Syndikalistiska ungdomsförbundet

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Syndikalistiska ungdomsförbundet (SUF) är ett syndikalistiskt ungdomsförbund och en del av den autonoma vänstern.

Historia och verksamhet

SUF anger att organisation grundades år 1992. "Vänskapliga relationer till den syndikalistiska fackföreningen SAC fanns där redan från början, men SUF är inte formellt dess ungdomsförbund". Viktiga tidiga frågor anges ha varit "fascisthögern", "abortmotståndarna inom den ultrakonservativa kristna rörelsen", feminism och fackliga frågor. Man deltog i husockupationer och relaterade aktiviteter bland annat under parollen "Utan hus blir det bus!" Organisationen har bidragit till protesterna vid flera internationella toppmöten som genom "helt fredliga demonstrationer" under Göteborgskravallerna år 2001. En annan direkt aktion är "den framgångsrika kampanjen planka.nu". Man bedriver även tidningsutgivning, bokbord, föredragsanordnande, studiecirklar, manifestationer och "kreativa aktioner".[1]

Organisation

SUF består av delvis självbestämmande lokalklubbar som erkänner SUF:s stadgar och principförklaring. Det årliga landsmötet med en röst för varje lokalklubb väljer en administrerande grupp benämnd samordningsgruppen, SOG. Denna grupp är ansvarig för SUF:s ekonomi, hemsida, ska "ansvara för administration av den interna debatten och rapporteringen mellan klubbar", och ska samordna klubbarna genom att samla och sprida information. Vidare finns olika kommittéer med olika ändamål som väljs av landsmötet. Lokalklubbarna är skyldiga att betala avgift till SOG och rapportera till interntidningen SUF-bulletinen minst en gång per år.[2][3]

SUF anger att "SUF:s lokalklubbar är självbestämmande och att ingen central instans kan lägga sig i eller ändra beslut som fattas på lokal nivå i klubben." I praktiken kan dock lokalklubbar som "uppträder osolidariskt" uteslutas ur SUF av landsmötet.[2][3]

Relation till SAC, AFA och RF

Info14 skrev år 2008 att "SAC:s ungdomsförbund heter Syndikalistiska ungdomsförbundet vilket förkortas Suf. SAC förnekar formellt band till Syndikalistiska ungdomsförbundet men det hela är mest en formsak. SAC och Suf delar lokaler och de aktiva rör sig fritt genom de båda så kallade organisationerna. Suf:s kopplingar till extremvänstern och särskilt Afa/Antifa är grundmurad genom åren, så även idag. På många ställen i Sverige så har den lokala Suf-gruppen inneburit samma medlemmar som i den lokala Afa/Antifagruppen. Något som SAC på riksnivå är fullt medvetna om men aldrig tagit avstånd från, snarare har de haft, eller snarare har, SAC:s tysta stöd för sina aktioner. Dock så finns det en del äldre syndikalister som är kritiska till de yngre ”anti-fascistiska” syndikalisterna och deras våldsamma metoder."

Liknande kopplingar har angetts till Revolutionära Fronten.[4][5]

SUF listades tidigare av Säkerhets­polisen som en av "de mest aktiva grupperingarna" inom den autonoma miljön vid sidan av Antifascistisk aktion (Afa). Under valrörelsen 2006 genomförde organisationen flera attentat mot Center­partiets vallokaler.[6]

Annan verksamhet

SUF anges vidare ha startat upp "Osynliga partiet" som bland annat angripit arbetsförmedlingar, centerpartiets lokaler samt Sverigedemokrater.

Organisationen eller medlemmar har även knyts till olika slags brottslighet utan att använda något annat namn. Se Externa länkar nedan.

Externa länkar

Kritik

Referenser

  1. En kort historik över SUF - nationellt och lokalt 1992-2003. SUF Göteborg. https://suf.cc/vad-ar-suf/historia/
  2. 2,0 2,1 SUF:s struktur. SUF. https://suf.cc/vad-ar-suf/var-politik/
  3. 3,0 3,1 Våra stadgar. SUF. https://suf.cc/vad-ar-suf/stadgar/
  4. Klarspråk om mötesstörarna. 2013-08-17. Nordfront. https://www.nordfront.se/klarsprak-om-motesstorarna.smr
  5. SAC fick smaka på tillbakakakan. Publicerad 2012-07-20, klockan 13:27. Realisten. http://web.archive.org/web/20130624213441/https://www.realisten.se/2012/07/20/sac-fick-smaka-pa-tillbakakakan/
  6. Fria Tider: Fackligt förbund vill att alla poliser dör "på ett sätt som innebär mycket lidande" (161120)
Marx and Engels.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Vänsterideologi