibstandartes ena pansargrenadjärregemente.

I januari 1943 åkte divisionen tillbaka till östfronten för att delta i slaget om Charkov. I början av mars förstärktes Witts regemente med stridsvagnar, stormkanoner och artilleri. Enheten döptes om till Kampfgruppe Witt och fick order om att anfalla staden Charkov. Slutligen gick tyskarna som segrare ur slaget och Witt förlänades med eklöven till sitt riddarkors för sina insatser.

12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend

Fritz Witt i mitten, Kurt Meyer till vänster och Max Wünsche till höger, under en överläggning utanför klostret Ardenne i Caen, Normandie, juni 1944.

Under sommaren 1943 bildades en ny division som senare skulle få namnet 12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend. För att bistå med erfarenhet överfördes många officerare redan på våren från Leibstandarte till den nya divisionen. Witt var en av dem och utsågs till den nya divisionens första befälhavare. Witt tog ansvaret för formeringen och utbildningen, och åsidosatte delar av säkerhetsreglementet när han fokuserade på realistiska övningar med skarp ammunition. Resultatet blev att den nya Hitlerjugend divisionen var en vältränad division med hög moral och ömsesidig respekt mellan officerare och soldater.

Den 6 juni 1944 genomförde de allierade sin landstigning i Normandie. Witt fick order om att föra sin division till området kring Caen. Där fördes intensiva strider med svåra förluster på båda sidor. Witt besökte frekvent frontlinjen och ledde sina trupper från ett högkvarter strax bakom fronten.

Den 14 juni 1944 utsattes Witt högkvarter för artilleribeskjutning från de allierades sjöstridskrafter. Fritz Witt träffades i ansiktet av splitter och avled omedelbart. Han begravdes under fulla militära hedersbetygelser.

Fritz Witt ligger begravd på soldatkyrkogården Champigny-Saint-André-de-l'Eure vid Evreux i Normandie.

Kommenderingar

Befordringar

Utmärkelser

Källor

Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=Fritz_Witt&oldid=90493"