Max Wünsche
SS-Obersturmbannführer Max Wünsche, född den 20 april 1914, död den 18 april 1995, var en tysk officer i Waffen-SS under andra världskriget. Wünsche tjänstgjorde i Leibstandarte SS Adolf Hitler samt 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend". Han utmärke sig i tredje slaget om Charkov i början av 1943 och i striderna i Normandie sommaren 1944 då han med en Kampfgruppe höll en del av Falaisefickan vilket ledde till att tyska trupper kunde bryta sig ur. Wünsche förlänades med riddarkorset med eklöven.
Innehåll
Leibstandarte SS Adolf Hitler
Max Wünsche föddes i Kittlitz/Kreis Löbau/Sachsen. Han gick med i Hitlerjugend i november 1932 och i SS-Verfügungstruppe i juli 1933. Wünsche fick sin militära utbildning vid Jüterbog och skickades därefter till officersutbildning vid SS-Junkerschule Bad Tölz. Den 20 april 1936 befordrades han till SS-Untersturmführer och placerades som plutonsbefäl i 9. kompaniet hos Leibstandarte SS Adolf Hitler. Den 1 oktober 1938 förflyttades han till 17. kompaniet som var ett livvaktskompani för Adolf Hitler. Under fälttåget i Polen 1939 var Wünsche ordonnansofficer till Hitler.
I början av 1940 förflyttades Wünsche till Leibstandartes motorcykelkompani där han blev plutonsbefäl. Han deltog i fälttåget i väst 1940 och förlänades med järnkorset av båda klasserna. Wünsche deltog även i fälttåget på Balkan och var med att få 16 grekiska divisioner att kapitulera.
Östfronten
Wünsche deltog med Leibstandarte när invasionen av Sovjetunionen, operation Barbarossa, inleddes den 22 juni 1941. Leibstandarte utmärkte sig särskilt i inringningen av Uman i slutet av juli. Den 31 juli intogs staden Nowo-Archangelsk öster om Uman vilket ledde till att Umanfickan stängdes. Wünsche hade under en dessa strider en nyckelroll där han genomförde spaningsflygningar med en Fieseler Storch och kunde ge viktig information till kamraterna på marken.
Därefter fick Wünsche några veckor en tjänst som stabschefen Rudolf Lehmanns förlängda arm. Innan han under Leibstandartes fortsatta framryckning längs Azovska sjön mot [[Rostov fick befälet över en rad olika förband. Den 15 februari 1942 fick Wünsche befälet över Leibstandartes stormkanonsbataljon (Sturmgeschütz) och fick utkämpa flera hårda strider mot sovjetiska motanfall.
Den 1 juni 1942 påbörjade Wünsche en tremånaders generalstabsutbildning i Berlin. Efter avslutad utbildning återvände han till sin stormkanonsbataljon som befann sig, likt resten av divisionen, i Frankrike för vila och omorganisation. Snart fick han istället befälet över I. bataljonen i det nybildade pansarregementet.
I början av 1943 återvände divisionen till östfronten och deltog i det tredje slaget om Charkov. Den 27 februari nämndes Wünsches bataljon i Wehrmachtbericht efter ett framgångsrikt anfall söder om Merefa som orsakade en sovjetisk gardeskår svåra förluster. Under striderna slog sig Wünsches bataljon ihop med Kurt Meyers spaningsbataljon och bildade tillsammans en slagkraftig Kampfgruppe. För sina insatser i striderna runt Charkov förlänades Wünsche med tyska korset i guld samt riddarkorset.
12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend"
Efter striderna runt Charkov våren 1943 förflyttades stridserfaren personal från Leibstandarte till den nya divisionen 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend" som var under uppsättning. Wünsche var en av de som förflyttades och han fick befälet över divisionens pansarregemente. Divisionen fick sitt elddop i Normandie sommaren 1944. Wünsche slog med sitt pansarregemente ut mängder av allierade stridsvagnar och förlänades den 11 augusti med eklöven till sitt riddarkors.
Wünsche var en av de soldater som blev infångade i Falaisefickan. Här fick han även befälet över två regementen från den reguljära armén (Heer) och hade uppgiften att säkra fickans norra flank så att utbrytning kunde ske bakom honom. Wünsches insats bidrog till att 40 000 tyska soldater kunde bryta sig ur Falaisefickan. Själv blev han den 24 augusti tillfångatagen av brittiska styrkor i närheten av St. Lambert och tillbringade krigsslutet i fångenskap. För sin insats för att hålla fickan befordrades han till SS-Standartenführer och rekommenderades även till svärden till riddarkorset, en utmärkelse som aldrig delades ut.
1948 blev Max Wünsche en fri man och levde i Tyskland fram till att han avled den 18 april 1995.
Kommenderingar
- Militärutbildning vid Jüterbog
- Officersutbildning vid 2. Lehrgang vid SS-Junkerschule Bad Tölz ( – våren 1936)
- Plutonsbefäl i 9. kompaniet i Leibstandarte SS Adolf Hitler (april 1936 – 1 oktober 1938)
- Tjänstgöring i 17. kompaniet i Leibstandarte SS Adolf Hitler (1 oktober 1938 – 24 januari 1940)
- Ordonnansofficer för Adolf Hitler (Fälttåget i Polen)
- Plutonsbefäl i 15. Kradschützenkompanie i Leibstandarte SS Adolf Hitler (24 januari 1940 – )
- Stabstjänst i Leibstandarte SS Adolf Hitler
- Befälhavare för olika förband i Leibstandarte SS Adolf Hitler
- Befälhavare för Sturmgeschützbataljonen i Leibstandarte SS Adolf Hitler (15 februari 1942 – 1 juni 1942)
- Utbildning vid en Generalstabs-Lehrgang i Berlin (1 juni 1942 – 1 september 1942)
- Befälhavare för Sturmgeschützbataljonen i SS-Panzergrenadier-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (1 september 1942 – 22 oktober 1942)
- Befälhavare för I. bataljonen i pansarregmentet i SS-Panzergrenadier-Division Leibstandarte SS Adolf Hitler (22 oktober 1942 – våren 1943)
- Befälhavare för SS-Panzerregiment 12 i 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend" (våren 1943 – 24 augusti 1944) tillfångatagen
Befordringar
- SS-Untersturmführer – 20 april 1936
- SS-Sturmbannführer – sensommaren 1942
- SS-Obersturmbannführer –
- SS-Standartenführer – en grad som Wünsche aldrig verkade som eftersom han blev krigsfånge.
Utmärkelser
- Järnkorset av andra klass – 26 maj 1940
- Järnkorset av första klass – 31 maj 1940
- Riddarkorset – 28 februari 1943
- Eklöven – 11 augusti 1944
- Tyska korset i guld – 25 februari 1943
- Infanteristormmärket i brons
- Östfrontsmedaljen
- SS Hederssvärd
- SS Hedersring
Källor
|
i ämnesportalen om Andra världskriget |
